Författararkiv: Christian Ottosson

Gör din egen ismetevippa del 1

Publicerat av
Svara

När det kommer till ismetevippor så finns det flera olika varianter och diskussioner kring dessa som snurrar runt på sociala medier, bloggar och så vidare.
Jag tänkte visa en av mina varianter som jag har använt mig av i några år nu.
Jag har visat den här lösningen tidigare på min gamla blogg men jag tyckte den förtjänade att få synas här med.

Ismete

Vipporna har fungerat mycket bra, men använder man riktigt stor mört så har jag gjort en ny variant som jag visar i del 2 av gör din egen ismetevippa.

Min grundstomme är hämtad ifrån Stefan Jarls fina blogg The Specimen Hunter sen har jag ändrat på vissa saker så det fungerar som jag vill.

Jag använder mig av frigolitägg eller styrolitägg som de brukar heta på hobbyhemsidor från t.ex. Panduro. Storleken på äggen jag använt är 6*8 cm.
Anledningen till ägg modellen är att jag personligen tycker man ser dessa bättre än bollar. Sen är det ju helt upp till var och en vad som fungerar.

Det som behövs är följande:

  • Styrolitägg
  • Rensband 0,5 cm bred (självklart valfritt men det är bredden jag använt)
  • Gasbrännare/Tändare
  • Trälim för utomhusbruk
  • Träplugg 10*40 millimeter
  • Figursåg/smalt sågblad
  • Epoxylim
  • Sprayfärg
  • Klarlack
  • Krympslang
  • Gummiband

Så här gör man:
Börja med att klippa cirka 50 centimeter långa bitar av rensbandet.
Rensband finns att köpa på till exempel Biltema eller Jula.
Längden på vipporna får man avgöra själv, man kan behöva längre eller kortare beroende på vad man använder för hållare till vipporna och även vilken bredd man har på rensbandet. 50 centimeter passar mitt fiske.

Ismetevippa

Sen värmer man ena änden med en gasbrännare, det fungerar även med en vanlig tändare, det tar bara lite längre tid. När änden av rensbandet är varmt nog så trycker man det rakt igenom ägget. Gör det snabbt men se till att få det så rakt som möjligt.

Ismetevippa

Sen är det dags att få lite färg på äggen så de syns, men frigolit smälter om man inte använder sig av akrylfärg och jag tycker inte resultatet blir bra med dessa färger.
Så jag har löst det på ett annat vis, jag målar först äggen med trälim för utomhusbruk innan jag använder sprayfärg. Det är viktigt att man använder lim för just utomhusbruk annars kommer äggen smälta ändå vid målningen.
Stryk på ett lager trälim och låt det torka, eller snarare sugas upp av frigoliten och sen stryker man på ett lager till med lim när det första torkat ordentligt.

Ismetevippa

När andra strykningen torkat så har man en hård slät yta på sina frigolitägg som då tål sprayfärg, dessutom så håller dessa bättre från stötar. Men framförallt, de tål väder och vind mycket bättre.

När limmet har torkat så är det dags att måla äggen i den färg man vill ha, jag använder mig av fluorescerande röd.
Spraya äggen minst 3 gånger så det täcker ordentligt.

Ismetevippa

När färgen har torkat ordentligt så sprayar man dem även minst tre gånger med klarlack för att få en ännu synligare vippa och även en hård yta.
Jag har använt mig av hobbyfärg från Biltema som fungerat bra, men självklart kan man använda andra märken.

Ismetevippa

Nästa steg är träpluggen som ska sitta längst ut på vippan, modellen jag använder är 10*40 millimeter, dessa finns också på butiker som Jula och Biltema.
Använd en figursåg eller ett smalt sågblad och såga ett tunt spår i mitten av träpluggen. Det måste vara så brett så det går att trycka in ena änden av rensbandet i skåran.

Ismetevippa

När träpluggen är klar så ska den limmas fast i änden på vippan, jag använder mig av epoxylim.
När limmet har torkat ordentligt så är nästa steg att täcka träpluggen med krympslang. Ett tips är att inte använda en tändare för att värma krympslangen utan använd istället vattenkokaren. När vattnet kokar så värmer man krympslangen från ångan som kommer ut från ”pipen”.
Genom att använda vattenkokaren i stället för en tändare så slipper man brännmärken och risk för hål i krympslangen om man råkar värma för mycket.

När krympslangen är på plats är det dags att limma fast ägget på vippan. Lägg ett rejält lager med epoxylim mot träpluggen och skjut sedan upp ägget så det fäster ordentligt mot träpluggen, lägg även ett lager i andra änden av ägget så det sitter fast ordentligt.

Ismetevippa

När limmet har torkat är det bara den sista detaljen kvar, klipp en bit krympslang på cirka 10 centimeter och trä på den på rensbandet under ägget. Värm sedan krympslangen, men spara någon centimeter fram till ägget. Anledningen till det är att om limmet skulle släppa av någon anledning så kan ägget ändå inte glida ner utan stannar kvar. Sen sitter även bjällran bättre på krympslangen än direkt på rensbandet.

Sen är det valfritt vad man vill sätta dit för gummiband fram på träpluggen, man kan använda vanlig enkel gummisnodd eller ett silikonband.
Själv har jag använt vanliga gummiband som jag virat några varv som har fungerat utmärkt. Jag tycker det ger bra möjligheter att låsa linan så pass hårt som man behöver beroende på storlek av betesfisk men även mot vinden. Men se till att ha med dig ett antal extra gummiband ut på isen ifall något skulle gå av.

Ismetevippa

Ismete Vippa

Som sagt, det här är en enklare modell som jag använt mig av i 2-3 år utan problem, men den kan ställa till det lite om man använder stor mört, 20 centimeter plus. Det jag vet andra har gjort är att de har bytt ut gummisnodden mot just ett silikonband som man har till hästar och tagit en liten plastpärla och trätt igenom bandet. På så vis kan de justera hur hårt bandet ska sitta runt träpluggen och linan.
Personligen fick jag det inte riktigt som jag ville och därför har jag tillverkat nya vippor som jag kommer visa i en del två inom kort här på bloggen.
Men är man intresserad av lösningen med pärla och silikonband så har
Stefan Jarl gjort en mycket bra guide som ni kan se här. 

Mäsk till mörtstugan

Publicerat av
6

Jag tänkte ge ett par tips på två olika mäsk eller mötrgröt som man kan ha i sin mörtstuga, jag har använt båda två med bra resultat.

Det första receptet är enkelt och det innehåller sådant som de flesta har hemma.
Det som behövs är följande:

  • Havregryn
  • Vatten
  • Socker
  • Vaniljsocker
  • Sirap
  • Majs

Gör såhär:
Häll ner 6 dl havregryn och 8 dl vatten i en kastrull och koka ihop så det blir en tjock klisterliknande gröt.
Häll sedan över gröten i en bunke och tillsätt ca 2 dl socker, 2 msk vaniljsocker, en burk majs och slingra till sist över lite sirap.
Rör sedan ihop allt ordentligt till en kladdig röra.

Tillsätt sen ännu mer havregryn, lite i taget och rör runt tills gröten har blivit så pass hård så man kan rulla bollar av mixen utan att den kladdar allt för mycket. Jag brukar rulla dem i storlekar som en tennisboll ungefär.
Ska man inte använda alla direkt så går det utmärkt att lägga dem i t.ex. en gammal glassburk och förvara dem i frysen.
När man sen ska mäska sina mörtstugor så tar man bollarna direkt från frysen så håller de ännu lite längre i vattnet.

mörtgröt

Dessa havregrynsbollar använder jag mest i mörtstugor som liknar kräftburar, som t.ex. Fladen tillverkar.

Det andra receptet jag tänkte dela med mig av är ännu enklare än det första men innehåller en ingrediens som inte alla har hemma men som är lätt att beställa.
Här behövs följande:

  • Havregryn
  • Vatten
  • Tillsats som t.ex. Roach eller Roach Special.
    Dessa används normalt i mäsk när man metar efter mört. Ni hittar dem och många fler dofttillsatser hos Swedbait.se, så här finns det utrymme för att experimentera.
Swedbait Roach

Bilden är lånad från Swedbait.se

Gör såhär:
Häll ned 5 dl havregryn och 5 dl vatten i en bunke som tål mikrovågsugnen och tillsätt sedan knappt 1 dl av tillsatsen. Rör ihop allt så tillsatsen blandas ihop med vattnet och havregrynen.
Ställ sedan in bunken i micron och kör på full effekt i 2 minuter, ta sedan ut bunken och rör runt, kör ytterligare 1-2 minuter. Ta ut igen och rör runt, här kanske man kan behöva köra det ännu en gång beroende på micro, men konsistensen på gröten ska bli väldigt klibbig men ändå hård.
Inte så lätt att förklara men den här gröten ska inte rullas utan ska tryckas fast i öppningen/öppningarna på mörtstugan.
Så den får inte vara för lös i konsistensen men inte heller för torr så den ramlar sönder. Här får man prova sig fram lite, så ett tips är att göra en mindre mängd först tills man får den konsistensen som fungerar.

Jag använder den här gröten till de mörtstugor jag har tillverkat själv där öppningen är långsmal, Jag trycker då dit en rejäl klump med gröt längst ned mitt i öppningen som då hjälper till att böja ut öppningen lite och när gröten äts upp så blir ingången något smalare. Då minskas risken att mörtarna kommer ut igen.
Vill man gardera sig så slänger man in ett par av grötbollarna i dessa stugor också. Självklart går det bra att använda den här gröten i den andra stugan med och kleta även då på lite vid ingångarna så hittar mörten lättare in.

Några sista tips.

  • Till det första receptet kan man även där tillsätta dofttillsatser eller vanligt mäsk som vi metare använder, jag har själv använt mig av Swedbaits Mörtkung och Roach Ecstasy.
  • När det kommer till dofter och tillsatser finns det klassiska kryddor som anis, fänkål och brödkryddor som fungerar om man inte har tillgång till speciella dofttillsatser.
  • Vill man inte hålla på att ”kladda” i köket med gröt, mäsk och kryddor så finns det faktiskt ett färdigt mäsk för just mörtstugor att köpa hos Swedbait som heter IN I STUGAN.
    Lär fungera hur bra som helst!
swedbait-in-i-stugan

Bilden är lånad från Swedbait.se

Bygg en mörtstuga

Publicerat av
6

Nu är det ismetetider och då behövs det betesfisk!
Visst man kan köpa sill, makrill osv i mataffärerna och dessa beten fungerar riktigt bra. Men vill man ha tag i framförallt mört som de flesta använder som ismetar så får man köpa det eller se till att fånga egna. Antingen metar/pimplar man upp dem eller så använder man en mörtstuga.

Jag har använt mig av färdiga mörtstugor som går att köpa på lite olika ställen. Jag har även provat olika modeller med blandat resultat, mestadels dåligt får jag lov att erkänna.
Den som har fungerat ok är kräftbursmodellen som bland annat Fladen tillverkar, den är även smidig att förvara och frakta då den går att fälla ihop vilket är ett stort plus.
Men i höstas bestämde jag mig för att bygga ett par egna mörtstugor. Jag började kolla på nätet för att se hur andra gjort och få lite tips och inspiration men även hitta en modell som jag trodde på.
Till slut föll valet på en klassisk modell.

mörtstuga_framifrån

Det som behövs för att bygga stugan är följande:

  • Putsat nät 19 * 19 mm
  • Ståltråd
  • Avbitartång
  • Spetstång
  • Fil
  • Buntband
  • Tumstock/Måttband
  • Tid & tålamod

Jag köpte mitt nät på Jula, men det finns på många fler ställen som t.ex. Biltema, Granngården osv. Måtten på min rulle var 10 meter lång och 1 meter hög.

Jag klippte av en bit nät på cirka 2 meter men då jag inte ville ha mina stugor 1 meter höga så valde jag att klippa av nätet på mitten så jag fick två lika stora bitar som hade måtten
200 centimeter * 50 centimeter, på så vis kunde jag göra två stugor på en gång.
Men se till att klippa av i mitten mellan två rutor, jag återkommer till varför senare.
Anledningen till att jag inte ville ha mörtstugan 1 meter hög är enkel, det blir svårare att frakta den till och från sjön, den tar större plats att förvara osv.
Måtten på själva stugan är bara ungefärliga, de enda som var exakta från början var längden på 200 centimeter och höjden på 50 centimeter, resten klippte jag till med hjälp av ögonmått och placering av stugan på nätet.

När bitarna har rätt storlek så är det bara att böja till dem så de får rätt form. När man är nöjd med böjningen så ingången har fått en bra vinkel så fäster man ihop de två ändarna av nätet med ett par buntband högst upp och längst ned, så ingången blir ungefär så stor som man tänkt sig. Formen på stugan håller också ihop enklare om man fäster ett par buntband på det viset. Tag sen ett mått eller rulla ut nätet en bit och ställ stugan på det så man kan klippa av en tillräckligt lång bit för att fästa tak och golv på stugan. Min blev ungefär 40 centimeter djup och 70 centimeter bred.
Klipp av i mitten mellan två rutor igen så det blir en liten pigg kvar på nätet på ca 1 centimeter.

mörtstuga_pigg

Placera den avklippta biten på stugan och ta några buntband igen och fäst runtom så den får en ungefärlig plats, sätt även ett par buntband från ingångarna i taket. Jag tog två rutors mellanrum så ingången blev ungefär 5 centimeter precis vid tak och golv av stugan. Jag böjde till ingången lite när jag var helt klar för att få den något bredare, runt 6 centimeter. Buntbanden klippte jag senare bort, jag ville bara ha dem där för att kunna hålla formen på mörtstugan när jag skulle börja fästa taket.

mörtstuga_ingång

mörtstuga_ovanifrån

Sen är det dags att ta fram spetstången och börja böja piggarna som jag nämnde tidigare runt nätet för att delarna ska fästas i varandra, här får man även använda en avbitartång för att klippa bort delar av nätet för att få till formen på stugan.

mörtstuga_närbild_2

När alla piggarna är böjda runt om hela stugan så tog jag ståltråd och ”sydde” runt hela med spetstången som ”nål” för att få den stabilare. Här kan man säkert använda buntband istället för att spara på tid & tålamod men jag vet inte hur stabil den blir… Ni får helt enkelt ha en diskussion med er själva, tid & tålamod kontra stabilitet.
När allt var böjt och sytt så tog jag några drag med en fil på de ställen där det var rejält vasst.

mörtstuga_närbild_1

Sen är det bara att vända på stugan och göra samma sak igen.

Till sist klippte jag upp ett lock där jag även placerade en tvättpåse för att lägga mörtgröt i. Det är absolut inte nödvändigt, men själva locket kan vara bra att ha om man vill kunna plocka ut mörten lite snabbare än att ta dem genom ingången.

mörtstuga_lock

Jag har haft riktigt bra resultat med dessa stugor, jag har fått 30 – 50 mört ungefär varje gång de har legat i vattnet och jag brukar bara ha dem i max 48 timmar. Jag har även använt en köpt stuga för att ha något att jämföra med och efter ungefär 30 timmar i vattnet hade mina egna fått in 50-60 st mört ihop och den köpta hade 4 st. Jag hade valt att lägga alla 3 stugorna utmed en större vass där djupet inte varierade så mycket utan låg på 2,3 – 3,0 meter och det var väl 70 – 100 meter mellan varje stuga. Självklart så påverkar platsen och det kan hända och har hänt mig att två stugor kan ligga 10 meter ifrån varandra där den ena har noll mört och den andra har 50+ mört. Jag har även fått större mört i dessa stugor, 20+ centimeter.
Så har man funderat på att bygga en mörtstuga så kan jag rekommendera den här modellen.

Jag har även skrivit ett inlägg på ett par bra recept på mörtgröt som fungerar bra till de här stugorna.

Ismetepremiär 2017

Publicerat av
3

Äntligen blev det några dagar med många minusgrader här i södra Småland så i söndags var jag ute på ismetepremiär.

Jag var lite osäker på om isen skulle vara tillräckligt bra, det hade inte varit så många dygn med minusgrader så jag åkte ut i lördags eftermiddag och kontrollerade isen.
Men det hade blivit riktigt fin kärnis på ca 5-8 centimeter, så det vara bara att plocka fram grejerna och sätta sig vid köksbordet och göra några tackel.

Man blir lite som ett barn dagen innan julafton vid en premiär, oavsett om det är mete efter sutare, färna eller gädda, man har helt enkelt svårt att sova.
Så natten mot söndagen blev det inte många timmars sömn, jag vaknade och kollade klockan så jag inte hade försovit mig och i drömmarna hörde jag bjällror och såg dansande vippor…
Härligt med fiskefrossa!

Strax efter sju var jag framme vid sjön och började snart att placera ut mina spön, visst var man lite ringrostig så det tog något längre tid än vad jag hade tänkt mig, men allt var ute innan det hade blivit helt ljust.

Jag satte mig i stolen och bara myste med en kopp kaffe, det är något speciellt med just metoden ismete, vissa hatar det och andra som jag älskar den!

Ismete

Efter knappt tio minuter började ena vippan pingla och snart fällde den, jag tog min ikea påse med avkrokningsmatta, tänger, måttband och våg i och började småspringa mot spöt.
Men väl framme så lämnade ingen lina rullen, jag drog försiktigt i den för att se om det var någon gädda som stod still med mörten i munnen men tyvärr så var det ett blindfäll.

Jag gick tillbaka till min stol och hällde upp ännu en kopp kaffe samtidigt som jag surade lite… Varför hade jag inte gjort klart mina nya ismetevippor när jag anade innan att det kunde bli blindfäll då jag fiskade med ganska stora mörtar…
Men men, nu fick jag ett riktigt bra skäl till att få ordning på dem till nästa pass och så får jag hoppas de kommer fungera bra.
Mer om dessa vippor och även hur jag har gjort mina gamla kommer dyka upp här på bloggen inom kort!

Klockan gick och vipporna höll sig tråkigt stilla i det gråa vädret, men det var fortfarande ca två minus ute så snön på isen hade inte börjat smälta i alla fall.
Helt plötsligt pinglade det till och en vippa dansade fram och tillbaka, jag tog mina grejer och började småspringa lite, men som vanligt så gick jag försiktigt fram de sista femton metrarna för att undvika att skrämma gäddan om den skulle stå still vid hålet.
Den här gången lämnade linan rullen, fast ganska sakta. Jag valde att kroka direkt men möttes tyvärr av klent motstånd och snart kunde jag lyfta upp en liten snipa.

Ismete gädda

Jag kör sedan något år tillbaka enbart på en trekrok på mina tackel och jag tror knappt jag har förlorat en gädda utan allt som oftast sitter de mycket bra krokade.
Jag brukar använda krokstorlek 2 eller 4 beroende på hur stor betesfisk jag har och kroken fäster jag precis framför ryggfenan.

När klockan började närma sig lunch hade jag haft ytterligare tre blindfäll och kaffet var slut, Stina Nilsson blev omåkt av först en norska och därefter en finska uppför slalombacken (Tour de Ski avgjordes i längdskidor). Så det började helt enkelt bli dags att ge upp premiären och inse att det blev en ganska seg dag. Men det gjorde inte så mycket, för det var ju ändå premiär och då är man alltid nöjd!

Ismete

Men förhoppningsvis kan det bli några pass till om vädret den närmsta tiden blir som oraklen i apparna säger…

Idioti eller underbar hängivenhet?

Publicerat av
8

Jag uppskattar att se människor som går lite längre än många andra, det behöver inte bara vara inom fisket utan det kan vara idrott, företagande och andra hobbys. Jag gillar det där riktigt nördiga, antagligen för jag själv är en metenörd!
Men ibland funderar jag även om den här hängivenheten och passionen tar oss lite väl långt?

Jag ser bilder på sociala medier där folk har gått till den yttersta gränsen för att få fiska, ibland på gränsen till ren galenskap! Men på något vis förstår jag dem och som sagt uppskattar jag att se dessa människor, fisket ska ju även vara ett äventyr.

Oftast är det dessa människor som tar det lite längre som lyckas, det gäller även inom andra områden som idrotten där vissa är minutiösa med sin utrustning, andra tränar lite mer. Deras hängivenhet tar dem lite längre, men var går gränsen till idioti?
Eller finns det ingen idioti, är det bara en härlig hängivenhet som är svår att förklara för andra som inte riktigt förstår och dessa kallar det då för idioti eller galenskap?
Själv väljer jag att se det som underbar hängivenhet, fast ibland börjar jag ändå fundera kring vissa val jag gör…

Dagarna kring julafton var det ganska milt och blåsigt, även en storm passerade här så isen var ett minne blott. Så jag bestämde mig direkt för att ge mig ut i onsdags på ett flötestrollingpass.

Natten mellan tisdagen och onsdagen blev det ett par minusgrader ute, men jag tänkte att det är inte tillräckligt kallt för att det ska frysa några större områden.

Jag kom ned till sjön vid halv elva på förmiddagen och möttes av en igenfrusen vik…
Det var inte det jag hade hoppats på, men efter en kort fundering med mig själv så valde jag ändå att lasta i grejerna i båten och börja hacka mig fram utmed en vass för att kunna nå öppet vatten. Sen fick jag hoppas att det även skulle vara öppet vatten på ett större område längre ut.

Som tur var det bara viken där båten låg som det var rejält fruset, ute på de lite mer öppna ytorna var det isfritt. Men vattentemperaturen växlade mellan 1,6 – 1,9 grader och ute var det nollgradigt med en svag nordvästlig vind, sådan där härlig vind som letar sig in överallt!

Jag släppte ut ett par betesfiskar bakom båten och började sakta röra mig över sjön. Solen var ändå uppe och dagen var riktigt härlig om än lite kall.

Flötestrolling

Jag hittade en del betesfisk på ekolodet men de var ganska utspridda så det var inte så lätt att hitta några bra platser att nöta på.
Efter kanske två timmars fiskande utan ett pet så fick jag äntligen ett napp, men det var inget sådant där härligt napp där baitrunnern tar rejäl ton utan flötet guppade mest upp och ned. Mina förhoppningar om att det skulle vara en nyårsgris var små, och när jag satte in mothugget så möttes jag av klent motstånd. Snart kunde jag veva in en liten gädda på omkring två kilo. Jag krokade snabbt av den och satte på en ny betesfisk, kanske kunde det vara en huggperiod…

Flötestrolling

Tyvärr så hade jag inte sådan tur, jag nötte på ett tag till och ändrade djupet på betesfisken, bytte till ”tingeltangel” tackel och vad jag nu kunde komma på för att försöka få ett hugg till, men tyvärr blev jag utan fler gäddor.
Det enda jag fick var kalla fötter och händer och en stel rygg.
Så när jag hade plockat ihop prylarna var det bara att leta upp min lilla gata jag hade hackat upp i isen för att komma ut, men väl framme så hade den fryst ihop igen. Så det var bara att hacka igen…
Framme vid bryggan hade det blivit minusgrader ute och det mesta som var blött i båten hade fryst, inklusive mig själv.

Flötestrolling

Min lilla ”gata” genom isen till höger utmed vassen

Väl hemma igen så berättade jag för min fru om mitt härliga fiskepass och fick bara tillbaka ett svar, du är en idiot!
Men jag ser det som underbar hängivenhet och hade gjort om det igen utan att blinka!

Till sist vill jag bara önska er alla ett GOTT NYTT ÅR och ett riktigt fint 2017 års skitfiske!

Ett sista försök och en sammanfattning

Publicerat av
2

Det har inte blivit mycket fiskande den senaste tiden, det var faktiskt riktigt länge sedan jag hade ett så här långt uppehåll. Men i söndags kunde jag inte hålla mig längre, då hade det gått en månad sedan jag fiskade senast.

Vädret den senaste tiden har varit märkligt. Några dagar med minusgrader sen några dagar med plusgrader vilket gjort att det inte blivit någon bra is eller öppet vatten, utan det har legat någon centimeter på sjöarna häromkring. Så mitt planerade gäddfiske har brunnit inne kan man väl säga…
Men i söndags plockade jag fram quivertipspöt och slängde ned lite olika beten i en väska och åkte in till ån för att få en liten paus i juletiderna och se om någon färna ville äta.

Vädret var inte det bästa med 1-2 plusgrader, fuktigt och molnigt.
Dagarna innan hade det varit nollgradigt eller någon minusgrad så förutsättningarna för ett bra fiske var ungefär noll.
Men ibland så måste man bara få fiska!

Färna

Jag provade ett par platser med en brödbit på kroken utan något resultat, men i den tredje hålan så fick jag några små pet!
Jag satt på helspänn, men jag fick aldrig något riktigt bra napp så jag hällde upp en kopp kaffe istället.
Men så från ingenstans så gungade det till bättre och jag krokade!
Efter en kort stund började jag fundera på vad det var som hade tagit min brödbit, för det var ingen färna… Snart fick jag se en mindre gädda simma in i håven!
Aja, någon gång ska ju vara den första att även få gädda på bröd.

feedermete

Efter det så hände det inte så mycket mer, lite småpet men det spelade ingen roll att jag gick ned i krokstorlek, ändrade längden på tacklet och bytte beten, det blev ingen färna.

Det här var nog årets sista fiskepass, men man ska aldrig säga aldrig… Det kanske blir väderomslag åt det kallare hållet och isen lägger sig ordentligt innan nyår, eller så blir det varmare och det blir öppet vatten igen.

Som avslutning ska jag kort sammanfatta mitt 2016.
Mål är väl något nästan alla har som fiskar, de flesta vill fånga den där 10 kilos gäddan eller en 50 centimeters abborre.
Jag själv har ganska många mål uppsatta, mest för att jag tycker det är roligt att ha en utmaning i mitt fiske, men det är självklart inte enbart därför jag fiskar.

Ett av mina mål var att få en färna över 2300 gram från ån där jag fiskar mest, det är inget känt storfiskevatten och jag har inte hört att det kommit upp så många över 2500 gram de senaste åren. Så 2300 var ett rimligt mål för 2016, medan 2500 gram är det stora målet.
Jag lyckades fånga en färna på 2408 gram vilket för mig var ett riktigt bra resultat och motiverar mig ännu mer att fortsätta jaga den där på 2500 gram.

färna

Jag hade hoppats på ett bättre resultat när det kom till mitt sutarmete det här året, men samtidigt lade jag en hel del tid på att leta efter en bra sjö vilket jag tror jag har lyckats med och kommer lägga en del tid där under 2017.

Flötmete Sutare

Flötestrollingen hade jag också hoppats mer på och hade planerat det bra, men det blev bara ett pass innan vädrets makter och tidsbrist satte stopp för det!
Det blev förvisso inget dåligt pass med 6 landade gäddor där endast 1 var under 4 kilo och den största strax över 7 kilo, men jag hade som sagt förhoppningar på fler pass och större gäddor.
Jag får väl hoppas det kan bli bra is eller öppet vatten igen!

Flötestrolling

Jag gjorde även ett par karpturer men där gick jag rejält bet!
Jag hade ett napp men tyvärr ingen karp i andra änden, så nya tag nästa år.
Abborre fisket gick inget vidare det heller och när jag tappade en riktigt stor fisk vid håven så tappade jag även intresset för att fortsätta jaga en stor abbborre.
Men jag kanske tar upp jakten igen nästa år…

Karpmete

Även om det inte blev någon karp så var det inget fel att spendera timmarna bakom spöna vid sjön!

Så i det stora hela hade jag ett ganska klent år om man ska se det till resultat.
Men det har varit ett bra år ändå, jag började blogga för Fisheco vilket har varit riktigt roligt!
Jag har även fortsatt skriva artiklar under 2016 vilket är roligt och utmanade så det hoppas jag kunna få fortsätta med under 2017.
Jag spenderade också mycket tid vid ån vilket gav bra resultat och så har jag förhoppningsvis hittat ett intressant vatten för mitt sutarfiske, jag hoppas på bra resultat nästa år.
Planerna för 2017 har jag så smått påbörjat och hoppas kunna komma iväg på ett par helgtripper utanför Smålands gränser, så jag ser verkligen fram emot det nya året!

Jag vill bara avsluta med att tacka er allihop som läser mina inlägg här på bloggen, skriver kommentarer, hör av er via mejl och sociala medier med frågor eller bara ett par trevliga rader.
Jag vill även tacka Jan O och Fisheco för det trevliga samarbetet.
Vi hörs igen under 2017.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Omprioriteringar gav resultat

Publicerat av
2

Nu var det några veckor sedan jag skrev något här, men det har varit fullt upp med familjära åtagande som besök från mina hemtrakter, så jag har inte hunnit fiska. Sen har inte vädret varit så bra de senaste veckorna, regn och blåst som övergick till en rejäl köldknäpp som gjorde det omöjligt att komma ut på sjön. Fast jag har inte legat helt på latsidan, det har börjat rustas lite inför en förhoppningsvis bra ismetesäsong. Så det har byggts mörtstugor, fixats med förvaring av betesfisk m.m.

Den här årstiden kan man även spendera en del timmar i soffan och läsa lite böcker så för en tid sedan fick jag hem en beställning från England som borde hålla mig sysselsatt ett tag!

bocker

Den där köldknäppen varade inte allt för länge så förra veckan hade jag förhoppningar om att kunna komma ut på ännu ett flötestrollingpass, men tyvärr ville inte isen riktigt släppa greppet.
Så jag fick tänka om, för fiska skulle jag göra och ganska omgående bestämde jag mig för att köra till ån.
Fredagskvällen gick till att kolla över spöna och rigga dem, blanda mäsk och packa väskan för några timmars sökande efter framförallt mört men även färnan såklart!

Jag var framme vid ån strax efter 7 på lördagsmorgonen. Har man tur när man kommer tidigt så kan mörten avslöja sig i ytan, men jag möttes av en stilla och väldigt lugn sträcka av ån…
Vattnet hade stigit en del, men det var mer åt det normala för september – oktober…
Nu när det är november hade jag hoppats på lite mer fart i ån och även lite färg i vattnet när det hade regnat dagen innan.
Vattnet var istället riktigt klart och kallt, men yttertemperaturen hade varit på plussidan i flera dagar och det hade även blåst en sydlig vind så mina förhoppningar var ändå rätt bra.

Jag blötte upp mäsket som bestod av en halva Champion och en halva Roach Ecstasy från Swedbait. Jag tillsatte även lite flytande arom från MVDE i vattnet när jag blötte upp mäsket.
Krokbetet var i första hand majs som jag hade färgat och smaksatt i olika varianter för att kunna prova lite olika och se om det ena eller det andra var bättre för dagen.

färna

När allt var riggat och klart kastade jag ut till ett område som jag vet är lite djupare och där jag fått både mört och björkna tidigare. Jag gav det en stund, men inget hände och jag började ganska omgående ana oro över det klara vattnet, inte det bästa för mörten…
Jag riggade upp mitt andra spö som var tänkt till färnorna, här höll jag det enkelt och körde vidare på samma rigg som ett tidigare besök vid ån och bröd som krokbete. Jag placerade brödbiten i en annan djuphåla en bit nedströms där jag hade förhoppningar om att färnorna hade samlat ihop sig.

Efter knappt tio minuter så fick jag ett försiktigt pet på mitt brödagnade spö, handen var snabbt på plats och vilade någon centimeter ifrån, kort efter kom det en bättre bugning i spötoppen och jag lyfte direkt. Fast fisk, den gjorde ett par kortare rusningar men jag kände ganska snart att det var en mindre fisk och snart låg den i håven. Den fick snabbt posera för några bilder innan den fick sin frihet åter.

färna

Jag bröt av en ny bit bröd och kastade ut på ungefär samma ställe, jag vevade in det andra spöt som hade varit helt still och skulle fylla upp med mer mäsk i feedern och byta majskorn när jag ser ett litet pet på brödbiten. Jag släppte det jag hade i händerna och hann precis fram till spöt när toppen böjde sig djupt. Jag lyfte spöt och nu möttes jag av en rejäl tyngd! Fisken gjorde en rusning nedströms, jag försökte få ut så mycket av spöt jag kunde över vattnet så den inte skulle gå fast.
När den väl vände så försökte den självklart rusa in mot buskarna på samma sida som jag stod på. Men jag lyckades få press på den igen så den vände ut mot mitten av ån. Den gjorde ytterligare ett par rusningar så slirbromsen fick jobba. Tillslut såg jag fisken för första gången och en rejäl rygg visade upp sig, fiskfrossan infann sig men jag lyckades hålla mig lugn och kunde tillslut håva färnan.

Pulsen var på max, jag satte mig ned på huk och kollade ned i håven och ser en riktigt grov färna.
Medan den vilade sig i håven plockade jag fram våg, vågsäck, måttband och kameran.
När allt var i sin ordning så mätte jag färnan till 56 centimeter och vågen visade 2408 gram! En riktigt fin fisk och den största jag fått ur ån.

färna

När den hade fått vila en stund i håven och sedan sett den simma tillbaka mot botten i det klara vattnet så blev det ett glädjevrål!

Mitt spö som var tänkt för mörten hade jag inte haft ett pet på, så jag bestämde mig för att byta plats och fiska det nedströms där jag fått mina färnor. Kroken agnades på med två majskorn som hade legat i en ”Rosehip” vätska över natten och sen fyllde jag feedern med mer mäsk.
Min förhoppning var att det kanske kunde stå någon mört eller björkna längre ned, men visst hade jag färnorna i bakhuvet vid platsbytet.

Efter jag hade kastat ut så tog jag tag i det andra spöt och kollade så allt såg bra ut och att kroken fortfarande var vass. Jag letade upp franskbrödet och skulle precis bryta av en bit när jag ser en liten rörelse i spötoppen på det andra spöt. Jag var snabbt på plats och en kort stund senare bugar sig spöt rejält.
Fisken gör en rusning rakt över ån och siktar in sig på en kant med lite buskar som hänger ned över ån. Jag fick ta en chansning då jag hade 0.20 lina och en 12:ans B983 krok och försöka sätta så mycket press jag bara kunde för att stoppa den. Chansningen gick hem och prylarna höll, färnan vände mot mitten av ån och jag kunde få upp den närmare mig. Den gjorde ytterligare några försök att nå åkanten och även en liten vassrugg, men tillslut kunde jag håva ännu en fin fisk.

52 centimeter och 1850 gram. En hög och ryggbred fisk som har framtiden för sig, får den växa så kan den garanterat bli grov.

färna

Efter jag hade sett färnan simma tillbaka så kastade jag ut ännu en bit bröd i hålan och kollade sedan över det andra spöt och när det var klart så hamnade det på samma plats som innan.

färna

Nu var topparna stilla en stund så jag hann med att få i mig min frukost och några koppar kaffe. När jag satt med sista tuggan av äggmackan så dunkade det till rejält i toppen på spöt med bröd, men jag kände bara fisken i ett par sekunder innan den släppte… Sånt är fisket, det går inte alltid vägen!
Jag kastade snabbt ut igen och det tog inte mer än fem minuter innan det gungade till igen och nu missade jag inte.
Efter en ganska kort fight kunde jag håva en färna på omkring 1500 gram.

färna

Klockan hade blivit knappt 10 när jag släppte tillbaka fisken och efter det så blev det lugnt. Jag bytte plats ett par gånger och provade längre nedströms men där var det helt tyst.
Så de sista trettio minuterna fiskade jag av hålan igen men bara med bröd, fast det blev orört.
Så vid lunchtid var det dags att köra hemåt igen.

Även om min ursprungsplan inte gick så bra med mörten så blev det en riktig jackpot ändå med fyra färnor landade och en topp på härliga 2408 gram!

En sista bild på en riktigt grann fisk

En sista bild på en riktigt grann fisk

 

 

Höstpremiär efter sjövargarna

Publicerat av
Svara

I söndags var det äntligen dags att få ge sig ut på höstens första flötestrollingpass efter de gröna sjövargarna!
Jag har försökt komma ut ett par helger nu men hård vind har satt stopp för fisket, så jag var rejält laddad! De fisklösa dagarna har ägnats åt att knyta tackel, putsa på utrustningen och se till så allt var i perfekt ordning.
Inför det här året har jag valt att prova nya krokar från Fox, nämligen Fox Predator XS Powerpoint Trebles. När jag packade upp dem så blev jag riktigt nöjd, mycket bra skärpa och bra storlek på dem. Det kändes väldigt gedigna. Ni hittar krokarna och allt annat som behövs för gäddmete/flötestrolling hos Metebolaget.

Flötestrolling

Det kändes som det var en bra dag att påbörja höstens jakt då klockan vreds tillbaka, en extra timmes sömn och man vaknade upp till vintertid. Bara en sådan sak måste ju göra att premiären blir perfekt!

Jag var på plats vid sjön strax efter klockan 6, det blåste en nord/nordvästlig vind och det var endast några plusgrader så det var tur att jag hade tagit mina vinterbyxor.

Flötestrolling

När båten var packad med prylarna och spöna riggade var det bara att åka ut till startplatsen. Sjön är grund på de flesta ställen med ett medeldjup på omkring 1.5 meter vid normalt vattenstånd, men nu var det lägre omkring 1.2-1.3 meter. Jag förväntade mig att stimmen med bytesfisk skulle stå klumpade i djuphålorna då vattentemperaturen på ekolodet pendlade mellan 5.7-6.0 grader. Så därför valde jag att ta mig ut och börja i en av de större hålorna i sjön.

Jag satte djupet på spöna på omkring 1.5 meter och sedan släppte jag ned betesfiskarna bakom båten och började sakta ro och driva med vinden.
Första driften över hålan gav inget, däremot var det mycket bytesfisk och jag såg ett och annat större eko på lodet, så jag tänkte glida över där senare igen. Jag drev vidare där djupet var knappt tre meter när det knarrade till ett par gånger i baitrunnern, spötoppen rörde sig med ett par små knyck. Sen hände det inte så mycket mer, flötet var fortfarande över ytan. Efter knappt tio sekunder så lät det lite igen i rullen, hmm hade jag fastnat i något? Jag vevade in och kände då ett par knyck och upp kom det en gädda på omkring 1 kilo som gapat över en stor betesfisk. Lite lätt irriterad krokade jag loss den, små gäddor vill man ju inte ha på kroken för är de igång brukar de större inte nappa…

Jag släppte ut en ny betesfisk bakom båten och började ro igen, vinden snurrade lite men minskade ändå sakta vilket meteorologerna hade sagt till väderapparna… Ibland stämmer det!

Flötestrolling

Klockan hade tickat på och visade strax efter halv nio och solen hade stigit upp och började värma på när jag drev in över en mindre håla där det stod stora stim av fiskar på ekolodet, och det tog inte lång tid innan ena baitrunnerrullen tog ton. Jag öppnade bygeln för att minska motståndet och satte ganska omgående in ett rejält mothugg. Båten vred runt och gäddan bjöd på bra motstånd, den tog några meter och slirbromsen lät sådär härligt som bara en slirbroms kan göra!
Efter en stund kunde jag håva en bättre gädda som visade sig vara 95 centimeter lång men inte så tjock, så kanske omkring 5 kilo.

Flötestrolling

Jag hade drivit bort från hålan där gäddan högg, så jag rodde tillbaka och såg till att hamna i rätt position innan jag började släpa min flöten bakom båten igen. Jag rodde in utmed en vass som låg lite skyddad från vinden och passade på att äta ett par äggmackor och sörpla i mig några koppar kaffe.

Flötestrolling

När jag satt med den sista slurken kvar i koppen så ser jag ena flötet börja vandra snabbt ut mot djupare vatten och baitrunnern börjar knarra gott igen!
Ett snabbt mothugg och jag möts igen av ett bra motstånd. Gäddan rusar några gånger och vill inte riktigt komma upp till ytan, Men efter en stund kan jag håva den och jag mäter den till 96 centimeter, den här va tjockare än den förra så 5 kilo plus skulle jag tippa på.

När allt är i ordning i båten igen och den sista slurken kallt kaffe har åkt ned så har även vinden lugnat sig lite till. Jag är även tillbaka vid den första djuphålan.
När jag var vid slutet av den och började vända runt så får jag ett riktigt härligt napp på flötet som blivit stillastående. Baitrunnern ger ifrån sig sitt magiska ljud och när jag drar till med ett rejält mothugg så blir det ordentligt stumt! Gäddan går tungt och gör några riktigt roliga rusningar där slirbromsen får jobba. Den här känns större och efter en stund kan jag håva den. När jag hade krokat av gäddan så lyfte jag snabbt in den i båten för mätning och vägning. Måttbandet visade 105 centimeter och vågen visade 7.21 kilo. Innan jag lyfte upp gäddan från håven funderade jag om det skulle vara möjligt att ta något bättre kort på den, men båten guppade lite för mycket för att få till något foto med självutlösare. Så det fick bli ett par snabba på mattan bara. Men jag måste se till att lösa det här problemet så jag kan ta lite bättre foton själv i båten framöver!

Flötestrolling

När gäddan hade simmat tillbaka så kom det en annan båt sakta glidandes, så jag snackade lite med dom innan jag fortsatte.
Fast jag hann inte komma mer än kanske 100 meter innan ljudet från baitrunnern åter hörs. Jag hade styrt båten utmed en kant där det går snabbt från 1 meter ned till 4-5 meter.
Mothugget satt stenhårt och igen så är det en bättre fisk. Efter en lite stökigare fight där jag håller på och få trassel så lyckas jag ändå landa gäddan och undvika kaos!
Den här gången hade jag även lite tur då tacklet satt i nätet efter håvningen, men ibland ska det väl vara så!
En tjock fisk på 100 centimeter som jag skulle tro vägde runt 6-7 kilo.

Flötestrolling

Klockan hade blivit halv tolv och jag hade lite annat att fixa med på eftermiddagen så jag tog en sista kort sväng över ett mindre område. Jag passade på att dricka upp det sista kaffet ur termosen och tuggade i mig ett par nygjorda bullar. När jag tog sista tuggan på bullen så drog det iväg igen. Jag satte snabbt in ett mothugg och fick bra svar, inte lika stor som de sista men jag kan snart lyfta in en gädda som mäter 93 centimeter.
När jag har släppt tillbaka gäddan så är det dags att plocka ihop prylarna och bege sig in mot land igen. Men vilken dag och premiär det blev, 6 gäddor upp och endast en var under fyra kilo, måtten blev 93, 95, 96, 100 och 105 centimeter!

När det nu har gått någon dag sen jag fiskade så har jag haft lite tid att reflektera kring det här med antal spön, olika metoder och båtar. Jag kan förstå folk som spinnfiskar när de säger att hugget från gäddan är det bästa som finns. Men för mig är det mycket bättre att se ett flöte försvinna eller en baitrunner som tar ton, spänningen och förväntningen som byggs upp på en hundradels sekund. Vad är det som gapat över min betesfisk? Pulsen är på max när man vevar in löslinan och sen sätter in ett rejält mothugg och möts av bra motstånd och snabba dunkningar och ett bugat spö. Hela det här händelseförloppet kan jag jämföra med en spinnfiskares förklaring av det där stenhårda hugget.

Grabbarna i båten jag snackade med hade en massa spön, fiskade säkert med 4-6 stycken. Jag kan förstå folk som trollar i stora sjöar som vättern där de har ute många spön, men där jag fiskade är det inga stora ytor. Man kan inte driva med vinden längre sträckor utan får vända ofta och djupen går verkligen upp och ned. Ibland kanske det inte lönar sig med kvantitet utan istället fokusera på kvalité. Fiskar man rätt för dagen så räcker det med ett par spön, eller bara ett. Men har man många spön får man lägga fokus på att veva upp, lägga ut och det blir mest en massa fix än fiska.

Visst förstår jag att fiskare vill ha fina och stora båtar som är anpassade till sitt fiske och då framförallt spinnfiske eller vertikalfiske med stora, fina och många ekolod. Men en gammal plasteka med två åror och ett enkelt ekolod fungerar bra det med!
Kanske är jag tråkig och bakåtsträvande eller är det så att vi som älskar metet föredrar det enkla, skitiga och lätt kaotiska som det blir i en liten, gammal och smutsig plasteka? För det är inte ofta jag ser folk som metar i stora fina båtar, eller jag kanske har fel?

Men i slutändan spelar det absolut ingen roll, jag är bara oerhört glad att det finns så många olika sätt och metoder att kunna uppskatta och älska sportfisket på, det finns något för alla!

Ett tips från bokhyllan

Publicerat av
4

Som jag skrev i något tidigare inlägg, nu är hösten här och det med besked!
Temperaturen kliver inte över 10 grader, det blåser för det mesta och solen var länge sedan man såg. Det som tyvärr saknas är mycket regn, för det behövs så vattenståndet i sjöar, åar och vattendrag kan stiga igen.

Jag hade planerat höstens första flötestrollingpass i söndags, men hur mycket jag än uppdaterade väderapparna och kollade ut genom fönstret så slutade det aldrig att blåsa… Jag bestämde mig ändå på lördagskvällen för att packa bilen och ställde klockan, fast jag behövde knappt gå ur sängen för jag hörde de tråkiga vindbyarna yla utanför huset. Så det var bara att lägga ned huvudet på kudden igen och somna om. Men det hör väl hösten till att blåsa och bjuda på mulet och allmänt ruskigt väder.

Jag kunde ändå inte låta bli spöna helt en helg så jag stack iväg ett par timmar för att meta lite betesfisk mitt på dagen, men det gav inget bra resultat det heller, så med lätt sönderblåst ansikte och frusna fingrar åkte jag hem igen.
Istället började jag kolla i bokhyllan efter något att läsa och kom på att jag kan ju faktiskt ge ett ”boktips” här på bloggen.

Vid det här laget borde ni som läst min blogg förstå att jag gillar att meta efter färnan och såklart gillar jag även att läsa böcker, artiklar och skrifter om just färnan.
Tyvärr så finns det inte mycket att läsa om mete generellt på svenska, utan man får oftast rikta in sig på Engelska böcker. Fast det finns några bra svenska texter och en av dem handlar om just färnan, nämligen Färnan – min favoritfisk som är skriven av Carl-Johan Månsson.

Färnan - Min favoritfisk

Redan efter de första raderna i Färnan – min favoritfisk förstår man att det här kommer bli mycket intressant läsning, Carl-Johan förklarar och skriver otroligt bra och hela texten är väldigt välskriven. Han fångar läsaren, jag tror det är så de brukar skriva i vanliga bokrecensioner, eller? I vilket fall så fångade han mig och jag sträckläste hela texten första gången. Sen har jag nog läst den fyra, fem gånger till och återvänder ofta för att kolla efter tips, tankar och inspiration.

Färnan - Min favoritfisk

En del av innehållsförteckningen

Vad skriften handlar om är inte så svårt att gissa, färnan. Men vad som skrivs kring denna fantastiska sportfisk är mer intressant. Carl-Johan har mer än 20 års erfarenhet av färnafiske med många stora fiskar i håven, han jobbar även som fiskerikonsulent på Hushållningssällskapet i Kalmar. Han har helt enkelt en otrolig kunskap om färnan som art men även väldigt stort kunnande om biologi och natur.

Färnan - Min favoritfisk

Han förklarar bra och ingående kring arten, ger tips och delar med sig av egna resultat och slutsatser kring sitt fiske.
Han tar även upp olika metoder och visar både med bilder och text var färnan kan tänkas stå i åarna. Carl-Johan skriver även en del om fiskvård och då i första hand vad som kan göras för att stärka beståndet av färnan i Sverige. Det finns också ett eget kapitel med många bra tips till nybörjaren, men den här skriften riktar sig minst lika mycket till den redan inbitne färnametaren.
För här har man 100 sidor av otroligt bra, spännande och intressant läsning. Det är en extremt välskriven text som går igenom allt och lite till som kan vara intressant att veta om den fantastiska färnan.

Färnan - Min favoritfisk

Författaren delar med sig av många fina bilder på stora färnor

Tyvärr finns inte den här skriften i bokform vilket är otroligt synd då det är en modern klassiker, den har allt och lite till!
Jag hoppas innerligt att någon gång kunna få möjligheten att köpa den som en bok.
Så om det är någon som läser det här och tycker, ”hmm det här är ju världens grej! Självklart ska vi se till att den trycks i bokform” hade jag och garanterat många fler blivit lätt lyriska, för det behövs fler böcker om mete på svenska!

Men att vänta på ett mirakel är onödigt, så jag tycker att ni som metar färna, nya eller redan inbitna, eller ni som är sugna på att börja meta färna eller bara vill ha inspiration till att kanske en dag testa att meta färna ska beställa ett exemplar av skriften Färnan – min favoritfisk.
Ni gör det genom att kontakta Carl-Johan direkt via den här E-post adressen:
carl-johan.mansson@hushallningssallskapet.se

Kostnaden är 200 kronor inklusive frakt och utskick. Vilket är en liten summa när man får 100 sidor av tips, teorier och ren glädje.

Vilken fisk!

Vilken fisk!

Oktober och besök vid ån

Publicerat av
2

Då har det blivit oktober och hösten är här på riktigt, temperaturen har sjunkit rejält ute och det blir glesare med löv på träden för varje dag. Sen har det även blåst rejält några dagar här i Småland och det ser ut som det ska fortsätta så ett tag framöver. Jag hoppas bara att inte hösten blåser bort då det börjar bli hög tid att plocka fram gäddmeteprylarna!

Jag har varit ute på ett par pass utmed ån för att se om jag kan hitta några färnor, men innan jag kommer till det så ska jag bara nämna en sak först.
Jag har skrivit om det tidigare men i slutet av augusti så gifte jag mig och med giftermål kommer det allt som oftast ett byte av efternamn. Så numera heter jag Christian Ottosson.
Med det sagt så återgår vi till ån och jakten på färnorna, det vill säga det viktiga!

I lördags styrde jag återigen bilen mot ån för ett förmiddagspass.
Jag var på plats lite efter sju på morgonen, jag började med att mäska upp 3-4 platser som jag trodde kunde hålla någon färna.

Bottenmete Färna

Sen började jag fiska med ostpasta på en bit hair-riggad vinkork, jag använde mig av ett smidigt flätat tafsmaterial från Gardner som med hjälp av korkbiten skulle göra betet lite mer ”svävande” eller balanserat så det rör sig lite mer naturligt i strömmen. Jag kramade en lagom stor bit ostpasta kring korkbiten så pastan precis rörde krokböjen.

Bottenmete Färna

Efter kanske fem minuter fick jag ett par små knyck i spötoppen, direkt blev det fullt fokus och handen var redo att göra mothugg. Jag fick ytterligare ett par knyck, men inte riktigt det jag ville se för att göra mothugg. Några sekunder senare blev det några pet till som var något kraftigare men jag valde att inte lyfta spöt. Sen blev det lugnt och jag vevade in. Ostpastan var borta och jag borde garanterat ha lyft spöt tidigare.
Oftast brukar färnan vara ganska snabb när de tar betet, men kanske är det lite annorlunda när betet är hair-riggat?
Tyvärr fick jag inget mer napp på platsen och inte heller på de andra uppmäskade platserna.

Jag valde att byta plats och taktik. Jag lämnade mäskhinken i bilen vid den nya sträckan och tog bara med mig burkskinka, räkor och bröd som bete.
Jag stod länge och försökte se om jag kunde upptäcka några färnor i det grunda ganska klara vattnet men ingen visade sig.
Så jag placerade en bit skinka på en 4:ans krok i kanten av en buske.

Bottenmete Färna

Det tog inte många minuter innan spöt knyckte till men när jag gjorde mothugg blev det inget motstånd, så jag bytte till en räka och kastade ut på samma plats. Efter trettio sekunder bugade spöt återigen och den här gången satt fisken på kroken.
Tyvärr ingen färna utan en björkna som självklart släppte när jag skulle lyfta upp den.

Jag förflyttade mig en bit nedströms och nu började allt det där man verkligen inte vill ska hända, det är som om det sitter någon bredvid, en liten jävel som skrattar åt dig konstant och påpekar allt du gör… ”Ska du verkligen göra si och så eller HAHAHA idiot, vad gör du” 
Jag har gjort samma kast hur många gånger som helst, man ser till att det är fritt bakom sig, vid sidorna och över huvudet. Sen siktar man och kastar ut, enkelt!
Men NEJ!
På något vis lägger sig linan över en gren, jag får loss tacklet och gör ett nytt försök, nu lyckas jag fastna i en annan gren, men va i hel¤#te händer… Till slut lyckas jag få ut betet, men det känns inte bra det är något som inte stämmer… Jag vevar motvilligt in och ser att hela tacklet har trasslat sig… Jag svär och känner att va f#n håller jag på med… Den där lille jäveln ”skrattar så tårarna rinner ner för kinderna på honom och säger något drygt som – Går det bra, HAHAHA”

Efter att jag fått knyta om tacklet ett par gånger till, bytt platser, misslyckats med de enklaste kasten och det allmänna kaoset aldrig slutade så gav jag upp och åkte hem.
Det var en sån dag där inget fungerar, jag skulle ha legat kvar i sängen och aldrig gått upp…
Jag mådde allmänt dåligt resten av dagen, det sved i själen.
Men när söndagen kom bestämde jag mig direkt för att det var dags att planera in en revansch!
Den där lille jäveln får aldrig vinna!

Så i onsdags stack jag ut till ån efter jobbet för några timmars mete.
Jag höll det så enkelt som möjligt, några olika beten och så lätta sänken som möjligt.

Bottenmete Färna

De första platserna jag provade så frilinade jag med skinka och mask som bete, men det enda jag fick var några mindre abborrar som glupskt sög i sig 4-5 maskar på en 4:ans Wide Gape krok.

Bottenmete Färna

När klockan var runt 18 hade jag inte haft något pet på varken skinka eller räka så jag letade fram brödet, men småfisken var som hökar på det direkt.
Jag tog fram ett litet BB blyhagel och klämde fast det 15-20 centimeter från kroken för att hålla brödbiten närmare botten.
Nu fick den vara i fred och efter någon minut dunkade det till i spöt och jag kunde kroka en fisk.
En mindre färna på kanske 5-7 hekto kunde snabbt krokas av.

När klockan hade blivit 19 och pannlampan hade kommit fram bestämde jag mig för att lägga sista tiden på en plats där jag fått färna förr och just vid mörkrets intågande kan de större börja dyka upp.

Väl på plats försökte jag sikta på stället jag ville nå i mörkret med brödbiten och lyckades faktiskt på första försöket.
Efter knappt fem minuter fick jag en liten dunk i spöt och sen bugade det sig och jag krokade snabbt.
En stenhård rusning nedströms och mitt 11 fots spö stod böjt ända ned till handtaget! Rullens slirbroms skrek och jag försökte bara få ut spöt så mycket jag kunde mot ån bland vass och träd så den inte skulle gå fast. Pulsen var på max och efter en stund kunde jag börja ta in lite lina men än hade färnan inte gett upp, den rusade snabbt mot andra sidan ån och det blev en riktigt rolig fight i mörkret. Efter en stund såg jag en bättre fisk visa upp sidan i skenet från pannlampan och jag kunde styra in den över håvkanten. Jag lade ned prylarna och tittade ned i håven, sen tänkte jag ”HAHA där fick du din lille jävel, nu har du inget att skratta åt!”

Jag letade fram kamera, avkrokningsmatta, vågsäck, våg och måttband medan färnan låg säkert och vilade i håven.
Tyvärr ville inte kameran vara med i mörkret så jag fick inte till några testbilder, ett litet problem med att vara själv. Inte alltid självutlösaren m.m. vill vara med.
Kanske är det någon som har bra tips på hur man ska eller kan göra när man ska ta bilder på sig själv med sin fångst i mörker?

Jag bestämde att det fick bli en bild på mattan av färnan innan jag lyfte upp den från vattnet.

Bottenmete Färna

Den vägede 2.1 kilo och hade en längd på 53 centimeter. En riktigt fin färna för den här ån. Visst finns det större det är jag helt säker på, men beståndet är nog inte så stort eller så håller de till på de sträckorna man inte får fiska…

Lycklig och glad ser jag den magnifika fisken återvända ut i ån.
Äntligen vände det!
Jag har fått kämpa ett tag för att få en bättre färna men allt slit, frustration och totala misslyckanden var som bortglömda när jag satte mig i bilen och drog igång en spellista med go svensk punk och skrålade med.
Jag var bara så jäkla glad och nöjd, för det finns inget bättre än att fiska!

Sportfisket är helt enkelt världens bästa hobby, passion och livsstil, så glöm inte bort att ha kul, njuta av tiden vid vattnet och uppskatta varje fångst oavsett storlek!
Se även till att vara trevliga mot varandra och visa varandra respekt även om ni inte delar åsikter, både vid sjön och på sociala medier.
Ta också hand om nybörjarna inom sportfisket, dela med er av tips och gläds åt deras fångster. Gör de något mindre bra, förklara och visa på ett respektfullt, enkelt, bra och snällt sätt hur de kan göra. Vi har alla varit nybörjare, glöm inte det.
Vi delar alla samma hobby och passion!