Äntligen blev det några dagar med många minusgrader här i södra Småland så i söndags var jag ute på ismetepremiär.

Jag var lite osäker på om isen skulle vara tillräckligt bra, det hade inte varit så många dygn med minusgrader så jag åkte ut i lördags eftermiddag och kontrollerade isen.
Men det hade blivit riktigt fin kärnis på ca 5-8 centimeter, så det vara bara att plocka fram grejerna och sätta sig vid köksbordet och göra några tackel.

Man blir lite som ett barn dagen innan julafton vid en premiär, oavsett om det är mete efter sutare, färna eller gädda, man har helt enkelt svårt att sova.
Så natten mot söndagen blev det inte många timmars sömn, jag vaknade och kollade klockan så jag inte hade försovit mig och i drömmarna hörde jag bjällror och såg dansande vippor…
Härligt med fiskefrossa!

Strax efter sju var jag framme vid sjön och började snart att placera ut mina spön, visst var man lite ringrostig så det tog något längre tid än vad jag hade tänkt mig, men allt var ute innan det hade blivit helt ljust.

Jag satte mig i stolen och bara myste med en kopp kaffe, det är något speciellt med just metoden ismete, vissa hatar det och andra som jag älskar den!

Efter knappt tio minuter började ena vippan pingla och snart fällde den, jag tog min ikea påse med avkrokningsmatta, tänger, måttband och våg i och började småspringa mot spöt.
Men väl framme så lämnade ingen lina rullen, jag drog försiktigt i den för att se om det var någon gädda som stod still med mörten i munnen men tyvärr så var det ett blindfäll.

Jag gick tillbaka till min stol och hällde upp ännu en kopp kaffe samtidigt som jag surade lite… Varför hade jag inte gjort klart mina nya ismetevippor när jag anade innan att det kunde bli blindfäll då jag fiskade med ganska stora mörtar…
Men men, nu fick jag ett riktigt bra skäl till att få ordning på dem till nästa pass och så får jag hoppas de kommer fungera bra.
Mer om dessa vippor och även hur jag har gjort mina gamla kommer dyka upp här på bloggen inom kort!

Klockan gick och vipporna höll sig tråkigt stilla i det gråa vädret, men det var fortfarande ca två minus ute så snön på isen hade inte börjat smälta i alla fall.
Helt plötsligt pinglade det till och en vippa dansade fram och tillbaka, jag tog mina grejer och började småspringa lite, men som vanligt så gick jag försiktigt fram de sista femton metrarna för att undvika att skrämma gäddan om den skulle stå still vid hålet.
Den här gången lämnade linan rullen, fast ganska sakta. Jag valde att kroka direkt men möttes tyvärr av klent motstånd och snart kunde jag lyfta upp en liten snipa.

Jag kör sedan något år tillbaka enbart på en trekrok på mina tackel och jag tror knappt jag har förlorat en gädda utan allt som oftast sitter de mycket bra krokade.
Jag brukar använda krokstorlek 2 eller 4 beroende på hur stor betesfisk jag har och kroken fäster jag precis framför ryggfenan.

När klockan började närma sig lunch hade jag haft ytterligare tre blindfäll och kaffet var slut, Stina Nilsson blev omåkt av först en norska och därefter en finska uppför slalombacken (Tour de Ski avgjordes i längdskidor). Så det började helt enkelt bli dags att ge upp premiären och inse att det blev en ganska seg dag. Men det gjorde inte så mycket, för det var ju ändå premiär och då är man alltid nöjd!

Men förhoppningsvis kan det bli några pass till om vädret den närmsta tiden blir som oraklen i apparna säger…