Etikettarkiv: Feedermete

Ett sista försök och en sammanfattning

Publicerat av
2

Det har inte blivit mycket fiskande den senaste tiden, det var faktiskt riktigt länge sedan jag hade ett så här långt uppehåll. Men i söndags kunde jag inte hålla mig längre, då hade det gått en månad sedan jag fiskade senast.

Vädret den senaste tiden har varit märkligt. Några dagar med minusgrader sen några dagar med plusgrader vilket gjort att det inte blivit någon bra is eller öppet vatten, utan det har legat någon centimeter på sjöarna häromkring. Så mitt planerade gäddfiske har brunnit inne kan man väl säga…
Men i söndags plockade jag fram quivertipspöt och slängde ned lite olika beten i en väska och åkte in till ån för att få en liten paus i juletiderna och se om någon färna ville äta.

Vädret var inte det bästa med 1-2 plusgrader, fuktigt och molnigt.
Dagarna innan hade det varit nollgradigt eller någon minusgrad så förutsättningarna för ett bra fiske var ungefär noll.
Men ibland så måste man bara få fiska!

Färna

Jag provade ett par platser med en brödbit på kroken utan något resultat, men i den tredje hålan så fick jag några små pet!
Jag satt på helspänn, men jag fick aldrig något riktigt bra napp så jag hällde upp en kopp kaffe istället.
Men så från ingenstans så gungade det till bättre och jag krokade!
Efter en kort stund började jag fundera på vad det var som hade tagit min brödbit, för det var ingen färna… Snart fick jag se en mindre gädda simma in i håven!
Aja, någon gång ska ju vara den första att även få gädda på bröd.

feedermete

Efter det så hände det inte så mycket mer, lite småpet men det spelade ingen roll att jag gick ned i krokstorlek, ändrade längden på tacklet och bytte beten, det blev ingen färna.

Det här var nog årets sista fiskepass, men man ska aldrig säga aldrig… Det kanske blir väderomslag åt det kallare hållet och isen lägger sig ordentligt innan nyår, eller så blir det varmare och det blir öppet vatten igen.

Som avslutning ska jag kort sammanfatta mitt 2016.
Mål är väl något nästan alla har som fiskar, de flesta vill fånga den där 10 kilos gäddan eller en 50 centimeters abborre.
Jag själv har ganska många mål uppsatta, mest för att jag tycker det är roligt att ha en utmaning i mitt fiske, men det är självklart inte enbart därför jag fiskar.

Ett av mina mål var att få en färna över 2300 gram från ån där jag fiskar mest, det är inget känt storfiskevatten och jag har inte hört att det kommit upp så många över 2500 gram de senaste åren. Så 2300 var ett rimligt mål för 2016, medan 2500 gram är det stora målet.
Jag lyckades fånga en färna på 2408 gram vilket för mig var ett riktigt bra resultat och motiverar mig ännu mer att fortsätta jaga den där på 2500 gram.

färna

Jag hade hoppats på ett bättre resultat när det kom till mitt sutarmete det här året, men samtidigt lade jag en hel del tid på att leta efter en bra sjö vilket jag tror jag har lyckats med och kommer lägga en del tid där under 2017.

Flötmete Sutare

Flötestrollingen hade jag också hoppats mer på och hade planerat det bra, men det blev bara ett pass innan vädrets makter och tidsbrist satte stopp för det!
Det blev förvisso inget dåligt pass med 6 landade gäddor där endast 1 var under 4 kilo och den största strax över 7 kilo, men jag hade som sagt förhoppningar på fler pass och större gäddor.
Jag får väl hoppas det kan bli bra is eller öppet vatten igen!

Flötestrolling

Jag gjorde även ett par karpturer men där gick jag rejält bet!
Jag hade ett napp men tyvärr ingen karp i andra änden, så nya tag nästa år.
Abborre fisket gick inget vidare det heller och när jag tappade en riktigt stor fisk vid håven så tappade jag även intresset för att fortsätta jaga en stor abbborre.
Men jag kanske tar upp jakten igen nästa år…

Karpmete

Även om det inte blev någon karp så var det inget fel att spendera timmarna bakom spöna vid sjön!

Så i det stora hela hade jag ett ganska klent år om man ska se det till resultat.
Men det har varit ett bra år ändå, jag började blogga för Fisheco vilket har varit riktigt roligt!
Jag har även fortsatt skriva artiklar under 2016 vilket är roligt och utmanade så det hoppas jag kunna få fortsätta med under 2017.
Jag spenderade också mycket tid vid ån vilket gav bra resultat och så har jag förhoppningsvis hittat ett intressant vatten för mitt sutarfiske, jag hoppas på bra resultat nästa år.
Planerna för 2017 har jag så smått påbörjat och hoppas kunna komma iväg på ett par helgtripper utanför Smålands gränser, så jag ser verkligen fram emot det nya året!

Jag vill bara avsluta med att tacka er allihop som läser mina inlägg här på bloggen, skriver kommentarer, hör av er via mejl och sociala medier med frågor eller bara ett par trevliga rader.
Jag vill även tacka Jan O och Fisheco för det trevliga samarbetet.
Vi hörs igen under 2017.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Hösten i antågande

Publicerat av
Svara

Vissa dagar känns det som sommaren precis har börjat, andra dagar så längtar man bara efter de där härliga höstdagarna med ett par flöten släpandes efter båten i hopp om att en tjock madame ska gapa stort över betesfisken… Oavsett vad så är hösten i antågande, men förhoppningsvis har vi några varma och fina sensommardagar kvar.

Själv har jag gjort mitt sista sutarpass för det här året, ett år som kanske inte blev så bra resultatmässigt. Samtidigt var det inte så oväntat då jag lagt mycket av tiden åt att hitta nytt vatten. Så nästa år kommer jag lägga de flesta av mina sutarpass vid den lilla skogssjön i hopp om att få en rejäl jackpot!

Mitt sista pass fiskade jag förra torsdagen vid sjön i närheten där jag bor.
Jag gick upp strax innan halv fyra för att köra ett kort morgonpass med feederspöt. Tyvärr gav det ingen sutare utan jag fick mest mört och någon enstaka brax på knappa kilot.
Vädret var inte heller det bästa med en kall natt för årstiden och det hade regnat till och från i flera dagar innan, så det var inte helt oväntat att det skulle bli svårt. Men jag var tvungen att få en avslutning på sutarfisket så jag kan börja fokusera på nästa del av året.

Feedermete

I augusti kommer det bli ganska klent med fiske då det vankas bröllop och det är en hel del som måste fixas, så då tillåter nog inte min blivande fru så mycket fiske…
Men något kortare pass hoppas jag ändå hinna med!

Planen framöver är att lägga mest tid på abborremetet fram till slutet av september, sen i oktober blir det garanterat några avstickare till ån efter färnorna innan det är dags att fokusera på de gröna sjövargarna igen. Förra året fiskade jag inte många pass efter gäddorna men tanken är att det ska bli mer gäddfiske i höst växlat med abborremetet.
Men för att kunna meta efter predatorerna behövs det betesfisk, något som tar tid att få ihop och det är nog många av er som delar min hat-kärlek till att fånga betesfisk… Antingen har man inga alls, för lite eller för små när det ska metas gädda, eller för stora när det vankas abborremete!
Men i år ska jag vara ute i god tid… (Känns som man säger det varje år)

Så i söndags eftermiddag åkte hela familjen till sjön för att flötmeta lite betesfisk.
Barnen hade fått varsitt nytt spö så de var taggade på fiske, och när de fick napp och vevade in fisken med lite hjälp blev det lycka på bryggan!
Självklart skulle de hålla i sina fångster och släppte ned dem försiktigt i beteshinken. De fick även följa med ut i båten en sväng för att lägga i mörtstugan och även då var det två lyckliga barn som knappt ville åka in till land igen.
Förhoppningsvis kan det bli fler familjepass framöver där jag kan förena nytta med nöje och få ihop betesfisk till framförallt abborrarna.
De större betesfiskarna till gäddorna är de som kan bli lite jobbigare…

Betesfiske

Jag vet, det är dumt av mig att vara utan flytväst men det ska inte upprepas!

Sen är det alltid svårt att hålla sig till sin tänkta långsiktiga plan så några infall lär det bli på andra arter också under hösten, men det är ändå skönt att ha en grov skiss av det resterande året.

En bild från mitt sista försök efter sutarna det här året får avsluta inlägget och den här sutarsäsongen!

Semestertider

Publicerat av
Svara

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här på bloggen men anledningen är enkel, jag har semester! Då tänker väl många av er att semester är fisketid men inte för en småbarnsförälder, då är semester mindre fisketid… Fast jag har såklart fiskat, men det har mest blivit korta fiskepass med vänner och familjen i all sin enkelhet.

Jag och en kompis flötmetade sutare en varm kväll för ett par veckor sedan.
Han fiskade lyftmetoden med majs som krokbete och mäskade rejält.
Till en början var det mest småfisk på platsen men när mörkret kom så började även bubblorna stiga från platsen och det blev rejält spännande.

Flötmete Sutare

Tillslut reste sig flötet lite och började vandra sakta. Han krokade och spöt bugade sig rejält men efter bara ett par snabba knyck så släppte kroken… Riktigt tråkigt men tyvärr sånt som händer.

Efter det blev det bara en brax innan vi bestämde oss för att åka hem.
Själv provade jag att fiska med blodkorv och lite av Swedbaits Sutarkung för att se om det kunde minska nappen från småfisk. Ett tips jag fick av Jimmie Svensson i Facebook gruppen ”Passion för Mete”. Jag slapp småfisken och hade även ett bra napp men tyvärr satt jag inte tillräckligt länge på händerna, men en metod jag helt klart kommer prova igen! Så tack för tipset Jimmie!

Jag hade även besök av en kompis från mina hemtrakter Östergötland för några dagar sedan och han var sugen att testa på lite mete. Så jag tog med mig honom och hela familjen ned till sjön för några timmars fiske, barnen och min sambo satt på bryggan och flötmetade, kompisen fick prova på bottenmete med quivertipspöt. Han fick ganska omgående drilla fisk men det blev mest mindre mört. Barnen blev ändå lyckliga och sonen vill alltid hålla i fisken och min minsta vill klappa fiskarna, så förhoppningsvis kanske någon av dem får fiskeintresset…

Kompisen tröttnade lite efter ett tag så jag tog över och han sa till mig att ”ta en stor fisk nu då…” Jag kastade ut och efter kanske fem minuter bugade spöt rejält och jag krokade en sutare som rusade runt men efter en stund kunde jag lyfta upp den. Ingen jätte direkt men ändå roligt att allihop fick sen en sutare på nära håll och att jag faktiskt lyckades få en ”större” fisk!

Sutarmete

Sambon fiskade på från bryggan och lyckades lura upp några sarvar och mörtar som barnen självklart skulle hålla i och släppa tillbaka. Det blev en väldigt rolig och trevlig eftermiddag där alla fiskar uppskattades oavsett storlek, något man annars lätt glömmer bort…

I söndags kväll bestämde jag mig för att åka ut till ån för att se om jag kunde hitta någon hungrig färna… Det har blivit väldigt mycket sutarfiske på senaste tiden så jag kände att det var dags att göra något annat!

Det var extremt lågt vatten i ån, vilket inte var oväntat med tanke på att vi har haft en väldigt varm och fin vår och sommar. Men det gjorde att jag inte hade så många platser att fiska ifrån. Jag fick gå igenom gräs, vass och brännässlor som var högre än mig själv men efter lite kämpande kom jag fram till en plats där det gick bra att fiska ifrån.

Färnamete

Jag började fiska med bröd, men efter kanske trettio minuter gav jag upp då småfisken var som pirayor på brödet.

Färnamete

Jag fingrade lite på några korvbitar men valde tillslut en hel räka som åkte ut vid en svag strömkant vid ett näckrosbälte. Äntligen var spötoppen still och jag slapp småfisken. Jag skulle precis hälla upp en kopp kaffe när det darrade till lite i toppen, så termosen hamnade i gräset men började rulla mot åkanten… Jag fick tag i den med foten samtidigt som spötoppen böjde sig ordentligt, jag krokade och det var fast fisk! Den försökte rusa ned bakom en krök så jag fick pressa den lite men lyckades ganska enkelt styra tillbaka den och snart låg det en fin färna i håven. Inte den största men det spelade ingen roll, jag var rejält nöjd och lycklig för jäklar vad roligt det är att fiska färna!

Färnamete

Väderapparna hade lovat bra väder utan regn, så jag lämnade regnkläderna hemma för att hålla ned packningen så mycket som möjligt, något jag borde låtit bli… Bakom mig drog det in mörka moln och det började regna så jag fick krypa upp vid en björk som jag hade precis bakom mig, turligt nog!

Färnamete

När det regnade som mest så darrade det till i spötoppen ett par gånger och sen en rejäl böj i toppen. Jag krokade men missade… Snabbt på med en ny räka och ut på samma plats igen innan jag sökte skydd vid björken.

Färnamete

Det tog inte många minuter innan det darrade till igen, nu hade regnet lugnat sig lite så jag satt vid spöt och när det bugade igen så var det fast fisk. Kände direkt att det inte var någon färna på kroken utan istället kom det in en björkna på 4-5 hekto som slukat en hel räka på en fyrans krok, glupska fiskar!

Efter björknan blev det väldigt lugnt och efter trettio minuter bestämde jag mig för att byta plats innan det blev för mörkt. Så snabbt ihop med grejerna och sen var det bara att börja kämpa sig igenom den svenska djungeln tillbaks till bilen.

Efter en kort bilfärd var jag framme vid den nya platsen lite efter halv tio, nu fick brödet en ny chans.
Småfisken lät äntligen bli brödbiten och efter knappt fem minuter så darrade det till lite, jag hade handen redo men det blev bara några mindre darr.
Ny brödbit åkte på och pannlampan kom fram så jag kunde se lite mer var jag kastade ut. Återigen var det lugnt i fem minuter, men sen så fick jag ett par snabba darr och sen bugade sig spöt ordentligt. Jag krokade men missade… Svor lite men vevade snabbt in och kastade ut igen. Men när det gått tjugo minuter utan ett pet så bestämde jag mig för att packa ihop och köra hem.

Ett riktigt roligt pass även att det var svårfiskat med lågt vatten och få fiskeplatser, fast nästa besök dröjer nog till september – oktober.

Jag kommer köra något mer pass efter sutarna och jag hoppas även hinna med någon natt vid ett karpvatten innan det börjar bli dags att se över prylarna för predatorerna. Abborre och gädda blir höstens prioritet, men jag lär garanterat bryta av med lite annat mete också, för hösten är en fin årstid för många arter!

flötmete Sutare

Jag hade i alla fall tur med vädret

Publicerat av
Svara

Efter snö, regn, blåst och allmänt tråkigt aprilväder så kom äntligen värmen till Småland.
Självklart vill man inte missa att fiska när det blir riktig vårvärme ute, fast med sjukstuga i familjen så är det inte alltid lätt att få ihop det. Men då jag har en otroligt snäll och förstående sambo så sa hon att jag kunde få åka iväg några timmar på söndagskvällen! Sen vet hon kanske vid det här laget att får jag inte fiska så blir jag lite lätt grinig, gnällig och sur…

Målet är fortfarande färnan och kommer vara så några veckor till innan det får bli en liten paus från denna vackra och otroligt starka fisk. Så med ett spö, håv och det andra mest nödvändiga i väskan styrde jag bilen mot ån strax efter fyra på eftermiddagen.
Vädret gick det inte att klaga på, en svag västlig vind, nästan vindstilla och växlande molnighet med en temperatur på omkring 15 grader. När solen värmde på kunde man äntligen sitta i T-shirt och fiska.

Planen för kvällen var att fiska av samma sträcka som veckan innan men att ge det sista stället mer tid, förra gången jag var där började det nämligen snöa och fisket dog ut helt.
Nu var förutsättningarna helt annorlunda.
Färnamete

Första stoppet var bara några hundra meter från bilen och då det mesta var förberett hemma så var det bara att hänga dit ett sänke på tacklet och en stor brödbit på kroken, sen var jag igång. Den tjocka tröjan åkte av och svetten torkades bort från pannan efter den korta marschen. När jag suttit på stolen i knappt fem minuter får jag en liten indikation i spötoppen, handen är redo, blicken är fokuserad på quivertippen. Två, tre snabba knyck och jag lyfter spöt snabbt, känner motståndet från fisken men sen blir det lätt och fisken har gått fri. De klassiska svordomarna flyger ur munnen på mig medan jag vevar in och bryter av en ny brödbit och trär på kroken. Tacklet landar på samma plats igen.
Jag diskuterar med mig själv att ge det tio minuter innan jag går vidare och istället avslutar fiskepasset på platsen, om det inte händer något mer.

Självklart händer det inget mer, så jag förflyttar mig ett par hundra meter nedströms där det finns lite gömställen för en färna. Jag tar sikte på andra sidan ån bredvid ett nedfallet träd och en större sten som sticker upp någon meter längre ned. Kastet landar bra och jag ställer ned spöt i spöhållaren, men linan pekar inte ned i vattnet utan snarare upp mot himlen…
Då jag hade solen i ansiktet när jag kastade ut så missade jag att någon annan fiskare hade varit ute och lekt ”kast med litet skeddrag” över telefonledningarna och inte nog med det även lyckats få linan att fastna i ett träd vid åkanten en bit nedanför mig.
Den fiskaren måste haft en riktigt dålig dag…
Jag väljer att flytta mig längre nedströms än att börja försöka få loss trasslet och något nytt skeddrag var jag inte i behov av heller.

Det tar inte många minuter på den nya platsen innan det blir ett litet darr i toppen, genast får man ett annat fokus. Det blir tunnelseende och nästan tyst runtomkring, det enda man hör, ser och tänker på är spötoppen. Jag får något mer darr på toppen men sen händer det inget mer, antagligen någon mindre fisk som var och slet lite i brödet.
Jag väljer att byta plats och smyga upp vid ett nedfallet träd på min sida av ån och bara lägga ned tacklet och sen backa tillbaka några meter försiktigt. Det är nog tur att det inte rör sig så mycket ”icke färna fiskande folk” utmed ån för då hade de nog börjat fundera vad jag höll på med…Färnamete

Brödbiten är på plats och efter bara någon minut får jag ett par bättre darrningar i toppen, och kort därefter så bugar sig spöt och äntligen så lyckas jag kroka dagens första, men även årets minsta. En liten färna på kanske 7 hekto har fått in en rejäl bit bröd i nästan tändsticksasks storlek och en fyrans Kamasan B983 krok i munnen. Så man behöver verkligen inte vara rädd för att använda stora beten till färnan.
Färna

När den fått simma tillbaka igen så fortsätter jag nedåt till det nedfallna trädet där jag fick en färna förra gången. När jag har kastat ut så kommer de tillhörande äggmackorna och kaffet fram, jag hinner ta två tuggor på ena mackan innan det darrar till ordentligt i toppen. Ned med mackor och kaffe igen, maten får vänta. Det går kanske femton sekunder så gungar det till några gånger och jag lyfter spöt, känner återigen motståndet från fisken men så händer det igen… Den släpper!
Jag svär som sig bör, blir lätt förbannad på mig själv. Jag kollar kroken, den är vass och ser till så inget är snurrat eller trasslat på tacklet. Jag kastar ut igen, hinner i stort sett bara sätta ned spöt så darrar det till. Jag börjar fundera på om det kanske är mört, sarv eller mindre färnor som är framme. Vad det var får jag aldrig veta för jag lyckas inte kroka någon mer på platsen.

Klockan har blivit sju när jag har lyckts leta mig fram till dagens huvudplats, det tog lite längre tid än jag hade räknat med men när det indikerar fisk på platsen är det svårt att lämna…
Ny brödbit träs på kroken, jag siktar lite uppströms den här gången, då det är en större sten där och jag vill fiska bakom den. Sänket och brödbiten landar där jag vill, så med bra självförtroende fast lite sargat efter flera bommar så ställer jag ned spöt. Det hinner gå max två minuter innan det gungar till ordentligt, nästan så det är på väg ur hållaren och nu sitter dagens andra färna. Efter lite plaskande och något försök att dra in i ett träd kan jag snart håva den. Ingen jätte, men en fin färna på omkring 1.5 kilo.
Färna Bottenmete med bröd

Självförtroendet är högre än innan när jag kastar ut igen, och ganska snart får jag några pet. Sen ännu ett par och jag lyfter spöt, känner lite motstånd och sen släpper den… Självförtroendet sjönk genast tillbaka. Nu svär jag inte längre, jag bryter istället av en ny brödbit i tystnad och kastar ut. Samma sak igen, ganska omgående indikation i toppen och bom. Jag väljer att kasta en bit nedströms mot andra sidan. Kastet blir bra och det landar där jag vill, men efter fem minuter kommer det fram ett rådjur på andra sidan ån och börjar skälla ut mig, det är som hela naturen vet att jag är där, ett riktigt ”bad omen”. Jag får direkt en känsla av att något är fel, det stämmer inte riktigt. Så jag vevar in och möts av ett rejält bottennapp. Känslan var sann och tafsen till sänket går av. Snabbt dit med ett nytt sänke och jag kastar ut igen fast ännu lite längre nedströms den här gången. Jag får direkt några pet, några mindre darrningar i toppen. Sen blir det tyst och jag väljer att veva in, men jag sitter fast igen… Nu svär jag igen. Just då kommer det en kille i en liten båt smygandes med en elmotor. Pang, han drar rakt in i en sten. Jag säger till honom att det är nog ganska mycket sten uppströms. Men han fortsätter, han kommer knappt tio meter så smäller det igen, nu väljer han att vända. Kändes som ett klokt beslut!

Jag fiskade vidare fram till kvart i nio resultatlöst innan jag flyttade mig till det första stället igen och fiskade där tills det blev mörkt. Det enda som hände där var att fladdermössen kom fram och flög in i linan som sig bör och att jag självklart missade ännu ett bättre gung i spöt!Bottenmete efter Färna

Så nu är det bara att bryta ihop lite, fundera på vad jag kunde gjort annorlunda eller om det bara var en sådan dag och sen ta nya tag.
För snart är det helg igen och då hoppas jag kunna återvända till ån och jakten på dessa vackra och otroligt starka fiskar.

April april

Publicerat av
Svara

April april din…
I lördags var det inplanerat lite fiske såklart, men jag tog sovmorgon så jag var framme vid ån lite innan åtta.
Sol och vindstilla, knopparna på träd och buskar hade börjat komma fram, gräset hade börjat bli grönare, fåglarna kvittrade så kroppen fylldes med vårkänslor. Det kändes även som det kunde bli några timmars bra fiske.
Färna mete

Målet för dagen var färnorna och även fiska av några nya ställen. Jag tog endast med mig ett spö då jag var osäker på om det ens var möjligt att fiska med fler spön på sträckan, vilket var ett bra val då det var ganska små områden jag kom åt. Mäsket fick också stanna hemma, jag plockade istället med mig räkor, korv, bacon och bröd som krokbete och några olika vikter på päronsänkena. Så med en lätt packning kunde jag enkelt förflytta mig från plats till plats.
Dagens första ställe hade jag fiskat av tidigare i år och även fått en färna så visst hade man lite förhoppningar på platsen.
Färna mete

Efter någon minuts fiske så darrar det till lite i spötoppen, jag sitter med handen någon centimeter från spöt, redo att kroka vilken sekund som helst. Ännu ett litet darr, men sen händer det inget mer så troligtvis var det mört som var framme och nöp lite i brödet. Efter femton minuter vevade jag in, bröt av en ny brödbit och kastade ut lite längre nedströms. Men det händer inget alls på den platsen så efter ytterligare en kvart bestämmer jag mig för att gå 100 meter nedströms och prova ett par platser där. Jag provar både bröd och bacon som krokbete men det händer inget, inte ens ett pet på brödet.

Jag fortsatte nedströms, nu kom jag till nya ställen för mig. Hittade ett parti med lite buskar som gick ut en bit i ån, det såg riktigt lovande ut. Så en ny brödbit sattes dit på min B983 Kamsan krok i storlek 4 och kastet landade sen perfekt. Jag satt på helspänn och tittade på spötoppen för här kändes det riktigt hett!
Bottenmete efter färna

Men efter tio minuter hade jag inte haft ett pet, absolut inget… Kaffet kom fram och jag började snegla nedströms igen för att se om jag kunde hitta någon ny intressant plats. Så när innehållet i koppen var slut flyttade jag mig kanske 200 meter längre ned där det låg ett nedfallet träd en bit ut i ån. Här kändes det återigen hett!
Efter kanske fem minuter får jag ett bättre darr i toppen, sen två tre snabba till och jag krokar. Men missar, svordomarna duggade tätt medan jag vevade in. Funderade en kort stund på om jag skulle vila platsen lite och återkomma eller kroka på en ny brödbit. Jag valde det sista och kastade ut igen.
Nu var det fullt fokus på spötoppen, handen vilade nästan på spöt. Jag vet inte om det tog en, fem eller tio minuter, men så gungar det återigen till ordentligt i toppen och nu missar jag inte. Färnan försöker självklart rusa in mot det nedfallna trädet men jag lyckades avstyra attacken, och efter en stund kunde jag håva dagens första färna. En fin fisk på cirka 1.5 kilo och 46 centimeter.
Färna

Efter jag släppt tillbaka färnan och fått ordning på mina grejer så var det bara att fortsätta vandra nedströms för att försöka hitta någon ny plats. Det var riktigt snårigt och trångt, men tillslut kom jag till en plats där det gick att fiska ifrån. Här var det lite mer strömt än på den tidigare platsen, men jag såg även att det fanns lite stenar och nedblåsta träd utmed andra sidan av ån så här borde det finnas någon färna.

Jag började att fiska av bakom en av de större stenarna och efter kanske tre minuter så gungar det till rejält i quivertippen och dagens andra färna är krokad.
Den drar på rejält nedströms så slirbromsen på rullen får jobba lite och efter en väldigt rolig fight kan jag håva fisken. Efter några snabba bilder fick den simma tillbaka ner i ån.

Färna

1.71 kilo och 48 centimeter lång

Nu när jag har använt Wychwood Specimen Solace ACS 6 rullen ett tag och även fått drilla en del fisk på den så måste jag säga att jag är supernöjd! En smidig och lätt rulle men samtidigt en riktig slitvarg. Jämn och stabil slirbroms, kastar otroligt bra och är perfekt till färnafisket!
Men rullen fungerar självklart lika bra till larmfiske, feedermete och smygfiske efter arter som till exempel sutare, id, brax, och karp.
Jag skrev lite mer om rullen i ett tidigare inlägg.
Wychwood Specimen Solace ACS 6

Vädret under förmiddagen gick från soligt och vindstilla till mulet och blåsigt, tillslut kom även snön!
Jag hade knappt en halvtimme kvar att fiska innan jag var tvungen att bryta för dagen när snön började falla, så jag slapp fiska allt för länge i det tråkiga vädret.
Bottenmete efter färna i april

Gräset som hade börjat bli grönt blev snötäckt, knopparna på träd och buskar som börjat komma fram blev snötäckta och nej det blev inga fler napp. Det blev tyst utmed ån, inga fåglar som kvittrade och vårkänslorna försvann snabbt.
April april din…

Kvällsmete i ån

Publicerat av
1

I måndags fick jag en ledig eftermiddag och kväll, så då passade jag på att spendera den utmed ån för att se om jag kunde hitta några aktiva fiskar.
Vädret såg riktigt lovande ut, ganska snäll vind och med en temperatur på omkring 15 grader och växlande molnighet först men framåt kvällen skulle det mulna på mer.

Jag var framme strax efter halv fyra och efter en kort promenad så var jag framme vid dagens första plats, en liten smal och kort sträcka av ån så det går bara att fiska med ett spö. Men efter 30 minuter har jag inte haft ett pet så jag förflyttar mig nedströms till en bredare del. Här möts ån upp efter den delat upp sig tidigare, så det finns många fina strömkanter och lugnare bakvatten att fiska av. Jag kastar snabbt ut mitt redan upptacklade spö med en kokt räka på kroken. Det landar perfekt utmed en strömkant så jag hoppades en färna snart skulle fatta tycke för räkan.

Jag ser snart att det slår lite fisk i ett större lugnt bakvatten. Så jag tacklar snabbt upp det andra spöt och fyller min feederkorg med Swedbaits Roach Ecstasy mäsk som jag har blandat ner lite hampaolja och ”Coconut Betaine Syrup” i, sen sätter jag dit ett par majskorn på kroken. Mäsket är ganska mörkt i färgen och innehåller mycket små partiklar, sen går det att krama det riktigt hårt så man får ner det till botten utan att det spricker direkt. Helt enkelt ett riktigt bra mäsk för mörten i strömmande vatten.

Swedbait Roach Ecstasy

Jag kastar om tre, fyra gånger snabbt för att få ut lite mäsk innan jag placerar spöt i spöhållaren. Det tar nog inte mer än 10 sekunder innan första petet syns, det följs av flera stycken men när jag krokar så bommar jag fisken. Samma sak upprepar sig ett par gånger, så jag justerar längden på tafsen och låser fast feederkorgen istället för att ha den glidande.
Sen kastar jag ut igen och efter 5-10 sekunder får jag ett par snabba bugningar i quivertippen, nu är mörten krokad. Justeringen av riggen fungerade perfekt och nu kommer nappen och fiskarna tätt. Tyvärr inga monster till mörtar, men det är ändå roligt när det nästan konstant nappar. Efter en stund avtar dock aktiviteten, så jag provar att spraya mina majskorn på kroken med krilldoft och snart har jag återigen lyckats få mörtens uppmärksamhet.

Bottenmete efter mört

Det andra spöt som jag har riggat upp för färnan är tyvärr stilla, jag provar flera olika platser, jag byter beten men det händer inget.
Klockan har hunnit bli nästan sju, jag ska veva in räkan som sitter på kroken när jag fastnar i något på botten. Det tar tvärstopp, jag försöker från olika vinklar men det sitter stenhårt, bokstavligt talat. Efter mycket kämpande och slitande så lyckas jag tillslut räta kroken och det släpper… Jag var helt säker på att linan skulle gå av, men jag måste säga att Prologic XLNT Camo HP linan är riktigt bra. Jag har använt den ett par år nu till mitt feederfiske, och den har aldrig svikit mig, snarare tvärtom, som den här gången. Den tål riktigt mycket men är ändå trevlig att drilla fisk på och man kastar väldigt bra med den. Så helt klart en lina att kolla upp om man letar ny!

Jag bestämmer mig för att tackla om spöt och köra det på samma uppsättning som det andra. Jag tar först ett flötesstopp på linan, sen en gummikula, efter det trär jag på en glidpärla med hake i som jag sen fäster feederkorgen i. När dessa tre komponenter är på plats så tar jag Enterprise Tackles adjuster stop som gör så att jag kan justera tafsens längd utan att behöva knyta om varje gång.

Enterprise Tackle Adjuster Stop

Adjuster Stop från Enterprise Tackle gör så man snabbt och enkelt kan flytta avståndet från krok till feederkorg utan att behöva knyta om.

Sen är det bara att knyta dit en krok. På det här viset kan jag snabbt justera om jag vill låsa fast feederkorgen mellan flötesstoppet och kulan på adjuster stoppet, så det blir mer av en ”bolt-rig” effekt så fisken krokar sig själv mot tyngden av feederkrogen. Eller om jag flyttar bak flötesstoppet omkring 15-25 centimeter så kan feederkorgen glida på huvudlinan. Det skapar många möjligheter att justera riggen väldigt snabbt och smidigt.

Feedermete rigg

Så här ser det färdiga tacklet ut

När jag är klar med andra spöt så bestämmer jag mig för att använda en liten currydoftande burkskinksbit på en tolvans Kamasan B983 krok. Jag fyller feederkorgen med mäsk och kastar ut. När jag lägger ner spöt i hållaren så bugar sig det andra, igen! Tyvärr missar jag fisken då jag inte riktigt var med på nappet… Men när jag vevar in och ska lyfta upp det så fastnar kroken i ett vasstrå i åkanten. Ibland funderar jag på hur det ens är möjligt att en så liten krok kan sätta sig så in i hel#¤te i saker och ting.
När jag står där och ska ta loss kroken så får jag ett hysteriskt karatehugg på det andra spöt som legat ute på platsen i kanske 3 minuter. Jag slänger spöt jag har i handen och får snabbt tag i det andra innan det hamnade i ån och jag lyckas även behålla pressen på fisken i allt tumult. Den gör direkt en rejäl rusning ut mot det strömmande partiet. Den går tungt och hårt, det enda jag försöker tänka på är att ta det lugnt då det är en liten tolvans krok så den inte rätas ut. Adrenalinet pumpar, hjärtat slår nära nog max och pulsen är skyhög. Helt galet underbart!
Efter en stund så börjar jag få in fisken mot håven men jag har en liten otäck vassrugg till höger om mig som den självklart försöker dra in i, men jag lyckas styra undan och kan tillslut omsluta fisken med håvnätet. Jag tittar ner i håven och ser en fin färna. Årets första är ett faktum och jag är fortfarande tokhög på fiskefrossan, vilken fight! Den lilla kroken sitter perfekt i underläppen och hade inte släppt i första taget.
Jag låter fisken vila i håven medan jag tar fram kamera, måttband, vågsäck, våg och avkrokningsmattan.
Efter några snabba bilder, mätning och vägning och lite mer vila får den återigen friheten. Det är en underbar känsla att få se en fisk återvända till sitt rätta element.

52 centimeter lång och en vikt på 2005 gram

52 centimeter lång och en vikt på 2005 gram

När färnan har simmat tillbaka så samlar jag ihop mig och mina prylar för att fortsätta fiska, även om oddsen för att lyckas fånga något mer var låga så var jag snart igång igen. Men jag får bara några pet på majskornen och tillslut ger jag upp. Då har det länge varit mörkt ute och det har börjat regna, men med hjälp av pannlampans sken hittar jag snart tillbaka till civilisationen.
Men jag hoppas snart vara tillbaka igen och förhoppningsvis kan man få uppleva ännu fler magiska fighter utmed åkanten!

Bottenmete efter mört

Expedition Plopp

Publicerat av
4

Årets sportfiskemässa är över, vinnare korades, rekord slogs och sportfiskesverige är mer än nöjda, tror jag. Nu kan fiskesäsongen officiellt dra igång!
Själv var jag inte på mässan utan det fick istället bli lite rekningsarbete utmed ån för att hitta nya ställen till det kommande vårfisket efter färna.

Jag var på plats vid åtta utmed ån, min plan var som sagt att reka, leta och undersöka nya områden för mig. Väderapparna lovade minusgrader på natten och några plusgrader på dagen med lite solchanser. Så jag klädde mig såklart efter deras rekommendation. Men när jag klev ur bilen, strax innan åtta så var det 3 plusgrader och lite dis på himlen. Jag fick sen gå cirka en kilometer innan jag kom fram till ån, redan då insåg jag att jag hade något lager för mycket på mig. Men jag klagar inte på det, vårvärmen är välkommen och vid min första plats för dagen så var det riktigt skönt.

Feedermete Färna

Jag hade packat så lätt som möjligt för att kunna förflytta mig enkelt och smidigt. Utöver de vanliga prylarna som spö, håv, vågnät, våg och så vidare så hade jag en glassburk med lite olika beten som räka, ost och korv. Några olika storlekar på päronsänken och feederkorgar, en liten påse med mixat bröd och en halv limpa franskbröd.
Jag gav varje plats 20-30 minuter innan jag förflytta mig, målet för dagen var ju ändå att reka och kanske inte fiska stenhårt. För då hade jag nog suttit lite längre på några av platserna.

Feedermete Färna

Efter några förflyttningar och med svett i pannan så knycker det till i spötoppen och jag krokar snabbt. Känner direkt att det är en liten fisk som tagit min ganska stora brödbit.
En liten mört fick snabbt se sitt hem ovanifrån innan den var tillbaka under ytan igen.

I samma ögonblick som den försvann ned i djupet slog det mig att jag inte tog någon bild. När jag sen betade på en ny brödbit på kroken kom jag på att det finns en grupp på Facebook som går under namnet ”Småfiskars rätt till publicitet – Personsämsta United” även känd som ”Plopp”. Min mört hade kanske passat in där med tanke på storleken jag hade på både bröd och krok, men jag tog ju ingen bild…
Tankarna snurrade vidare i det härliga vårvädret.

Jag började fundera på om vi har blivit fartblinda i sportfiskesverige, har vi tappat fokus på helheten och blivit nästan blinda på att enbart visa upp stora fiskar, prata gram och centimeter? Hinner vi med att faktiskt njuta, ha skoj och uppskatta vår hobby, passion och livsstil? Eller är jakten på gram så viktig och tagit överhand så vi helt enkelt glömt bort att även en mindre fisk ska uppskattas? Hinner vi med att faktiskt stanna upp och njuta av lugnet, tystnaden och stillsamheten som naturen delar med sig av? För det handlar väl också om att få spendera tid ute, i naturen? Eller fiskas det enbart för att fånga så stora fiskar som möjligt och sen visa upp dem på olika sociala medier eller tidningar?

Jag försöker att ge mig själv tid åt att faktiskt njuta av helheten, upplevelsen varje fiskepass ger, men självklart så vill även jag fånga så stora fiskar som möjligt, hade jag påstått något annat hade jag ljugit!
Men jag tycker det är lika roligt varje gång toppen böjer sig på mitt quivertippspö, eller när flötet försvinner under ytan eller tonen från ett nappalarm ljuder.
Adrenalinet fullständigt sprutar i hela kroppen och i just det ögonblicket har jag ingen aning om det är en stor, liten eller gigantisk fisk som tagit mitt bete, och ärligt talat så bryr jag mig inte, inte just då!
Är det sen en stor fisk är det självklart grädden på moset, för det är ju de jag faktiskt fiskar efter. Men är det en mindre fisk så är jag glad ändå, för jag tycker det är så galet roligt att fiska!

Feedermete Färna

Jag fiskar i första hand för att såklart fånga fisk, gärna så stora exemplar som möjligt utifrån de förutsättningar som vattnet jag fiskar i erbjuder, för alla vatten är inte rekordvatten. Men jag fiskar även för att få vara ute i naturen, ta del av lugnet och stillsamheten som den ger mig. Jag vill uppleva någon form av helhet, jag vill få de där galna adrenalinpåslagen och uppskatta varje fångst, stor som liten samtidigt som jag får känna ett lugn som jag bara kan känna när jag fiskar.

Självklart fiskar inte alla för att uppleva just dessa saker, men jag hoppas och tror att många har sin egen helhet i sin hobby, passion och livsstil som sportfisket är.
Men vi kanske behöver tona ner fokuset på gram och centimeter lite, lära oss att uppskatta varje fångst mer, dra i bromsen och komma loss från tunnelseendet?

Sportfisket som hobby växer så det knakar, men vi behöver ta hand om den nya generationen som dyker upp och även de nygamla. Istället för att enbart visa stora fiskar överallt så kanske vi ska lära ut att varje fångst är något som ska uppskattas, att varje fiskepass ska uppskattas, även om det blir ett blankpass. Lära ut på ett snällt och lärorikt sätt hur man bör hantera fiskar, oavsett storlek, för att bevara ett så bra fiske som möjligt. Inte peka med hela handen och gå till hårda angrepp, de är ändå nya inom fisket. Alla har vi varit nybörjare inom allt, oavsett om det är att lära sig att gå eller återutsätta en gädda. Men utan bra lärare tar det längre tid att lära sig, eller ännu värre, man lär sig aldrig att gå och väljer istället att krypa. Eller aldrig mer fiskar…

Det finns så många otroligt duktiga fiskare i Sverige som den nya generation ser upp till. Hade flera av dessa profiler valt att visa upp sin helhet, deras upplevelser och hur deras dagar på sjön kan se ut både bra som dåliga, och hade de även visat upp bilder på mindre gäddor, gösar eller abborrar men ändå en genuin glädje av fångsten så tror jag att fokuset kring centimeter och gram kanske hade minskat lite.
Jag tror att dessa kvinnor och män påverkar mycket mer än vad de själva tror, de är stora ambassadörer för Sveriges sportfiske som växer så det knakar, och de kan påverka hur framtidens fiske kommer se ut i sociala medier, tidningar och onlinemagasin…

Sen ska man självklart få visa upp sina stora fiskar med, för det är ju ändå det de flesta av oss fiskar efter. Men vi får inte glömma bort att en gädda på säg 5-7 kilo eller en färna på 1.5 kilo också är en väldigt fin fångst!

Jag hann med att fundera och spekulera ganska mycket i den värmande vårsolen, jag hittade några intressanta platser som jag kommer återvända till längre fram.
Men just den här lördagen blev det inget mer än min ”plopp” mört, fast det är väl ändå inte allt, att bara fånga fisk? Fisket är väl ändå så mycket mer? För mig är det en helhet, en hobby, en passion och en livsstil!

Feedermete Färna

Några timmar vid ån i vårvädret…

Publicerat av
2

I lördags var det åter dags för lite fiske, det hade ju lovats vårväder av våra kära meteorologer på flera olika håll! Så då måste det väl stämma? Spön tacklades upp på fredagskvällen och lite olika beten och tillbehör packades ner i väskan.
Klockan ringde vid lite efter 5 på lördagsmorgonen, det första man gör är att kolla termometern, den visar minus 8.3 grader. Så det var bara att krypa ner i sängen igen för att sova vidare en stund. Tillslut tog fiskesuget över så vid lite efter sju satte jag mig i bilen.

Väl framme vid ån så ser jag att det är riktigt högt vattenstånd, förhoppningarna om ett bra fiske sjönk snabbt. Men solen började kika fram bakom molnen så jag plockade fram feederspöt och bröt av en bit bröd och satte på kroken sen placerade jag det hela bredvid ett träd i en lite lugnare del av strömmen. Sen var det bara att ta fram stolen och sätta på sig solglasögonen och njuta av det fina vädret. Det var nästan så man fick lite vårkänslor, men så fort solen gick i moln kände man att det inte var mer än ett par plusgrader i luften. Men meteorologerna kanske anser stora solchanser som vår, och inte bryr sig om temperaturen i luften?
Nej nu ska jag inte skylla allt på dem, alla kan vi ha dåliga dagar!

Feedermete

Jag passar även på att kasta ut lite maggots med jämna mellanrum för att se om det går att locka upp några fiskar. Efter en stund av maggotkastande eller ”loose feeding” som Engelsmännen säger så plockar jag fram mitt flötmetespö. Jag lodar djupet så kroken inte fastnar i botten. Sen sätter jag på ett par maggots på kroken och låter flötet följa med strömmen. ”Trotting” som det kallas på öarna är en otroligt rolig och spännande metod. Man kan följa flötet långa sträckor nedströms, det går även att styra betets rörelse och hastighet med hjälp av att lås linan med ett finger på spolen.
I sig är det en ganska enkel metod, men det krävs många timmar för att faktiskt blir riktigt bra. Tyvärr inget jag kan skryta med själv, men planen är att jag ska använda mig mer av den här metoden i år. Just för det är kul och spännande att följa ett flöte som kan dyka närsomhelst! Sen är det en väldigt effektiv metod.

Loose feeding av maggots

Bron – Ett perfekt ställe att slänga i lite maggots som får följa med strömmen. ”loose feeding”

Så planen för den här fisketuren var att helt enkelt att öva på metoden, men då temperaturen var som jag nämnde tidigare, relativt låg så blev fingrarna snabbt kalla. Så under tiden jag värmde de tio stela så stirrade jag på en quivertip och provade även min nya rulle.

Feedermete

Jag köpte för ett tag sedan en Wychwood Specimen Solace ACS 6 rulle, en liten och smidig men otroligt stabil baitrunner rulle som väger 326 gram (utan lina). Den har en linkapacitet på 0.25 – 220 m, 0.30 – 160 m och 0.35 – 120 m. Det följer med 2 spolar och 2 vevar, en med enkelhandtag och en med dubbelhandtag. Rullen är också försedd med ett unikt linklippssystem som gör att man kan ha kvar linan i klippet även när man fiskar. För skulle fisken dra ut linan så släpper den från klippet, vilket andra linklipp inte gör.
Då kan det uppstå en jobbig situation och risken för linbrott blir stor. Så en smart och välkommen lösning för den lite glömske metaren!
Jag upptäckte också att linan lämnade rullen väldigt jämt och bra då mitt tackel höll på att hamna på land, på andra sidan ån… Det är just sådana situationer man vill undvika under säg en fin vårdag i slutet av april då en stor färna kan vara på hugget. Så när jag köper nya rullar eller spön så vill jag gärna hinna lär känna grejerna och bli bekväm med dem innan de ska användas under högsäsongen.
Så jag passade på att öva och få in en känsla för rullen så mitt tackel faktiskt hamnade där jag ville. Det måste bli ”spot-on” annars är det bara att veva in och kasta om.
Wychwood rullen kommer användas flitigt, allt från frilinefiske efter färna till larmmete efter sutare.
Nu har jag bara använt den ett pass så jag kan inte säga så mycket mer, men jag känner mig redan väldigt nöjd med köpet.
Är man intresserad av att veta mer om rullen så kan man kolla in den på Metebolaget.se

Feedermete

När fingrarna tinat lite och magen hade fått några äggmackor och kaffe i sig så var det dags för flötmetet igen.
Jag lät flötet vandra med strömmen så långt jag kunde se det. Men som jag nämnde tidigare så var det högt vatten i ån och strömmen var därför snabb, så jag försökte hitta kanter där det var lite långsammare flöde.

Jag nötte och nötte, men inte mycket hände. Ibland dök flötet men det enda jag fick med mig tillbaka var skräp som strömmen dragit med sig.
Men vid halv tolv ungefär så dyker flötet lite annorlunda, jag låser linan mot spolkanten och lyfter snabbt spöt. Yes! Fast fisk, dock en liten fisk, men en dag som denna är en fisk oavsett storlek välkommen. En liten mört hade fattat tycke för mina maggots. Den fick blixtsnabbt friheten tillbaka och flötet var fort tillbaka i strömmen för jag ville inte missa den lilla stunden de kanske åt på.

Flötet kom tillbaka till platsen där mörten drog ned det, och igen dyker flötet. Men nu är jag för snabb och missar fisken.
Jag vevar snabbt in och kontrollerar så mina maggots ser bra ut, sen är de tillbaka i ån. Flötet dyker igen på nästan samma plats, men jag missar igen. Svordomarna duggar tätt, men jag har helt glömt bort att fingrarna är stelfrusna. Glädjen, fiskefrossan, adrenalinet, kalla det för vad du vill, men jag var inne i bubblan. I bubblan fryser man inte, i bubblan finns det inga problem, man är bara galet fokuserad och euforiskt lycklig.

Flötmete

Flötet vandrar nedåt, jag är redo, fingret snuddar linan och när flötet återigen försvinner så låser jag, och den här gången satt det återigen en liten mört på kroken. Tillbaka med den i ån och sen ut med flötet.
Så höll jag på ett tag, hur länge exakt det vet jag inte, jag var i min bubbla av lycka, där spelar inte tiden någon roll.
Men tillslut ger jag upp och får inse att det inte blir fler napp, jag inser även att jag glömde ta något kort på mina små fångster, ibland är man helt enkelt för fokuserad eller bara glömsk… Fingrarna börjar värka igen när jag lämnat bubblan och jag packar ihop grejerna och beger mig hemåt.
Men några små mörtar blev det och några missade, men det gör inte så mycket en dag i slutet av februari.
För det finns inget bättre än att få spendera tid vid vattnet och stirra på ett flöte eller en quivertip. Kanske får man uppleva den adrenalinkick som uppstår när flötet dyker eller toppen böjer sig och pulsen går från viloläge till max på mindre än en sekund!
Det är en känsla som inte går att beskriva för någon, den måste få upplevas!

En dåres envishet

Publicerat av
Svara

Envishet, det är ett ofta förekommande ord inom sportfisket. Man måste vara envis och nöta vidare. ”Tillslut så får man sin belöning” eller liknande meningar har man läst många gånger. Men vad är det egentligen att vara envis, och finns det en gräns för när man ska fundera på om envisheten har gått över till dårskap… Jag sökte upp ordet envis på Svenska Akademins Ordbok och fick upp ganska mycket, men här är några utdrag:

1) Om person (1. ngns karaktär, sinnelag, ’huvud’, påstående o. d.): som utan att låta rubba sig av några skäl fasthåller sin (mer 1. mindre oriktiga) åsikt 1. mening 1. sitt beslut, som icke låter övertyga sig 1. rubba sig (av förnuftiga skäl), halsstarrig, tjurskallig, egensinnig; stundom uppfattat ss. förtjänstfull egenskap: oböjlig, ståndaktig.
2) Om sak, tillstånd, värksamhet o. d.: ihållande, ihängande, ihärdig, som icke lätt släpper taget 1. upphör.

Har man som person en del av dessa egenskaper som nämns här så är du säkert en av de som tänker ”bara ett sista kast” eller ”jag ger det 15 minuter till”. Dessa egenskaper ser jag bara som positiva och är nästan ett måste. För visst riskerar man att få en arg blick eller några väl valda ord från sin bättre hälft när man kommer hem försent, enbart för att kanske få det där hugget man väntat på hela dagen! Även om man innerst inne vet att det knappats lär hända, så har man den där envisheten att ge det några minuter till eller ”bara ett kast till”.

Men går man lite längre i sin envishet och har ord som tjurskallig eller ”som icke lätt släpper taget” eller varför inte ”utan att låta rubba sig av några skäl”… Det är nu vi börjar närma oss en dåres envishet. Det vill säga min envishet…
Jag tycker om envishet, jag ser det som en väldigt positiv egenskap men ibland blir jag trött på mig själv. För i lördags var det återigen dags att försöka sig på lite mete efter färna.

Temperaturen hade legat på plus nästan hela veckan och det såg rätt lovande ut när man började följa händelseförloppen på väderapparna. Nu borde man kanske ha lärt sig att det sällan blir som de lovade, men jag försöker leva lite på hoppet och tänker att de kanske har rätt den här gången… När det väl blev lördag så var vädret följande. Dimma till en början, 4-5 grader varmt med en sydlig vind och byar på 10-12 m/s och under dagen kom det flera mindre trevliga regnskurar. Så igen var vädret emot mig, men den här gången hade jag ändå sällskap i min idioti, Andreas från fiskeklubben följde med. Till mitt försvar var det faktiskt Andreas som frågade mig om vi skulle ut på ett pass ihop, så ni inte tror att det var jag som drog med honom i fördärvet.
Jag hämtade upp honom vid halv åtta, in med hans grejer i bilen och efter en kort bilfärd var vi framme vid dagens första plats. Vi hade två spön var och använde oss av fyra olika beten för att se om något kunde locka till ett hugg.
Ån hade lugnat sig lite mot förra helgen men vattennivån var fortfarande rätt hög, vilket sällan är bra. så våra förhoppningar var kanske inte på topp. Men vi nötte på i ett par timmar på första platsen, vi snackade självklart mycket mete så tiden gick fort.

Feedermete Färna

Men tillslut var det dags att flytta, så vi gick nedströms en bit och nötte där i ungefär en timme. Men med samma resultat som tidigare, det vill säga inte ett pet på grejerna. Så vi packade ihop allt och körde till en ny plats.

Här var det väldigt lugn ström, så kanske kunde det stå någon färna här. Med lite nytt hopp och ett par äggmackor i magen så kastade jag ut. Satte ned spöna i spöstället och började stirra på spötopparna igen. Sörplade i mig lite kaffe, det kändes ändå rätt bra, här kanske det kunde hända något. Jag var nöjd med var mina beten låg. När kaffet var slut så öppnade sig himlen och det började regna ordentligt. Det var vid det här läget man skulle ha packat ihop och åkt hem, men nej nu kom en dåres envishet fram. Så vi satt kvar i regnet och stirrade på spötopparna som inte rörde sig en millimeter. Efter en stund så lugnade sig regnet lite och tio minuter senare hade det slutat. Jag plockade upp ett av spöna och bytte krokbete, sen kastade jag ut igen. Det gäller att nöta, ”utan att låta rubba sig av några skäl”. När det hade gått ett tag till och varken jag eller Andreas hade haft ett pet på våra grejer så gav vi tillslut upp.

Feedermete_Färna

På vägen hem började jag som vanligt fundera på varför man utsätter sig för det här, nu var det mitt fjärde pass vid ån tror jag som jag inte har haft ett pet, inte ett napp… Jag har provat olika krokbeten, platser, riggar och säkerligen flera andra förändringar som jag inte kommer på nu. Men inget har gett mig ett napp.
Jag borde väl ha fokuserat på predatorer istället för att sitta i blåst, regn, snö och kyla och stirra på ett par spötoppar när förhållandena är ganska värdelösa… Jag säger inte att det är lättare att fiska efter predatorer, fast årstiden är mer anpassad för dem än för färnan. Men det var ju det där med min envishet, en dåres envishet kanske, eller så är det bara så enkelt att jag tycker det är otroligt roligt att meta efter färnan, även i dåliga förhållanden! För även om jag blankar pass efter pass och blir lite småmobbad av min sambo när jag kommer hem utan ett endaste napp så hade jag gjort om det igen utan att blinka! För i soffan får man inga fiskar det är en sak som är säker, sitter man bara där i blåsten, regnet och kylan och nöter så får man väl tillslut sin belöning, som man så många gånger har läst.

Galenskap eller Hängivelse

Publicerat av
2

Vintern försvann fort här i Småland, kylan byttes ut mot blåst, regn och 6-8 grader varmt. Inget roligt väder för isarna som hade lagt sig så fint. Jag funderade på om jag skulle köra ett pass till från isen, men det såg inget lovande ut då det redan hade släppt i kanterna på den tänkta sjön. Så istället fick jag en annan idé, det varma vädret kanske hade fått igång färnan? Jag planerade in ett pass utmed ån, tyvärr såg inte vädret så lovande ut. Det var lite pest eller kolera, men tillslut bestämde jag mig för att fiska på lördagen. Så i fredags blandade jag ihop lite nytt mäsk, plockade fram lite olika beten och gjorde spöna klara. Jag var framme runt åtta på lördagsmorgonen och hann bara öppna bildörren så kom de första regndropparna. Så fram med regnkläderna direkt och när jag fått på mig allt och fått ur grejerna ur bilen var det bara att börja gå till dagens första plats. Det mesta hade jag förberett kvällen innan så jag snabbt kunde komma igång, jag placerade mina beten på ett par lugnare partier av sträckan. Sen var det bara att vänta, regnet ökade och det blåste en härlig västlig vind som träffade mig från sidan. Regnet lyckas på något vis alltid hitta innanför regnkläderna också… När inget hade hänt på en stund valde jag att flytta mig några hundra meter nedströms där ån blir smalare och lite mindre strömt. Här är det bara onödigt att ens försöka fiska med två spön så jag placerade min räka som var betet på ena spöt precis bredvid ett träd som hängde ut en bit över ån. En bra och skyddad plats för många fiskar och färnan trivs också på sådana platser. feedermete färna

Kaffet kom fram, men nu fick man dricka det snabbt annars blev det mest regnvatten med en hint av kaffe… Vattennivån i ån var ganska hög så när inget hade hänt vid trädet på en stund så tänkte jag fortsätta nedåt, men det blev stopp ganska snabbt då det var översvämmat vid den enda passagen. Så det var bara att vända tillbaka till bilen och in med grejerna och köra vidare till en annan plats. Här är ån av en helt annan karaktär, bredare, med en lugn ström och en ganska stor djuphåla. Så jag placerade en spöt mitt i hålan och det andra spöt hamnade i utkanten. Det slutade regna så jag passade på att snabbt äta ett par äggmackor och dricka ett par koppar kaffe. Efter tio minuter började det regna igen… feedermete FärnaNär inget hade hänt här heller på ett tag bytte jag bete och provade ostpasta på ena spöt och ”luncheon meat” på det andra. Dessa beten ihop med en fylld feederkrog med mäsk hamnade på nya platser och väntan och stirrandet på spötopparna började igen. Nu slutade det regna, och det var nästan som solen försökte bryta igenom molntäcket, men jag var mest glad för att det slutade regna. Klockan började närma sig 12 och inget hade hänt på hela dagen, inte ett pet. Så efter lite övervägande med mig själv medan jag åt upp resten av äggmackorna bestämde jag mig för att prova en sista plats. Så lätt kan man inte ge upp och det regnade ju inte längre! Så in med grejerna i bilen igen och efter en stund var jag framme och snabbt ut med båda spöna. Feedermete FärnaDet sista dropparna kaffe som fanns kvar i termosen dracks upp och igen så försökte solen bryta sig igenom, det var nästan riktigt skönt ute om det inte hade varit för den där envisa västliga vinden. Tillslut gav jag upp, det blev inte ett enda pet den här dagen, men så är det ibland. Jag vevade in, packade ihop spöna och gick tillbaka till bilen. Krånglade av mig regnkläderna och tog lite papper som låg i bilen och torkade nacken, för på något vis lyckas det alltid hamna vatten där när man tar av sig regnkläderna som hållit en nästan torr hela dagen… På vägen hem satt jag och funderade på varför man gör det här, varför åker man och sätter sig ensam utmed en å en blåsig, regnig och kall lördag? Det är ju aldrig som på film, för kollar man på Engelska metefilmer som till exempel ”A Passion For Angling” så går de utmed sina vackra ”Riverbanks” medan jag själv slåss med vass, visset gräs och träd… De har på sig gamla fina tweedkavajer och jag själv går i regnkläder och ser mest ut som en dränkt katt… Så varför? Är man galen, konstig eller bara knäpp? När jag senare på kvällen kollade av sociala medier så ser jag flera som varit ute på ismete där någon skrivit att de fick använda plankor för att komma ut då isen hade släppt i kanterna. Någon hade skrivit med livet som insats och så vidare. Då är väl de också galna, knäppa eller konstiga? Eller så är det bara så att vi sportfiskare generellt har en väldigt stor hängivenhet till vår hobby, det finns inte så många hinder som ska stoppa oss från vår passion, vår livsstil. Fisket är ens livselixir helt enkelt! Så nej vi är inte galna, vi är bara hängivna, sen får de som inte förstår det tro och säga vad de vill.