Vilken helg det har varit!
Den har varit totalt galen på alla plan och det är knappt att jag hunnit landa och smälta allt som hänt.
Men för att ni ska få lite skönläsning så är det väl bäst att jag knåpar ihop lite text om allt som gick snett och sedan gick käpprätt mot stjärnorna.
Det började redan i fredag. Bilen packades med allt nödvändigt och mindre nödvändigt inför stundande helg.
Vi skulle få bo hos våra vänner Anna Berg och Ove Fredriksson, tillika sportfiskegalningar precis som vi själva är.
Innan avfärden hemifrån fick jag ett meddelande från Ove, se nu till att inte Felix glömmer något!
Ja visst, det skulle jag allt se till.
Vi kom fram till Linköping och där blev det en shoppingpaus då Felix behövde investera i ett par nya neoprenvadare, igen, då de förra sprang läck under vår vistelse i Sandhamn Marine.
Så när vi lämnat Linköping, med en kartong vadare rikare så skickade jag ett meddelande till Anna att nu så är vi på väg och att vi hade fått stanna till och för Felix behövde vadare.
Där och då drog det igång på allvar. Våra vänner i Bro bröt väl fullständigt ihop och trodde väl att Felix hade glömt något trotts påminnelser och allt… 
Nåja, vi kom fram till vännerna till slut och njöt av att landa i ett underbart hus med underbar gästfrihet. Det här skulle bli en toppenhelg minsann!!
På lördag morgon vaknade vi alla fyra i rimlig tid, vem kan ligga och dra sig när det suger i fisketarmen?
Så i med frukost och iväg till en spännande vik någonstans i Mälaren.
Flytringarna pumpades upp, vadarna sprängdes närapå av alla våra underställskläder och simfenorna sattes på plats under stånkande och flämtande.
Det är ju inte helt smidigt detta med tidigt vårfiske kombinerat med bylsiga kläder och en smidighet som en gammal bil utan servostyrning, typ.
Men väl i plurret så vart det väldigt behagligt.
Tystnaden som råder, om man bortser från trafiken på vägen längs vattnet, då alla trampar vatten åt olika håll för att leta upp gäddor i det smutsbruna vattnet.
Jag lyckades kroka mina två första Mälargäddor, men ingen av dem var i närheten av storlek att tala om.
Efter en timmas fiske så började jag frysa ordentligt. Skumt, med tanke på alla kläder jag hade på mig inunder. Vinden tilltog och Felix fick tinningshuvudvärk då hanns nya vadare stank lösningsmedel, så det var bara till att bryta upp och försöka trampa sig tillbaka mot land.
Väl uppe på land, kaffesugen som en galning och urklivandes mina vadare så insåg jag varför jag frös som en hund. Mina vadare hade gett med sig, vänsterfoten var dyngsur och iskall..
Men va f—n? De var ju hela sist jag hade dem!!
( passar på att centrifugera och torka strumporna i vinddraget från bilfärden till och från butiken )
Så vad gör man så här dagen innan en tävling?
Jo man utnyttjar en livlina och ringer en vän. Denna vän var ingen mindre än Niklas Rosenqvist och det blev ett besök i hans, ännu ej färdigställda butik, flytfiske!
Där fanns vadare, men såklart inte i min storlek.
Lika snabbt som hoppet lös som en liten lampa i min skalle, lika snabbt slocknade den.
Vad gör jag nu då? Jag kommer inte fixa en hel dags flytringsfiske med läckande vadare utan att frysa ihjäl!
Så, utnyttjar ännu en livlina som i det här fallet också är att ringa en vän.. Vem den vännen är återkommer jag till lite senare i inlägget..
Under lördagseftermiddagen så passar vi på att fiska av ännu en trevlig vik i Mälaren, dock utan resultat vad gäller gädda. Mina nästan torra sockar vart såklart blöta igen så vi avbröt fisket för denna dag. Flytringarna flöt, spöna höll, kasten satt där de skulle mestadels och ja, det var lika bra att spara på energin inför söndagens äventyr. Så vi avslutade lördagen med en underbart god middag hemma hos Anna och Ove, tillsammans med FishEcos JanO och hans vackra fru Anette.
Så var det då äntligen dags!
Nu skulle Lord Of The Rings äntligen gå av stapeln!
För första gången och med ett startfält på nästan 40 tokar, sittandes i flytringar, svingandes flugspön i hopp om att kroka flera meter gädda!
Jag var ju en av alla dessa!
Tävlingen startade klockan 10:00 och skulle hålla på fram till klockan 17:00.
Tävlingsarenan var Biskops Arnö och här fanns det två val.
Vägen ut till ön klyver vattnet i två dela, såvida inte vattenståndet är skyhögt och vägen översvämmad.
På båda sidor finns gott om fin vass.
Folk sprang hit och dit med sina flytringar.
Flugspöna vart agnade med flugor som var långt vackrare än vad pyntet till min julgran är så JA jag har hittat helt rätt vad gäller min passion angående flugfisket.
Tänk er själv, fiska med bruna och gråa E-12 or, streaking caddies och andra mindre glittriga flugor kontra värsta gäddflugorna som verkligen lyser upp med både glitter, färg och storlek!!
Det fanns två kontrollbåtar, en på var sida om vägen och så fanns det en servicebåt som var till för att tillkallas om man nu skulle råka ut för trubbel i sin flytring ute på vattnet.
Krokade man en gädda på över 65 cm så skulle man ringa den kontrollbåt som fanns på den sida vägen man valt att fiska, säcka fisken och sätta på sig en röd mössa för att kontrollbåten lättare skulle hitta fångstmannen/kvinnan. Den säckade gäddan skulle då överlämnas till kontrollbåten för att mätas och sedan rapporteras in som godkänd gädda. Det var den totala längden på de fiskar över 65 cm man lyckats kroka som sedan skulle avgöra vem som fångat “längst”gädda/gäddor.
Det var verkligen en härlig syn att se alla guppa omkring på vattnet. Ivriga kast och ivrigt paddlande för att fiska av vasskanterna i jakten på gädda.
Jag krokade en men den valde att kliva av, så efter en och en halv timmas fiskande utan någon som helts aktivitet bytte jag taktik. Jag paddlade över till andra sidan vattnet och vassruggen där. Den sidan var nästan helt tom på fiskare och det enda som gav liv i luckan var kontrollbåten med Andreas Dybedahl och Chribba Olsén. Chribbas skratt hördes över hela sjön och jag kunde inte låta bli att skratta med av hans skratt..
Men jag började känna av kaffesuget och knorret i magen så jag var på väg att paddla tillbaka i motvinden mot land då det plötsligt hände!
Jag lät flugan sakta släpa med i vattnet medan jag kämpade mot vinden, flugan fastnade och jag trodde att jag fastnat i botten men det vart bättre än så
Det var fisk på!!
Det blev mer eller mindre åka av vill jag lova!! Jag hade inte en chans när gäddan bogserade mig i motvind en bra bit och Ove försökte trampa ifatt för att hjälpa mig eller åtminstone arbeta bort sin egna skräck för stora fiskar
Ja hjälp, det vart lite panik ett tag. Gäddan var bra mycket större än vad både jag och Ove räknat med och jag trodde banne i mig att jag skulle tippa ur flytringen då jag skulle lyfta gäddan i ett gälgrepp. Ove var så modig och hjälpte mig att öppna säcken så att jag kunde klämma i gäddan och dra igen dragkedjan..
Vilket projekt!
Säcken med gäddan räcktes över till kontrollbåten och väl där i höll jag mig krampaktigt i relingen och kunde inte riktigt fatta vad som hänt.
Andreas Dybedahl mätte gäddan till 101 cm och därmed vart det helt klart ett nytt PB för min del!
Jag blev så otroligt lycklig och hade svårt att fatta vad som hänt mig.
Gäddan vägdes i säcken efter att fått ligga i vattnet och hämta sig en stund och vågen pendlade mellan 8,4-8,9kg så det minus vikten på den blöta säcken bestämdes till 7,4kg.
Ja men shit!
Den var så fin och det var en fröjd att få återutsätta en galet pigg gädda!
Efter denna händelse så kände jag mig så nöjd! Jag behövde inte mer just där och då än att komma upp på land, ta en kissepaus och en rejäl kopp kaffe!!!
En stund på land var även bra för min hand, såren från gäddans tänder behövde få levra sig och sluta blöda.. Jo, ni ser också helt rätt. Det är sagan om ringen ringen som pryder mitt långfinger.. Väl passande att ha på sig en dag som denna
Efter att pustat ut och smält lite av uppståndelsen, som självklart vart jättestor för mig, så blev det åter dags att sjösätta flytringen och bege sig ut i det böljande blå.
Inte trodde väl jag att det skulle bli bättre än så här!
Men tro det eller ej, jag hittade ännu en gädda..
Även denna pjäs bjöd på 101 cm men den var inte lika tjock så den struntade vi i att vikta.
Så nu hade jag skrapat ihop totalt 202 cm gädda i tävlingen och kände att nu är det mer än bra för att vara mig och jag kunde knappast begära mer än så.
Självklart hade jag “min” kontrollbåt till hjälp med både foto och hejarop!
Inte så långt efter att gädda nummer två fick simma tillbaka så lyckades jag kroka ännu en gädda.
Den slutade på 98 cm på mätbrädan och det var för mig mer än vad jag kunde ta in.
Det här händer bara inte, det händer helt enkelt inte mig! Det var så jag tänkte och kände och kunde bara inte tro att det var sant!
Tre, för mig, drömgäddor under ett och samma fiskepass och dessutom i tävlingssammanhang.. Nej, det är helt ofattbart!
Båda mina händer blödde konstant, allt vart kladdigt.. Linan, handtaget, flytringen, handduken ja precis allt vart nerblodat och jag bjöd till och med Andreas Dybedahl på mitt blod då det följde med automatiskt vid överräckningen av gäddan nummer tre.
Jag visst ärligt talat inte om jag skulle orka mer denna dag. Så klockan halv fyra kände jag att det var dags att trampa på bort mot land och ge upp. Grabbarna i kontrollbåten försökte övertala mig att kämpa lite mer, att jag skulle försöka få minst två meter gädda till för att vara på den säkra sidan men jag orkade bara inte.
Sakta sakta, trampade jag på med simfötterna i motvinden bort mot landstigningen och tänkte som så att jag skiter i hur det går för mig i tävlingen. Jag är så oerhört nöjd över det som hänt så jag ville bara komma upp på land och smälta intrycken som min hjärna inte riktigt vill förmå sig att fatta. Jag hade ju ingen som helst aning om hur det hade gått för alla de andra och hur jag själv låg till.
Men väl uppe på land, på darrande ben med sjögång under fötterna så kom det en och annan härlig människa emot mig och gratulerade till den eventuella vinsten. Nej, det här är ju för bra för att vara sant!!
Det var en lång väntan på att prisutdelningen skulle ske och ryktena hade ju redan gått bland de flesta, Sussi vinner, Sussi har piskat skiten ur alla, Sussi döper om tävlingen till Lady of the rings osv..
Ja, det blev jag som kammade hem första Lord of the ring tävlingen. Den rosa tiaran införskaffades förra året då jag tänkt skänka den till den tjej som skulle vunnit förra årets Lord of the Fly men den kom ju till användning här istället. Men inte hade jag räknat med att det var jag själv som skulle bära den..
Förutom vinsten av en Fish Cat 4 LCS modell 2014 så fick jag även en silverring där det står ingraverat Lord of the rings 2014
Tusen tack Niklas och Robban för ännu en härlig tävlingsform i flugfiske där alla, nybörjare som proffs kan vara med och där utgången aldrig är självklar!!! Vilket jobb ni gjort och jag lovar att ställa upp nästa år igen för att försvara titeln och döpa om tävlingen på riktigt!!
Jag vill också passa på att tack Anton Tsvetkov och Joel Abrahamsson, era små tips vad gäller gäddfisket har jag anammat och det har verkligen hjälpt mig på vägen.
Jo, just det.. Jag ringde ju ytterligare en vän för att få tag på ett par vadare och den vännen var ingen mindre än Niklaus Bauer…
Tusen tack Nicke, för lånet av ett par hela vadare!!!
Från och med nu är det också offentligt att jag går över till Vision.
I och med det startar ett nytt spännande kapitel i mitt liv och min jakt på +10kg gäddor med fluga.
Det kommer att bli otroligt spännande och lärorikt för mig och jag hoppas det blir så även för dig som läsare då jag fortsätter bloggandet på samma plats/adress som jag har nu.
Hoppas ni följer med mig i nästa galna äventyr…
)
