Magisk natur..

I ”sportfiskekretsar” är Lofoten känt för sitt havsfiske, stora hälleflundror och stora torskar som fort kan närma sig 30 kilo. Någon stans på vägen har öringfisket i sjöarna kommit i glömska, ett fiske som absolut är värt att utforska mer. Förutom att sjöarna är inbäddade i en storslagen natur, med höga fjälltoppar som går brant ner på alla sidor och små vattenfall som sprutar ut ifrån fjällsidorna, så håller fisket hög klass och det landas årligen öring över fem kilo.

Öringfiske

Förra året blev det inte alls så mycket utforskat som jag hade hoppats på, tiden bara sprang ifrån mig och innan jag visste om något annat snöade det utanför lägenheten. I år ska det bli bättre, och redan nu har jag varit ute lika många gånger som jag var under hela förra året. Jag har bättre koll på vilka vatten som innehåller fisk med storlek, så att jag inte behöver slösa bort tiden på att fiska tusenbröder. Kanske har jag satt ett orimligt mål, innan sommaren och hösten är över är tanken att jag ska ha landat en öring på fluga som får vågen att visa 2,5 kilo. Kanske det går, kanske inte, det får vi se när hösten lider mot sitt slut. Dock är jag säker på en sak, potentialen finns här, se filmen nedan. 

Tight Lines / Daniel Ewald

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=OYbDAtGKTLs&w=560&h=315]

Det har den senaste tiden rapporterats om att torskbeståndet i Östersjön ser bättre ut än på länge. Te.x på Havs och Vattenmyndighetens hemsida går det att läsa följande: ”Det ser ljusare ut för fisken i Östersjön. Bestånden av torsk, strömming och skarpsill ökar och även för flera plattfiskar är utvecklingen positiv”. 

Vi ska inte slappna av, faran är långt ifrån över. Snart börjar girigheten hos politikerna prata om att bestånden är starkare och vi ska därför öka kvoterna. Blir så fallet är det bara ett ögonblick och vi är tillbaka på ruta ett igen. Ett liknande scenario hade vi i början av 1990-talet när torskbeståndet i Östersjön ökade och politikerna var snabba med att öka kvoterna. Följden av detta stora misstaget var att vi återigen fick en kollaps, ett stort misstag som absolut inte få upprepas.

Det är en ond cirkel. Torsken är en viktig rovfisk, en av Östersjöns viktigaste arter. Torskens viktigaste byte är skarpsill, när torsken minskar ökar med andra ord skarpsillen. När skarpsillen ökar, minskar djurplankton som i sin tur skapar bra förutsättningar för växtplankton vilket ökar algblomningen. Beskattar du en art i ekosystemet för hårt får det konsekvenser på hela havet, det är ingen tvekan om det. I Norge är beståndet av ”skrei” större än på många år, beståndet är så stort att det enligt forskare är på gränsen till för lite mat i Barentshav till att försörja det stora beståndet. Som en lösning på detta problemet har det kommet ett förslag om att man ska fånga ännu mer ”skrei”, just på grund av att det inte finns tillräckligt med mat åt det stora beståndet. Men vänta lite nu säger jag, är det inte bättre att man sänker kvoterna på lodde, som är en av ”skreiens” viktigaste byte? Då blir det mer mat i havet och vi klarar av att förvalta ett stort bestånd av ”skrei”.

Tänk både en och två gånger innan du säger till dig själv att beståndet av torsk i Östersjön blivit bra igen. Låt inte girigheten bestämma utan låt allt ha sin tid. Du behöver havet som ett fungerande ekosystem, och havet behöver mer än någon gång stödet från dig.

Tack för ordet.

/ Daniel Ewald