Fjädermygg – En underskattad fluga

Alla som fiskat en del regnbåge vet hur frustrerande de kan vara vissa dagar. Fisken finns där i sjön de vet du, de är inplanterade för att fiskas upp. Hur svårt kan de vara, de brukar många säga som förmodligen inte fiskat mycket regnbåge. Visst, nyinsatt fisk hugger ofta och gärna. Vissa dagar är det hur enkelt som helst. Men de där fiskarna som gått en längre tid de som blivit mer präglade på insekter, de låter sig inte luras så lätt. Ofta sent på säsongen eller tidigt för den delen. När det inte har satts ut fisk på länge så kan man uppleva dessa dagar, då fisken verkligen struntar i allt du serverar. De plaskar här och där och små fina vak bryter den spegelblanka ytan med jämna mellanrum. Man kastar och kastar men fisken hugger inte, de är då som min ask med fjädermygg brukar åka fram.

Jag minns en av de första gångerna som jag fiskade med fjädermyggsimitationer. Jag var vid ett närliggande put and take vatten och det var sent på säsongen. Luften var kylig och frisk. På vägen ned till vattnet så knarrade det under fötterna efter kalla natten som lämnat frostspår efter sig i gräset.

Jag mötte tidigt två äldre herrar nere vid vattnet, de hade varit här sedan morgonens första ljus och de var stammisar vid sjön. De är gott om fisk i dammen berättade de men ännu hade de inte lurat upp någon fisk. Framåt middagstid så är de fortfarande ingen fisk landad för någon av oss. Trots att vi ser fisk som vakar med jämna mellanrum och plogar strax under ytan. De är då jag kommer och tänka på någon artikel jag läst om fjädermygg av Johan Klingberg som är en riktig mästare på regnbågsfiske. Jag hade efter de läst lite mer om dem och hittat några enkla mönster i flugbindnins bibeln ”Flugbindning på mitt sätt” av Lennart Bergkvist. Jag knyter på en sådan och går ned lite i tafsspets när jag förlänger min tafs. Flugan hänger precis i ytfilmen och jag börjar fiska hem den riktigt sakta. Det dröjer inte länge innan jag får utdelning. Om det är i första eller andra kastet kommer jag inte ihåg men nu sitter dagens första fisk. En slank och välmående regnbåge som förmodligen gått en bra tid i sjön. En slumpfisk tänker gubbarna som står snett över mig och ser på. Några minuter efter denna fisken så är fisk nummer två på kroken och även den kan landas. Koden är knäckt, det är fjädermygg de vill ha denna dag. Jag kan även landa min tredje fisk för dagen och har nu fyllt min kvot då i detta vattnet får man inte återinsätta fisken. På ett dagskort får man ta upp tre fiskar sedan får man lösa ett nytt kort. Men jag känner mig nöjd för dagen och börja packa ihop mina saker. De äldre herrarna kommer ifatt mig innan jag skall åka och vill veta hur jag fick de där tjuriga fiskarna att hugga. De fick varsin fluga av mig och sedan satte jag mig i bilen, förhoppningsvis så fick även de några fina fiskar på dessa flugorna.

Fjädermygg finns nästan alltid på fiskens meny. Man brukar förknippa dem med höstfisket men fjädermygg kläcker under hela året. Även på vintern så kan de kläcka fjädermygg. Deras kroppsvätska innehåller glykol (alkohol) som klarar minusgrader. Anledningen till att den förknippas med hösten kan nog vara för att de flesta andra insekter har kläckt färdigt då och tillgången på föda är begränsad. Fjädermyggen lever större delen av sitt liv som larv i bottensedimentet. För att ta sig upp till vattenytan blir larven en puppa som stiger till ytan för hänga där en stund innan den kläcks till en mygga.

Fisket med fjädermygg är tålamodskrävande. De kan också vara frustrerande. De är inte lätt att få fisken att ta din imitation bland alla de andra fjädermyggen. De är då viktigt att testa att fiska i de olika djupen. Jag fiskar oftast närmast ytan då de är det fisket som jag tycker är roligast men de är också effektivt att fiska dem i mellanskiktet eller strax ovanför bottnen. Nyckeln oavsett metod du fiskar med är att fiska långsamt, riktigt långsamt. Oftast handtvista man hem flugan extremt sakta och det gäller att hålla koll på tafsen för att upptäcka huggen.

När man fiskar dem ovanför bottnen så fiskar man ungefär som när man fiskar med booby-flugor. En snabbsjunkande lina och en tafs på ca två meter med en tafsspets på 0.16 – 0.14. Flugorna är små nymfer i strl 14-16 med ett flytelement. Jag brukar binda en enkel fluga med lätt dubbad kropp och över flugan binder jag in en foamremsa längs hela kroppen. Du kan med fördel fiska med både två och tre flugor och enklast är att binda första flugan i spetsen av tafsen för att sedan knyta fast nästa fluga med en ny tafsspets i kroköglan på första flugan. På detta vis undviker man oftast trassel. Flugorna fiskas hem långsamt och det är viktigt att man pausar hemtagningen emellanåt. Flugorna svävar en tafslängd ovanför bottnen och när man tar hem flugan så dras de ned mot bottnen. När man sedan pausar hemtagningen så flyter de sakta upp igen.

Innan fjädermyggan nått ytan så är den också i mellanvattnet som man brukar kalla det. Oftast är det inte jättedjupt i regnbågsdammarna så för detta fisket klarar man sig oftast med flytlina och en lång tafs. Tafsens längd är lite olika vad man föredrar men jag brukar ha minst en spölängd så runt 3-4 meter. Flugorna är förtyngda nymfer i storlek 12-16 med ”slimmade” kroppar. De skall lätt bryta vattenlinjen.
Huggen kan ibland vara svåra att upptäcka så här är det viktigt att man håller koll på sin tafs. Din tafs får agera flöte kan man säga, idag finns det många olika sorters nappindikatorer men jag brukar endast hålla noga koll på tafsen. Tafsen fettar jag in med flytmedel, allt utom sista delen som man vill skall vara under ytan. Detta är lite olika också beroende på djup men i regel brukar jag ha flugan en ca halvmeter under ytan. Så då är hela tafsen utom den sista halvmetern infettad med flytmedel. Även här kan man använda sig av flera flugor där man binder fast nästa fluga i krokböjen likt jag beskrev tidigare i texten. Ca en halvmeter till en meter tafs mellan varje fluga brukar fungera bra.

Sista delen i fjädermyggans stadie innan den blivit en vingad mygga är när den nått ytan och skall krypa ur sitt skal. Det är under detta stadiet som fjädermyggan är som enklast att ta för fisken och det är också det fisket som är roligast då den tar den i ytan likt en torrfluga. Även här fiskar jag med en lång tafs på minst en spölängd med en tafsspets på runt 0.16 beroende på hur stor fluga jag fiskar med. Men en regel som jag brukar gå efter är att ju mindre fluga desto lägre dimension på tafsen. Men för en fluga med krokstorlek 14 så brukar jag använda en spets på 0.16. De kan vara vanskligt att ha för tunn spets i vatten med riktigt grov fisk också. Flugorna man använder till denna delen är flugor som liknar kläckare. Vanligtvis en enkel svart fluga med ribbing och en flytkudde av polygarn eller foam.

Här är tre flugor för de olika skikten som jag brukar använda. De finns massvis med olika mönster för att imitera en fjädermygga men dessa har fungerat för mig. Så är fisket trögt trots att de är där och visa sig så kan det löna sig att dra ned på tempot och testa fjädermyggsfisket. Tålamod och åter tålamod så brukar man bli belönad.

Kläckande Fjädermygga
Krok : strl 12
Kropp : Svart dubbing
Vinge : Polygarn
Ribbing : Silvertråd

Simmande fjädermygga
Krok : Strl 14
Stjärt: Polygarn
Kropp: Svart bindtråd
Ribbing : Silvertråd
Throax : Svart dubbing
Huvud: Tungsstensskalle 3.0 mm

Fjädermygga larv
Krok : Strl 14
Kropp : Svart dubbing
Kropp: Foamremsa
Ribbing: Svart bindtråd
Vinge (gälar) : Polygarn