Ett Regnbågsparadis

Då var det åter dags för regnbågsfiske på Camp My Fly i Norrefors. Förväntningarna var stora då jag inte hade möjlighet att fiska där förra träffen i höstas. Det var ca 3 veckor sedan snön yrde runt knutarna och efter en snabb varm vårvinter tänkte jag att det skulle vara idealiska förhållanden i slutet av April här i Norrefors.

Eftersom snösmältningen kom med blixtens hastighet var det fortfarande ganska högt vattenflöde så strategin var att börja fiska med sinktip för att komma ner till fisken som förmodligen står och trycker längs botten och sedan om det behövs byta till en intermidielina. Kl 06.00 är vi flera förväntansfulla flugfiskare på plats och inte många kast senare……. FISH ON!!

Första hugget kommer i poolen nedanför ”gropen”, en pool som för mig har kommit att bli en startpool de flesta gånger jag varit och fiskat i Norrefors. Jag brukar av tradition börja dagen med en grön glitterfluga men på grund av listig research kvällen innan då vissa av gängets medlemmar kanske var under påverkan av alkohol och då avslöjade sina innersta hemligheter om flugval vad gäller morgonfisket. Denna fångstman som jag tänker på har jag själv bevittnat när han vid en tidigare fiskeresa till anrika Strömhult nog tog 7 bågar på sju kast under morgonfisket på en orange fluga, imponerande! Sådant glömmer man inte, han börjar alltid med orange fluga så orange fick det bli denna morgon.

Morgonfisket var trögt för min del om man inte räknar den tidiga fångsten som jag nämnt ovan. Alla får fisk men i varierande mängd.

Tommy (ägaren till campen) kommer och pratar lite under en kort grillstund innan fisket fortskrider. Tommy berättar att de under tidig vår haft mycket högt vattenflöde, så pass högt att det har smitit över mindre regnbågar på 500-800 gr in i den ordinarie åfåran. Dessa småbågar är mycket huggvilliga visar det sig. Tommy vill att man tar upp dessa och att de inte räknas med i ordinarie fångstkvot.

Plötsligt händer det!

Vädrets makter var kanske inte helt på vår sida denna dag för ena stunden är det solsken och varmt så svetten rinner på ryggen, nästa stund regn med inslag av hagel och sedan solsken igen. Kan hända att de snabba skiftningarna i väder och vattentemp gör att fisken inte riktigt är så huggvillig som den är känd för att kunna vara.

Strax innan nedersta nacken får jag plötsligt hugg, en riktig stridbar fisk som hoppar och rusar från ena änden till den andra i den poolen, när den lugnat sig visar det sig vara en av åns vackra öringar som inte kunna hålla sig utan smackat på en av mina kopparfärgade streamers, ett snabbt foto och tack för god kamp sedan varsamt släpps den åter till friheten.

Efter detta följer en kanonad av hugg, straxt nedströms en av stenarna innan gallerstoppet i slutet av åsträckan lägger sig fluglinan som ett S på grund av strömvirvlarna som bildas av de stenar som finns i vattnet. Flugan dras till höger och vänster, detta triggar en fisk som står parkerad lite nedströms, jag ser genom mina polaroidglasögon hela förloppet, fisken kommer rusande och missar flugan, nästa kast samma sak, fisken kommer rusande och det formligen lyser vitt i vattnet när den gapar efter min fluga, ett snabbt mothugg men NEEEEJ! jag var för snabb och flugan fastnar inte. Ett kast till och på nytt kommer samma fisk rusande som en torped och innan jag vet ordet av har den krokat sig själv, en härlig kamp följer innan den tryggt ligger i hovgarnet.

Efter detta får jag två bågar till på två kast, dock av den mindre storleken, de så kallade rymlingarna. Jag måste då säga att det är riktigt härligt att man valt flugfiske som hobby. Bjuder nedan på ett par filmklipp och ett par bilder från tidigare Norreforstrippar.

/Tight Lines!

Easily make your own hook remover – Pike Releaser

Is there a more beautiful feeling than it cares on a fly that I have done myself. At the site of the plot it has been thought out how the flies will move seductively in the water and what color the flies should have. I have shown in previous blog posts how I design my pikeflies and how I think about coloring, etc. Against this background, I began to think of the absurd thing that happens when the pike strikes and you have drilled the fish. In that case, at least I have always have the biggest and longest pliers I have to unload the pikefly out the gaps, often the flies that I tied so carefully are totally massacred by the jaws of the tongue, or bend the hook to irkability. I think there should be a better way to unload the pikefly.

From thought to action

When the winter held the old Svea kingdom in the hardest grip, I went out into the garage and made this as ingenious as simple hook remover I had baptized to Pike Releaser. I have now tested it in a sharp condition and, to my delight, it worked just as I thought. I have divided an elongated pipe (length 30 cm) and rounded and narrowed off the edges at one end, where I have then made a small jacket that the hook should be steered into.

It is important that the wireleader is properly stretched in the muzzle before the fly with a distinct jerk is loosened from its attachment in the gorge. With advantage, you can hold the wireleader and bring down the Pike Releaser until it stops the hook bend. If the fly is in the gill arch, you can press the fly through the gill arch and remove the fly from the ”bet lock”, leaving the fly through the gill arch on the backside.

Yes, it is not difficult, I’m convinced that this simple ”invention” will save many hours of work when you tying your flies. One of the benefits of Pike Releaser is that you do not have to lift the pike out of the water if you choose to let go of the fish again, you will save the fly from unnecessary damage and last but not least, the fish will be damaged minimized.

While holding the wireleeder when the pike is next to one, you can catch the fish in the grip, then you can hold the wireleeder with one hand, it’s even easier to remove the fly if you make the fly barbeless. If you mention any disadvantage, it will be more difficult if the manure fly has a stinger hook at the back, then you can loosen one hook at a time, but it becomes even more bendy than if the fly only has one hook.

To easily access your Pike Releaser, you can drill a hole at the end that will not loosen the fly and either attach a hoovetmagnet or a pin on real, the advantage of the latter is that you risk losing Pike Releaser.

I have the greatest respect for big hooks and have had to visit the health center a couple of years ago when a big hook badly bore deep into my thumb, but I can write this story another time. Since then I have had a lipgrip with me, especially for the smaller pike that I often feel more eager in their jokingly and because they do not weigh so much they do not hurt just as if you were to lift a larger pike in lip grip but hereinafter the lip grip stay home for now I have instead a Pike Releaser!

It is as usual to emphasize that these are my personal thoughts and reflections that have emerged after years of fishing, testing new methods or solutions.

/ Tight Lines

Gör enkelt din egen kroklossare – Pike Releaser 

Finns det en härligare känsla än att det hugger på en fluga som jag själv har gjort. Vid bindstädet har man i tanken funderat ut hur flugan skall komma att röra sig förföriskt i vattnet samt vilken färgsättning flugan skall ha. Jag har i tidigare blogginlägg visat hur jag konstruerar mina gäddflugor och hur jag tänker kring färgsättning osv. Det är mot bakgrund av detta som jag började fundera på det absurda som sker när väl gäddan hugger och man drillat in fisken till sig. Då har i iallafall jag i princip alltid tagit fram den största och längsta tången jag har för att lossa gäddflugan ut gäddgapet, det slutar ofta med att flugan som jag så omsorgsfullt suttit och bundit totalt massakreras av tångens käftar eller så böjer man kroken till oigenkännlighet. Det måste finnas ett bättre sätt att lossa gäddflugan på tänkte jag.

Från tanke till handling

När vintern höll gamla Svea rike i sitt hårdaste grepp gick jag ut i garaget och tillverkade denna lika geniala som enkla kroklossare som jag kommit att döpa till Pike Releaser. Jag har nu testat den i så att säga skarpt läge och till min förtjusning funkade den precis som jag tänkt mig. Jag har delat ett elrör (längd 30 cm) och rundat och smalnat av kanterna i ena änden, där har jag sedan gjort ett litet jack som kroken skall styras in i.

Det är viktigt att tafsen är ordentligt sträckt i urgröpningen innan flugan med ett distinkt ryck lossas från sitt fäste i gäddgapet. Med fördel kan man hålla i tafsen och föra ner Pike Releaser tills det tar stopp i krokböjen, sitter flugan i gälbågen kan man ju föra ut flugan genom gälbågen och knäppa loss flugan från ”beteslåset” då slipper man ju dra flugan igenom gälbågarna på tillbakavägen.

Ja, svårare än så är det inte, jag är övertygad om att denna enkla ”uppfinning” kommer att spara många timmars jobb vid bindstäden. En av fördelarna med Pike Releaser är att du slipper lyfta gäddan ur vattnet om du väljer att direkt släppa tillbaka fisken, du skonar flugan från onödigt nötande med tång och sist men inte minst så skadas ju fisken minimalt.

Samtidigt som man håller i tafsen när gäddan är intill en kan man ju ta fisken i gälgreppet, man får då hålla tafsen sträckt med en hand men man får då ett bra tag om gäddan och själva förfarandet kan bli enklare. Nyper man in hullingen så kroken blir hullinglös går det ännu enklare att lossa flugan. Om man ska nämna någon nackdel så blir det svårare om gäddflugan har en stingerkrok längst bak, man får då lossa en krok i taget men det blir ju bökigare än om flugan bara har en krok.

För att lätt komma åt din Pike Releaser kan man borra ett hål i änden som inte ska lossa flugan och antingen fästa en hovmagnet eller en pin on reel, fördelen med den sistnämnda är att du riskerar inte att tappa Pike Releaser.

Jag har största respekt för sylvassa krokar och har för några år sedan varit tvungen att uppsöka vårdcentralen när en gäddkrok oturligt nog borrade sig djupt in i ena tummen dessutom med en stor peang innanför kroken men denna historien får jag skriva om en annan gång. Jag har sedan dess haft en lipgrip med mig framförallt till de mindre gäddorna som enligt mig ofta är ivrigare i sitt sprattlande och eftersom de inte väger så mycket tar de inte skada på samma sätt som om man skulle lyfta en större gädda i lipgrip men hädanefter får lipgripen stanna hemma för nu har jag i stället en Pike Releaser!

Det är som vanligt viktigt att poängtera att detta är mina personliga tankar och funderingar som framkommit efter åratals fiskande, testande av nya metoder eller lösningar.

/Tight Lines

Fiskepremiär 2018

I dag var det fiskepremiär vid anrika Alsterån, nu var det ett tag sedan jag var där och fiskade. Vintern hade inte ännu släppt sitt grepp om denna vackra inbjudande å som ligger djupt inbäddad i Smålandsskogarna kring Älghult. Jag var där först och främst med min vän och fiskekompis Andreas Olsson också känd som Flugfiskaren i Småland. Men vi var inte själva, denna premiärdag hade de allra mest inbitna flugfiskarna samlats för att pröva lyckan i Alsterån, självklart var det brunöring som var målet. Ca 15 fiskare samlades innan kl 10.00 för registrering, sedan det bar av ut mot fiskeplatserna. Väl ute vid det porlande klara vattnet slår det mig att jag lika gärna kunde vara högre upp i Sverige.

Jag har många gånger fiskat i trakterna runt Idre och Vemdalen och Alsterån är en skogså som lika gärna kunde ligga i skogarna runt Idre, den har samma karaktär och slingrar sig fint genom skogslandskapet.

I det kalla vattnet var det svårt att lura öringarna till hugg, nedan en liten öring från ett tidigare fisketillfälle i Alsterån.

Vi började fiska vid den klassiska ”Bron” där går en liten fin djupfåra alldeles intill ena kanten, ån svänger svagt och i ytterkurvan får jag till mig att det ofta står fisk.

Vi är flera som fiskar på denna sträckan.

Sedan bar det av nedströms bron, det känns som det kan stå fisk bakom varje sten och förmodligen gör det det också det är bara det att i dag vill de inte hugga, som tur är för mig och mitt självförtroende är jag inte ensam om att bli fiskutan. Endast ett fåtal lyckades lura upp någon öring denna dag, grattis till er som fick känna på spöböj denna dag.

Andreas fick iallafall ”den tyngsta”:)

Fyra timmar går fort när man har roligt.

På Strömfiske Alsteråns hemsida står det att här vid Strömfiske Alsterån kan du hitta den riktiga vildmarkskänslan, med ett naturskönt öringsfiske utan trängsel i strömmande vatten, mitt i Småland. 45 minuter från Växjö ligger Strömfiske Alsterån med en åsträcka på ungefär 15km. Fiskevattnet är mångskiftande och varierar från klart, strömmande vatten till lugnare partier med mader och dammar. Fiskesäsongen sträcker sig från slutet av mars fram till slutet av september.  

Johan och Eva-Lena som har hand om Strömfiske Alsterån driver också Vidinge Gård, där säljer dom fiskekort och det viktigaste fiskeplocket. Här har fiskegästerna ett bekvämt boende nära fisket i rum eller lägenheter samt mat och dryck på gården eller att ta med på turen.  

Att tänka på är att det från och med denna säsong endast är tillåtet att fiska med hullinglösa krokar samt att det är catch and release på samtliga öringar.

Stort tack Johan och Eva-Lena för ett trevligt bemötande och en väl genomförd premiärfiskedag!

Jag kan varmt rekommendera ett besök vid denna trolska lilla skogså som är så vackert beläget nära Älghult i Småland, så tills nästa gång vi ses.

/Tight Lines och skitfiske på er 

Föreläsning med gäddan i fokus

För någon vecka sedan hade Torsåsbygdens sportfiskeklubb Per Larsson på besök, Per jobbar på Linneuniversitetet i Kalmar och forskar på bland annat gädda och gäddans livsmiljöer. Föreläsningen kom att handla om gäddans lekområden och om gäddans livscykel. Ett 20 tal likasinnade hade samlats för att höra om detta spännande ämne.

Det är fler och fler fiskeklubbar eller fiskevårdsföreningar som engagerar sig för att gäddbeståndet skall vara så stabilt och kraftfullt som möjligt. Per berättar att det på flera andra håll har anlagts så kallade gäddfabriker, en av människan konstruerad lekplats, en våtmark som i sin enkelhet ska så långt det går efterlikna en naturlig översvämmad strandäng. Det vanligaste är att den byggs så att vattenståndet (hög och lågvatten) styr när gäddan kan ta sig in eller ut ur våtmarken vid lek.

Per poängterar att det är av stor betydelse för hur själva våtmarken ser ut i form av tillgång på växtlighet, djup osv. När gäddan ska påbörja sin lek styrs detta till stor del av temperaturen i vattnet, det är därför viktigt att gäddfabriken inte är för grund, det är då lätt att vattentemperaturen blir alltför hög och det då skapar en ogynnsam miljö för såväl romkorn som nykläckta yngel. Forskningen har visat att alla bäst resultat när det gäller att få ut så många gäddyngel som möjligt är enligt Pär att gäddorna själva har möjlighet att simma in i den konstgjorda översvämmade strandängen.

Torsåsbygdens Sportfiskeklubb har sedan några år haft en annan lösning på detta, klubben pumpar in vatten i en anlagd strandäng som inte har naturlig förbindelse med havet, sedan fiskas med handredskap romstinna honor och leksugna hannar upp och körs i baljor med syrepump till ”fabriken”, manuellt släpps sedan gäddorna in i gäddfabriken. Gäddorna får sedan i lugn och ro leka (under noga övervakande) och sedan släppas åter till friheten. Gäddynglen fångas sedan upp i en sorts stor sil och släpps ut vi havet på strategiska platser. Detta har dock skett med något skiftande resultat år från år men ambitionerna är stora. Ett projekt som jag förstått är unikt i sitt slag.

Per fortsätter att berätta om gäddans livscykel, och att man i gäddans hörselstenar kan likt årsringarna på ett träd räkna hur gammal gäddan är.

Dessa hörselstenar behandlas på ett visst sätt så att det är möjligt att följa om gäddan är född och uppvuxen i söt eller bräckt vatten. Det har stor betydelse för hur pass bra gäddan klarar förändringar i sin livsmiljö det vill säga hur anpassningsbar den är när den vandrar mellan söt och bräckt vatten. Det står klart att forskningen visar att om gäddan är född och uppvuxen i bräckt vatten har de större chans att överleva, den klarar skiftena i vattnet bättre än om gäddan är född och uppvuxen i sötvatten. Intressant tycker jag!

Jag har ofta trott att gäddan förflyttar sig över rätt så stora områden eftersom man sällan spöfångar samma gädda inom det område man ofta fiskar på (känns det som iallafall), men gäddan förflyttar sig inte så mycket geografiskt enligt Per. När man provfiskat efter märkt (taggad) gädda har det visat sig att gäddan är väldigt stationär i sin livscykel. Som jag uppfattat det har ändå åar och dess mynningsområden en stor betydelse för gäddans livscykel. Gäddans ursprungliga lekområden har minskat sett över tid på grund av bland annat utdikning. Per har svårt att peka på en faktor när det gäller varför gäddan minskat kraftigt i vissa områden, förmodligen är det en kombination av flera faktorer. Jag tror att det blir viktigare och viktigare att hjälpa gäddan med ”konstgjorda lekområden” via så kallade gäddfabriker om gäddan på sikt ska kunna anses ha ett starkt bestånd.

Per berättar att den fredningstid som gäller för gäddan i Kalmar sund inte är utvärderad, troligtvis kommer Torsåsbygdens Sportfiskeklubb att medverka i ett forskningsprojekt vad gäller antalet spöfångade gäddor inom ett begränsat område sett över tid, ett projekt som kan ge värdefull information om hur gäddbeståndet förändras över tid, det blir då vetenskapligt förankrat och inte bara ett tyckande från sportfiskare.

Vill man läsa mer om hur gäddfabriker blir till kan man gå in på Sportfiskarnas rapport 2012:5, där finns mycket läsbart, inte bara om gäddfabriker utan mycket annat eller göra som vi gjorde, kontakta ett universitet där det pågår forskning i detta ämne.

Det finns säkert anledning att återkomma i om detta imte minst när vi ser resultatet av 2018 års yngelproduktion i vår lokala gäddfabrik, bara kung bore släpper sitt grepp ska det nog gå bra.

Jag kunde ju inte hålla mig utan var ju tvungen att fråga vilket bete som bäst lurar gäddan (tänkte att passa på nu när man har en gäddprofessor att fråga), svaret blev: att gäddan nog föredrar levande bete:( men när Per hade tänkt till en stund var det nog så att gäddan gärna glupskt tar mindre beten/flugor enligt Per.

Stort tack Per för en givande och intressant föreläsning!

Skitfiske på er alla önskar Peter och Andreas

Torsåsbygdens Sportfiskeklubb

/Tight Lines

Såhär gör du enkelt din egen flashhållare

Har du tröttnat på att det är oordning bland flashen, nu är det slut med det. Istället för att köpa en dyr hållare visar jag här hur du enkelt gör en egen.

Man tager vad man haver som det heter, i mitt fall tog jag en hållare till hushållspapper som inte används längre.

Börja med att mäta ut hur stor skiva av sittskydd eller liggunderlag du behöver, jag mätte ut 2 cm större än fotens diameter och klipp den rund.

För att förhindra att sittskyddet böjer sig använder jag en kartongskiva som stöd under sittskyddet. Jag klippte till en rund skiva som är 2 cm mindre än fotens diameter på hushållsrullehållaren.

Förborra uppe i ändträet för att förhindra att rundstaven spricker när du ska skruva fast hållaren.

Gör hål med en spik i mitten på de båda skivorna, lägg en bricka i ovankant så att inte skruvskallen skär ner i sittskyddet när du drar åt skruven.

Klipp spår som flashet skall sitta i, jag hade 3 cm mellan de klippta spåren.

Så där ja, nu är det bara att trä i flashbuntarna och du slipper oordning på bindbordet. Det finns säker många sätt att göra en egen hållare på, detta är mitt sätt. Man kan ju också göra sittskyddet i rektangelform, då kan man ju ställa in den mot en vägg och den tar ju mindre plats också. som sagt formen gör man efter eget tycke och smak.

Om man inte skruvar åt skruven i ovankant allt för hårt kan man enkelt snurra skivan om man håller i foten.

Det är som vanligt viktigt att poängtera att detta är mina personliga tankar och funderingar som framkommit efter åratals fiskande, testande av nya metoder eller lösningar.

/Tight Lines

Även detta år gick fiskeresan till vackra Vemdalen med omnejd, väl framme i Vemdalen åkte vi allra först till vandrarhemmet Gästis. Ett vandrarhem vackert beläget i utkanten av Vemdalen by med gamla anor, där finns servicevänlig personal, ett boende som väl tillfredsställer de behov jag har. Bra priser och bra läge om man har för avsikt att vandra, plocka bär eller fiska.

Vemdalen har nära på oändligt med fiskevatten inom greppart avstånd, vilket inte gör det hela sämre. För att nämna några ställen så rinner Ljusnan igenom närbelägna Hede, Veman som rinner stilla igenom Vemdalen och inte långt där ifrån ligger Grundsjön.

Men för mig har övre delarna av Ljungan och speciellt Börtnan etsat sig fast, där hade jag tillsammans med mina fiskekompisar ett formidabelt harrfiske för några år sedan, en oförglömlig kväll i lätt duggregn där det nästan högg i varje kast. Denna resa gjorde inte Börtnan oss heller besvikna.

Filip är må jag säga en fena på flugfiske, han började denna dag med att fiska torrt efter öring som stod och vakade på nacken. Plötsligt får jag se att hans spö står i en härlig båge, jag rusar dit och möts av en alldeles underbart fin öring som snart skall återfå friheten, detta måste dokumenteras säger jag och utan att tveka doppar jag min ”vattentäta” mobil och förevigar releasen, jodå den var vattentät ända till jag tog upp den ur vattnet, då tvärdog den.

Vi fortsatte att fiska nedanför nacken, ut emot mitten av selet går det liksom en djupfåra, är inte vattenståndet alltför högt går den att nå med flugspöet. Precis i kanten där strömfåran möter lite lugnare vatten tog det plötsligt tvärstopp, först var det svårt att känna hur stor fisken kunde vara men ganska snart kände jag tunga knyckar i spöet som avslöjade att detta var en lite bättre fisk. Nu följde en nervös drillning, bara flugan (naturfärgat haröra i strl 12) sitter bra tänkte jag, när fisken närmar sig håven kommer en ny rusning. Nu ser jag att detta med säkerhet är mitt livs största harr hittills, efter en stunds kamp ligger den ståtliga harren i håvgarnet och ett nytt PB på 49 cm är ett faktum.

Det är bara ett måste att besöka Gunnar Ekbergs Jakt o Fiske butik i Vemdalen, Gunnar är mycket trevlig och mån om att man skall trivas i området, det är alltid en fröjd att komma in i hans butik och få ta del av såväl flugtips som bra fiskeställen. Det är inte bara vi som gillar att fiska i området, för ett tag sedan spelades detta filmklipp in.

/Tight Lines

Årets första spöböj

Denna dag gick fisketrippen till Biskopsbergs fiskecamp, ett trevligt litet regnbågsvatten som sommartid endast tillåter flugfiske. I dag var det allt annat än somrigt, natten till idag visade termometern på minus 11 grader men när vi anländer fram på förmiddagen har tempen stigit till 0 grader.

Inte den tjockaste isen jag varit ute på men inga problem med hållbarheten. Försiktighet är en dygd. Att plumsa kommer inte på fråga, säkerheten kommer alltid först. Det gäller att var utrustad med både flytväst/flytoverall och isdubbar samt inte vara själv inte på isen.

Efter en liten stunds pimplande, HUGG! Ivrigt görs mothugg och snart ligger det en båge på isen.

Och efter ytterligare några hugg och missade fiskar sitter det snart en till regnbåge som inte kunde motstå godsakerna på upphängarkroken.

Några timmar i trevliga vänners lag, härligt med årets första spöböj.

/Tight Lines

Faktorer som hotar sportfisket

• Sälen
• Skarven
• spiggen
• människan
• Miljön

Jag tänker i detta inlägg dryfta mina tankar och funderingar kring miljön och dess påverkan på sportfisket.

Under ett flertal år har jag märkt hur den kustnära miljön förändrats, jag tänker först och främst på skillnader i bottenvegetation. För ca 10-15 år sedan är min uppfattning att det var en mer frisk grön artrik bottenvegetation i de områden jag fiskar mest jämfört med hur det är nu för tiden. Synbara skillnader är att det är mycket mindre av den ”friskt” gröna bottenväxtligheten och väldigt mycket mer av en trådig, slemmig sorts bottenväxt/alg. Förr om åren fanns det gädda i var och varannan vik, gädda av skiftande storlek och vikt. Nu för tiden måste man leta om fisken. Förr så det var bokstavligen så mycket frisk grön bottenvegetation, så när man rodde med stort besvär igenom det skrämde man gäddor till höger och vänster som hade detta som sina yppersta jaktmarker. Att det sedan i princip inte var möjligt att fiska där var ett annat problem men fisk fanns det i alla fall. Jag pratar här om kustområden inomskärs, kanske tänker jag att det är fler än jag som lagt märke till dessa förändringar i den kustnära miljön? Vidare tycker jag att det oftare är grumligt i vattnet, dåligt siktdjup och en mer ensidig bottenvegetation än det var förr om åren. Personligen tänker jag att detta måste bero på yttre miljöpåverkan. Klart är att det är mycket färre antal gädda fördelat på den yta eller det område jag fiskar på jämfört med tidigare.