Som jag har längtat! Äntligen är det söndag V 29 och vi, det vill säga jag Peter och min numera ständige följeslagare, flugfiskeskribent, utmärkte flugbindare, bloggare, Youtubepartner, flugfiskeredaktör, och tillika flugfiskenörd men framför allt har han kommit att bli en fantastisk god vän!! Jag pratar självklart om Andreas ”Flugfiskaren i Småland” Olsson och vi har ca en veckas fiske framför oss.

Vi påbörjar vår färd på dryga 80 mil mot Vemdalen, tiden går fort och mycket av snacket i bilen handlar självklart om vad som komma skall. Vi har ju en resa från förra året färskt i minnet, en resa som kommit att för evigt etsa sig fast hos mig. Tiden går fort när man har roligt och vips så är vi framme i Vemdalen by och vi checkar in på välkända Gästis vandrarhem. Straxt innan har vi stannat till vid ”Strömmen”, ett superfint ställe längs med Ljusnan, väl framme där dansar Vulgatorna sådär lugnt och avslappat som man kan önska och jag känner att det där ljuvliga fiskelugnet infinner sig, äntligen är vi här! Synd bara att vattenståndet är högt, ja på de ställen vi vill fiska är det ofiskbart.

Det är lite som att komma hem, jag har bott här på Gästis så många gånger och jag kommer ständigt tillbaka. Vi bor i lägenhet nr 13 denna gång och vi bodde i just denna lägenhet förr året också. Vi anländer vid 21-tiden och installerar oss, tar en kall och fortsätter fisketugget. Vi har lite nya platser att besöka, nya för oss i alla fall och det fina är att ett par av våra följare valt att dela några smultronställen med oss.

Vi vaknar tidigt, frulle sedan via Ekbergs Fiske för ett obligatoriskt och supertrevligt fiskesnack med Gunnar, och visst känner han igen oss från förra året, kul!!

Första fisket blir i ett mindre vatten och flugspöna liksom tacklar sig själva, snart står vi vid strandbrinken och bokstavligen i första kastet får Andreas en kanonfin harr, jomen, så att… Vi glädjes båda åt första firren och den dokumenteras mycket väl! Kort efter får han en ännu större harr på samma spott, bara fram med kameran och vara ”fotokillen” igen. För mig går det sämre, jag har någon fisk på som släpper men ingen av mina firrar vill syna håvgarnet, inte ännu i alla fall. Vi vandrar upp och nedströms, det är ganska lite vatten så vi söker efter fisk i de djuphålor som finns, vi fiskar fram till lunch.

Vi byter ställe till ett mer ”säkert kort”. Vi kör till Nästelströmmen, ett ställe där vi hade ett superbt fiske på torrt förra året. Storharren backade ner från sjön Nästeln och stod i kö när våra torrflugor kom flytande, kan det möjligen vara så denna resa också?

Först lite lunch, mätta och belåtna smyger vi ut i strömmen. Det är respektabla 71 kubik som flyter förbi, det idealiska vore runt 50 kubik har vi hört. Det gäller att vara försiktig och vi är mycket säkerhetsmedvetna. Sorgligt nog omkom flera flugfiskare under 2023 och vi gör allt vi kan för att ”ligga steget före” om olyckan skulle vara framme. Vi har ett samarbete med Thermotic AB och vi har vars en uppsättning av flytunderställ som används flitigt, detta kommer vi att skriva om i Magazine FishEco och FishEcoFlugfiske i en särskild artikel framöver.

Till vår stora glädje är storharren på hugget och vi landar så pass många så vi tappar räkningen. Oj vad härligt det är att stå här utvadad och svinga flugspöet. Tiden liksom stannar till och det råder absolut flyfishing mindfulness. Det är så konstigt, ibland kämpar man verkligen och längtar efter ett enda hugg obeskrivlig mycket. Nu när det hugger i typ vart och vartannat kast är det lätt att bli bortskämd. Men sådant är ju fisket, det gäller att njuta av nuet!

Snart är kvällen här och vi summerar dagen, helt klart nöjd känner jag John Blunds sömngrus i ögonvrån och jag längtar redan till morgondagens fiske. Klockan ringer typ halv åtta, efter morgonrutiner är vi hos Gunnar och snackar flugfiskestrategier igen. Han är en väldigt begåvad man den där Gunnar, han kan Vemdalen och dess närområden oerhört väl. Problemet som alla har nu är det höga vattenflödet i nästan samtliga strömmande vatten, här gäller det att tänka utanför boxen, vara innovativ och våga för att vinna.

Kraftverken verkar köras för fullt i de flesta åarna och i de vattendrag vi tänkt fiska i är det ofiskbart. Vi blir tipsade om sjöfiske, vi har önskat öring och en öring/rödingsjö får det bli. Snart rullar bilen genom vackra Råndalen, och vi stannar till vid ett 1700 talshus där en äldre man möter oss. Alltså, det är så trevligt att träffa och prata med människor, jag har ju i mitt arbete som ambulanssjuksköterska en viss vana vid just att möta och samtala med människor. Mannen berättar att han är barnfödd i huset, säkert ett hus som kan berätta 1000 historier om livet här på den lilla fjällgården. Han ger oss nyckeln till båten vi ska använda efter att vi swishat avgiften, sedan kör vi som det känns flera mil till sjön vi ska fiska i, men allt blir inte alltid som man tänkt sig. En bra bit från sjön kör vi ifatt en skotare, en maskin som lastar och kör ut timmer från skogen. Man kan lugnt säga att det inte är någon fartsyndare, det tar en eeeeeevighet för honom att köra på den lilla grusvägen, och inte ser han att vi kör bakom heller. Lika plötsligt som vi kommit i fatt honom svänger han plötsligt av upp på ett hygge och vi kan komma förbi.

Yttersjön heter sjön vi kommit för att fiska i. En fjällsjö i skogslandskap är väl bästa beskrivningen många mil från Gästis och Vemdalen By. Till vår stora glädje formligen kryllar sjön av öring och abbore i varierande storlek och vi har en underbar eftermiddag/ kväll, ja till och med natt för vi bryter fisket vid typ midnatt. Vi fånga massor av fina öringar på torrfluga och nymf, abborre på lika dana flugor och även lite större öring och abborre på streamers. När vi fiskat färdigt påbörjar vi hemfärden på de smala grusvägarna och man kan lugnt säga att jag somnar gott även denna natt.

Jag vaknar tidigt även nästa morgon och som vanligt åker vi via Gunnar och tar ett snack om dagens och gårdagens fiske. Valet idag faller på Börtnan trots att det är 41 kubik. Börtnan har en alldeles speciell plats i mitt flugfiskehjärta, det är här jag har tagit mitt PB på harr, 49 cm på en harörenymf, ett minne för livet.

Andreas har aldrig varit här så det ska bli kul för mig att visa honom detta magiska ställe. Men som det ibland är så är det inte bara att komma och ”hämta dom”. 41 kubik är mycket för att vara Börtnan och vi inser snart att vi inte kommer att slå några mängdrekord här idag, dessutom regnar det kraftigt. Men vi gör vad vi kan och någon harr får ändå syna mitt håvgarn. Enligt väderappen ska det sluta regna och klarna upp vi lunchtid och vi bestämmer oss för att byta ställe.

Valet blir vårt numera klassiska ställe Nästelströmmen, mellan Börtnan och Nästelströmmen är det bara några få mil och vi är snart på plats. Hungern gör sig påmind och vi börjar brassa käk, då öppnar sig himlen och världens skyfall kommer. Men det går snabbt över, vi äter och kan sedan mätta och glada vandra ut i Ljungans strömmande vatten. Även denna dag är storharren riktigt på hugget och vi har ett sådant där magiskt torrflugefiske under några timmar. Det skiner upp och vädrets makter är plötsligt på vår sida, magiskt är ordet!

Sista dagen går färden självklart via Gunnar och hans butik, i dag faller valet på Näsbergstjärn, en bra bit att köra upp på ett berg eller kanske ett fjäll, svårt att avgöra för en sörlänning som jag. Vägen dit visar att min suv inte alls var ett dumt bilval, väl framme ser vi vak omgående och förväntningarna stiger. Vid ett vindskydd upprättar vi bace camp och vadarbrallorna åker på.

Det visar sig var djupt ända intill strandbrinken vilket gör det ganska svårt att få ut flugan dit man vill. Det är begränsat utrymme för bakkastet och man vill ju gärna kunna ta några steg ut i vattnet. Jag lyckas ändå hitta en rot att stå på någon meter ut och bakom mig just där är det hyfsat fritt för fluglinan så överhandskastet blir riktigt bra. Jag kastar ut min svarta torris och väntar, bredvid min fluga kommer det plötsligt ett vak, spänningen stiger och som på beställning ser jag min torrfluga försvinna i en vakring, instinktivt gör jag mothugg och visst sitter den där en superfin liten öring! Tänk att man aldrig tröttnar på detta. Något foto och en filmsnutt senare får den simma tillbaka ut i friheten, här är verkligen vackert, så där trolskt lite som taget ur en John Bauertekning. Andreas får även någon fisk han med och efter ett tag beslutar oss för att byta vi ställe igen, nu beger vi oss till Skärsjön.

Vi pratar med personalen på Preem i Hede och vi betalar fiskekort och båtavgift. Vi kör Råndalsvägen på nytt och parkerar vid skidanläggningen nedanför Skärsjön. Vi packar ryggsäckarna proppfulla och påbörjar vandringen upp i väglöst land, upp mot trädgränsen och det karga fjället. Vi vandrar i björntätt område och jag kommer på att jag läst att Sonfjället och dess närområde är Sveriges björntätaste område. Visst vore det häftigt att få se en nalle IRL men förmodligen upptäcker dom oss innan vi kan hinna se dom. Jag har förresten hört att björnar som varnar ger ifrån sig ett läte som starkt påminner om en busvissling. Nä, det är ingen som busvisslar efter oss medans vi vandrar upp mot öring och rödingsjön.

Det är en bra bit att gå, det är dessutom uppför i princip hela tiden. Vi var ju här förr året och då lyckades vi fånga både öring och röding och jag minns hur vi då suktade efter den där båten som låg vid stranden. När vi kommer fram är vi själva här, vi styr mot raststugan, gör upp eld och lagar lite mat, fjällburgare, ja så kan man väl kalla hamburgare som man gör i fjällmiljö?

Det är stor skillnad på väder nu mot förra gången fjällsjön mötte oss. Då var det solsken, varmt omväxlande med regn. Nu är det mest mulet, ganska bistert i luften, inte ett enda vak syns till. Men skam den som ger sig, vi hittar rätt båt, nyckeln passar i låset och snart är vi ute på fjällsjön, det blåser längs med sjön så vi ror upp i ena änden och driver sedan till andra kanten, inga vak, inga hugg heller för den delen. Gång på gång gör vi om denna procedur. Nope, sjön känns steril. På något enstaka ställe långt ifrån oss ser vi dock livstecken i form av en vakring. Men vi beslutat oss efter några timmar att ge upp, vi är besegrade av rödingsjön, för denna gången! Vi ser en mur av ösregn närma sig snabbt och förbereder oss på det värsta vädermässigt när vi ska vandra nerför fjället mot bilen.

På vägen ”hem” vill Andreas till sin kurva i Veman en gång till, och vi beger oss dit. Och tur är väl det, för vi upplever en fullständigt magisk stund, först fångar han sitt livs harr, en underbart vacker, ståtlig, ja rent av majestätisk harr. Mäktigt är ordet, mäktigt att få uppleva detta, dela upplevelsen med en sådan fiskekompis som Andreas. Jag får gör det jag tycker näst bäst om nämligen att få fota och dokumentera, ja det är en speciell känsla att ta dessa foton. Jag kan ju bara prata för mig själv men någonstans inne i mig känner jag när det blir en sådan där extra bra bild och med en sådan här fisk, ja då gör jag verkligen mitt yttersta för att det ska bli en ”omslagsbild”.

Jag däremot tappar bara fisk, missar mothugg men jag är och fiskar i mitt kära Vemdalen och eftersom fisken hugger gör jag ju rätt, ibland har man inte marginalerna med sig. Vi tänder ”segercigarren” och bara super in nuet, så häftigt, tänk att det här lilla intima vattnet kan hålla harrar av denna kalibern.

Till saken hör att det har regnat ihärdigt senaste dygnen och det är betydligt mer vatten nu är första gången vi var här. Det betyder att fiskarna har fler ståndplatser att välja mellan och när vi båda lugnat oss vill Andras fortsätta att fiska, jag tar upp min mobil och filmar lite. Då händer det igen, under denna ”liveinspelning” hugger resans största öring. Allt finns med på film, man kan tydligt se i vilken fas öringen hugger vilket är superintressant.

Andreas kastar med nymfen och driften är nästan till ända, när han drar in lina för att göra nästa kast. Tydligen triggar tempoökning av nymfen öringen för det är då den hugger. Två höga luftsprång sedan kan den med van hand håvas, en superfin öring sprattlar i håven jo ja tackar ja! Det är inte bara denna öring som kommer med på film utan vi har dokumenterat hela vår resa, ett underbart minne som kan beskådas på vår Youtubekanal Every Fish Counts!

Stort tack till Gästis i Vemdalen för ett superfint boende, stort tack till Gunnar Ekberg för många givande pratstunder och alla tips på fiskeplatser, stort tack till alla följare av vår Youtubekanal och alla de tips på små fiskepärlor vi fått. Tack till Bios, Pinewood, Thermotic och Grundéns för flugfiskegrejer vi fått skickat till oss för att testa.

Jag vill självklart också tacka Andreas för denna underbara fiskeresa, en resa som jag med glädje kommer att minnas länge.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

Det är i mitten av säsongen 2023, jag och min fiskepolare Andreas är i Stenbiten och fiskar, vi har redan innan pratat om att medverka i Livlinans auktion. Vi kanske skulle prova att aktionerna ut en fiskedag med vår Youtubekanal och i egenskap av flugfiskeredaktörer för MagazineFisheco/ FishecoFlugfiske. Sagt och gjort, vi hade ett snack med Örjan Martinsson som äger och driver Stenbiten jakt och fiske. Han funderar inte länge utan säger med en gång, självklart ska vi göra detta. Jag måste säga att det är enormt osjälviskt och stort av Örjan att ställa upp på detta. STOR eloge till honom för detta!

Det är många av oss som känner till någon eller till och med har någon i sin närhet som drabbats av cancersjukdom, nu stödjer just denna auktion som Livlinan har på Tradera Barncancerfonden, men för mig så har det en större innebörd. Min Pappa drabbades av Myelom (cancer i benmärgen) för drygt 23 år sedan. Det har varit mycket upp och nergångar under åren som gått, han fick leva ett långt liv trots att läkarna gav honom max 5 år när sjukdomen diagnostiserades men med hjälp av forskning och (då) ny behandling fick han leva många fler år än vad läkarna och vi först trodde.

För mig är detta initiativ med Livlinan en självklarhet, det känns så bra att kunna bidra till Barncancerforskningen på detta sätt, både jag och Andreas är överväldigade över att budet på tradera blev så högt. Åter igen en mycket stor eloge till Örjan som driver Stenbiten Jakt och Fiskecenter och ett jättestort TACK till Maria och Henrik som budade hem visten som var en fiskedag hos Stenbitens jakt och Fiskecenter tillsammans med Every Fish Counts/ FishEcoFlugfiske.

Det bestämdes att vi skulle fiska söndagen 7/4 2024. Örjan har nyss haft premiär i den nya dammen och vi var där och premiärfiskade, detta finns på film på Every Fish Counts Youtubekanal.

Jag har tagit semester natten till den 7:e för att vi ska kunna komma dit på morgonen. Väl framme har Maria och Henrik redan parkerat och står och pratar med Örjan. Det är en härlig skön stämning och jag kan riktigt känna att det ligger förväntan i luften.

Maria och Henrik driver sedan många år Hallbergs Plantskola AB, Maria berättar att de har flugfisket som rekreation och avkoppling. Jag tänker att de har precis fattat vad det handlar om, att kunna pausa lite då och då i livet, känna naturens läkande och återhämtade kraft när det är stressigt. Leva i nuet, en sorts mindfulness där flugfisket står i centrum, det borde fler göra.

Vi pratar lite strategier och flugval innan vi börjar fisket och det dröjer inte många kast förrän Andreas står med spöböj, dock en kort stund sedan släpper den, nåja då vet han att han gjort rätt i alla fall. Kort efter hugger det stenhårt på min lilla svarta nymf min ”Loffefluga”, fisken blir ursinnig när den känner att den sitter fast, nervöst drillar jag den med vetskapen om att det är en pyttekrok i #14 och fisken som för övrigt är en regnbåge av bra kaliber hoppar och far runt, men den lilla kroken sitter bra trots att den är hullinglös vilket ju här är ett krav. Efter en stund kan Andreas agera håvman och jag pustar ut. Något foto blir det inte eftersom fisken inte ville vara med på bild, eller var det så att den slank ut näven innan vi hann ta foton. Bara ut med grejerna igen, strax hör jag Andreas ropa, Fiiiiisk!! Han har krokat på en kanonfin öring, drillningen blir dramatisk då även han vet att kroken är om möjligt ännu mindre än den jag hade.

Nu är det min tur att vara håvman, till slut kommer fisken in på håvavstånd och den glider graciöst in i håven. Ojoj ojoj vilken fin öring, grov, leopardprickig, guldrostbrun, en riktig troféfisk i 3 kilosklassen. Jag glädjes åt Andreas fina fångst och vi stressar inte utan låter fisken vila i håven innan vi omsorgsfullt dokumenterar den innan den får simma tillbaka ut i dammen.

Plötsligt hör jag ett slurpande ljud, jag vänder mig om och ser att Maria gör ett perfekt mothugg, på nytt en nervös drillning och efter en stund landar hon ytterligare en superfin öring i håven, den är torrflugefångad dessutom, respekt!! Vi får vara med om ett PB, jo ja tackar ja, en mycket nöjd Maria tar farväl av öringen och nu är det hennes tur att pusta ut. Jisses vilken dramatik här är. Kul, riktigt kul!!

Vi delar lite på oss och Andreas och jag fiskar en bit ifrån de andra, det hugger frekvent med superfina bågar och i ena änden av dammen har det börjat vaka frekvent så vi drar oss sakta ditåt. Kanske kan vi ta någon på torrfluga vi med? Det hade väl varit något. Sagt och gjort, Andreas är först ut, en båge stiger och det är ett riktigt slurphugg som hörs över nejden. Bågen är mycket stridbar trots sin ringa storlek, det är så när stjärtfenan är hel och fin! När den är håvad, fotad och släppt kan jag inte hålla mig. Jag knyter på en superpuppa i samma färgskala som den Andreas fick på, jag tar flytgel på och kastar ut. Efter några sekunder kommer hugget, det är balsam för själen att se hela förloppet i det ginklara vattnet, risken är dock att man gör mothugget förtidigt men jag besinnar mig och lyfter spöet i precis rätt ögonblick. Jodå den sitter där, även detta en riktigt stridig regnbåge, den drar ut lina så det riktigt tjuter i flugrullen. Självklart får den gå tillbaka och vi bryter för lite käk.

Örjan har agerat kock och grillat korv, supergod vildsvinskorv med tillbehör inmundigas och vi dryftar förmiddagens upplevelser, inte mist fiskar vi sett, känt och fått. Vi har det mycket trevligt och tiden bara rusar fram, när fiskesuget blir för stort är det dags att greppa flugspöna igen.

Snart hugger det på nytt och vi har en kanonfin eftermiddag, det är vårens riktiga första värme, man kan fiska i bara en hoddie, det visar sig att vi knäckt koden för dagen och det som gäller är små nymfer eller fjädermygg, sakta hemtagna.

Allteftersom eftermiddagen går krokar vi av fisk på fisk och jag agerar på nytt håvman, denna gång åt Maria som visar vart skåpet ska stå, på nytt tar en magnifik regnbåge hennes torrfluga, vi njuter allesamman, delad glädje är dubbel glädje!

Tyvärr drar klockan mot hemgång, vi tar några foton på oss och efter en stunds prat är det dags för oss alla att bege oss hemåt. Vi är nöjda, Maria och Henrik är nöjda och Örjan är nöjd men allra bäst är att vi bidragit med en summa till Barncancerfonden vilket kommer att göra mycket nytta.

Stort tack allesammans!!

Vi filmar och fotar under dagen och här nedan kan du se filmen från denna dag då vi flugfiskar mot Barncancer. Alla intäkter från auktionen går oavkortat till Barncancerfonden via Livlinans auktion på Tradera.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Med kort varsel har vi möjlighet att komma och göra fiskereportage på Berget Sportfiske, en fiskecamp som vi varit på några gånger tidigare, de har gjort sig kända för att anläggningen håller ett bestånd av stora regnbågar, detta lockar flugfiskefolk från när och fjärran. Det är i mitten av April (efter 15/4) och Andreas ska hämta mig men i sista sekund blir det ändring, ja han hinner till och med hämta mig och när han bara ska hem och hämta en grej han glömt språkas vi om vilken bil vi ska ta. Hans sommardäck är lite slitna och enligt väderappen ska det med stor sannolikhet komma snö i Eksjö. Valet faller i sista sekund på min bil som har bra mönsterdjup på samtliga däck.

Äntligen är vi på väg, kanske lite sent efter arbete och lite bilstrul men det är nu glömt. Vi kontaktar Lena som tar emot alla sällskap som kommer till Berget och meddelar henne att vi blir en aning sena. Väl framme ösregnar det och är 7 grader varmt, det bådar ändå gott, kanske har vädergudarna ändrat sig och blidkat oss med lite varmare väder, vi hinner ta några kast innan det skymmer och någon båge får syna håven. Ett par kalla och medhavd kebabrulle får lägga sig till rätta i maggropen innan John Blund kastar sömnsand på oss.

Som vanligt vaknar jag tidigt när det vankas fiske, innan alarmet tjuter, efter lite morgonbestyr har vi alla grejer på oss. Det är kallt, håven som ligger ute är frusen och det är frost i gräset, hmmm. Hur påverkar detta fisket månntro? Jag hade förberett mig med nybundna små nymfer och fjädermyggflugor, det är inte länge sedan vi var i Stenbiten och hade kanonfiske med denna typ av flugor. Jag börjar trots detta med en kortare streamer inspirerad av några danskar som varit på Berget och fiskat mycket men icke, någon följare har jag men inte mer. Klockan är inte så mycket än, det småregnar och snart övergår det till snöblandat. Efter ytterligare en stund snöar det tätt och kraftigt och snart är hela Berget inbäddat i ett vitt snötäcke.

Andreas är först ut med sina små nymfer och resultatet låter inte vänta på sig, en fin båge hugger kraftfullt på hans lilla nymf och snart ligger den i håven, gutt! Jag byter till en ny kreation, en fjädermygga i kopparfärg, sakta tar jag hem min fluga, i ett av stoppen kommer hugget, ett riktigt karatehugg, stenhårt, det känns som om bågen tar den lilla fjädermyggimitationen i farten. Regnbågen hoppar och far och vill inte ge sig. I det kalla vattnet har regnbågen bra med kraft och det är en rejäl fisk dessutom. Snart får även denna fisk syna håven och den låter sig fotas innan den simmar tillbaka ut i dammen.

Vi hade innan vi kom hit pratat mycket om strategier och en sådan var just att fiska med små nymfer eller fjädermyggor, våran plan är att det nog inte är så många som fiskar med den typen av flugor här, även om det till viss del är nysatt fisk så finns det säkert en och annan fisk som gått här ett tag och dom har nog sett en och annan streamer. Det visar sig att vår strategi fungerar för det går inte många minuter efter första fisken innan en ny tagit min fjädermygga, dessvärre snirklar den in sig i växtligheten som finns en bit ut och jag får tafsbrott. Som tur är har jag bundit upp några stycken likadana fjädermyggor. Min lilla fjädermygga är verkligen min fluga för dagen så här långt, det är flera bågar som faller för frestelsen.

Vi bryter för lite lunch mitt på dagen, efter att vi ätit testar Andreas en liten peacocknymf och det funkar lika bra det, vi har ett strålande fiske under hela dagen som tycks ha alla väder som finns, allt ifrån regn, snö, på eftermiddagen blir det något varmare och solen visar sig plötsligt och då smälter snön snabbt undan.

Jag vill inte vara sämre, på med en liten nymf dubbad med peackock, ut med linan och så låter jag den sjunka, huggen kommer explosionsartat när jag tar den även denna nymf väldigt sakta. Shit vad fiskarna är starka, dom vill inte ge sig. Vi fotar och filmar och förundras lite över att fisket är så bra med dessa små flugor, tänk att dessa stora fiskar tar våra pytteflugor, det bevisar att vår teori stämmer. Att fiskarna äter det som dammarna har att erbjuda, kanske liknar våra nymfer något som finns naturligt i dammarna. Det hugger så där lite då och då, eftermiddagen blir till sen eftermiddag och vi börjar räkna ner, bara tre kast till, bara ett kast till, motvilligt måste vi ju bryta för dagen och plocka ihop våra fiskegrejer, vi är nöjda, mycket nöjda med hur fisket blev trots att vädret minst sagt varit skiftande.

I skrivandets stund är filmen från denna Bergetresa under redigering, snart kan den ses på Youtubekanalen Every Fish Counts och det kommer även en artikel framöver i Magazinefisheco/FishecoFlugfiske.

När vi lämnar Berget möter vi Lena som skall förbereda för nästa fiskegäng, vi berättar hur dagen varit och tackar för att vi fått göra ännu ett fiskereportage hos Berget Sportfiske, ett flugkast från Eksjö. Jag kan även rekommendera att köpa en burk av den lokala honungen som Lena säljer, bina har samlat nektar från blommor runt om Berget Sportfiske camp, honungen är fantastiskt god tycker både jag och min fru som beställt tre burkar.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

2023 – ett fiskeår att minnas men också ett år som djupt påverkat mig på det privata planet. Jag minns att jag tänkte inför detta år – vad kan möjligtvis överträffa 2022. Men ack, se vad som händer, den så kallade ringarna på vattnet effekten.

Gäddfiske med Fille

Fiskeåret började på allvar med gäddfiske på hemmaplan, ibland med flugspö men även några turer med spinnspöet. Även om jag djupt är förankrad i gäddflugfiskets underbara värld så har det ibland sina begräsningar, kanske framför allt när det kommer till kastlängden. Min grabb Filip och jag hade några magiska rundor tidigt i våras som kröntes med en kanonfin 90+fisk.

Mer gäddflugfiske i hemmavatten

Gäddfiske i Eriksberg

Vi hade återigen förmånen att få besöka anrika Eriksbergs viltreservat för en runda gäddflugfiske och nu skulle vi äntligen få fiska i den så legendariska ”Maraviken”. Men detta år har det visat sig att vädret inte varit med och planerat våra fisketurer. Det är ju så att vi planerar oftast fisketurerna ganska långt i förväg i stället för att åka när vädret och förutsättningar kan tyckas vara som bäst. Denna morgon var det minusgrader och rutskrap på bilen och köldstela gäddor. Men det visar sig att flugan är magisk när det kommer till att fiska gädda i kallvatten. Vi pillrade upp ett 10 tal gäddor men Maraviken blev en besvikelse där vi endast såg och fick ett par mindre fiskar. Nu ska man ju inte stirra sig blind på storleken för om sanningen ska fram är det upplevelsen som är det viktigaste. Och fiskerelaterade upplevelser har vi haft i mängder detta fiskeår.

Eriksberg Norrsjön

Lite senare in på vårkanten passerade vi åter igenom portarna på Eriksbergs natur och viltreservat, denna gång med regnbåge i sikte. Efter en envis vårförkyldning som är på sluttampen står jag äntligen med flugspöet i handen, det är väl konstigt. I huvudet tänker man alltid ut hur det ska bli på förhand, hugg på hugg och härliga drillar. Verkligheten blir ibland något annat. Vi putter ut aluminiumbåten som finns tillgänglig i Norrsjön och det dröjer inte många kast förrän det hugger stenhårt på en olive Boobyfluga, en kanonfin regnbåge kunde inte motstå min fluga, sedan är det som om jag får en antifångafiskförbannelse, det spelar ingen roll vad eller hur jag gör, något hugg har jag men ingen fisk i håven. Jag däremot får det ärofyllda uppdraget att vara håvman åt Andraas som verkligen visar vad skåpet ska stå denna dag. Han fångar fisk på fisk och delad glädje år ju dubbel glädje. Nåja, vi har en fantastiskt trevlig fiskedag och vi har fiskat så pass mycket nu att jag vet att sådana här dagar kommer, antingen får jag eller Andreas flest fiskar fast roligas är ju när båda får typ lika många fiskar.

Regnbågsfiske med fiskeligan

Jag fiskar regnbåge med ett härligt gäng grabbar i medelåldern, vi träffas två gånger om året och hyr då ett regnbågsvatten. Det är alltid härlig stämning och under årens lopp har deltagare kommit och gott. Vi träffas alltid kvällen innan och käkar lite gott och visst slinker det ibland ner ett par kalla det ska jag inte förneka. Just denna gång lägger jag mig tidigt, det är ändå ganska rogivande att somna till tjo och stim från glada vänner. Kl 06.00 får fisket börja och självklart är jag påklädd och redo med spöet då. Det är fortfarande mörkt ute och lite annorlunda att kasta när man inte riktigt ser vad som händer utanför spötoppen.

Jag har en flyt/sjunk3 lina med en streamer på tafsspetsen, i tredje kastet kommer hugget, sådär härligt befriande och stenhårt. Drillen blir kort och snart ligger bågen på land, ja ja, jodå, så att, ett bevis på att regnbågen är aktiv även när det är mörkt även om de första solstrålarna så smått börjar komma, sakta förvandlas natten till dag. Och fisket börjar ”på allvar”. Vi har även en intern tävling där vi lägger en slant, tyngst fisk på förmiddagen respektive eftermiddagen vinner en summa pengar. När dagen är slut och det är dags att åka hem har jag de fiskar som ingår i kvoten i bagaget och ”en summa pengar för störst fisk på eftermiddagen” i plonken. Vi säger hej då till varandra och på återseende.

Sportfiskemässan – Älvsjö 2023

Superkul att medverka på mässan, inte bara som besökare utan som utställare, vi utgick från FishEcos monter som delas med Livlinan. Vi hade några superroliga dagar i Stockholm där vi knöt många nya kontakter.

Snärjebäcken – nymfing

Nästa fiske bar av till ett närbeläget vatten straxt norr om Kalmar, Snärjebäcken som drivs av Kalmar sportfiskeklubb. Ett vatten som har både en strömsträcka och ett lugnare parti i form av en damm. Här simmar kanonfina bågar i varierande storlek. Under våren när det är bra med vatten i bäcken ovanför dammen kan man med fördel ”nymfa”, ett riktigt både kul sätt att fiska på men framför allt effektivt sätt att fånga bågar på.

Stenbiten Jakt och Fiskecenter

Under maj månad hade vi förmånen att få premiärfiska, ja nästan i alla fall, det är inte ofta man får möjlighet att göra fiskereportage vid en nyöppnad sportfiskeanläggning. Där driver Örjan Martinsson Stenbiten Jakt och Fiskecenter, Jag pratade med Örjan inför vårt fiske och ställde frågan om tillgången på fisk i dammen. Örjan bara fnissade och menade på att det finns gott om fisk. När vi väl anlände sen eftermiddag till anläggningen var det bokstavligen så man fick nypa sig i armen. Stenbiten är belägen ett stenkast utanför Vinslöv i Skåne.

MASSOR med huggvilliga felfria regnbågar och öringar. Regnbågar allt ifrån ett kilo upp till 8 klio och öringar mellan ett och tre kilo. Jo ja tackar ja och alla helt felfria, då menar jag med hela och fina stjärtfenor, ja fiskar i toppkondis helt enkelt. Under ett par timmars kvällsfiske och fiske dagen efter tror man knappt sina ögon. När vi räknar ihop fiskarna vi krokat av är det smått osannolikt 150 fiskar varav 15 över 5 kg och 40 st öringar.  Vilken anläggning han har Örjan!!! Både Andreas och jag slår PB, jag både på regnbåge 8 kg och Öring 3 kg.

Hökensås reportage

I början av Juni var det dags för Andreas och mig att göra fiskereportage igen, denna gång hos anrika Hökensås sportfiske. Vi tänkte pricka vulgatakläckningen i Hökensås men våren var mycket varm så kläckningen var i stort sett över när vi kom till Hökesås. Väl framme möter Marcus upp i butiken. Och sedan händer det som ofta händer, fast jag har sprängfyllda askar med flugor är det stört omöjligt att inte köpa några flugor i shoppen. Vi fick tipset att ta med flytringarna vilket visade sig vara ett genidrag.

Vi börjar fiska i Bastasjön. Det dröjer inte länge innan jag har första fisken på, den hugger på en flicksländeimitation, hela fina fenor, en fröjd att drilla fast den inte är så stor. Sedan visar Andreas vart skåpet skall stå. Han visar på mästerlig teknik när han gång på gång fiskar om än lite okonventionellt, han kastar ut sin nymf och sedan bra låter den drifta samtidigt som han paddlar lite sakta med fenorna i flytringen. Flera fina öringar och någon regnbåge får syna håvgarnet innan kvällen omsluter oss.

Jag får några bågar jag med. Dagen efter, ny sjö, Abborragölen, redan när vi kommer på morgonen hör vi slurpande vak på avstånd och jag tror att om vi tävlat om hur snabbt man kan pumpa upp flytringar hade vi nog kommit på bra placering. Sakta paddlar vi ut från stranden och ser i ögonvrån ett vak nästan helt bakom mig och låter flugan landa där jag tror vaket var, utan att jag ser hör jag när fisken slurpar i sig min vulgatafluga och instinktivt gör jag mothugg, jomen den sitter där. Jag krånglar mig runt med flytringen och kan lugnt och metodiskt drilla dagens första fisk. Vi har ett underbart torrflugefiske resten av dagen, och livet är så där underbart. Vi verkligen njuter av fisket i Hökensås!!

Pappa

Sedan händer det som inte får hända, på midsommarafton avlider min pappa. Han som är min förebild, så länge jag kan minnas har vi fiskat tillsammans. Hela min uppväxt har han visat och lärt mig fiskets ädla konst. Vi stod varandra väldigt nära, han hade länge kämpat mot sin cancersjukdom i benmärgen, hjärtsvikt och som om inte det räcker sviktande lungfunktion. Till slut gick det inte längre. Man tror att man ska vara förberedd med ack nej. Jag som under drygt 30 år jobbat inom ambulanssjukvården, mött och träffat människor i kris, svår sjukdom och olycka så många gånger men det är inget mot detta. Jag fick åka till honom vid ett tillfälle i tjänsten, mitt värsta larm under hela min ambulanskarriär. Men likt en robot tryckte jag undan alla känslor och gjorde vad jag skulle, sedan efteråt kom det över mig. Nu är den enda trösten att han inte lider längre. Min älskade pappa, plötsligt finns han inte längre, jag som alltid kunnat ringa honom, om det inte gott att hälsa på. Han följde mitt fiske, bloggande och vår Youtubekanal Every Fish Counts med stort intresse och entusiasm. Det är så konstigt att han inte finns längre. Jag saknar honom såååå mycket. Vi har upplevt så mycket tillsammans, pappa jag Älskar dig, jag hann berätta allt det där som jag gått och tänk på innan han dog och det känns riktigt bra! Vila i frid, du är älskad och saknad!!!

Vemdalen

Andreas och jag hade sedan länge bestämt att vi skulle åka till fjällen måndagen efter midsommarhelgen, nu var jag otroligt velig om jag skulle åka. Det hade varit en väldigt pressad period under några veckor innan midsommar då min pappa åkt in och ut från sjukhuset otaliga gånger med allt vad det innebär. Plötsligt går luften ur mig, jag är helt tom inombords. Jag pratade med min fru, syster och mamma om hur jag ska göra. Till slut beslutar jag mig för att jag vill åka trots allt som hänt. Självklart vet Andreas om vad som hänt min pappa och han är mycket stöttande under denna stundtals känslosamma resa.

Vi åker och jag har en klump i magen, det är förstås skönt att komma i väg men jag mår inte bra, inte så konstigt. Jag pratar mycket med Andreas om min längtan efter pappa. Han är en fantastisk fin vän inte bara inom fisket utan även i en sådan här situation. Självklart har jag också min underbara fru som supportar mig i allt detta!!

Fiskemässigt blir denna resa allt jag kan önska mig. Vi har ett formidabelt torrflugefiske där storharren stiger till våra torrflugor, vi fångar röding högt uppe på fjället och jag gör även konststycket att fånga en trippel på en dag det vill säga fånga harr, öring och röding under samma dag. Det går inte att klaga på, i tanken finns min pappa hela tiden med mig. Dagarna går och även om det är fruktansvärt tungt så hjälper fisket mig att bearbeta alla de känslor som snurrar i huvudet. Det är sannerligen att jämföra med meditation att svinga flugspöet i Vemdalens strömmar.

Stenbrottet Flugfiske – reportage

Vi hinner inte vara hemma många dagar förrän Andreas messar mig och fråga om jag vill följa med på reportagefiske till ett för oss nytt spännande vatten, Stenbrottet Flugfiske utanför Misterhult norr om Oskarshamn.

Självklart är jag inte sen att haka på. Anläggning består två dammar i nedlagda stenbrott. I den ena dammen blandat med öring och regnbåge, dom har gått där ett bra tag nu och vi tar med flytringarna återigen, men vi blankar båda i den dammen, efter ett snabbt byte till den andra dammen dröjer det inte länge förrän Andreas som äger och driver Stenbrottet Flugfiske tar första öringen på torrt. Efter ett tag knyter jag på ett haröra, det visar sig vara en bra strategi för efter bara några kast hugger det en kanonfin liten öring, vi skiftar till torrfluga och Goddard Caddis. Och jisses vad vi fångar öring i kvällningen på dessa torrflugor, vi fiskar till det blir mörkt och åker sedan nöjda hemåt.

Road trip – Brännvinsdammarna och Stenbiten

I september bär det av på en miniturné till Skåne, Första stoppet blir till Brännvinsdammarna, Ett put and takevatten som är väldigt speciellt, det får sitt vatten ur tjälsprång som håller 8 grader året om, inte konstigt att de kan ha ett bestånd av röding som majestätiskt simmar i dammarna tillsammans med öring och regnbåge.

Dom är inte lättlurade, de har simmat länge i dammarna och på så sätt blivit förvildade. Här får man använda list och tänka på vad deras normalföda är då de endast äter det som finns i dammarna. Belöningen blir stor när man lyckas fånga någon av dessa fiskar. Inte långt ifrån Brännvinsdammarna ligger Stenbiten jakt och fiskecenter, ett put and takevatten som skiljer sig markant från Brännvinsdammarna, vi har några timmar kvar av dagen och vi utnyttjar dessa väl. Hos Örjan och Stenbiten, kan man sightfiska på synnerligen grov regnbåge och öring. Fiskar i toppkondis som nu också börjar bli lite klurigare att få till att hugga men bara vetskapen om att här simmar bågar på 8 kg gör det hela nervkittlande. Vi lyckas lura några fina fiskar till att hugga på våra flugor och när kvällen kommer bryter vi för denna dag och kör hemåt.

Magazine Fisheco – Fishecoflugfiske

Tack JanO! Det är nu två år sedan Andreas och jag fick förfrågan om att starta upp en flugfiskedel i MagazineFisheco. Vi skriver alla artiklar, fotar allt, Andreas gör även layouten. I skrivande stund görs nr 1 2024 klart. Det är smått overkligt att jag skriver om flugfiske i förmodligen Sveriges största digitala tidskrift ja kanske Nordens största. Det är med stor stolthet jag gör detta tillsammans med min gode vän och fiskekompis Andreas. Vi börjar på allvar bli ”varma i kläderna” när det kommer till skrivandet och allt som hör till. Det ska bli superspännande att se vad 2024 har att erbjuda.

Stenbiten med Hannes

Lite senare fram på höstkanten var det dags att åka till Stenbiten igen, Denna gång mötte vi upp Hannes Berlin. Hannes hade vunnit en fiskedag hos Örjan och Stenbiten, Vi fick möjligheten att vara med och fiska med Hannes denna dag, jag måste säga att trots sin ringa ålder har Hannes ett mycket moget uppträdande både som människa och som flugfiskare (om det nu är någon skillnad), redan när vi anländer så står hannes med spöböj, som flugfiskare går han sannerligen från klarhet till klarhet.

Vi delar med oss av våra erfarenheter och det är synnerligen roligt att fiska tillsammans med Hannes. Stor eloge till hans föräldrar som gör detta möjligt genom att de skjutsar honom land och rike runt så han kan flugfiska. Jag måste också pusha för Hannes fiskeblogg som han startade i slutet av 2023, Flyfishingmagic heter bloggen, in och läs och följ honom på hans fiskeävetyr där.

Mörrumslaxen

I slutet av september bar det av till Mörrumsån, jag mötte upp Magnus som bor i Mörrum, han kan sin å och har fiskat här sedan barnsben. Han har lärt mig väldigt mycket om fiske i strömmande vatten och jag vill verkligen trycka på just det med att lyssna, se och lära av andra som har erfarenhet. Som vid så många andra platser och vatten gäller det att dels kunna läsa vattnet, förstå vart fiskarna kan tänkas ha sina ståndplatser och inte minst fiska på rätt djup och med rätt fluga. Det är när alla dessa parametrar sammanfaller som chanserna är stora till att fisken med stort F, eller kanske Laxen med stort L hugger.

Vi har det alltid väldigt trevligt tillsammans och tar dagen som den kommer, det gäller att njuta av dagen, inte stressa, då fiskar man också bättre. Framåt eftermiddagen kommer vi till en av Mörrums pooler och på en bänk sitter det en annan fiskare som just tagit fram sin kaffetermos. Jag fråga om det är okej att jag fiskar här så jag inte tränger mig före. Nejdå, bara fiska på du säger han. Jag går en lite bit uppströms och börjar kasat av poolen. När jag kommer ner i jämnhöjd med mannen på bänken tar det tvärstopp i min fluga, momentant känner jag att det är fisk på det går inte att ta miste på.  En dramatisk fight följer och jag får assistans och coachning av Magnus som sett när fisken högg och kommit till mig. Jag får pressa fisken väldigt hårt och den rusar flera gånger innan den ger sig och kommer in till strandbrinken där Magnus med van hand tailar den, ett lyckorus sköljer genom min kropp och efteråt har jag svårt att hålla handen stilla utan att skaka. En kanonfin Laxhona på 103 cm, jag bara njuter!!

Gäddfiske i Blekinge

Det blir många reportagefisken men ibland finns det också tid för lite spontanturer, denna dag tillsammans med min grabb Filip. Som stolt far måste jag ju skriva att Filip och hans teamkompisar i Team Jonsson fiskade till sig en 10:e plats i Gädd – SM 2023 i Mälaren under oktober månad. Vi körde ner till Blekinge och fiskade lite från land, härligt avkopplande att fiska bara för att fiska. Jag har för ovanlighetens skull med mig spinnspöet. Det hugger både abborre och gädda och som seden bjuder blir det alltid lite inbördes tävlan om störst och flest fiskar, jag har lärt grabben bra för det är om sanningen ska fram allt som oftast Fille  avgår med seger i våra inbördes bataljer. Vi pillrar upp några stycken fiskar och åker nöjda hemåt efter några timmars fiske

Åland reportage

Ett av 2023 års stora händelser var resan till Åland sista helgen i oktober. En resa som jag hade stora förväntningar inför, en resa som om man räknar landade fiskar inte går till historien.

Men som resa betraktad helt fantastiskt, vi fick möjligheten att fiska med flera olika guider och det är något speciellt att fiska med guide, man lär sig hela tiden saker av de som kan sina hemmavatten. Inför resan siktade vi på att göra en trippel, abborre, gädda och havsöring, nu blev det inte så. Av olika skäl blev det blev det mycket fokus på havsöringsfisket och en hel del gäddfiske.

Det hade stormat bara några dagar innan med kraftiga skiftningar i vattenstånd och när lufttempen plötsligt sjönk drog det med sin sjunkande vattentemp.

Dragsö reportage

Årets sista reportagefiske blev camp Dragsö i Karlskrona, med gäddan i fokus, vädergudarna ville inte heller här vara med oss. Just denna dag var det helt vindstilla, havet var som en spegel, väldigt vackert men inte något ”gäddväder” precis. Trägen vinner, vi pillrade upp ett 10 tal fiskar ändå och jag säger det igen, det är något visst att fiska med guide. Blekinge skärgård håller fortfarande ett bra bestånd av gädda vilket vår guide höll med om. Han ser ju hur det kan skifta år från år.

Livlinan

Vi anmälde vårt intresse till Livlinan. En auktion där alla intäkter oavkortat går till barncancerfonden. Man blir ödmjuk inför att vinnarna budade hem en fiskedag hos Stenbitens jakt och Fiskecenter med oss och vår Youtubekanal Every Fish Counts och FishEco Flugfiske med vinnande bud 7200 kr. Det är behjärtansvärt!!

Every fish counts – 1000 prenumeranter

Straxt innan jul kom vi upp till 1000 prenumeranter på vår Youtubekanal Every Fish Counts, en milstolpe som ger många nya möjligheter. Vi kämpar på med vårt filmande, det är fantastiskt kul att kunna dela med oss av våra fiskeäventyr inte bara i skrift utan även i rörligt format, vi utvecklas hela tiden och det är väldigt spännande och tillfredställande att få så mycket positiv feedback från följare och andra som tittar på Youtubekanalen.

TACK!

Jag vill passa på att tacka alla som gör detta möjligt, följare, läsare, samarbetspartners och prenumeranter. På något mysigt härligt underbart sätt mixas allt. Lite grann kan jag känna att bloggen blir lidande när alla andra projekt ska göras, det är ju trots allt bloggen Gälgreppet som banat väg för allt som händer i mitt fiskeliv. Kanske är det en naturlig utveckling och att jag inte alls ska vara ledsen över att jag inte riktigt hinner skriva om allt som händer på bloggen, men jag ska försöka bättra mig. Jag skriver istället alltmer artiklar direkt för MagazineFisheco.

TACK Jan Ohlsson – FishEco för förtroendet som flugfiskeredaktör. Tack Revolution Race, tack Ingemar Bernthsson – Kalmar Sportfiskeklubb, tack Örjan Martinsson – Stenbitens jakt och Fiskecenter, tack Johan och Eva-Lena Philip – Alsterån sportfiske, tack Thermotic AB, tack Peter och Victor Lindholm – Brännvinsdammarna, tack Martin och Sanna Lisemark – NovaScottia Eventcenter, tack Gästis i Vemdalen, tack Visit Åland, tack Hökensås Sportfiske, tack Dragsö Sportfiskecamp, tack Sportfiskemässan, tack Stefan Biehl – Mayfly.se, tack Ken Persson – Sameo och tack Fredrik Wallin – Madflies 2022.

Självklart TACK till Andreas Olsson, min flugfiskekomis, flugfiskeredaktörkollega och väldigt gode vän. Jag ser fram emot ett fullspäckat fiskeår 2024 med massor av roliga resor och upplevelser.

Allra mest vill jag ändå tacka min underbara fru Petra som står ut med, gläds och stöttar mig i mitt fiske, filmande och bloggande.

Pappa, du finns alltid med mig och kommer alltid att vara älskad och saknad!!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Vi är i början av juni, naturen är på G, löven är ljusgröna, allt spirar och fåglarna gör allt för att samla mat till omättbara fågelungar. Vi är på väg till Hökensås Sportfiske för att göra ett fiskereportage. Vi har skrivit för MagazineFisheco ett och ett halvt år när denna resa görs, det är två förväntansfulla grabbar som sitter i bilen på väg upp genom Smålandsskogarna. Vi siktar på att pricka Vulgatakläckningen men de rapporter vi fått från Hökensås säger att kläckningen i princip är över redan. Det är svårt det där, man planerar resor som regel långt i förväg och då finns risken att vädret spelar en ett spratt. Nå ja, när vi anländer möter Marcus upp i butiken, vi får tips om vart vi ska ta vägen och självklart snackas det en hel del flugval också, det är helt omöjligt att stå emot en investering av några flugor som Marcus rekommenderar, trots att vi har sprängfyllda askar med oss med nybundna kreationer. I receptionen får vi nyckel till stugan.

Efter ett kort stopp i stugan kan vi inte hålla oss utan vi åker direkt till sjön för dagen, ”Bastasjön”. En vackert belägen sjö som är ganska stor ändå. Vi spanar efter vak men det är väldigt sparsamt med aktivitet på ytan. Vi gör i ordning grejerna och snart guppar våra flytringar sakta men säkert runt sjön. Det är svårt att veta hur djupt det är och det blir till att använda räknemetoden, det är djupt här, trots att jag låter min sjunk trelina sjunka lääänge når inte min fluga i botten. Jag byter spö och till flytlina när jag fiskar mer nära land och jag har en av mina nya favoritflugor ytterst på tafsspätsen, en flickslända. Snart kommer första hugget för dagen och en pigg regnbåge kunde inte motstå min flicksländenymf som sakta togs hem med handtvist. Alltid kul att få en fisk, då vet man att man gör rätt och flugorna är till belåtenhet för fisken.

Vi fiskar oss runt sjön och då och då får jag små abborrar, Andreas har spräckt nollan han med, både regnbåge och öring. Han fiskar mästerligt och har en lite annorlunda fiskemetod, han kastar ut sin fluglina och låter den bara vara medan han sakta paddlar med simfötterna. En metod som sannerligen är vinnande här i denna sjö. Jag envisas med att fiska mer konventionellt, det vill säga kasta ut och med oregelbundenhet ta hem fluglinan. Med facit i hand inte en av mina bästa idéer. 

Snart dags för lite käk och funderingar kring hur jag ska lura sjöns invånare till hugg. Vi blossar lite på våra cigarrer medan vi smider planer inför kvällen. Vi tror att det ska bli en massiv nattsländekläckning och att vi ska kunna ta fiskarna på torrt, det är i alla fall vad vi hoppas på. Vi puttar ut flytringarna från stranden och glider sakta ut på sjön. Jag provar med en nattsländeimitation men fiskarna är inte alls intresserade av mina torrflugor. Efter en stund byter jag till nymf och hugget kommer nästan med en gång. Ännu en båge som är stridbar, hel och fin i fenorna. Andreas visar på nytt vilken mästerlig fiskare han är från flytringen i denna sjö. Han krokar av flera fina öringar under kvällen och någon båge också. Snart sänks ljuset och det är dags för oss att åka till stugan och smida nya planer inför kommande dag, dags att ta sig en kall bira och lite käk i stugan.

Kommande morgon är vi uppe med tuppen, det vill säga om tuppen är uppe typ kl sju. Inte långt efter är vi påklädda med vadare och flugspö i högsta hugg, Detta är en annan sjö, Abborragölen är en klarvattensjö med mycket bra siktdjup, vi spanar efter vak eftersom vi fått till oss att det ska kläcka Vulgata här och vi hinner knappt ställa oss vid stranden förrän första slurpvaket kommer nästan på kastavstånd från där vi står. Vi blir lite ivriga och det dröjer inte länge förrän vi paddlar med fenorna igen ut mot mitten på den lilla sjön.

Att fiska från flytring är ännu lite ovant, man åker ju baklänges så det blir lite udda, plötsligt jag ser ett kanonfint vak i ögonvrån och lägger ett kast bakåt i färdriktningen med en Vulgata på tafsspätsen. Jag hör när hugget kommer, och instinktivt gör mothugg utan att se det hela, japp fisken är där, det sprattlar gött i spöet och jag krånglar runt flytringen och kan drilla fisken ”rättvänd”. Snart ligger den i håven och det känns underbart. Runt om mig vakar det frekvent och visst är det Vulgata som landar på vattenytan, fisken är inte sen att vara med på vakfesten. Snart står Andreas spö också i en härlig båge och Vi fördriver förmiddagen fram till lunch på ett synnerligen behagligt sätt. Jag tappar snart räkningen på hur många fiska vi krokar av. Det blir i stället så att jag börjar experimentera lite med olika flugor jag bundit. En Vulgatakläckare visar sig var till stor belåtenhet för dom glupska regnbågarna.

En paus och lite käk, vi sitter och bara insuper nuet, så avslappnade, sann återhämtning. Sedan fiskar vi blandat med lite strandhugg ända till skymningen. Kvällen blir så där magiskt oförglömlig, blixtrande fina regnbågar i yppersta kondis med bedårande teckning med prickar ända ut på de små fenorna. Vi är ju här på fiskereportage och då tar vi inte upp någon fisk, samtliga fiskar släpps tillbaka. Men det är så att hyr man en sjö eller fiskar med dagskort vill man från Hökensås sida verkligen att det tas upp matfisk, här är filosofin att det blir en bra mix med ”gammal” och nysatt fisk om det regelbundet tas upp matfisk. Jag kan förstå det, det finns de som även anser att nysatt fisk liksom kör igång fisk som simmat ett tag i en dam och så kan det ju naturligtvis vara, jag tänker att ”gammal” fisk har hittat sin plats, sitt revir, när det kommer nysatt fisk blir det säkert lite rabalder om ståndplatser eller bra matställen. Säkert gör detta att de gamla fiskar ökar sin benägenhet till att hugga på våra streamers och nymfer.

Nästa dag kan vi ju inte annat än åka tillbaka till samma sjö, vi har några timmar på oss innan vi bryter för dagen och i dag är min födelsedag. Vi kommer ner till sjön men det är något som är förändrat från dagen innan. Det syns inga vak, det är som om sjön är fisktom. Nå ja, hur svårt kan det vara, vi hoppar i flytringarna och det dröjer inte länge förrän jag får en födelsedagsbåge, Andreas grattar mig och sedan tror jag att vi drabbats av flugfiskarens förbannelse, ”the fishermans curse”, det vill säga att fisken blivit tokselektiv på den lilla sländan Caenis. Ja, något har i alla fall hänt för den lilla sjön är som förbytt. Andreas försöker med alla flugor i asken och visst har han många hugg men det är som det gott troll i det, till slut fastnat en båge som följer med till håvgarnet och det är riktigt förlösande.

Jag får några bågar på en djupt långsamt fiskad flickslända och åter igen häpnas man av naturens nyckfullhet. Tänk att det kan vara sådan skillnad från ena dagen till den andra. För den som är sugen att kika på denna fiskehelg i filmformat finns det nedan ett klipp från vår Youtubekanal Every Fish counts, passa på att prenumerera på kanalen om du inte redan gör det!

Tiden går alldeles för fort och plötsligt är det dags att packa ihop våra grejer för denna gång och styra kosan mot byn. Innan hemfärd åker vi och pratar med Marcus i butiken, han är nyfiken på hur vi haft det under helgen. Vi passar självklart på att tacka honom för vår vistelse här på Hökensås Sportfiske.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Länge hade vi längtat efter att åka till Åland, inte bara att åka till Åland utan att riktigt få frossa i flugfisket som vi hört och läst så mycket om. Idén om ett reportagefiske via Fishecoflugfiske och Magazinefisheco föddes i samband med Sportfiskemässan i våras då vi tog kontakt med Visit Åland som var på plats. Under året som gått planerades resan och tack vare schemastrul på mitt jobb var det svårt att i detalj planera när vi kunde göra denna efterlängtade resa. Fram på höstkanten planerades i alla fall sista helgen i oktober. Planen var att fiska tre dagar efter tre arter, abborre, gädda och havsöring. Att genomföra en sådan här resa är ett projekt för oss, Andreas har ju yngre barn än vad jag har så det föll sig så att han var ”discovakt” kvällen vi skulle resa. Konsekvensen blev att vi inte kom iväg förrän kl 19.00 från vår lilla by, detta var på torsdagskvällen, vi hade bokat hotellrum i Uppsala, ca en timmes bilfärd från Grisslehamn och färjeläget. Vi anlände ca 02.30 till Uppsala så det gällde att sova sju kvart i timmen för klockan ringde redan 06.30. Lite trötta kör vi ombord på Eckerölinjen strax innan 10.00 och resan börjar på allvar.

Vi har bestämt möte ett stenkast från färjeläget med vår guide för dagen, Ingmar ”Pingo” Eriksson. Ankomstdagen står det havsöringsfiske på vår fiskemeny. Inte långt från färjeläget stannar vi bilarna och gör i ordning våra grejer, äntligen ska vi få blöta flugorna i den Åländska skärgården. Det första som slår mig är att landskapet som vi just nu befinner oss i påminner starkt om en mix av Öland och Gotland, kanske inte så konstigt eftersom det också är öar. Det som däremot skiljer sig är den röda graniten som syns på många ställen. Vi får till oss att det går en granitådra genom östersjön och den slutar här på Åland.

”Pingo” berättar med stor inlevelse om alla havsöringar han sett, fångat eller guidat andra till att fånga just här och det är inte så konstigt, här är fantastiskt fina havsöringslokaler. Så där klassiskt leopardfläckiga bottnar, rev som sticker ut, tång blandat med storsten. Ja, jag kan se det framför mig, att havsöringen patrullerar här när Pingo berättar. Både Anderas och jag börjar med kanske en av dom mer kända havsöringsflugorna som finns, ”Pattegrisen”, utan att vi pratat om det väljer vi båda en naturfärgad sådan. Jag fiskar med ett klass 6 spö och Andreas har en sjua. Då det är grunt här och vi bara skall vadfiska är det flytlina som gäller. Vi fiskar av bit för bit av denna kustremsa, ibland fastnar flugan så där lätt i en tångruska, det går som en elstöt genom kroppen och för en millisekund tänker jag att det är en havsöring som fallit för min fluga. Man vet ju samtidigt att det är långt ifrån att ”bara komma och hämta dom”. Vi fiskar alla tre ibland nära varandra och ibland mer utspritt och efter en stund blir det så där härligt meditativt. Jag kommer på mig att jag tänker på hur viktigt det är att njuta av nuet och det gör jag verkligen, tänk att vi är på Åland med en av öns bästa guider på en riktig hotspot dessutom, ja förutsättningarna för havsöring är synnerligen goda känns det som.

Jag kan inte nog betona vikten av att ha en fiskeguide, speciellt på platser som man inte varit på och där tiden dessutom är begränsad. På Åland är det dessutom obligatoriskt med fiskekort överallt, det är också uppdelade områden där olika fiskekort gäller beroende på vart man är, det spelar heller ingen roll om man fiskar från båt eller från land.

Mästerfotografen ”Pingo” tog denna snygga bild, jag bara njuter när jag ser den!

Vädergudarna har inte varit på bästa humör, bara en vecka innan vi anländer har en storm passerat söder om Åland och det har medfört stort skifte i vattenstånd, sedan har vattentemperaturen sjunkit från 8 plus till bara 4 grader, detta på bara en vecka. För havsöringen kanske det inte spelar så stor roll med för de andra arterna kan det bli besvärligt.

Det skymmer tidigt och när kvällen ansluter eftermiddagen är det dags att plocka ihop grejerna för i kväll och ta sikte på nästa fiskedag. Nä, man ska inte sura och känna sig nedslagen om det inte hugger, vi är ju på rätt ställe med rätt grejer och dessutom med en fiskeguide som vet vad han snackar om. Bara att ta nya tag i morgon.

Vi är uppe tidigt, en stadig hotellfrulle så man står sig, sen bär det av mot vårt första stopp för dagen. Uffe heter guiden, vi ska fiska några timmar med honom sedan byta ställe och guide. Vi får till oss att det är gädda i sikte så det blir till att plocka fram gäddflugfiskeprylarna. Ner i båten sen iväg. Framme på fiskeplatsen är det redan en annan båt där, man förstår att det ibland är högt fisketryck, fastän havet verkar oändligt stort är det som vanligt vissa platser som alla verkar vilja vara på. Vi kommer in i en hyfsat stor vassvik. Det är överraskande djupt, jag sätter på en förtyngning fram på flugan för att komma ner lite mer. Det dröjer inte länge förrän Andreas ropar FIIISK!! En fin gädda på ca 85 cm ligger snart tryggt i håven men jag har bara följare, någon som missar flugan.

Det är rätt kallt i vattnet och av erfarenhet vet jag att gäddan inte vill göra av med mer energi än den behöver. Intill ett vassbälte kommer plogen, jag ser hela förloppet och i min iver drar jag till i flugan en millisekund förtidigt och jag känner att gäddan kände att den för ett ögonblick smakat på krok. Ett kast till men nä, den gäddan ville inte mer, efter detta har jag inte fler kontakter här. Tiden går blixt snabbt och det är dags att åka tillbaka, en kort paus och byta ställe. Vi träffar ett par andra grabbar som skall ut med guiden vi just åkt med, de har varit här 20 år i rad, en weekend på våren och en på senhösten, de har havsöring i sikte och berättar hur skiftande fisket kan vara här på Åland. Vissa gånger känner man sig som en kung och andra gånger har vi inte haft ett pet på grejerna säger den ena killen och jag kan bara hålla med att sådant är ju fiske. Men det är ju en del av charmen, att det inte bara är att ”komma och hämta dom”. Uffes fru anländer och med sig har hon en Åländsk specialitet, Jaloviina med varm äppelmust kryddat med kanel och andra goa ingredienser.

Efter lite lunch möter vi upp vår guide för eftermiddagens fiske, Det är mycket bra stämning vid den lilla båtplatsen när vi anländer. Han har guidat ett annat litet gäng på förmiddagen och man kan lugnt säga att de fått jackpot. Fyra kanonfina havsöringar avkrokade, nu stiger förväntan. Med riggade flugspön äntrar vi båten och snart är vi ute på böljan den blå. Vi körs till samma plats de varit tidigare i dag, kanske håller ”spoten” fler fiskar? I slutet av första driften är en havsöring uppe och nyper i Andreas fluga, attans så nära. Fisket intensifieras och vi är så där koncentrerade, man kan nästan känna det i luften. Det är sannerligen en fin spot vi är på, storsten, utskjutande uddar, grus blandat med tångruskor, en djupkant som havsöringen kan söka trygghet i alldeles intill. Ja det är inte konstigt att denna plats håller fina havsöringar. Vi fiskar av platsen grundligt men nix, inga fler firrar visade sig här denna eftermiddag.

Vi byter plats och fiskar några timmar till, snart kommer kvällens dova ljus och omfamnar oss och det är dags att bryta och åka till hotellet. Vi sover på Hotell Arkipelag, beläget mitt i Mariehamn. Jag måste säga att hotellet har allt som man kan önska, jag är mycket lättvaggad denna kväll och klockan är ställd på 06.30.

Nästa morgon är jag redan vaken när mobilalarmet går i gång, men för saken skull snoozar jag ett par gånger innan jag stiger upp för morgonbestyr. När vi går till frukosten ser jag att det är is på bilrutorna ute. Jaja, vi visste att det skulle komma kall luft denna morgon men minus 4 är väl lite väl bra. Vi skrapar rutan, har bilen i gång och snart kommer vår guide Roger och möter upp. Han säger att vi nog måste rikta in oss på havsöring nu på morgonen innan det blir lite varmare. Vi är på samma ställe som i går, förhoppningsvis har det kommit in lite ny fisk som patrullerar längs med den fina ön vi ska fiska av. Det är sannerligen ett fint ställe detta. Man förstår att det stundom är superbt havsöringsfiske här. Guiden är supertrevlig och jag som tycker ”mötet” med människor är intressant blir lycklig här på Åland för överallt vi kommer är folk glada, stolta, hjälpsamma, de vill verkligen vårt bästa det märks tydligt. Det märks att Roger är en van guide, överallt vart vi kommer kan han berätta episoder om havsöringar som är fångade, det gäller bara att hamna rätt, att fisken är där.

Vi är noggranna när det kommer till säkerhet, inför vår resa har vi fått en ny samarbetspartner. Thermotic AB, vi har flytunderställ så fort i är på sjön, bara så alla vet att vi använder flytplagg. Vi använder både väst och byxa. Vi kommer att recensera, testa och utvärdera detta flytunderställ och återkomma senare med omdöme m.m.

Fram på förmiddagen byter vi plats och art. Nu är det gädda som står på fiskemenyn. Och bara ”ett stenkast” från havsöringsspotten tar guiden oss till en labyrint av vassvikar, djuprännor och grynnor. Platsen håller ett flertal gäddor, men det är bara några mindre exemplar som vill bjuda upp till dans. När vi fiskar av en djupkant, kastar jag mina flugor utåt mot det djupa, plötsligt ser jag  en rejäl virvel, en riktigt fin fisk missar min fluga, attans också. Nytt kast och då kommer hugget, jag känner kraftiga tunga knyckar i flugspöet och då släpper fisken. NEEEEEEJ Det är en obeskrivbar tomhetskänsla, den var ju där, det kändes att det var en bättre fisk.

Tiden går fort när man har roligt och vi ska testa havsöringsspotten en gång till innan det är dags att åka hemåt. Vi förflyttar oss och noggrant fiskar av de platser guiden tar oss till men det är som om havet är fisktomt. Vi har en underbart skön eftermiddag där vädret dock är lite kyligt. Tempen står på 3 grader plus. Nä, det är inte bara att komma och hämta fisken, det har vi flera gånger fått erfara så är det ibland och visst är väl detta charmen med fiske.

Hade man bara kommit, kastat och vetat att där kommer hugget så hade denna underbara hobby snart blivit alltför tråkig. Vi angör bryggan och tackar vår urtrevliga guide Roger för denna härliga fiskedag. Stort tack till Visit Åland, hotell Arkipelag och så klart ett jättetack till samtliga guider!! Vi har några mil till färjeläget på Eckerö. Båten går 18.30 lokal tid, och det blir mycket fiskesnack om Åland på vägen hem. Något abborrfiske blev det inte, vädret ville inte att det skulle bli så. Jag vill också passa på att säga att vi har det verkligen supertrevligt på våra resor Andreas och jag, det känns som om jag känt honom i all evighet, aldrig några bekymmer bara kul och trevligt! Andreas är en genuint genomärlig fiskekompis som jag trivs väldigt bra tillsammans med. Vi är allt sugna på att ge Åland en revansch framöver, vi vet ju att det kan vara ett blixtrande bra fiske där om man prickar rätt.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Det drar sig mot slutet av säsong 2023. För ett tag sedan fick jag ett mess från min gode fiskekompis och vän Magnus, – ”ska du hänga med en runda till ån”? Det är självklart Mörrumsån han pratar om, Magnus bor i Mörrum och då behöver man inte benämna ån mer än just ån.

Mörrumsån, denna mytomspunna plats som fängslat så många genom åren, och det är ju inte så konstigt, Mörrumsån är en av världens bästa öring och laxförande åar. Tänk vad jag är lyckligt lottad som har så nära dit och inte bara det, jag har en fiskekompis som kan ån som sin egen ficka. Fast det ökar ju pressen en aning, det är ju plötsligt så att nu hänger det på mig om jag ska lyckas få ett hugg eller till och med lyckas landa en Mörrumsfisk. Jag har nog kastat tusentals kast i Mörrumsån utan att ha fått någon lax, det är ju laxen man längtar efter allra mest kanske.

Vi har en sådan här skön bra inställning till fisket, inga krav, bara njuta och ha de gutt, det är vårt måtto. Och det är kanske det som är vägen till framgång? Det är ofta så tycker jag att när man överarbetar eller försöker för mycket, ja då funkar inget. Detta ska självklart inte förväxlas med att skapa sig så bra förutsättningar som möjligt eller att komma väl förberedd till fisket.

Vi börjar vårt fiske uppe i Knaggelid, en kanonfin sträcka och på flera ställen ser vi fisk som är aktiv. Magnus tillägger att det inte är några ”turiskplask”, det vill säga att fisken hoppar högt för att sedan landa så att det låter som man slår en bräda i vattnet utan detta är nätta fina head and tailvak.

När vi är på väg till ett annat ställe får Magnus syn på några han känner, personal från Sveaskog håller på med inventering och elfiske. Vi stannar till och pratar en stund med dom. Plötsligt får jag frågan om jag vill prova att elfiska, och jag är inte sen att säga ja. Kort efter har jag fått min första lax för dagen, inte en av ån största men ”every fish counts” eller? Det är så coolt att se hur öring yngel och laxyngel samlas och söker skydd under och intill fallna träd som ligger i ån. Just detta att det naturligt ramlar träd ner i ån får jag till mig är av vissa ett stort irritationsmoment då en del anser att det ”förstör” fisket, att det är svårt att fiska där träden ligger. Men sanningen är den att detta är utmärkta lokaler för de nykläckta och årsgamla fiskarna att vi som fiskar helt enkelt får anpassa oss till att fiska där träden ligger. Jag ser hur mycket fisk de får genom elfisket, det är förutom personal från Sveaskog även praktikanter som går fiskevårds utbildningar som elfiskar idag.

Vi käkar och smider planer för eftermiddagen, efter en klassisk Mörrumslunch a la kebab tallrik bär det av mot Vittskövle. På en bänk sitter det en annan fiskare som tar upp sin termos, jag frågar om han tänker gå ner och fiska nu men han svarar nej och jag frågar då om det är okej att jag prövar lyckan, det har han inga som helst problem med. Magnus går i år en bit ovanför mig. Jag fiskar mig runt en kurva och ån har här en härlig sträcka med fina strömkanter. Jag fiskar med en lina som har flytklump som huvudklump, sedan en 15 fotspäts som har densiteten sjunk 2 sjunk 3 och ytterst en bit nylontafs 0,40mm. Flugan är bunden av Magnus, en kanonfin mindre fluga som har undervinge i rostbrun färg med svart övervinge. Mitt flugspö är ett G Loomis GLX 13 fot klass 8-9.

Vi har en otrolig fördel som har fiskeshopen i mörrum att åka till om eller när det behövs, där finns Stefan och Erik med flera som har expertkunskap om vad som behövs just för stunden, en oerhört välsorterad sportfiskebutik!

Jag kan även rekommendera att gå en flugbindningskurs hos någon duktig flugbindare. Vi gjorde ett reportage hemma hos Fredrik Wallin i vintras, ett besök som var en ahaupplevelse när det kommer till mitt flugbinderi för öring och laxflugor avsedda för Mörrumsån. Det är ju trotts allt flugan som fisken ska hugga på, det är oerhört viktigt att det ”simmar” bra för att fisken ska bita. Kolla gärna in fåra filmer på Youtubekanalen Every Fish Counts där Fredrik ”Madflies” binder Ullsocken och Beizeflugan. Det går självklart att kontakta honom för köp av flugor och eller flugbindningsmatreal. Madflies2020

Nu till dagens fiske, som sagt jag fiskar mig runt svängen i ån. Jag tycker att jag får till mina kast riktigt bra och får ut flugan dit jag vill, jag lägger ett kast mot bortre delen av en ytterkurva, låter linan driva i en båge, låta linan och flugan fiska av sig självt. När linan ska räta upp sig kommer hugget! Det tar bokstavligen tvärstopp och på en millisekund känner jag att det är fisk på, inom loppet av en sekund gör fisken några snabba tunga knyckar för att sedan rusa 8-10 meter nedströms, instinktivt gör jag mothugg och lyfter spöet när jag känner hugget. Det är inte jag som bestämmer nu det känner jag väl. När jag känner att jag har kontakt med fisken fumlar jag efter min mobil för att ringa Magnus, han svarar inte och jag börjar känna en viss stress komma inombords. En kort stund är det en dragkamp mellan mig och fisken, som bara står och håller emot i den strida strömmen. Jag tar upp telefonen på nytt och ringer Magnus, ingets svar nu heller, jäklar också. Då hör jag Magnus bakom mig, – jag kom så fort jag kunde, jag såg när du fick hugget.

Tidsuppfattningen upphör och jag njuter samtidigt som jag är väldigt stressad över hur detta ska gå, det är ju hullingfri krok som är nytt krav denna säsong. Jag börjar planera en rutt om fisken ger sig iväg nedströms men Magnus är lugn och rutinerad, bara spänn upp spöet och sätt press på fisken säger han. Jag tycker jag har bra press på den men Magnus säger bara pressa ännu hårdare, låt den inte vända sig och gå nedströms. Jag gör vad jag kan, jag pressar hårdare och hårdare, det känns som att linan sitter bakom en sten eller nåt, men jag känner plötsligt att fisken ger med sig centimeter för centimeter. Likt hajfiske börjar jag pumpa in fisken. Jag har inte sett den ännu men när Magnus får syn på den och utbrister ”det är en stor fisk, riktigt stor”, jag känner att det är en stor fisk. Den gör flera rusningar tillbaka mot tryggheten i den starka strömmen men första gången jag lyckas pressa in fisken på det lite grundare får jag se den för första gången, den är jättestor! Efter flera rusningar och många nervösa minutrar backar jag en aning och känslan är näst intill obeskrivlig när Magnus till slut tailar denna gigant till lax. Eufori och adrenalinskak sköljer genom min kropp, efter några snabba foton lyfter jag på kepsen och tackar denna enorma laxhona på 103 cm för att hon bjöd upp till mitt livs dans när det gäller fiskeupplevelser.

Jag är helt slut efteråt, allt blir så bekymmerslöst, Magnus gratulerar mig och verkligen genuint glädjes med mig i denna stund och det känns helt underbart. Delad glädje är sannerligen dubbel glädje. Vi fiskar ytterligare en stund för att sedan bryta för dagen.

Tusen tack Magnus för supertrevligt sällskap och en oförglömlig fiskedag och inte minst för din coachning under drillen!!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Det är konstigt hur saker och ting utvecklar sig, jag minns att jag i början på året undrade hur fiskeåret 2023 skulle komma att bli. Det har hittills överträffat mina vildaste förväntningar med redan många fina fiskeminnen och flera reportagefisken. Årets fiskeresa till fjällen började på allvar att planeras någon gång i Mars/April. Idogt sökande över information kring olika destinationer började diskuteras. Länge såg det ut som vi var på väg till Glomma i Norge, sedan Åre. Till slut blev det Vemdalen, kanske på grund av att vi inte hade så många dagar på oss och jag vet ju hur det är att komma till ett nytt ställe. Man går och går och går, letar ställen, är det bra vattenstånd just här? Bra på kvällen eller på dagen? Sådant tar tid att lära sig. Det är klart att man alltid kan köpa sig erfarenheter i form av en guide. Nä, det fick bli ett känt ställe där vi hittar.

Vi, det är jag Peter och min bloggkompis, flugfiskeredaktörkollega, superduktiga flugfiskare, fiskekompis men framför allt min genuint genomärliga och oerhört trevliga vän Andreas. Vi har kommit att fiska mycket tillsammans, vi trivs bra ihop, inte bara vid fiskevattnet. Det finns alltid något att prata om och ibland är jag stöttande när han behöver det och just nu är det jag som behöver stöttning i livet.

Vi är på väg mot Vemdalen och för mig har det in i det sista varit osäkert om jag ska åka, min pappa har bara några dagar tidigare gått bort, en otäck overklighetskänsla kryper under skinnet och jag får inte bort den. Jag åker inte för att fly utan för att byta miljö under några dagar, skingra tankarna lite. Efter noga övervägande tog jag beslutet att åka och nu så här i efterhand känner jag att det var helt rätt. Jag vet att min pappa hade velat att jag gjorde denna resa, och det är ofta som mina tankar går till honom under denna resa, han liksom jag älskade att fiska och vistas i naturen, det är ju från honom jag fått mitt fiskeintresse.

Vi anländer till Vemdalen och Gästis, ett kanonbra boende som har allt man kan önska sig. Vi bor i en av lägenheterna, det känns som att komma hem. Jag har bott på Gästis massor av gånger och även om det lilla vandrarhemmet har bytt ägare några gånger de senaste åren har det behållit sin charm. Den nya ägaren heter Antoine, det är han som möter oss när vi anländer, en trevlig prick som verkligen vill att vår vistelse ska bli så bra som möjligt. Denna gång bor vi lägenhet nr 13, det där har skiftat under årens lopp, alltså vilken lägenhet vi bott i.

Jag har väl i och för sig inget emot att sova i tält men jag får nog erkänna att jag allt är lite bekväm. Det är tämligen skönt att kunna ta in kläder och torka dom över natten om det behövs, sedan tycker jag att Gästis vandrarhem strategiskt ligger väldigt bra. För det första ligger det bara ”ett stenkast” från Ekbergs, den lokala sportfiskebutiken och för det andra känns det som att det är typ lika långt till de flesta fiskeställena, man bor liksom i mitten.

Ett besök hos Ekbergs innan dagens fiske och ett snack med Gunnar är lika mycket ett måste som ett trevligt inslag, där kan man diskutera planer för dagen och vart man ska ta vägen, fördelar och nackdelar med olika ställen och vid det här laget känner han igen mig från tidigare år vilket också är väldigt trevligt. Och som av en händelse är det ju alltid något man behöver införskaffa. Det inte Gunnar vet om fisket runt Vemdalen är inte värt att veta!

Nåja, nu till fisket, vi kommer upp till Vemdalen ganska sent så något fiske blir det inte ankomstkvällen. Vi åker i stället till ett av Andreas ”ställen” och spanar efter vak, det är sparsamt med fisk, plötsligt kommer det en bäver som majestätiskt simmar förbi. Efter en liten filmsnutt råkar någon av oss röra sig och med ett jätteplask försvinner bävern blixtsnabbt.

Morgonen efter är vi uppe med tuppen om nu tuppen går upp vi åttatiden. Via Ekbergs (självklart) bär det av mot Nästelströmmen, ett helt nytt ställe för mig, vi har blivit tipsade om detta via Instagram. Vi tänker att vi bara ska njuta av att fiska så Goprokamerorna får stanna i bilen. Jisses vilket fiske vi har, och på torrfluga dessutom! Riktigt grova harrar stiger gång på gång mot våra torrisar, och ibland är livet så där underbart, det blir meditativt att bara stå där i strömmen och svinga flugspöet, tid och rum flyter ihop på det mest härliga sätt.

Jag kommer att tänka på Gunnar Westrin som kallar harren för ”solfisken”, och sannerligen gör den skäl för det smeknamnet, för i gassande solsken luras storharren upp till ytan gång på gång. När vi står där utvadade kan vi se flera fiskar komma och ”parkera” inte långt från oss. Dom ställer sig ovanpå de lite större stenarna, troligtvis bildas där en liten kudde av mindre strömt vatten vilket gör att de kan vila sig något i den ändå strida strömmen. Kasten blir därför inte långa och vi kan flera gånger se hela förloppet från att fisken får syn på torrflugan till att den stiger och tar flugan, ett fantastiskt skådespel att titta på.

Det börjar kurra i magen och vi bestämmer oss för att brassa käk, trots att vi har ett bländande bra fiske avbryter vi. Vi räknar samman hur mycket fisk vi fått och vi inser att vi krokat av ett 50 tal kanonfina harrar innan vi bryter för käk. Det blir Ravioli på burk som värms över glöden och vi grillar även några korvar, och så en kall alkoholfri bira till det.

Efter maten fiskar vi igen, det fina fisket håller i sig och nöjda åker vi hemåt i skymningen. Hemma på Gästis blir det en duch och en kall. Lite snacks och kika på dagens bilder som vi skickar till varandra.

Ny dag, i dag åker vi till Skärsjön, en superfin liten fjällsjö vid sidan om Sonfjället. Vi har fått tipset av våra Youtube kollegor som har Youtube kanalen ”Bara några kast till” att sjön håller både öring och röding, vi tackar ödmjukt för tipset! Efter en vandring på drygt 2 kilometer är vi framme, det är 27 grader varmt, vi ångrar bitter att vadarbrallorna är på. Attans, här vandrar vi ut i väglöst land, flera kilometer dessutom och här är det ett helt gäng med andra som fiskar. Hmm, ja vad ska man säga om det, sjön är stor så vi behöver inte trängas. Direkt när vi kommer fram är det en i det andra gänget som har fisk på, vi skyndar dit, och visst är det en röding som har huggit. Fiskesuget tar överhand och vi skyndar oss att tackla upp våra spön. Vi ser flera vak en bit bort och drar oss bortåt, efter några flugbyten hugger det plötsligt på ”Loffeflugan”, en svart liten nymf i strl 14. Det är inte sjöns största firre men det gör absolut ingenting. En superfin liten öring ligger snart i håven och jag bara njuter, den är fantastisk vacker, helt fulländad.

 Efter en stund fortsätter jag fiska, och plötsligt känner jag på nytt en dragning i linan, detta är något helt annat. En fisk som rycker och stånkar ivrigt, när fisken börjar närma sig ser jag att det är en röding, mitt hjärta börjar bulta fortare, den får inte släppa, jag vet ju att min krok är hullinglös. Efter en som jag upplever det oändlig tid landar rödingen i min håv och jag pustar ut. Oj oj oj så grann den är, fjällets Greta Garbo i sin prakt. Röd om buken, antracitgrå över ryggen, svagt röda fenor med kalkstensvita fenkanter, alldeles sammetslen, min första vilda röding i Sverige, helt underbar! Efter några foton simmar den majestätiskt tillbaka ut i rödingsjön, det är inte utan att jag känner historiens vingslag, här har det förmodligen simmat rödingar och öringar sedan istiden när inlandsisen drog sig tillbaka och dessa sjöar bildades. Det gäller att värna om och vara rädd om dessa bestånd!

Nu blir det sedvanlig cigarr, jag sätter mig på strandbrinken och bara är, mina tankar går till pappa som jag känner en stark längtan efter, vi brukade prata ofta och han följde mina fiskeeskapader med stor entusiasm. Tänk om han kunde ha varit med här och uppleva detta.

Både Andreas och jag fångar röding och plötsligt blir det ”Baitboxväder”, det vill säga ÖSREGN! Alla ni som följer grabbarna i Team Baitbox vet vad jag talar om, i nästan alla deras filmer från fjällfisken de haft kommer den där regnskuren, ja inte regnskuren utan ÖSREGNSKUREN, de myntade begreppet Baitboxväder vilket jag tycker passar bra. Trots ivrigt regnande fortsätter rödingarna att hugga. När det börjar dra sig mot sen eftermiddag börjar vi gå mot bilen, dags att ta oss till nästa ställe. När allt kommer omkring var det ett genidrag att ha vadarbrallorna på.

”Strömmen”, ett av mina absoluta favoritställen här uppe i Vemdalen. Jag har så många minnen härifrån och varje gång jag är här fylls jag av ett lugn, det är en sorts meditativ känsla som helt enkelt får mig att må bra. Jag var dock lite skeptisk till att vi skulle åka hit i eftermiddag, jag kikade på en sida på nätet som anger vattenflödet från Lossens kraftverksdamm och det visade högt flöde vilket inte alls är bra här. När vi anländer visar det sig att det är lågt flöde, alltså helt perfekta förhållanden. Jag blir lyrisk och börjar prata om mina tidigare fisken här, jag är ivrig och vill visa Andreas alla mina favoritspots. Snabbt har vi ”fiskeuniformen” på och med tacklade spön vadar vi försiktigt ut bland storstenarna. Jag har Gunnar Ekbergs specialfluga på tafsspätsen, jag frågade honom vid ett tillfälle om den hade något namn, ”Rogers fluga” sa han efter han som binder upp dom, en otroligt bra fluga som jag fått massor med fisk på under årens lopp. Jag kallar den ”Vemdalen special”, kärt barn har många namn. Det är en superpuppa med cdc vinge, en nattsländeimitation.

Det hugger i princip hela tiden men mycket smått, småharrarna formligen kastar sig över våra flugor. Efter en stund byter vi till nymf då det succesivt blir lite djupare och det dröjer inte länge förrän vi krokar av några riktigt ståtliga harrar. Detta innebär att jag idag har tagit en trippel, det vill säga öring, röding och harr på samma dag, jo ja tackar ja!!

När det börjar skymma drar vi oss längre nedströms, där står redan flera andra flugfiskare och vi är noga med att inte tränga oss eller störa deras fiske, vi ställer oss intill ett lugnflyt, jag byter till en tyngre nymf. Röd stjärt, peacockkropp och svart tungstensskalle, kroppen är så där härligt upprufsad. Jag kastar uppströms och låter nymfen sjunka läääääänge. Plötsligt tar det tvärstopp, för ett ögonblick tror jag att jag fastnat i en sten men då kommer de karaktäristiska tunga knyckarna i spötoppen. Detta är en större fisk, det känner jag i knyckarna, och den vill inte upp mot ytan. Jag vet dessutom att jag har hullingfri nymfkrok så det gäller att inte få slaklina. Metodiskt drillar jag fisken och efter en stund visar den sig, en magnifik harr, i mina ögon jättestor. Andreas agerar håvman och snart ligger fisken tryggt i håven och jag pustar ut. Den fina harren mäter till 46 cm och är bedårande vacker, när jag fäller upp storseglet skimrar det alla tänkbara färger. Efter några foton och en filmsnutt får den gå tillbaka. Ja, ibland händer det bara, allt stämmer, tid och rum stannar upp för ett kort ögonblick, och just detta ögonblick får jag dessutom dela med min vän och fiskekompis Andreas, tack för att du är med på denna resa!!

Efter detta har vi ett riktigt harr race, vi har fisk på i nästan varje kast och vi bara njuter, många mindre fiskar men ibland någon bättre fisk. Sakta blir kvällen till natt och när knotten blir alldeles för jäkliga bryter vi och beger oss nöjda mot bilen. Så sant, vi skapar oförglömliga fiskeminnen på denna resa.

När vi vaknar efterföljande morgon är det vår sista fiskedag innan hemresa. Vi velar länge om vart vi ska, diskuterar med Gunnar i fiskebutiken så klart, länge lutar det åt Börtnan men Ljungan har högt vattenflöde där så istället beger vi oss mot Nästelströmmen igen, vi hade ju så bra fiske där häromdagen. Men idag är det som förbytt, inte alls det fina fisket vi hade för ett par dagar sedan. I stället beger vi oss lite nedströms, visserligen mycket mer stridbar fors. Vi nymfar i hålor och över blankvatten. Vi lyckas få några stadiga harrar i den stridiga strömmen och vi har många gånger tidigare pratat om hur viktigt det är att bemästra olika metoder inom flugfisket. Detta visar sig nu vara en framgångssaga.  

Jag sätter mig på en sten i kanten av forsen och bara tar in nuet, tänder min cigarr, tänker på hur veckan varit, tänker på pappa, för mig är detta bästa tänkbara återhämtning och bearbetning av vad som hänt.

När kvällen kommer och mygg och knott åter samlas i svärmar runt oss känner vi oss nöjda. Dags att tacka Vemdalen för denna gång, oj vilken fiskeresa vi haft, massor med fisk, grov fisk dessutom, öring, röding, harr. Vi kan inte vara annat än nöjda. Vi filmar trots allt en hel del och vill man kika på denna resa i filmformat går det bra via länken nedan till vår Youtube kanal Every Fish Counts. Det kommer även en artikel om vårt fiske i Vemdalen i MagazineFishEcos flugfiskedel FishEcoFlugfiske framöver.

Tack Gästis i Vemdalen!

Tack Andreas för fantastiskt stöd och trevligt sällskap! Sannerligen så skapade vi oförglömliga fiskeminnen i Vemdalen!

Pappa, du kommer alltid att vara älskad och saknad!!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Det är i mitten av maj och plötsligt dyker det upp i mitt facebookflöde, ett nytt fiskevatten, det ser väldigt intressant ut. Stenbiten Jakt och Fiskecenter heter det och är beläget ca 2 mil från Kristianstad i Vanneberga en bit från Vinslöv. Nåväl. Andreas och jag är inte sena utan jag skriver till Örjan som äger campen och frågar om vi kan komma och göra ett fiskereportge om denna helt nyöppnade fiskeanläggning, och visst får vi komma och göra ett fiskereportage. Under veckan som går har campen premiär och de som varit och fiskat där lovordar stället och jag får till mig att man krokat av smått otroliga 50 fiskar på tre man under en dag. Det är så man får nypa sig i armen, kan detta stämma? Inför vårt reportage pratar jag med Örjan som småskrattande säger att det är mycket fisk i dammen vilket bådar gott tänker jag.

Efter en arbetsdag anländer vi till campen vid ca kl 19.00, Örjan möter upp och berättar om boendet, och om själva dammen där vi ska fiska. Dammen är grävd 2018, men det är först nu som Örjan satsat på fisket, han är stenläggare och har krångel med ryggen så då passar han på att ändra focus i sitt företag. När vi kommer fram till dammen får jag riktigt nypa mig i armen för fisken vakar flitigt och rikligt. Jag börjar med att knyta på en Goddard Caddis och Andreas med. Vi räknar till 1,2,3 sedan kastar vi ut. I samma stund som min fluga landar stiger en mindre båge och slurpar i sig min fluga men den släpper efter några sekunder, Andreas har bättre tur för i hans första kast stiger det en magnifik öring som efter en nervös kamp får syna håven, innan den gör det har jag också fisk på igen och där står vi med dubbelhugg, i bland är livet så där extra gött att leva.

Föga vet vi vad som väntar oss, för maken till torrflugefiske får man leta om, när fisken tuggat sönder min Goddard Caddis är det ”Busens” tur, och som det hugger och hugger och hugger!! Mestadels mindre bågar runt 1-1,5 kg och GROV öring, samtliga fiskar hela och fina i fenorna! Som vi brukar säga, är bara motorn hel behöver fisken inte vara speciellt stor för att det ska vara roligt att få dom. Vi fiskar fotar och filmar tills det skymmer och under ca 2,5 timmars fiske har vi utan att stressa krokat av ett 30 tal fiskar tillsammans.

Vi kör till boendet som ligger ca 1 km från dammen, rymligt, fräscht och nyrenoverat. Ett hus som just nu har en våningssäng men som inom kort kommer att ha 7-9 sängplatser. Tv, kök ja allt som man kan önska sig, till det ett riktigt fint badrum med dush, tvättmaskin och givetvis toalett.

Under kvällen försöker vi förstå vart vi hamnat, vi tar varsin kall och smider nya planer inför morgondagen, vi ställer klockan på 06.00 och jag vaknar innan klockan ringer, frulle och toa bestyr sedan bär det av mot dammen igen.

Oj Oj Oj vad fint det är i morgonljuset, det kläcker sländor, det vakar och vi beslutar oss för att gå runt dammen mot grillplatsen som är under färdigställande. Jag börjar med en Vulgata, fullt utvecklad sländimitation. Från den lilla höjd jag står på kan jag i det ginklara vattnet se GIGANTISKA regnbågar kryssa fram och tillbaka i en liten grupp, med viss ivrighet drar jag lina från min rulle för att förbereda det första kastet för dagen, en, två och tre gånger är någon mindre båge framme och nyper i flugan men ingen av dom fastnar, jag kollar till flugan, allt verkar okej. Ut med flugan igen och straxt efter det kommer en jättebåge och slukar min torrfluga. momentant gör jag mothugg, då fattar fisken att den är krokad och den blir ursinnig. Det känns som att det hoppar en ladugårdsvägg som med ett PLASK landar för att i nästa sekund vara 10 meter åt höger, då gör den ett nytt högt luftsprång, ner igen fast nu sticker den åt vänster där den på nytt hoppar högt sprattlar i luften och där släpper den. Jag blir helt tom, nästan apatisk, vad händer, vilka regnbågar bor det i denna damm ropar jag rill Andreas som står en bit i från, så klart med spåböj han med.

Det byggs för fullt vid dammens grillplats där det bland annat kommer att finnas toalett inom kort.

Vilka regler som gäller vid fisket kan läsas på Stenbitens Jakt och Fiskecenters facebooksida

Bokning sker genom att ringa Örjan 0734-097001

Och så håller det på, det hugger om vart annat, för mig eller Andreras. Att vi njuter av nuet och av fisket behöver jag knappast säga. Vi hittar ett djupare parti i dammen och det visar sig att det är där de riktigt stora bågarna bor. Örjan kommer och ”tittar till oss” , han bjussar på grillat, så jädrans gott, till det en 3,5:a, kall och god. Vilken anläggning Örjan har här i Vanneberga straxt utanför Vinslöv. Dammen håller ett minst sagt rikligt bestånd av regnbåge i varierande storlek från 1 kg till 8 kg, ca en tredjedel av fisken i dammen är grov fin öring mellan 1 kg till ca 3 kg, samtliga fiskar vi krokar av har hela och fina stjärtfenor vilket tillsammans gör denna fiskeanläggning helt unik skulle jag vilja påstå. Ett eldorado för oss som älskar flugfiske!!

Framåt eftermiddagen måste vi trots allt sluta fiska fast man inte vill det, min sista fluga som funkar förträffligt är en flickslände nymf, jisses vad många bågar jag tar på den, och speciellt en regnbåge etsar sig fast i mitt minne efter denna dagen. Jag får till ett misslyckat kast och linan faller ihop i en hög bara en bit ifrån mig, snabbt drar jag in lina för att göra ett ”riktigt” kast, när jag nästan dragit in all lina ser jag en jättebåge simma förbi min nymf som sakta håller på att sjunka, plötsligt tvärvänder den och gapar stort om min nymf, jag gör mothugg och den fastnar, om den första bågen för dagen som högg på min Vulgata härjade som en best är det ingenting mot vad denna båge gör, det finns inget jag kan göra mer än att bara försöka följa den, med rullbromsen så hårt jag vågar drar den ut hela fluglinan minst två gånger så backingen får se solljuset. Regnbågen är URSTARK, tveklöst den största regnbågen jag någonsin fått, och efter en dramatisk kamp kan Andreas håva den men min håv är för liten, halva regnbågen får bara plats. Lycklig som få märker jag att jag låter konstigt och Andreras bara skrattar, jag kommer på mig att jag liksom ylar, ett glädjeylande ljud är bara vad jag får fram.

Örjan ser det hela och kommer till oss, solklart PB på 8 kg för mig är ett faktum, kort efter får Andreas en båge på 7,5 kg. Totalt sett över den tid vi fiskar i dammen krokar vi av 150 fiskar varav 15 st regnbågar över 5 kg vilket innefattar vars ett nytt PB, jo jag tackar jag!!!

Vi filmar och fotar om vart annat, i skrivandets stund redigeras filmen från denna magiska dag i mitten av Maj hos Stenbitens Jakt och Fisksecentrum i Vanneberga utanför Vinslöv. Den kan inom kort ses på Every Fish Counts Youtube kanal. Framöver kommer det också en längre artikel i MagazineFishEco om denna fiskedag. På vägen hem är vi helt tagna av det vi upplevt!

Tusen och åter tusen tack Örjan för att vi fick komma till ditt fina magiska fiskevatten och göra ett fiskereportage och få oss en fiskeupplevelse vi sent skall glömma!!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines

Ojojoj vad tiden går fort, dagarna och veckorna formligen flyger fram, redan har det gått drygt tre veckor sedan Sportfiskemässan i Älvsjö. En mässa som var så efterlängtad, så saknad av så många. Detta skulle komma att bli en väldigt annorlunda mässa, i alla fall för mig och Andreas. I år hade vi mässpass och utgick från FishEcos monter som delades av Livlinan och Fishy. Resan till Stockholm startade ca 05.30, vi delar på körningen och jag kör sista biten fram till mässområdet. Väl framme på Hotellet hör vi hur incheckning funkar men vi är för tidigt så väskorna får ligga kvar i bilen till senare. Vi är som två barn på väg till godisaffären, förväntansfulla med ett sådant där härligt pirr i maggropen.

Väl inne på mässan inser vi snabbt hur mycket det är att få grepp om, jisses vad många utställare! Vi går ett trevande litet varv innan vi litar upp ”vår” monter. Det är med stor stolthet jag skriver detta då jag för första gången är på mässan i denna nya roll. Vi är inte bara här som bloggare utan först och främst som flugfiskeredaktörer för MagazineFishEco och FishEcoFlugfiske. En härlig känsla, och hade det inte varit för min flugfiskeblogg Gälgreppet så hade jag inte varit här på detta sättet idag. 2022 har FishecoFlugfiske kommit ut med tre nummer och bara dagarna innan mässan har första numret 2023 av Magazinet publicerats med rekordmånga läsare hittills. Det ska bli jättekul att äntligen få träffa JanO, tanken har varit att vi skulle fiskat tillsammans tidigare men det har inte blivit av.

Vi går några varv och kikar, stannar till och snackar med intressanta utställare, och när vi gått runt ett tag slås jag av tanken på hur trevliga alla människor är. Ett måste är att prata en stund med ambulanskollegan Evelina, hon står i dag i ABU´s monter, alltid lika trevlig. I dag är det Fredag, Torsdagen får vi till oss var väldigt lugnt vad gäller antal besökare.

Vi pratar med olika utställare, fiskedestinationer, helikopterflyg ut i fjällvärlden till små hemliga fjällvatten. betesbyggare, sportfiskeutbildningar m.m.

Mitt i allt är det plötsligt final Live i Fly VS Jerk, självklart är vi där och håller tummarna för fluggrabbarna men i år räckte det inte ända fram till vinst. En kort pratstund med vinnaren i Fly VS Jerk, Alexander Lexen, självklart passar jag på att gratulera honom till vinsten.

Tiden går fort och fredagen och mässandagen går mot sitt slut, vi går till det närbelägna hotellet och planen var väl att mingla lite på kvällen men den tidiga morgonen, resan och mässdagen har gjort att John Blund i stället kastar sömnsand tidigt på oss.

Lördag: Vi har lovat att hjälpa till med tävlingen ”Rädda en gädda” där vi delar ut flygblad och hjälper mässbesökare logga in så de kan delta i tävlingen som går ut på att leta gäddor runt om i lokalen, totalt finns det 34 st gäddor med olika längd där man ska samla de längsta gäddorna som kan leda till vinst av ett fint spinnset + beten.

När vi går runt i lokalen slås man av hur stort sportfisket är. Jag slås även av hur vissa i branschen i det närmaste har rockstjärnestatus. Det är som en bisvärm som ständigt susar runt vissa individer eller fisketeam, ja jag måste bara erkänna att jag tycker det är förbannat coolt att folk i fiskebranchen kan ha den statusen, att det är en coolhetsfaktor i att fiska. Och på tal om det så kommer det plötsligt några grabbar till oss i montern, de tar fram en mobil och visar en bild på vår youtubekanal och undrar om det är vi, och visst är det vi. De blir mycket glada över att få prata en stund med oss, lite ovant är det allt känner jag men väldigt roligt att vi kan glädja andra inom fisket.

Vi fortsätter att prata med massor av goa fiskekollegor, knyter nya kontakter och träffar en del som man inte sett sedan förra mässan, innan pandemin. På lördagseftermiddagen börjar hesheten komma, många vi pratar med är hesa, och inte så konstigt, ljudvolymen är hög, och ska man höra varandra måste man prata ganska så högt. Vi stannar till och får oss en pratstund ned Johan Klingberg, vi pratar om Hökesås, vi planerar en resa din under försommaren. Även han börjar bli hes, men vi får många bra tips på ställen och flugor som funkar bättre än andra just för den veckan vi tänker besöka Hökensås.

Mässan är en speciell plats, ett tillfälle att få en glimt av det där som man inte annars kommer så nära, att ställa frågorna om utrustning, färgval på flugor eller beten, prova kläder, provkasta flugspön, klämma och känna på grejer men framför allt en stund till samvaro med likasinnade, här finns något för alla. Bland besökarna är det allt från små barn, ungdomar, vanliga vuxna och lite äldre. Tiden går fort och plötsligt hörs i högtalarsystemet ”mässan stänger om 15 minuter”. Som tur är behöver vi inte stressa utan som utställare kan vi lugnt strosa om kring en liten stund utan att trängas, ta lite foton, kolla på grejer i lugn och ro.

På kvällen känner vi att vi nog käkar på hotellet, vi slår oss ner och inte långt senare pratar vi med bordsgrannen som är supertrevlig, det visar sig att han också har en blogg och skriver om fiske, diskussionerna avlöser varandra om bildestetik, om att bara vara, livet i och omkring fisket, ja ett samtal som bara flyter på, jag tänker att det blir lätt så när likasinnade träffas och börjar prata.

Söndag: Som sagt, fördelen med att vara utställare är bland annat att man kan komma in en timme innan mässbesökarna, vi är tidigt på plats, när vi går där i lugn och ro kommer det upp en kille bredvid oss, plötsligt säger han – Vart ska ni åka och fiska regnbåge nästa gång? Han kände igen oss från vår youtubekalnal Every Fish Counts, och när vi summerar mässan så är det faktiskt ganska många som har koll på vilka vi är. Självklart filmar vi under dagarna, samlar in material till våran mässfilm. För oss är det flugfiske som gäller, det är svårt att hitta någon nyhet som riktigt sticker ut men det finns massor med härliga flugfiskprylar att nörda ner sig i. Bindmatreal, rullar, kastteknik, linor, öringfiske, harrfiske, gäddflugfiske, kläder, väskor, båtar och andra bra att ha prylar. Själv investerar jag i en ny vadarjacka till ett bra mässpris (man är väl smålänning).

Dags för inköp till sonen, Jiggar.nu där deras jiggar och hårdbeten tas emot med glädje när jag kommer hem.

Det är lite lugnare här i dag även om det är mycket folk i dag med. Totalt var det under de fyra mässdagarna 19 604 besökare, nytt rekord. Vi stannar till på nytt hos Stefan Biehl (Mayfly.se) som sitter och binder flugor på ”flugbindargatan”, jag är stolt över att Gälgreppet är med i hans ”pro team”.

Vi stannar till hos grabbarna i Baitbox, Jens och Simon, jag har följt deras youtuberesa ett bra tag nu och kan bara innerligt njuta av deras framgångar och inte minst av deras filmer som blivit riktiga kultfilmer! Riktigt kul att prata med dom, vi stannar till där flera gånger under mässdagarna, verkligen supertrevliga!! Det blir ett inköp av en T-skirt och jag passar på att klappa om ”lillpalten” Jone som står i deras monter. ”Riktiga” Jone är inte med på mässan denna gång.

Andreas har några ”måsten” på sin bucketlist, bland annat vill han ha ett foto med Svartzonker och självklart med Niklaus Bauer. För min del är det en selfie med Baitboxgrabbarna, Check på den!

Lika som bär!

Ett måste är att köpa ett Jerkbait, ett speciellt bete gjort till minne av en tjej som gått bort i cancer. Ett bete där all inkomst från försäljning oavkortat går till cancerfonden. Oundvikligen går mina tankar till min pappa som har kämpat mot sin cancer i många år nu.

Kanske missade jag det men något jag saknade på mässan var en tatuerare och någon monter med ”loggotryck”, jag tänker också att det är många små fisketeam som inte fått tummen ur att trycka teamkläder, kanske att det finns några sådana på nästa mässa i Jönköping 2024.

Mig ”ser” ni antingen på bloggen Gälgreppet, MagazineFishEco i flugfiskedelen FishEcoFlugfiske eller på på vår Youtube kanal snart igen. Kolla gärna in vår mässfilm och prenumerera på Youtube kanalen Every Fish Counts!

Det känns nästan lite overkligt att det har varit Sportfiskemässan 2023. Så kul, så många skratt, intressanta möten med både nya och gamla bekanta. En mässa som jag sent ska glömma. En familjär känsla spred sig i mässlokalen där alla genuint var riktigt jäkla supertrevliga, där alla verkligen tog sig tid att prata en stund, där alla visade varandra respekt, en mässa som varit så efterlängtad och en mässa där vi alla slapp använda munskydd!! En mässa som mynnat ut i flera fiskereportage, massor av nya intressanta kontakter OCH vi hade verkligen så där roligt som vi bara önskade att det skulle bli.

Tusen tack JanO!! Och TACK Andreas för fantastiskt trevligt sällskap, som alltid! Tack alla som var där! Kanske syns vi snart vid ett vatten nära dig.

Och ett självklart stort tack till Sportfiskemässan för en mycket väl arrangerad mässa! Dags för hemfärd.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines