Regnbågen eller ”Oncorhynchus mykiss” trivs bäst i kallt vatten eller svalt kanske man ska säga. Någonstans runt 10 grader eller straxt där över. Når vattentemperaturen 20 grader blir fisken loj och trög, ännu varmare vattentemp kan det vara svårt för fisken att återhämta sig efter en drillning då den vid varmare vattentemp lätt samlar på sig mjölksyra. Så vid fiske efter regnbåge i ”lite varmare” vatten rekommenderar jag grövre tafsspäts, då kan du drilla fisken tuffare vilket gör att den inte får så mycket mjölksyra och lättare kan återutsättas om nu det är avsikten. Fiskar du i put and takevatten och ändå ska ta upp en matfisk spelar det naturligtvis mindre roll.

Under årens lopp har jag förstått att regnbågen kan vara nog så knepig att komma till tals med under sommarmånaderna. Det känns ibland som om den slutar att äta när vattnet blir lite varmare, ändrar sin ämnesomsättning, eller så blir den otroligt selektiv vad gäller föda. Det gäller då att vara innovativ och finurlig. Som vanligt finns det ingen universallösning på hur man ska lyckas lura bågarna till att hugga men en del knep har jag lärt mig som är värda att försöka med. Jag har flera gånger skrivit om hur viktigt det är att bemästra olika metoder eller tekniker inom flugfisket. Att ”nymfa” är ofta en mycket fångstgivande metod, flugval kan vara allt ifrån att fiska med den så älskade och hatade ”Squirmyflugan” eller en nymf. Säga vad man vill om Squirmyflugan men oj vad bågar den har på sitt samvete.

Ett annat tips är att söka regnbågen där det är syrerikt vatten, exempelvis i forsar eller under små vattenfall. Detta var tydligt då Andreas och jag var i Baltak förra året och det var så trögfiskat och varmt. Denna otroligt fina regnbåge hade parkerat sig precis i vitskummet nedanför ”fallet” i början av strömsträckan och föll för Andreas vita Maraboustreamer med uvlimmad kropp, en fluga som jiggar väldigt förföriskt och triggande.

Man bör söka sig till forsar eller utlopp, fisken är inte dum. Den känner tydligt av att dessa ståndplatser är bra att vara på, detta kan vi som flugfiskare utnyttja.

Nu är det ju inte alla put and takevatten som kan erbjuda strömmande vatten, finns det enbart dammar, då gäller det att tänka till. Ofta är botten ondulerande, det vill säga kuperad och i de djupare partierna är vattnet kallast, dit söker sig ofta fisken. Min erfarenhet är att det går alldeles utmärkt att fiska med sjunklina och boobyfluga, en sakta hemtagen booby kan var en ”dörröppnare” sommartid.

Vill inte fisken hugga på boobyflugan, prova då att gå ner i storlek, kanske något mer naturtroget som en imitation av en Corixa eller en dykarebagge gjort med foamrygg, denna går utmärkt att fiska med samma sjunklina som man använder vid boobyfisket.

Det är inte bara regnbågen som gillar dykarbaggar.

Sommartid är ju också insekternas tid, och detta betyder att torrflugefisket kan vara riktigt bra vid regnbågsfiske.

Principen är enkel. Försök efterlikna de insekter du ser på ytan, och speciellt om fisken vakar frekvent, då gäller det att försöka se var dom är uppe och tar. Jag måste ju säga att den allra bästa tiden är Danica/Vulgata tiden och förstås nattsländornas tid. Känslan är smått obeskrivlig när regnbågen blir selektiv och gladeligen glufsar i sig en dagsländeimitation. Mumma för flugfiskesjälen. Detta har Andreas och jag nu fått uppleva två år i rad i härliga Norrefors i Blekinge, en av Camp Mayflys fiskecamper.

I vissa vatten är regnbågarna stora, i vissa vatten är dom små. För mig spelar det ingen roll, det är känslan att lyckas överlista fisken, att få den att hugga som är det som driver mig. Sen är det ju bara en bonus om den är av större kaliber, landar i håven och låter sig fotograferas. Det viktigaste för mig är att ha kul, trivas, fiska tillsammans med en fiskekompisar, dela upplevelsen!

Jag har skrivit det många gånger förut men det tåls verkligen att poängteras. Jag är oändligt tacksam över att ha fiskekompisar som Magnus och Andreas, båda fantastiskt duktiga flugfiskare och flugbindare. Att fiska tillsammans, ”tjöta”, dela erfarenheter tips och trix, gör att att jag känner att mitt flugfiskeri ständigt utvecklas.

Men i bland går det som troll i regnbågsfisket sommartid, ingenting verkar funka, fisken är ju där, det syns tydligt. De vakar sporadiskt, då kan det vara supergiftigt med små nymfer och då menar jag nymfer i typ storlek 12, 14 eller ännu mindre. Ofta något naturtroget eller varför inte svart eller grönt. Min filosofi kring det är att det nog inte sätts så mycket fisk på sommaren på grund av värmen. Detta gör att den fisk som finns i vattnet har gått där ett tag och blivit mer ”vild”, den har lärt sig hitta föda på egen hand. Då kan ett litet haröra vara nyckeln till framgång, som för ett par veckor sedan när Andreas och jag var i Vitgöl straxt utanför Kosta. Då var just det lilla harörat det som triggade fisken till att hugga.

I bland får man sätta fart på ”grejerna” och då menar jag fart. Ta hem flugan så fort man kan är ibland det bästa knepet. En annan fluga som jag haft mycket framgång med är ”Loffeflugan” en fluga som kom till då jag bad våran hundtrimmare att spara lite päls från vår svarta Cocker Spaniel.

Man får ju inte vara dum tänker jag, det gäller ju att använda det man har nära. Sagt och gjort, ibland får Loffeflugan ett guldhuvud och ibland ett tungstenshuvud i uv-orange. Hur som helst så har denna fluga fångat alla möjliga arter. Har man inte tillgång till en svart Cocker Spaniel går det naturligtvis lika bra med svart Haröra eller Peacockdubbing. Så sent som i går kväll fick Andreas och jag tillfälle att provfiska i ett alldeles nytt fint privat regnbågsvatten. Det visade sig att just denna fluga snabbt hemtagen var det som dom små fina bågarna ville ha.

På sensommaren kan getingar och myror vara supereffektiva.

Det viktigaste att tänka på när det kommer till regnbågsfisket på sommaren är att inte fiska i vatten som har en vattentempen är över 20 grader, i alla fall inte om man tänker återutsätta fisken. Vissa regnbågsvatten är djupa, ofta gamla nedlagda grustag, en del vatten har grundvatten som trycker upp svalt vatten, då är risken mindre att fisken far illa. Är man osäker, kolla med den som äger fiskevattnet. Det gäller att vara rädd om fisken!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines