Jaaaaa, äntligen är det dags för fiskeresa till Vemdalen med omnejd. Det är i början av Augusti och sommaren har ju hittills varit ofattbart varm, iallafall i södra Sverige. Ja, jag tror att det har slagits värmerekord i nästan hela landet. Jag, min fru Petra och vår hund Loffe ska ännu en gång åka uppåt landet för en vecka avkoppling med fiske, vandring och bara göra ingenting. På vägen upp stannar vi till hos Ludde och Isa, vår son och hans sambo. Det tar längre tid än vad man kan tro att köra de 86 milen mellan Torsås och Vemdalen, det blir kissepaus för Loffe med jämna mellanrum, då passar husse och matte på att sträcka på benen och gå en runda med Loffe. Ca kl 22.00 är vi framme i Vemdalen.

Vi bor på Gästis, det har vi gjort alla gånger vi varit i Vemdalen. Gästis, ett vandrarhem med gamla anor. Redan på 1830-talen var det en köpman som lät bygga Gästis, år 1843 stod det nya Gästgiveriet klart. På inglasade tavlor kan man läsa om Gästis historia och om samtliga ägare. Vi bor denna gång i lägenhet nr 14, Marcus som tillsammans med sin fru Helen drivit Gästis sedan 2016 har succesivt renoverat lägenheter och rum. Det är nu superfräscht med riktigt trivsamt inredda lägenheter och rum för självhushåll. Ett mycket bra boende där också husdjur är välkomna.

Jag vaknar tidigt dagen efter ankomst, ivrig att få svinga mitt flugspö i strömmarna runt Vemdalen, jag har några favoritställen jag gärna vill besöka. Inte långt från Vemdalen ringlar sig Ljusnan fram, en kanonfin älv som tyvärr likt många andra vattendrag är reglerad, kraftverksdammarna avlöser varandra och av någon anledning har kraftbolaget kört turbinerna för fullt nästan hela Juli månad. Det innebär att där jag vill fiska är det ofiskbart, vattennivån höjs ca 1 meter, och det är omöjligt att vada ut och fiska. Men som om det var menat sjunker plötsligt vattennivån två dagar innan vår ankomst och jag håller tummarna att det fortfarande är lågt denna dagen. Via nätet kan jag till min förtjusning se att det är optimala förhållanden. Snabbt beger jag mig till Ekbergs Fiske för inköp av fiskekort, Gunnar är lite skeptisk när jag prompt vill köpa dagskort till ”Strömmen”.

När vi kommer dit kommer skyndar jag mig att ta på vadarbrallor m.m. Det är såå underbart att få stå utvadad i Ljusnans strömmar och svinga mitt Sage Z-Axis 9 fots klass 5 spö. Urskönt att kasta med, perfekt för denna typen av vattendrag och fiske. Det dröjer inte många kast förrän jag ser en fisk stiga mot min nattsländeimitation, mothugget sitter perfekt och första fisken synar håven. Traditionen bjuder att jag tänder en cigarr och blossar lite, hehe:). Efter några fiskar på torrfluga byter jag fluga till en nymf vilket funkar utmärkt.

Lite nedom spegeln finns det storstenar, där gillar jag att stå och fiska. Det går att gå ut på en grusplatå när vattenståndet är lågt. Perfekt med djuphålor och ondulerande botten. Efter lite fika är det dags för en stunds fiske igen.

Det hugger frekvent på mina ”Loffeflugor”, Svarta nymfer bundna av päls från våran svarta Cocker Spaniel.

Dags att åka ”hem” till Gästis och käka, det är en ny dag imorgon. Vi har ju en fantastisk tur med vädret, från början visade väderappen 100 mm regn under veckan men detta han helt ändrat sig. I stället är det ca 20 grader och strålande solsken. Inte en regndroppe än så länge.

Dag två styr vi mot Tännäs. Jag har bara åkt igenom Tännäs förut, stannat och käkat någon våffla, besökt sportfiskebutiken men aldrig fiskat i området. Vi stannar till för att få tips på ställe att fiska på och att käka våffla på. Först blir det en tur till Funäsdalen och ett stopp på Go bua.

Vi kunde inte motstå en lokal variant på våffla med hjortronsylt och renkött, den var både mäktig och kanongod!!

Fisket blev tyvärr en flopp då jag inte hittade till det tänkta stället. Jag förstod på personalen i fiskebutiken att det är mycket folk i området, alla vill få tips på ett ”eget” ställe där man inte behöver trängas. Nä det är inte så lätt när det knappt rinner vatten i de oreglerade vattendragen och de andra strömmarna är ofiskbara på grund av att kraftbolagen kör turbinerna för fullt. Jag träffade en fiskebroder i Tännäsområdet som var lika förvirrad om vart han skulle som jag. Några kast blev det i alla fall och sedan hemåt mot Vemdalen. Jaja man kan ju inte pricka rätt jämt.

Vi passar på att vandra ett kort stycke till Rändåfallet, riktigt vackert.

Det är ett riktigt bärår i år, jag har nog aldrig sett så mycket blåbär som i år. På vägen till vattenfallet passar Loffe på att bada i Rändån.

Dag 3 går Ljusnan fortfarande med högt vattenstånd, Ekberg tipsar om Linsell, Råndan och Ransjöforsen. Jo, visst är det full fart på vattnet men här är det lugnflyt blandat med djuphålor. Fasen det borde väl gå att lura upp någon firre. Frun sitter i solstolen och lyssnar på den spännande finalmatchen i OS mellan Sverige och Canada i damfotbollen. Fasen, här är så fint. Jag träffar en lokalbo som avslöjar att det kan gå riktigt grov fisk här, det gäller som alltid bara att komma rätt till dom.

Jag har några dragningar i linan men inte någon som fastnar ordentligt. Vi sitter och lyssnar med spänning på förlängning och sedan straffläggningen. Neeeeej!! Sverige förlorade och det lägger sig en sur sorti över stunden. Nä, det blir pizza i kväll och kanske en kall till den. Nya tag i morgon, Råndan hann vi inte med. Alltså det är något speciellt med tiden, man vill samtidigt sova ut som man vill upp tidigt, ta det lugnt samtidigt som man vill hinna med så mycket och hur vi än gör så kommer vi ifrån Gästis vid 10 tiden på förmiddagen.

Fjärde dagen har vi tänkt att komma iväg lite tidigare men icke, nästan prick kl 10.00 styr vi kosan mot Börtnan. Det är en bit att köra men vad gör väl det. Ljungan har också varit hög i vattenföringen de senaste veckorna men i dag är det 15 kubik enligt en sida på nätet. Jag tänker att vi ”slå läger” vid vindskyddet. Men när vi kommer dit är det redan ett fiskegäng där som har ”bott in sig”. I med backen och vi kör runt till andra sidan.

Börtnan, ett av mina absoluta favoritställen. Men när vattenståndet ändras snabbt är det inte lätt, det tar ett tag för fisken att hitta nya ståndplatser. Förra året hade jag ett formidabelt fiske precis ovanför spegeln. Nu hade jag några som var och nöp i min torrfluga men ingen fisk i håven. Jag lugnar mig med att jag gör i alla fall rätt. Jag börjar fundera på det där med att det har blivit så att en fisk räknas bara om man får den i håven eller som vid en del kända Youtubetävlingar där man basunerar ut LEADER TOUCH! Men handen på hjärtat så handlar det ju om att lura fisken till att hugga på min fluga, att sedan fisken inte fastnar är ju varken fiskens eller mitt fel. Och ja, jag vet att det är lite dubbelmoral eller hur man nu ska uttrycka det att jag som bloggar och är väldigt beroende av en bild där estetiken är så viktig har detta resonemang. Jag får väl återkomma till detta senare. Jag byter till nymf och får några fiskar på Loffeflugan. Efter ett tag är det dags för en våffla igen. Väl framme på fiket i Börtnan är typ 100 bilar utanför och kö in på fiket, nä vi kör till Storsjö och käkar på fiskekampen istället.

Efter en närande måltid, bestämt en supergod schnitzel och stekt potatis löser jag fiskekort, fiske under 2-3 timmar gör att maten sjunker bra har jag hört.

Förra gången, 2018 när vi var här fick jag en fin öring.

Nu är det en frisk vind som blåser så det näst intill går vita gäss på sjön, att fiska med torrfluga är inte att tänka på. Det får bli en rejält förtyngd nymf. Efter några kast nedströms känner jag en ordentlig dragning dragning i linan men lika fort som det känns släpper fisken. Tusan också, efter ytterligare några kast, fisk på igen, en klumpeduns känns det som. Den är på, det sprattlar frenetiskt i spöet, den går och tjurar längs med botten. Neeeeeej, den släpper också. Nä allt ser bra ut när jag kollar flugan, tillfälligheter! Jag gör i alla fall rätt, har rätt fluga.

Loffe håller koll på husse!

En stund senare är det dags igen, ett våldsamt hugg från ingenstans. Tunga knyckar i spöet vittnar om en fin fisk. Efter en nervös drillning. Jaaa! Den ligger i håven, skönt! Jag ropar på Petra som kommer och tar några foton.

Vi har en bra bit att köra till Vemdalen och vi väljer att ta vägen via Ljungdalen, Flatruet och Tännäs hem. Flatruet är mäktigt att köra över. Det är så dramatiskt på något sätt.

Det vräker ner med regn på natten till sista dagen men fram på förmiddagen skingrar sig molnen och det skiner upp igen. Till min glädje har vattenståndet sjunkit igen i Ljusnan och vi beger oss till strömmen fram åt eftermiddagen.

På nytt visar det sig att nymfer funkar bäst, jag fångar fisk på fisk.

Jag kastar på nytt ut flugan och nästan momentant när det landar hugger det en fisk, det tar tvärstopp, ojojojoj, detta är en riktigt stor fisk. Försiktigt pumpar jag den närmre mig. Då gör den en lång rusning, på nytt sakta och metodiskt pumpar jag den mot mig. När den kommer närmare ser jag att det är en gädda som håller min harr på tvären i gäddkäften. En gädda på ca 1,5 kg, inte konstigt att det känns tungt. Efter en liten stund släpper gäddan och en svårt sargad harr kommer in till mig så jag kan kroka av den. Jag fick med det få film, just nu hade jag min Gopro på, gutt! Jag ska bara ta de berömda sista kasten då händer det! Ett kraftigt hugg, en jättefin harr, kanske resans största tar min svarta nymf i fridriften. Efter en stunds nervös drillning landar den i håven. Jag funderar mycket på det här med när en fisk ska räknas, det får jag väl återkomma till vid ett senare tillfälle.

Jag är nöjd med dagen, nöjd med resan! Det är som om det var regisserat, att största fisken tas i de allra sista kastet. Jag avslutar fisket, Petra och jag sitter och njuter i kvällssolen en stund innan vi åker tillbaka till Gästis och börjar städa och packa inför hemresan i morgon bitti.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines