Jag tänker i detta inlägg reflektera över moral och etik när det gäller spinn och flugfiske efter vår älskade sportfisk gäddan. Jag har länge tänkt på denna dubbelmoral som enligt mig är ganska utbredd inom gäddfisket. På många håll hör och läser jag om hur vi som sportfiskare värnar om gäddans bästa. Samtidigt så är det väldigt få som fiskar gädda hullinglöst. Det som först slår mig är att alla vi som flugfiskar harr och öring/bäcköring ser det många gånger som självklart att fiska med hullinglös krok. På många håll är det dessutom ett absolut krav för att få fiska. 
Om vi nu värnar så mycket om gäddan varför använder vi inte hullinglös krok då? Jag tror att en av förklaringarna ligger i gamla traditioner, att man förr fiskade enkom för att ta upp fisken man fångade och då självklart inte ville mista någon fisk. En annan förklaring ligger nog tyvärr mer på det giriga planet, används en hullinglös krok finns risken att man tappar någon fisk än om jag använder krok med hulling. Ur ett fiskeetiskt perspektiv måste det ju vara betydligt skonsammare för gäddan att bli fångad med en hullinglös krok och därmed minskad risk för skada. Samtidigt som överlevnaden borde öka om fisken släppas tillbaka så lite skadad som möjligt. Jaja jag vet att många nu kommer att känna sig kränkta och känna detta inlägg som ett påhopp men tänk om vi som utger oss för att vara sportfiskare och gladeligen sprider budskapet om att vi använder catch and release som metod med förbehållet att vi värnar om gäddans bästa och en bibehållen gäddpopulation.
Nu ska jag inte påstå att jag är på något sätt världsbäst på att söka på google men att hitta en hullinglös trekrok avsedd för jerkbait eller en shallowrigg är då inte lätt om det ens går. Lika dant när det gäller att hitta en krok att binda gäddflugor på. Jag har sökt efter ett hullinglöst alternativ men inte hittat mycket, men som sagt jag är ingen sökexpert på nätet. Nedan är en krok som jag bundit på.
Jag vet att det är en hel del av de som fiskar gädda med fluga som istället nyper in hullingen så att den ”blir” hullinglös. Och visst är det ett bättre alternativ eftersom man ändå tänker släppa tillbaka fisken till friheten. Jag tror att vi tillsammans kan sätta press på kroktillverkarna om fler efterfrågar hullinglösa krokar till gäddfisket. Lika viktigt är att ha med sig en kraftavbitare om nu olyckan skulle vara framme och kroken sitter djupt eller i en gälbåge men åter igen, om kroken är hullinglös lossar den ju mycket lättare och skadar fisken mindre.
Kanske är det till och med dags att de större gäddfisketävlingarna och gäddfestivalerna tar ansvar och inför krav på hullinglösa krokar. I vissa områden är fisketrycket mycket hårt, att använda hullinglösa krokar tror jag skulle kunna bidra till att gäddbestånden skulle framgent må mycket bättre!
Gäddan har många fiender redan som det är, under hela sin livscykel är den är den ständigt utsatt, den är en så kallad toppredator men den kan lika gärna bli föda åt en artfrände, säl eller skarv m.m. Olika intressen skapar reproduktionsområden för gäddan, dessa ”gäddfabriker” vårdas ömt av såväl sportfiskeklubbar som mer väletablerade organisationer, då är det rent av konstigt att vi inte fullt ut ser till att gäddan skadas minimalt när den fångas.
Nä nu är det dags att vi som älskar denna sportfisk tar vårt ansvar för att minimera skadorna på gäddan i samband med catch and release.
/Tight Lines
En hård drillning för att minimera mjölksyran hos fisken och en snabb release i vattnet och fisken är åter fri.
Straxt är det min tur, Fish ON! Denna fisk tas upp och räknas till fångskvoten och i ögonvrån ser jag Storfiskarns spö i spänd båge, joja tackar jag!
Snart är det dags igen. Otroligt vad pigga och starka bågarna är idag.
Denna får snabbt gå tillbaka.
Hela fenor och i utmärkt kondition, trots att sommarens värme slagit hårt mot odlingen som Tommy har, han stannar till och snackar en stund, alltid trevligt! Det är sannerligen idylliskt här i Norrefors, i dag är det väldigt låg vattenföring men långt ifrån ofiskbart.
Vi har ett extraordinärt bra fiske denna dag, fiskarna är sannerligen på hugget, plogar efter flugorna, är på och nafsar, missar och är på igen. Ja det är en sådan här fiskedag man drömmer om, jag får nypa mig i armen för att se att jag inte drömmer. Här en stilstudie i dubbeldrag av Storfiskarn.
Det blir många fiskar som faller för våra flugor, några av dom får följa med hem och andra inte.
Och som om detta inte är nog får jag plötsligt den vackraste öring jag någonsin fått!! Sann kärlek uppstår när jag får lägga ögonen på denna gobit. Visst är den vacker?
Efter några inledande kast stiger en harr och glufsar i sig torrflugan, alltid kul att få fisk tidigt, då vet man att rätt fluga sitter på tafsspetsen. 
Kanske inte åns gigant, men ändå. jag tycker det är liksom lite mysigt att känna timjandoften på fingrarna efter att jag återutsatt fisken. Den står en kort stund och tar igen sig innan den simmar iväg. Möjligen undrar den vad som hänt för i den mån den kan, ser den förvånad ut.
Jag fiskar mig nedströms en bit, byter fiskeplats och med jämna mellanrum hugger det. Det som slår mig är den vackra naturen, det känns som tiden på nåt sätt har stått stilla, som om en av John Bauers teckningar fått liv. När som helst kan en älva eller ett troll kika fram bakom stock och sten.
Jag misstänker att denna stenmur måste vara rester från när ån användes som flottled, vilket enormt jobb det måste varit att bygga detta……. för hand!
Resan går vidare mot en legendarisk plats. Jag känner väl till Hans Lidman, och läst en del om hans mytomspunna Svartå. När jag nu är i området måste jag ju bara leta upp hans ”svartå”, med hjälp av google vet jag snart vart jag ska åka. När jag kommer fram är det med lätt darr i knäna jag stiger ur bilen, jag kan känna historiens vingslag. Tänk att denna lilla å fått så stor uppmärksamhet, försiktigt smyger jag fram till åkanten i förhoppning om att få se någon öring, kanske var jag inte nog försiktig för någon öring får jag inte syn på.
Lite tagen av stunden allvar är jag allt, efter en stund beger jag mig mot Bollnäs och Söderhamn och nya fiskeplatser men innan nästa fiskepass, lite jobb. Jag får tips i sportfiskebutiken i Bollnäs om Klumpströmmen, stolt säger han i butiken att man varje år fångar någon en kiloharr där. Detta höjer ju förväntningarna något må jag säga.
Väl framme vid Ljusnans strand blir jag lite ivrig, det är en fin sträcka, ån delas upp av en större ö som delar ån vilket gör att den inte är jättebred. Här finns en hel del storsten och det borde det vara gott om ståndplatser. Jag beslutar mig för att testa ett naturfärgat haröra #14. Det dröjer inte många kast för än spöet står i båge. Alltså, det spelar inte någon roll hur länge man har fiskat, det är samma härliga känsla när linan sträcks upp när hugget kommer även om fisken är måttlig till storleken. 
Fish on!
Någon kiloharr blev det inte denna gång, några fina harrar blev det ändå. Det har varit en härlig resa, mycket jobb med många härliga både nya och ”gamla” arbetskamrater. Jag hoppas att jag snart får möjlighet att återkomma hit, jag tror minsann att jag funnit min egen Svartå.
Innan vi kommit fram till Vemdalen var det bara ett måste att åka ner och kolla vid ”strömmen”, detta klassiska fina fiskeställe som så många gånger belönat oss med hårda dragningar i fluglinan och härliga spöböj. Inte heller denna resa skulle ”strömmen” göra mig besviken. Denna plats har etsat sig fast i mitt minne då jag för några år sedan redan i fösta kastet fick en riktigt fin öring bland storstenarna nedanför spegeln. 
Plötsligt tar det tvärstopp bakom en av storstenarna, jag hinner tänka – öring?, jätteharr?, linan bara gick i sidled mot strömmriktningen, hårda tunga knyckar! döm om förvåning när det kikar fram en riktigt fin abborre i Ljusnans ytvatten.
Några granna harrar till blev det allt innan resan fortsatte mot Storsjö, men ett litet stopp i Börtnan är ju bara ett måste. Innan vi kom fram till Börtnan hade vi en härlig vandring till Fettjeåfallet som kantades av täta badstopp för Loffe i det kristallklara svala vatten som förövrigt hade bäcköring lite här och var.
Väl framme i Börtnan fick det allt bli en våffla med hjortronsylt och grädde innan fiskepasset.
Denna sommaren går verkligen till historien som den varmaste på 260 år enligt meteorologerna, det har nu i skrivandes stund inte regnat redigt på 3 månader här i Torsås. Detta avspeglar sig även i fjällvärlden där vattennivåerna är extremt låga samtidigt som vattentempen är onormalt hög. Lite högre upp i Sverige har man stoppat fiskekortsförsäljningen på grund av densamma. Ja, det är verkligen låg vattenföring i Ljungan vid Börtnan. Vid normal vattenföring syns inte någon av stenarna nedanför spegeln.
Här visade sig att torrflugorna var giftigast, en lokal variant från Vemdalen, en superpuppa med cdc vinge.
Ovanför nacken glufsar en magnifik harr i sig min fluga.
Den kämpar vilt och håller emot ordentligt i den strida strömmen innan jag får in den på lite lugnare vatten.
Ett annat tips från campen är Skärkån, en liten fin år som rinner från Ljungdalen ner mot Storsjö. På flera ställen bildas det små sjöar med strömmande vatten emellan som sedan tar ån vidare mot Storsjön och Sölvbacka strömmar. I en av dessa strömsatta partier mellan två mindre sjöar är den låga vattennivån inte lika påtaglig som på många andra ställen, återigen är det farbror Ekbergs specialfluga från Vemdalen som ger resultat, en riktigt fin guldgul Skärkåöring kan inte motstå flugan utan nyper den precis innan fluglinan rätar ut sig.
Ja, vad säger man, en fantastisk fin öring kröner vistelsen i Storsjö. Vi fortsätter att njuta av området och dess vackra landskap, jädrar vad här är vackert!
Resan går vidare mot Idre, vägen tar oss via Ljungdalen över Flatruet och ett nytt våffelstopp i Tännäs.
Resan har kantats av en förskräcklig massa renar, ett trevligt inslag förvisso, många foto på renar har det blivit. Här en ståtlig rentjur på klappavstånd från bilen.
En vandring till Nipfjällets topp hann vi också med.
Säga vad man vill, jag kommer inte på något annan ord än att skriva att det är vackert här också. Tystnaden är påtaglig, det enda man hör är en porlande bäck på avstånd.
Det sista fiskestoppet för denna resan fick bli Storåns utlopp i Hällsjön, ytterligare ett klassiskt fiskeställe i min flugfiskekarriär, i år har man tyvärr slopat denna sträcka som enbart flugfiskesträcka och istället öppnat upp den för (som jag uppfattade det) spinn och även maskmete, väldigt synd tycker jag. Nu fick jag enbart ett helt gäng med mindre abborrar och inte en enda öring, har aldrig fått abborre där tidigare.
Här nedan samma plats men vid två helt olika tillfällen.
En superhärlig semesterresa ”med inslag av fiske”
Det verkar bli en bra dag säger jag till Andreas som håller med. Några kast senare sträcks fluglinan åter när ett distinkt hugg kommer återigen underifrån, det var som tusan utbrister Andreas, vad har du för fluga egentligen undrar han? Jag visar min fluga för dagen, MR Green har jag namngivit den till eller kanske den skall få heta ”Fifty Shades of Green” med tanke på hur brutalt gäddorna behandlar denna fluga i sitt ”pleasure room”.
En fluga som inte ser mycket ut för världen men ack så effektiv! Flugan är ca 10-12 cm lång, liten och lättkastad med mitt klass 8 spö. Den funkar perfekt i dessa väderförhållandena som är idag, växlande molnighet med inslag av sol. Flugan jiggar fint och pulserar förföriskt vid hemtagning av fluglinan. För den som är intresserad har jag gjort en bindvideo, visserligen publiserad i ett tidigare inlägg här på bloggen men med tanke på hur denna fiskedag kommer att sluta visar jag klippet igen här nedan.
Åter igen en fin gädda avkrokad. Vädret är kanon, ja kanske lite varmt men vad gör det när gäddorna är urstarka. Någon fisk till är på och nafsar, Andreas har ett par hugg men dom vill inte riktigt fastna på hans fluga, PANG! nytt våldsamt ythugg på ”Fifty shades of Green”, dom är så urstarka så här års, riktigt kul att drilla sådana fiskar.
En snabb hantering då drillningen säkert gett en del mjölksyra i gäddmuskularuren.
Efter denna kanonad av hugg följer en stund av stiltje, kanske var det en huggperiod som var kort och intensiv eller så finns det inga gäddor i nästa vik och nästa som vi driftar, när man minst anar det smackar det på en grön krokodil igen, härligt!
Plötsligt hugger det som tusan igen, där sitter den och den är stark säger jag, då skriker Andreas – jag har en också, dubbelhugg! På vars en sida om båtens relingar fajtar vi nu vars en gädda samtidigt, detta är vad man drömt om när snön ven om knutarna i vintras och jag satt där vid bindstädet och drömde om dessa fantastiska fiskar. 
Det är bra konstigt att det nästan alltid är så att man måste hem när det är som roligast, dels väntar familjen, dels ser man även fram med spänning mot matchen mellan Sverige och England i fotbolls VM. Dags att börja dra sig mot hemmahamn.
Andreas kollar efter stenar, det är lätt att köra av brytpinnen.
Innan vi är tillbaka vid bryggan stannar vi till för några sista kast. Min gröna glitterfluga landar precis intill en vasskant, momentant kommer det en plog ut från vassen, ser du plogen utbrister Andreas, jag hinner inte svara förrän mitt slö åter står i båge. Snabba hårda knyckar skvallrar om att detta nog inte är en gädda. Fisken vill inte stiga mot ytan utan ivrigt försöker den simma mot botten, innan jag vet vad som så glupskt sugit i sig flugan vill jag inte ta den för hårt, jag vet ju inte om flugan sitter bra. Efter några rusningar visar den sig, en gigantisk abborre. Plötsligt börjar adrenalinet pumpa, bara den inte släpper! Kort efter håvar Andreas borren med ett sällan skådat lugn, JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!
En riktigt fin bonusfisk är uppe och självklart ska den dokumenteras, en riktig drömfisk tagen på fluga, jag är mållös, skakar lätt i knäna. Tyvärr fick inte Svenska fotbollslandslaget vinna åttondelsfinalen men jag fick mitt livs Aborre, självklart PB, 1220 gr och 42 cm lång, Stort Tack för fina foto och att du var med och delade den fiskeupplevelse, min gode vän Andreas.
Det började med fisk i första kastet, i dag använde jag mig av en svart /grön fluga, ca 12 cm lång, den enda flugan jag behövde denna dag för det högg mycket och våldsamt.
Mäktigt att se Storfiskarns spö i en härlig båge.
Detta var en sådan magisk dag, det kändes som det fanns huggvillig fisk i varje vik. En av fördelarna med att fiska gädda med fluga och flugan bunden på enkelkrok är att det sällan fastnar sjögräs utan flugan liksom ålar sig igenom sjögräshufsorna. Fler fiskar krokades av.
Det var dock inte alla fiskar som skrev in sig i historieböckerna storleksmässigt.
Summa sumarum, 12 fiskar uppe och minst lika många på som släppte, en härlig fiskedag i varmt sommarväder men framför allt en fiskedag tillsammans med min gode fiskekompis Magus ”Storfiskarn”, delad glädje är dubbel glädje. Nästa fisketur siktar vi på PB!
/Tight Lines
Lugnt och med stor vana håvar Andreas fisken, en fin lite båge som efter sedvanlig dokumentation varsamt återfår friheten.
Ska du inte pröva att fiska torrt frågar Andeas, jag är inte sen med att svara ja. Han väljer en Danica imitation till mig, (det är en exakt sådan som han nyss fått fisk på). Jag berättar att jag att jag aldrig fått en regnbåge på torrfluga, men nu infinner sig den där härliga goa fiskekänslan, med stort fokus lägger jag ut torrflugan strax intill ett vak men inte hugger fisken, nästa kast lika dant, Andreas coachar mig! Jag försöker sakta dra flugan mot mig, fisk vaka alldeles intill min fluga.
Ivrigt försöker jag fånga fler bågar på torrfluga men inga fler bågar kom upp denna underbara försommarkväll, inte för min del i alla fall. lite senare byter jag till ett svart haröra som jag kallar Loffeflugan, en fluga som fått namnet eftersom jag bundit den av päls från min svarta Cocker Spaniel. Första kastet, när jag drar in nymfen känner jag plötsligt att det sprattlar i spötoppen…….
Små fiskar är ju också fiskar, väl hemma grattar Loffe husse till fångsten:)
/Tight Lines
Ingen bjässe men det gör absolut ingenting, det är känslan som räknas och att man får bekräftelse på att ”man gör rätt”. Finns det en finns det ofta fler, en snabb och varsam release, rätta till flugan som blivit en aning tilltufsad och snabbt ut med nästa kast. Jag hörde för några år sedan att man kunde jämföra flugfiske med meditation och jag kan bara instämma med det. Det är ett slags mode som man kommer in i när armen och handen blir plötsligt ett med flugspöet och tankarna bara fladdrar iväg mot ingenting och allting på samma gång. Det blir plötsligt till en intern tävling med sig själv när det gäller att få till ”snygga” kast med dubbeldrag och tajta linbågar, fast man får inte tappa fokus på vad som händer i närheten av flugan, för när man minst anar det kommer en grön torped från sidan, en efterleksgädda som bara har en sak i sikte…
Just denna gäddan föll för en Black and Gold, en fluga som ger bra siluett både vid soligt väder och när det är mulet.
Nu skall den prövas, när jag vadfiskar efter gädda använder jag nästan uteslutande flytlina så även denna dag. Flugan rör sig förföriskt i det något humusfärgade vattnet. Strax efter att flugan landat några kast senare tar det tvärstopp, härliga knyckar i flugspöet skvallrar om att en gädda fallit för ”sillen”, flugan sitter perfekt i mungipan som den ofta gör när gäddan hugger lite snett bakifrån och vänder i samma rörelse som den hugger.
Testet utförd, betyg på fluga- MVG!
Några kast senare levererar Mr Green igen….
Gäddflugfiske är med all säkerhet världens bästa hobby, tycker jag i alla fall, en riktig energiboost.
Eftersom snösmältningen kom med blixtens hastighet var det fortfarande ganska högt vattenflöde så strategin var att börja fiska med sinktip för att komma ner till fisken som förmodligen står och trycker längs botten och sedan om det behövs byta till en intermidielina. Kl 06.00 är vi flera förväntansfulla flugfiskare på plats och inte många kast senare……. FISH ON!!
Första hugget kommer i poolen nedanför ”gropen”, en pool som för mig har kommit att bli en startpool de flesta gånger jag varit och fiskat i Norrefors. Jag brukar av tradition börja dagen med en grön glitterfluga men på grund av listig research kvällen innan då vissa av gängets medlemmar kanske var under påverkan av alkohol och då avslöjade sina innersta hemligheter om flugval vad gäller morgonfisket. Denna fångstman som jag tänker på har jag själv bevittnat när han vid en tidigare fiskeresa till anrika 
Morgonfisket var trögt för min del om man inte räknar den tidiga fångsten som jag nämnt ovan. Alla får fisk men i varierande mängd.
Plötsligt händer det!
Efter detta följer en kanonad av hugg, straxt nedströms en av stenarna innan gallerstoppet i slutet av åsträckan lägger sig fluglinan som ett S på grund av strömvirvlarna som bildas av de stenar som finns i vattnet. Flugan dras till höger och vänster, detta triggar en fisk som står parkerad lite nedströms, jag ser genom mina polaroidglasögon hela förloppet, fisken kommer rusande och missar flugan, nästa kast samma sak, fisken kommer rusande och det formligen lyser vitt i vattnet när den gapar efter min fluga, ett snabbt mothugg men NEEEEJ! jag var för snabb och flugan fastnar inte. Ett kast till och på nytt kommer samma fisk rusande som en torped och innan jag vet ordet av har den krokat sig själv, en härlig kamp följer innan den tryggt ligger i hovgarnet.
Efter detta får jag två bågar till på två kast, dock av den mindre storleken, de så kallade rymlingarna. Jag måste då säga att det är riktigt härligt att man valt flugfiske som hobby. Bjuder nedan på ett par filmklipp och ett par bilder från tidigare Norreforstrippar.
/Tight Lines!
Is there a more beautiful feeling than it cares on a fly that I have done myself. At the site of the plot it has been thought out how the flies will move seductively in the water and what color the flies should have. I have shown in previous blog posts how I design my pikeflies and how I think about coloring, etc. Against this background, I began to think of the absurd thing that happens when the pike strikes and you have drilled the fish. In that case, at least I have always have the biggest and longest pliers I have to unload the pikefly out the gaps, often the flies that I tied so carefully are totally massacred by the jaws of the tongue, or bend the hook to irkability. I think there should be a better way to unload the pikefly.
From thought to action
It is important that the wireleader is properly stretched in the muzzle before the fly with a distinct jerk is loosened from its attachment in the gorge. With advantage, you can hold the wireleader and bring down the Pike Releaser until it stops the hook bend. If the fly is in the gill arch, you can press the fly through the gill arch and remove the fly from the ”bet lock”, leaving the fly through the gill arch on the backside.
Yes, it is not difficult, I’m convinced that this simple ”invention” will save many hours of work when you tying your flies. One of the benefits of Pike Releaser is that you do not have to lift the pike out of the water if you choose to let go of the fish again, you will save the fly from unnecessary damage and last but not least, the fish will be damaged minimized.
I have the greatest respect for big hooks and have had to visit the health center a couple of years ago when a big hook badly bore deep into my thumb, but I can write this story another time. Since then I have had a lipgrip with me, especially for the smaller pike that I often feel more eager in their jokingly and because they do not weigh so much they do not hurt just as if you were to lift a larger pike in lip grip but hereinafter the lip grip stay home for now I have instead a Pike Releaser!
