Det ligger förväntan i luften, det är fjärde året och den femte tävlingen i Bergkvara Gäddfestivals historia. Detta år har vi valt att ha en deltävling på våren och en på hösten istället för en tvådagarstävling på hösten. Vi får väl se hur vi gör nästa år. Det har varit en intensiv period med mycket att göra på jobbet. Min far fyllde 80 år dagen innan tävlingen (18/10), ännu en gång- STORT grattis Pappa! Det är tack vare dig som jag har mitt fiskeintresse, förr var vi ofta ute och fiskade gädda på kusten, då, på den tiden var det ”Utö lys” som var det hetaste betet, det var innan både jerk och gummibeten fanns till gädda. Det var bara på Utö lys man fick gädda på, inte så konstigt, det var ju bara det betet man fiskade med. Inte heller var det någon som flugfiskade efter gädda, i vart fall visste vi inte om att det fanns någon som gjorde det.
Det är gryning när vi ger oss iväg, jag och min teamkamrat Sören ”Sir Toby” i PS Piketeam. Vi har kommit på andra plats så många gånger tidigare, kanske är det vår tur att ta hem det trovärda lagpriset Big Five denna tävlingen.
Det börjar bra för min teamkamrat han får några fina fiskar, jag har däremot har bara någon följare och en som är på en kort stund och sedan släpper. Plötsligt får Sören en fin 87:a, en urstark gädda som gör sitt yttersta för att inte hamna i håven.
Jag skiftar till mitt kära flugspö, kämpar i vinden, och skam den som ger sig, vi hittar en vik som verkar hålla en hel del fisk och plötsligt ser jag den berömda plogen komma upp bakom flugan, det tar tvärstopp, spöet står i spänd båge, härliga knyckar. Det gäller att hålla spänd lina eftersom kroken är hullinglös. Bergkvara Gäddfestival har som krav att alla måste fiska med hullingfria krokar. Vi i tävlingsledningen och som sportfiskeklubb känner att vi måste göra vad vi kan för att minska lidande och skador på gäddorna som fångas och sedan släpps tillbaka. Vi kommer att ha Martin Stålhammar från länsstyrelsen i Karlskrona hos oss snart, Martin har doktorerat i Catch and release och ska hålla föreläsningen kring detta intressanta ämne 19/11. Nåja, min fina flugfångade gädda mätte till 85 cm, nu känns det bra. Vi fiskar som ett team, Sören får förvisso flergäddor än jag men vi bidrar båda till att vi snart har ”fyllt pappret”.
Kort efter får Sören vilket visar sig vara tävlingens längsta fisk, 95 cm. En magnifik gädda i utmärkt kondition. Stort grattis till vinsten Sören!
Några kast senare ser jag en stor gädda komma glidande bakom min fluga, ett kort stopp i hemtagningen, nästa drag i linan och gäddan gör ett blixtsnabbt utfall och nästan inhalerar flugan, gäddan har en stor böld på ryggen. Den mäter till 86 cm, en liten ökning mot min förra flugfångade gädda men varje centimeter räknas när det är tävling. Jag messar min fiskepolare Andreas som också han jagar gäddan med sina flugor, jag får till svar att han och hans team har det mycket trögfiskat. Vi är visserligen inte så många som kämpar om flugpriset men det är lika mycket äran man kämpar om. Jag har tidigare skrivit om mina prototyper vad gäller vasskyddade gäddflugor och jag hade gjort en ny fluga som jag testat något pass tidigare, då funkade den som förväntat och inför denna tävling gjorde jag en lika dan fluga till Andreas. Nä, någon fin gädda var det inte jag fick men 86 cm är ju ändå 86 cm.
Gäddan med knölen verkar ändå pigg, den simmar snabbt iväg när den släpps. Vi får en till på 86 cm som hamnar på ”pappret”. När vi träffas inför prisutdelningen kan inte Andreas hålla sig, det är han och jag som är tävlingsansvariga för Bergkvara Gäddfestival. Jag får jag till mig av Andreas när vi ska kontrollräkna och granska bilderna som de tävlande har mailat in att han fiskat med sina flugor hela dagen utan att ha fått upp någon fisk. Han har bara haft något nyp i flugan, han tröttnade på att det fastnade sjögräs på flugan. Andreas bytte till flugan han fått av mig tidigare i veckan och på första kastet hugger en gädda, en mycket grov fisk, han berättar att den gör flera kraftiga rusningar i hopp om att komma loss från flugan. Den fina gäddan mäter till hela 89 cm och flugtävlingen är avgjord. Andreas är glad och ja det känns nästan lite komiskt att det blev som det blev. Ett stort grattis till dig Andreas! En magnifik flugfångad gädda, bra gjort!
Nöjda med vår insats för dagen åker vi tillbaka till bryggan.
När vi räknar samman resultaten för dagen visar det sig att vi (PS Piketeam) har vunnit lagtävlingen Big Five med våra 439 cm fördelade på fem fiskar. Årets lag blev Team Pikejägers med 192 cm fördelat på sina två längsta gäddor, en från vårtävlingen och en från denna hösttävlingen, priset för tävlingens längta gädda gick till min teamkompis Sören med sin 95:a. Det var två tävlande som fick upp var sin gädda på 95 cm men Sören hade den individuellt näst längsta gäddan och tog därmed den den vinsten. Andreas tog hem flugpriset med 89 cm.
Stort grattis till alla som vunnit och stort Tack till våra sponsorer!
Jag längtar redan till nästa års Bergkvara Gäddfestival
Gälgreppet-Flugfiskebloggen med drag i
/Tight Lines
Nå ja, nu var det denna fiskeresa som jag skall berätta om, som jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg att jag redan stannat till vid Vemforsen och kikat, en strömsträcka som ser väldigt inbjudande ut för en flugfiskare. Jag har sett i ett youtubeklipp från Juni i år där Jonas som jag nämnt här ovan ”drar” harr i parti och minut i Vemforsen så mina förväntningar var minst sagt höga. Ska nämnas att jag fick flera heta tips på fiskeplatser kring Malung av Jonas inför denna resa.
Denna plats som jag inte vet namnet på fick av mig heta ”vindskyddet”, detta är en mycket intressant sträcka som är lättvadad till stora delar. Den hårda vinden denna dag gör det minst sagt besvärligt att fiska torrt, det är även mycket skum som flyter och guppar bland vågorna vilket gör det nästan omöjligt att se min torrfluga. Nä, det får bli nymf istället, på med ”Loffeflugan”. 
Det dröjer inte många kast innan hugget kommer och ”Harry” sitter krokad.
Ingen bjässe men det är alltid lika skönt att känna att ”man gör rätt”. Snabb indragning av fluglinan och straxt är den bredvid mig och den får friheten åter.
Sedvanlig cigarr efter första landade firren.
Efter cigarren är det bara ut med flugan igen.
Denna firre är lite större, det känns verkligen härligt! Här står jag utvadad helt själv, bortom alla vardagsbekymmer, ja flugfiske kan verkligen jämföras med någon slags terapi, släppa all stress, att förena kropp och själ med naturen, känna inre harmoni, mindfulness, det är detta jag känner, det råder det inget tvivel om. Jag njuter för fullt!
Det är inte bara fisket som fångar min uppmärksamhet denna dag, naturen har mycket att erbjuda. Jag har på många platser vandrat längs med åar och slagits av hur många som måste ha gått på samma plats före mig, alla dessa upptrampade stigar men inte här! Här verkar naturen vara orörd, här finns spår av en svunnen tid och tänk om alla dessa träd kunnat berätta sina berättelser om vad de upplevt. Ett bäverfällt träd till exempel, hur länge sedan var det sen det föll i backen? Hur många bävergenerationer sedan? Gamla träd ger liv åt nya.
Fisket denna dag har varit helt okej med tanke på väder och vind.
I receptionen på campingen morgonen efter möts jag ännu en gång av glada, trevliga hjälpsamma människor, det är så härligt att det kan vara så. Jag får även tips på fiskeplatser av dom som är värda att pröva, de sätter små kryss på kartor, pratar om fisket och även jakt för det delen. En av tjejerna i receptionen frågar förläget om vi har älg så långt söder ut som jag kommer ifrån, hmmm, skärpning på den!! 🙂
Jag gör mitt bästa, byter flugor, fiskar snett nedströms, lägger ut flugan tvärs över strömmen, försöker fiska djupare, snabbt, långsamt. Men inte ett hugg, inte ens en dragning i linan. Ja, så kan också fiske vara.
Här är så vackert, hösten börjar så smått göra sig påmind, det var en kort fisketripp på ett par dagar men det är bättre än ingenting. Både Vemforsen och Ogströmmen har absolut potential att vara riktigt bra. På vägen hem ringer jag och pratar med Kent, vi dryftar fisket så klart och hur det var förr, tänkbara orsaker till förändringarna som skett vad gäller fisket i Malungstrakten. För något har hänt enligt Kent, medellängden på fisken har ändrats genom åren och tråkigt nog är de riktigt stora exemplaren sällsynta nuförtiden. Överlag finns det gott om harr i strömmarna, Kent berättar att han nästan uteslutande tar dom på torrfluga.
Jag använde mig av en bit jerktafs, med avbitares hjälp klippte jag till rätt längd, sedan med plattång böjde och bockade jag den till önskade vinklar. Jag fäster den med bindtråden när jag gjort ca halva flugan så att den kommer på ”rätt ställe”. Jag slutfixerar den med uv lim och mer bindtråd, kanske borde den lödas för att sitta riktigt ordentligt. Det ska tilläggas att detta är lite av en prototyp men det är min bästa prototyp hittills så det är därför jag skriver om den.
Min tanke med detta vasskydd är som sagt att det lätt skall hålla undan sjögräs och annat skräp som kommer i vägen för flugan, samt att det inte ska hämma flugans gång i vattnet. När gäddan sedan hugger är tanken att de båda ”spröten” lagom ge vika så att krokningsegenskaperna är goda och jag inte tappar fler fiskar än om flugan inte hade haft vasskydd, och att spröten sedan återgår till utgångsläget. Jag prövade först med titaniumwire med jag tyckte det var alldeles för svårt att bocka och få det att hamna på rätt ställe, samt att iallafall den wiren jag hade var alldeles för vek, (det finns säkert kraftigare).
Där vi fiskar denna dag är det mycket sjögräs så flugans konstruktion får verkligen bekänna färg. Till min glädje funkar den utmärkt och liksom bara glider igenom, förbi och över sjögräset som kommer i dess väg. Den har dessutom en mycket fin gång i vattnet. Att flugan funkar råder det inget tvivel om.
Efter några rusningar tar jag ”gälgreppet” och fisken dokumenteras med några foton innan den återfår friheten, kroken sitter bra och de båda spröten är undantryckta åt var sin sida om krokspetsen, precis som jag önskade.
Inte någon gigant med det gör inget, jag är nöjd med att min ”uppfinning” funkat felfritt. Tack Andreas för en trevlig fisketur och för fina foton!
Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i
På vägen upp till Vemdalen stannar vi till vid Vemforsen straxt utanför Malung, jag har fått tips på detta fiskeställe av Jonas Olsson som pratat sig varm om Vemforsen. Jag har planer på att återvända hit i september. Det ser riktigt inbjudande ut må jag säga men något fiske hinns inte med just nu.
Färden går vidare mot Vemdalen och ”Gästis” ett mycket trevligt vandrarhem där jag bott många gånger förut under våra resor hit. Vi anländer sent på kvällen.
På vägen upp möts vi av självaste skogens konung, en majestätisk sextaggare står och käkar alldeles intill vägen, tiden liksom stannar och vi njuter av stunden.
Morgonen därpå börjar självklart med ett besök hos Ekberg, fiskekort inhandlas och självklart några fiskeprylar. Det är konstigt att man alltid behöver något när man besöker en fiskeredskapsbutik.
Färden går vidare mot ”strömmen”, jag kan ju inte vara i Vemdalen utan att fiska i Strömmen, det enda som kan vara ett hinder är om vattenståndet är för högt, ån är ju reglerad.
Tänk att man kan få vara här helt själva, hela eftermiddagen och kvällen, inte en enda människa förutom oss två och våran hund Loffe. Här är sannerligen vackert, jag får nästan känslan av att vara på helig mark, så många minnen från tidigare fiskeresor. Förväntan ligger i luften, iallafall för mig.
Glädjande nog är vattenståndet lågt vilket innebär att jag utan problem kan vada bland storstenarna nedanför ”spegeln”.
Loffe håller koll på husse.
Det dröjer inte länge förrän första harren krokas av, alltid skönt. man får liksom en bekräftelse på att man gör rätt, att flugvalet är rätt, ja det känns helt enkelt bra! Flugan är en typ svart haröra bunden av päls från vår svarta Cocker Spaniel Loffe, den så kallade ”Loffeflugan”.
Sedvanligt åker cigarren fram och jag tar några puffar som traditionen bjuder efter första landade fisken när jag är på fiskeresa.
Inte någon rekordfisk men det känns helt underbart, några fiskar till krokas av innan det är dags för lite käk. Några renar kommer nästan kusligt nära innan vi bryter för dagen.
Nästa dag bär det av till Börtnan, ett för mig klassiskt vatten, här har jag tagit mitt PB på harr, brutit av ett flugspö, haft mitt livs harrfiske vad gäller antal, ja minnena är många från denna plats. Förra året var det väldigt lite vatten när vi var i Börtnan. Enligt Ekberg skulle det vara 8 kubik/s i dag vilket bara är marginellt mer än förra året men fullt fiskbart iallafall på vissa ställen. Jag hade fått färska rapporter från en ambulanskollega som bara någon dag innan varit här i närheten och haft kontakt med storöringen. Förra året fick jag sista fisken på nacken ovan spegeln precis där huvudfåran bildas. Mitt mål var att försöka ta dom på torrt där i år igen och jag blev inte besviken.
Innan fisket börjar blir det ett stopp på fiket i Börtnan och lite käk.
Äntligen här igen!! Jag påminns åter igen om hur viktigt det är som flugfiskare att kunna använda sig av olika metoder inom flugfisket, något som idag skulle visa sig vara fångstgivande.
Det dröjer inte många kast förrän en harr slurpat i sig torrflugan ”Ekbergs specialare”, en superpuppa med cdcvinge. Bilden nedan från förra årets fjällenresa, så ser iallafall flugan ut.
Fish on!!
Det hugger friskt, plötsligt är flugan borta, jag byter till en klinkhammer med oliv kropp och ljust grizzlyhackel. Här är betydligt större fisk, jag njuter verkligen av stunden och nuet.
Dagen avslutas med en toppfisk på 40 cm, det är som i en saga med lyckligt slut, mycket nöjd ringer jag till Petra som skyndar sig dit från promenaden med Loffe för att ta några foton innan fisken återfår friheten, jag tackar firren för god kamp och säger på återseende herr harr:)
Här en film från resan.
Gälgreppet – i samarbete med SAMEO
Jag har tidigare känt att linkorgen haft tendens att hamna för långt ner om jag släppt för mycket på remmen runt midjan vilket inte heller varit skönt. Nu sitter den i den höjd jag vill ha den, och den kan lätt justeras i höjdled om det behövs.
Det är bara att trä remmen över axeln och börja fiska. För någon vecka sedan hade vi en mini Fly Vs Jerk tävling. Ja, egentligen började denna lilla tävling redan förra året då Filip (min son) , Magnus ”Storfiskarn” och jag utmanade ”Fille” i denna utmärkta tävlingsform. Fille fiskar jerk/gummi och vi andra två fiskar fluga. Orättvist?, nä det tycker inte jag, Fille kastar ju mer än dubbelt så långt som vi gör med flugspöna. Sagt och gjort, i mitten på Juni bar det av till Blekinges underbara skärgård. Vi är taggade till tusen ocg snart bar det iväg ut på havet. En frisk vind höjde förväntningarna något men strålande solsken utan en molntuss på himlen skvallrade om att vi nog kommer att få kämpa för att få upp någon fisk alls.
Men det dröjer inte länge förrän Flugspöet står i båge.
Eftersom det blir lite trångt i båten med tre man och alla prylar känner jag att det är ganska skönt att ha den där linkorgen. Man slipper trassel med linan för alla som flugfiskar vet ju att det är få saker som fastnat i något så lätt som en lös fluglina. Dagen går och det är otroligt jämt mellan de båda disciplinerna. Tillslut står det klart att fluga vinner över jerk med 12-11. En rolig, härlig avkopplande fiskedag i goda vänners lag är till enda. 
Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i
En fluga som jag band inför senaste trippen till 
Precis när jag ska packa ihop och åka hem kommer det ett par och går längs med vattnet, det visar sig va en kille som heter Mikael tillsammans med sin fru, de är på genomresa och svängde bara för bi för att kolla in detta regnbågsvatten. Det visar sig att Mikael är lite av allt i allo vid 
Det är verkligen fint här, nästan så där lite trolskt. Snärjebäcken är precis som det låter en liten bäck men själva fiskevattnet övergår från bäcken till en damm som ser ut som en gammal kvarndamm. 
Mikael berättar att han hjälper klubben med att röja sly och hålla fint kring vattnet, för det får han ett årskort och kan därmed fiska här så ofta han vill. Givetvis blir det en diskussion om flugval, Mikael är inte sen med att avslöja vilken fluga som funkar bäst just i detta vatten och självklart finns ju inte en sådan i min ask. Som en sann flugfiskebroder skänker han ett par av dessa ”måsteflugor” till mig, jag tackar ödmjukt och byter snabbt till ”Svens Fluga”.
Jag tänker att den där Sven måste ha gjort ett gott intryck på flera av de som fiskar här idag för maken till vänliga och givmilda människor får man leta efter. Jag promenerar en bit längs med stranden och stöter snart på en till som ofta syns vid detta vattnet. Du säger han till mig, du ska få ett par flugor av mig, dom är ett måste här i Snärjebäcken säger han. Gissa vad jag får för flugor av honom. Ja just det, ”Svens Fluga”. Åter igen tackar jag för denne mans givmildhet. Jag fiskar med ”Svens Fluga” och känner ett par nyp i fluglinan men inget riktigt hugg ännu. Jag går vidare, det är flytbryggor strategiskt utplacerade runt hela vattnet. Mikael har gått över på motsatta sidan och plötsligt ser hans spö böjt i en härlig båge. Det är mycket fisk här, dom hoppar och vakar rikligt. Efter ytterligare en stund stöter jag på en fiskare till. Vänta ska du få ett par flugor av mig säger han, jag hinner tänka att nu blir det intressant, tills han öppnar sin flugask och det är säkert 50 st av ”Svens Fluga” i asken. Ja du säger jag med ett leende, jag förstår vad du brukar fånga dina bågar på. Även han plockar ut några ”måsteflugor” ur sin ask och ger till mig. Självklart tackar jag för flugorna och stänger min flugask, traskar över till andra sidan där Mikael nyss krokat en fin fisk. Efter en stund byter jag till min favoritfluga, bobyflugan, och ett par kast senare….
Och vips så släpper den, några kast senare får jag ett stenhårt hugg, fisken rusar ursinnigt så det skriker så där härligt i flugrullen, backingen får se dagens ljus och långt där borta hoppar fisken högt, skakar till och släpper lika fort som den högg. Nåja, visst är det kul att få kroka av en fisk men det bevisar ändå att jag gör rätt och har ”rätt fluga” hehe. Det är dags för mig att åka hem, Jag tackar Mikael för att jag fått följa med hit till vackra Snärjebäckens regnbågsvatten. När jag åkt ca 5 min ringer Mikael och säger, du jag fick just den som släppte för dig, jag skattar och gratulerar honom till fisken. Han skickar en bild på den nyfångade bågen.
Jag kommer gärna hit snart igen, så på återseende Snärjebäcken.
Efter en del tappra försök att nymfa hugger en fin regnbåge på en av de rosa kreationerna, en stridig fisk som får syna håven efter en god kamp.
Jag har en klar strategi denna dag. Efter att ha fiskat här i höstas och insett hur viktigt det är att inte bli statisk i mitt flugfiskande utan tänka på och vara inovativ i mitt flugfiske har jag förberett mig på bästa sett. Av gammal hävd och tradition fiskar jag ofta med streamers när jag fiskar regnbåge, mycket för att jag brukar få fisk på just streamers. Mitt mål i dag är att få fisk på både streamers, squirmy wormy och boobyflugan. Det står klart för mig att om jag ska var framgångsrik i mitt flugfiske måste jag behärska flera metoder och strategier, detta gäller självklart inte bara regnbågsfisket utan det mesta inom flugfisket.
Med i gänget är en av mina allra bästa vänner, fiskepolaren Magnus ”Storfiskarn” Augustinsson, Magnus gör verkligen skäl för sitt alias. När det gäller flugfiske och speciellt flugfiske efter regnbåge vet jag ingen som ens kommer i närheten av Magnus kapacitet, likt en mink nosar han upp ståndplatser, djuphålor m.m. Han är en formidabel flugfiskare och flugbindare helt enkelt, han har flera gånger varit min mentor i flugfisket och idag är inget undantag. Här nedan en av Storfiskarns fångster denna dag.
Det är en härlig stämning längs med Mieåns strömmande vatten och Norrefors tillhörande dammar. Flera har sett ”den stora” simma omkring vilket triggar stämningen längs med vattnet.
En av ”dom stora” glider majestätiskt förbi flera gånger vilket ger mig en tydlig pulsökning. En i gänget lyckas kroka en av dessa stora bågar, en riktig gigant på 7,6 kg. Tyvärr var inte min kamera med just då, grattis till den fina firren! Plötsligt rätas fluglinan ut och jag känner återigen de karakteristiska knyckarna i spöet, nu då, jag tar det försiktigt men drillar ändå fisken bestämt. Efter en stund landar jag fisken i håven och jag har fullbordat det jag har satt mig för, min strategi har fungerat. 
Vilken dag jag haft, jag får några fiskar till som släpper efter en stunds drillning men det gör mig inget, jag gör ju rätt eftersom det hugger. När jag sätter mig i bilen och ska åka hem denna varma vårdag visar bilens termometer 27 grader varmt, kanske är det just det varma vädret som får fisken att gå lite djupare och glupskt slurpa i sig min boobyfluga. Jag säger på återseende till camp Mayfly- Norrefors och du Magnus – än en gång, grattis på födelsedagen!
En klassisk sträcka för mig är denna sträcka ovanför och nedanför ”bron”. Andreas och jag börjar fiska uppströms och föga vet jag i denna stund att jag inom kort ska komma att uppleva en av mina mest minnesvärda stunder vad gäller öringfiske i strömmande vatten. Jag börjar fiska med en klassisk naturfärgad harörenymf i stl 12, Andreas har fiskat en del med Jonas Olsson och börjar få kläm på nymftekniken, han knyter en squirmy wormy på tafsspetsen. Att ”tjecknymffiska” innebär i stora drag att flugfiskaren med kort lina kastar uppströms och låter nymfen dansa mellan stenarna bottennära medans nymfen driver med strömmen nedströms. Fiskaren gör mothugg när nymfen beter sig onormalt i driften eller ett synligt hugg sker. Efter ett par minuter säger jag, jag ska filma dig till Andreas, vi står på varsin sida om ån och det kan ju inte bli bättre, efter ett par kast hugger en fin öring resolut och allt kom med på film.
Tyvärr behagade inte denna firre följa med ända in till hoven utan valde att själv avgöra när den ville ha friheten åter. Sorgen efter den förlorade fisken varar inte länge. Vi fiskar oss nedströms en bit och snart är det dags igen, fisk! ropar Andreas och hans spö står på nytt i en härlig båge. Jag hinner inte med med kameran förrän fisken ligger i håven, denna ska minsann inte tappas för att den drillats för länge.
Snabbt foto och mätning (38 cm) sedan åter till friheten, den simmar snabbt iväg. Detta sätter griller i huvudet på mig, jag har aldrig fiskat med squirmy wormy men nu kan jag inte låta bli. Jag riggar mitt spö med det jag har och försöker så gott jag kan att göra som Andreas, med uppströmskast och följa med med sträckt lina och tafs. Jag försöker känna vad som händer med nymfen när den studsar mellan stenarna i driften och plötsligt ser jag en virvel efter flugan, tusan också där var en sa jag till Andreas, vi står i mitten av ån nästan rygg mot rygg och nyffiskar, ja iallafall gör Andreas det. I nästa kast känner jag att det drar till i linan, fisk nästan skriker jag och gör mothugg, men jag känner bara en darrning i spöet, ett kast till, vid hemtagningen av flugan ser jag plötsligt ett vitt gap komma upp bakom flugan, när det ser ut som fisken har flugan i munnen gör jag på nytt mothugg men nääää inte heller denna gången fastnar den. Nytt kast, fisken är med nästan fram till fötterna och vänder. Nu då! nästa kast uppströms som jag lärt mig, följa med, känna vad som händer, och plötsligt, där sitter den!! Fisk! ropar jag till, trots att han bara står en meter från mig. Försiktigt nu så den inte släpper, Andreas hovar fisken och jag kan andas ut, mina knä skakar, händerna skakar, öringfrossa! Eller är det adrenalinpåslaget som gör sig påmint. Vi går upp en bit till en liten ö mitt i ån. Där mäts och fotas fisken. Om jag är lycklig, ja det är bara förnamnet, och så får jag dela detta ögonblick med en av mina allra bästa fiskekompisar, det kan inte bli bättre. Den mäts till 37 cm.
Den återfår friheten, och där är jag, insuper livet i ett djupt andetag, vi gör hi five. Nä nu måste jag fiska säger Andreas, vänta på mig säger jag ivrigt. Det dröjer inte många kast förrän Andreas spö på nytt står i båge.
Jonas och hans son Jerry har anslutit oss, de började fiska en bit ovanför oss tidigare idag. Medans vi vuxna står och pratar lite fiskar 12 årige Jerry, han har bra teknik och plötsligt hör vi honom – Fiiisk! Pappa Jonas skyndar till undsättning med hoven och om jag kände mig lycklig innan är det ingenting mot vad Jerrys ansikte utstrålar.
Jag får mig en pratstund med Jonas under tiden vi tar oss en bit uppströms. Jonas tävlar i svenska landslaget i flugfiske och vet vad han pratar om. Jag får inte bara tips om hur jag strategiskt ska tänka, han berättar hur han läser vattnet och jag får ovärderliga tips på hur han gör praktiskt när han nymffiskar och inte minst, jag får några flugor av honom. Jag tackar honom självklart för flugorna och dessa tips!!
Eva-Lena Philip kommer förbi, hon och hennes man arrenderar en del av Alsterån, den del som kallas för 
Vi strosar sakta framåt i gångarna, man känner igen många, det är verkligen en härlig stämning här i Jönköping. Överallt pratas det fiske på olika sätt. Vi träffar Ken i 
Snabbt ser jag att Johan binder sina flugor också han med stor noggrannhet, han lämnar inget åt slumpen. Jag lägger märke till att han klipper bucktalien i bakkant innan han viker bak den på så sätt att det ger maximalt stöd åt kragen som bildar huvud när han viker bak bucktalien, små detaljer som säkert har stor betydelse för hur flugan uppför sig. Jag lägger också märke till hur lätt han dressar sina flugor. Inget onödigt materiel som stör flugans gång. Här nedan en lättdressad skönhet.
Vi står och pratar en bra stund med Johan, det är oerhört intressant att lyssna på hans erfarenheter från såväl gäddflugbindningen som från det praktiska fisket i Finland där han bor och fiskar. Som gäddflugfiskare njuter jag ända in i själen. Johan binder fantastiskt fina flugor, lätt dressade, bundna med en helt annan uppbyggnad än Ulfs. Till min lilla undersökning då, Johans åsikt är vad jag förstår att ögon på gäddflugor är mer till för fiskaren än att det ger fler hugg vilket bekräftar min teori. Kul att träffa dig Johan!
Vi strosar omkring i myllret av människor som pratar fiske och träffar plötsligt Sussi Stridh i Hardys monter. Sussi har bundit gäddflugor på allvar sedan ca 4 år. Hennes flugor är även de fantastiskt fina.
Sussis flugor är bundna utan bucktail, hon använder istället andra syntetmaterial vilket gör att de ser stora ut men är enligt Sussi lättkastade med hennes klass 8 spö. De är på ett härligt sätt lite buskigare. Jag tänker att jag skulle vilja fiska med några av dom, dom rör sig säkert förföriskt i vattnet. Sussi har jag följt genom hennes blogg, utvecklingen vad gäller gäddflugbindningen går spikrakt uppåt. Jag lägger snabbt märke till några intressanta detaljer med hennes flugor. Hon har hittat sin egen bindstil, inspirerad från andra bindare kan man tänka.
Samtliga flugor har ögon (återkommer till det). Sussi har gjort några av flugorna vasskyddade, detta har jag också experimenterat med, jag upplever dock att krokningsegenskaperna försämras något vilket Sussi håller med om. Hon har valt att binda in en tjock nylonlinebit på krokböjens utsida som fästes in fram vid krokögats undersida, ett genialiskt drag då hon berättar att hon har fiskat där det är mycket vegetation och fastnat med flugorna i de långa trådalger som ibland växer rikligt på vissa ställen. Flugorna med vasskydd har även visat sig vara väldigt effektiva, det vill säga slingrat sig förbi vasstråna där det har varit stubbvass. Flugorna är vackert taperade och även dessa bundna med stor noggrannhet. De trycker säkert mycket vatten framför sig vilket gäddan känner och gör att den lockas till hugg. Och så till mig undersökning om ögon på gäddflugor, Sussis åsikt är väldigt lik min måste jag säga. Det ser väldigt bra ut för oss människor att det sitter ögon på gäddflugor, jag tänker att det är nog för att det lätt blir ologiskt annars, jag menar att det finns ju iallafall inte i dom gäddlokaler jag känner till betesfisk utan ögon. Men att de skulle på något sätt vara avgörande för om gäddan väljer att hugga på flugan eller inte, nä det tror iallafall inte jag och som jag uppfattade det håller Sussi med mig på den punkten.
Det har varit mycket intressant och inspirerande att träffa och diskutera gäddflugbindning med dessa duktiga gäddflugbindare. Det sporrar mig till att fortsätta binda gäddflugor och fiska gädda på kusten. För egen del känner jag att jag hittat en bindteknink som fungerar, och det blir inga ögon på mina flugor! Nedan några av mina egna gäddflugor bundna av mig.
Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i
Det är alltid lite speciellt natten inför en tävling, på något sätt ligger man och funderar på om man glömt något, om förberedelserna är tillräckliga osv. Lika dant var det natten inför 
Ja, det är inte bara en gäddtävling utan självklart en inbördes familjetävling. Det är första gången Sören och jag ställer upp i Balticgäddan, vi har tävlat några gånger tidigare men då i den mindre och mer lokala tävlingen Bergkvara Gäddfestival.
Kl 06.45 är vi på plats i Kalmar på Baltic skeppsfournering och kvitterar ut vår mätbräda och våra tävlingsbrickor men vi är långt ifrån själva. Drygt 150 duktiga gäddfiskare fördelade på 59 lag står och bara väntar på att bli ivägsläppta. Som alltid är förväntningarna höga och ambitionerna stora när det är dags för tävling, man liksom ställer sig på tåspetsarna, försöker göra det där lilla extra för att lura gäddan till hugg. Jag och min teamkompis Sören har åtskilliga fisketimmar tillsammans att luta oss tillbaka på, vi känner varandra väl och vet varandras kapacitet. Jag har de senaste åren nästan helt gått över till att fånga gäddan på fluga vilket ofta har visat sig vara en lika listig som bra strategi. 
Jag börjar dagen med flugspö i hand men det går trögt, ca 30 min efter att vi börjat fiska kommer första hugget, en fin liten gädda som mäter sig till 70 cm prick. Jag överger flugspöet till förmån för spinnspöet.
Efter ytterligare en stund är det dags för nästa gädda att syna mätbrädan, även den håller minimimåttet på 70 cm.
Dagen går och vi har kontakt med fisk lite då och då. Plötsligt tar det nästan tvärtopp för Sörens minigris, (jag kallar den för det), den minsta i pigshadfamiljen (15 cm). Den visar sig vara helt outstanding denna dag. Här nedan vår för dagen största firre (93 cm).
Förvisso får jag också fisk men dom riktigt stora vill liksom inte bli krokade, jag fiskar blandat med Buster jerk 2, Baby buster och med Pigshad jr 25 cm.
Dagen går fort och det är dags att åka till bryggan så vi hinner in till Baltic och lämna mätbräda och fångstbrev innan kl 17.00. Nöjda och glada summerar vi dagen och vår första tävling i Balticgäddan. Vi ”fyllde pappret” och fick ihop 428 cm totalt för våra fem längsta gäddor. Vi känner att vi inte kan ha gjort något annorlunda, nu får vi se hur lång det räcker. Under dagen har vi fått rapporter om att det varit trögfiskat på många platser.