”There and back again”
Den meningen kom jag och tänka på när vi åkte genom skogarna på väg till Alsterån igen.
Har ni läst och sett Sagan om ringen filmerna känner ni säkert igen den meningen. Jag är en stor Sagan om ringen nörd och runt allt som har och göra med Tolkiens magiska värld. Tror jag läst trilogin 3-4 gånger och då är jag absolut ingen bokmal, filmerna vet jag inte hur många gånger jag sett, men det var flertalet gånger bara på bio. Det är något speciellt med Tolkiens värld, det mystiska och magiska. Alsterån är för mig lite magisk, denna lilla pärla som påminner mycket om de strömmande vattendragen i Jämtland och Härjedalen. Smålands egna lilla fjällvatten. Nu var vi tillbaka igen i Alsterån för att se om vi kunde hitta några öringar.
Jag har alltid tyckt jag har bra koll på Alsterån och kan de flesta sträckorna men de finns mycket jag fortfarande inte ha utforskat. Just denna dag så skulle vi bli guidade av en som verkligen kan området, Johan och hans hund Kenny. Johan driver tillsammans med sin fru Eva-Lena Vidinge Gård och ansvarar för Strömfiske Alsterån.
Tanken för denna dag eller förhoppningen var att det skulle kunna bli lite torrflugefiske på vakande öring men vädergudarna satte lite käppar i hjulet för det. Dagen började med ett riktigt ösregn och prognosen såg inte lovande ut. Jag och Peter som har fiskat mycket ihop sista åren och väldigt mycket sista tiden, begav oss hemifrån runt 10 och regnet hade avtagit något nu åtminstone.
Det är förbaskat trevligt att ha en fiskebroder som är lika ”nördig” som en annan i flugfisket och allt runt omkring, vi tänker väldigt lika kring mycket och alltid händer något utöver det vanliga när vi fiskar ihop. Så även denna gång, men mer om det längre fram.
Efter en ca timmes bilfärd är vi framme vid Vidinge Gård och Johan väntar på oss. Vi skall ned till zon 5, kör man via Älghult så kommer man lätt åt zon 6 och 5, oftast brukar jag fiska zon 2 och 3 och de når man enklast via Målerås. Vi stannar till vid ett enormt kalhygge, mobiltäckningen är sådär, skog överallt, grusvägar och lite längre nedanför kalhygget skymtar man ån. Fjällenfiske känslan är påtaglig. På vägen ned mot vattnet berättar Johan om deras visioner och tankar kring framtiden. De jobbar långsiktigt och tankarna kring framtiden låter lovande, sunda och spännande.
Vädret är nu stabilt men mulet och väldigt få insekter som är igång. När vi kommer ned till vattnet möts vi av en kanonfin sträcka, ett lugnflyt som påminner mig om sträckorna uppe i Veman, Vemdalen där jag lärde mig flugfiska en gång i tiden. Ån viker sedan uppåt i en skarp sväng med lite snabbare vatten och strömmar. Vid rätt tidpunkt och med lite insektsliv så kan detta nog vara en fantastisk sträcka för lite smygfiske på vakande öring. Peter och Johan stannar kvar på denna sträckan och fiskar torrt i förhoppning om att kunna lura upp någon fisk. Jag fortsätter uppströms för att leta vak och bättra nymfsträckor. Jag har för dagen ett sprillans nytt spö, Vision Stifu #5 ett av de snabbaste spöna som Vision har att erbjuda och ett spö som jag trodde skulle passa min kastteknik. Förutom Stifu spöet hade jag mitt nymyspö laddat, Vision Nymphomaniac. Jag testar flera fina ”spots” utan resultat och vandrar på en bra bit uppströms. En otroligt fin sträcka som jag aldrig tidigare fiskat, med flera fina tänkbara ståndplatser. Efter en ca halvtimme så har Peter hunnit ifatt mig.
Hunden Kenny har sprungit fram och tillbaka och hållit koll på oss. Peter berättar att han bommat ett hugg i början av sträckan när han nymfade.
Vi fortsätter uppströms och fiskar av flera fina spots men fisken verkar inte huggvillig, men då hör jag nedströms någon ropa -FISK!
Det är Johan som fått på en fin öring, jag rusar nedströms och hinner lagom dit till återutsättningen. Han hade gett upp torrflugorna och fiskade nu med streamer.
Det här med att kunna fiska olika tekniker och inte bara nöta in på en metod är något jag och Peter diskuterat mycket sista tiden och hur värdefullt det kan vara att hantera flera olika metoder. Jag är inte en sådan som enbart går och fiskar torrt eller nymf, jag är öppen för allt och lär mig gärna nya tekniker. Man utvecklas mycket som flugfiskare och förhoppningsvis resultera det i mer fångster. Men något som jag faktiskt sällan fiskar med, faktiskt nästan aldrig i strömmande vatten är just fiske med streamer. Men jag knyter på en svart wolly Bugger, ett bra allround mönster.
Vi fiskar på och turas om att gå om varandra jag och Peter. Jag stannar till vid en sträcka som är mellan två nackar, inget lugnflyt men inte heller så snabbt vatten, ser väl egentligen inte så märkvärdigt ut men jag kliver ut i vattnet och börjar kasta min streamer uppströms. Peter kommer förbi och tar upp sin kamera och börjar filma och i kastet efter så smäller det på. Peter lyckas igen med att i exakt rätt tillfälle dra upp filmkameran och få med hugg och hela drillen på film. Jag kan landa min första fisk på mitt nya spö som för övrigt är fantastiskt att kasta med. En liten vacker alsteråöring som plockade min streamer i ytan. Några snabba bilder och fisken fick återgå till sitt rätta element.
Vi fortsätter sedan en bra bit uppströms och det är verkligen en kanonfin sträcka detta. Några grader till i vattnet och lite mer insektsliv så skall det bli riktigt spännande att gå här igen.
Vi börjar nu bli rejält hungriga efter timmar av fiske och vandring och beslutar oss för att avsluta vårt fiske på denna sträckan och återgå till bilarna. Det blev trots taskigt väder och 8 grader i vattnet några öringar som fick syna håven denna dagen och vi tackar Johan för den fina guidningen och för att vi fått se nya delar av Alsterån som vi snart kommer att besöka igen.
Jag och Peter tänker att innan hemfärd ska vi ta några kast i zon 6, där jag har en liten håla som det alltid brukar stå fisk i. Peter få chansen att fiska där men denna gång verkar det inte vara någon hemma där. Vi fortsätter en liten bit uppströms och stannar till vid ett lugnflyt. Peter är strax ovanför mig och plötsligt hör jag han skrika – Ja nu sitter den! Jag slutar snabbt och fiskar och bege mig upp till han för att hjälpa till med håvning.
Men då hör jag Peter i besvikelse utbrista – Neej…
Släppte den säger jag.
Peter svarar – Nej det är en gädda…
Peter som nu också fiskade med streamer trodde han hade fångat sin livs öring men det visade sig vara en liten gädda på ca kilot och nog för att det är kul med gädda så var det med förståelse inte det vi önskade oss denna dag. Gäddan fick avsluta dagen som har varit kanon och vi kommer snart att besöka Alsterån igen och det kommer att komma lite spännande saker här framöver som jag och Peter kommer vara lite involverade i men mer om det får ni reda på framöver.
Nästan för fint för att vara sant.
Det som är – tyvärr – sant är avståndet dit – från Malmö.
Det är i alla fall ett steg närmare drömmarna….
Det är otroligt vackert här och får du möjlighet så åk hit