Sommaren kom snabbt och tidigt i år. Helt plötsligt hade vi temperaturer på 25-30 grader och allt blev grönt och sedan torrt… Leken var snabbt över hos de flesta arter och även sutarna lekte tidigt.
Men nu ska man inte klaga för jag har haft bra fiske senaste tiden i värmen. Men jag börjar med mitt fiske efter gräskarparna.

För ett tag sedan så fick jag möjligheten att meta efter gräskarp i en damm nere i Blekinge. Jag har inte fiskat efter dessa innan så självklart var man snabbt med på tåget, tanken från ägaren var att flytta över ett par karpar från den större dammen till en mindre.
Jag åkte ned en varm eftermiddag och träffade ägaren som visade mig runt och var han brukade se gräskarparna under olika tider på dygnet. Perfekt att få sådan information!
Vi hittade dem i ett hörn där de stod och solade, totalt var det 10 stycken som cirkulerade runt.
jag började skjuta ut lite brödbitar med slangbellan men de ignorerade dem rejält… De simmade upp och puffade till dem, inget mer.
Ägaren gick hem till sitt men sa innan han gick ”Jag kommer ner senare och ser hur det går för dig”.
Det kändes som han inte hade allt för stora förhoppningar att jag skulle lyckas kroka någon…
Klockan gick och när den började närma sig 21 så kom han tillbaka och undrade hur det gick för mig. Nu hade jag lyckats få dem att äta, men inte brödet utan maskrosblommor. Jag satt på huk bredvid ett träd och hade en krokagnad maskrosblomma bara ett par meter ifrån mig. En gräskarp simmade rakt emot min blomma, sög in den och jag krokade, för tidigt… Skit med!!!
Men karpen reagerade inte utan simmade lugnt vidare. Jag lirkade dit en ny blomma på kroken och placerade den på samma plats, sen sköt jag ut ett par extra runt kroken. Snart var det två karpar som plockade blommorna och när min försvann väntade jag lite längre innan jag krokade och den här gången exploderade ytan och gräskarpen var krokad. Den gick lite fram och tillbaka, som den inte förstod vad som hände. Sen kom det berömda ögonblicket när de känner håven… En frenetisk rusning rakt ut i dammen! Men tillslut efter några rusningar kunde jag säkra en fin karp i håven. Vilken fight!

Vi vägde fisken till 6,78 kg.

Kvällen hade gått mot mörker och det var dags att åka hem, men jag lovade ägaren att komma tillbaka någon dag senare.

Så vid 03:45 på lördagsmorgonen den 2 juni satte jag mig i bilen för att köra ner till dammen igen. Väl framme låg det slöjor över ytan, jag gick runt och letade efter dem men såg bara andra fiskar som strök runt i kanterna.

Klockan gick och kaffet började ta slut, men i ett hörn där solen hade legat på en stund såg jag en ryggbred gräskarp. Jag smög fram och började skjuta ut brödbitar. Efter en stund började fler karpar ansluta och snart åt de glatt av brödet. Jag svingade ut min brödbit och väntan tog vid. Gräskarparna cirkulerade runt och åt stadigt, men min lät de bli… Men så kom det en större karp och simmade rakt mot min bit och öppnade munnen, slurp så va brödet borta och jag krokade!
Igen så fullständigt exploderade ytan, karpen tog flera meter lina och rusade ut mot djupare vatten. Jag kände hur den gick igenom växtligheten, men kroken hade fått fäste och efter flera försök att styra in den i håven med de sedvanliga tokrusningarna rakt ut i dammen så kunde jag tillslut få in den över håvkanten!
Sjukt spännande och roligt fiske och vilka fighter dom bjuder på.
Adrenalinet blir totalt maxat!

Fisken vägdes till 8,52 kg med en längd på 82 cm och en omkrets på 54,5 centimeter. En välmående och otroligt vacker fisk!

Det var också väldigt roligt att ägaren var med vid båda fångsterna och fick se sina fiskar på nära håll. Sen var det roligt att jag lyckades, för han var skeptisk till att det skulle gå… Istället fick jag en stående inbjudan att komma tillbaka och göra nya försök, för det finns större i dammen som man såklart vill försöka lura!