Vi är i början av juni, naturen är på G, löven är ljusgröna, allt spirar och fåglarna gör allt för att samla mat till omättbara fågelungar. Vi är på väg till Hökensås Sportfiske för att göra ett fiskereportage. Vi har skrivit för MagazineFisheco ett och ett halvt år när denna resa görs, det är två förväntansfulla grabbar som sitter i bilen på väg upp genom Smålandsskogarna. Vi siktar på att pricka Vulgatakläckningen men de rapporter vi fått från Hökensås säger att kläckningen i princip är över redan. Det är svårt det där, man planerar resor som regel långt i förväg och då finns risken att vädret spelar en ett spratt. Nå ja, när vi anländer möter Marcus upp i butiken, vi får tips om vart vi ska ta vägen och självklart snackas det en hel del flugval också, det är helt omöjligt att stå emot en investering av några flugor som Marcus rekommenderar, trots att vi har sprängfyllda askar med oss med nybundna kreationer. I receptionen får vi nyckel till stugan.

Efter ett kort stopp i stugan kan vi inte hålla oss utan vi åker direkt till sjön för dagen, ”Bastasjön”. En vackert belägen sjö som är ganska stor ändå. Vi spanar efter vak men det är väldigt sparsamt med aktivitet på ytan. Vi gör i ordning grejerna och snart guppar våra flytringar sakta men säkert runt sjön. Det är svårt att veta hur djupt det är och det blir till att använda räknemetoden, det är djupt här, trots att jag låter min sjunk trelina sjunka lääänge når inte min fluga i botten. Jag byter spö och till flytlina när jag fiskar mer nära land och jag har en av mina nya favoritflugor ytterst på tafsspätsen, en flickslända. Snart kommer första hugget för dagen och en pigg regnbåge kunde inte motstå min flicksländenymf som sakta togs hem med handtvist. Alltid kul att få en fisk, då vet man att man gör rätt och flugorna är till belåtenhet för fisken.

Vi fiskar oss runt sjön och då och då får jag små abborrar, Andreas har spräckt nollan han med, både regnbåge och öring. Han fiskar mästerligt och har en lite annorlunda fiskemetod, han kastar ut sin fluglina och låter den bara vara medan han sakta paddlar med simfötterna. En metod som sannerligen är vinnande här i denna sjö. Jag envisas med att fiska mer konventionellt, det vill säga kasta ut och med oregelbundenhet ta hem fluglinan. Med facit i hand inte en av mina bästa idéer. 

Snart dags för lite käk och funderingar kring hur jag ska lura sjöns invånare till hugg. Vi blossar lite på våra cigarrer medan vi smider planer inför kvällen. Vi tror att det ska bli en massiv nattsländekläckning och att vi ska kunna ta fiskarna på torrt, det är i alla fall vad vi hoppas på. Vi puttar ut flytringarna från stranden och glider sakta ut på sjön. Jag provar med en nattsländeimitation men fiskarna är inte alls intresserade av mina torrflugor. Efter en stund byter jag till nymf och hugget kommer nästan med en gång. Ännu en båge som är stridbar, hel och fin i fenorna. Andreas visar på nytt vilken mästerlig fiskare han är från flytringen i denna sjö. Han krokar av flera fina öringar under kvällen och någon båge också. Snart sänks ljuset och det är dags för oss att åka till stugan och smida nya planer inför kommande dag, dags att ta sig en kall bira och lite käk i stugan.

Kommande morgon är vi uppe med tuppen, det vill säga om tuppen är uppe typ kl sju. Inte långt efter är vi påklädda med vadare och flugspö i högsta hugg, Detta är en annan sjö, Abborragölen är en klarvattensjö med mycket bra siktdjup, vi spanar efter vak eftersom vi fått till oss att det ska kläcka Vulgata här och vi hinner knappt ställa oss vid stranden förrän första slurpvaket kommer nästan på kastavstånd från där vi står. Vi blir lite ivriga och det dröjer inte länge förrän vi paddlar med fenorna igen ut mot mitten på den lilla sjön.

Att fiska från flytring är ännu lite ovant, man åker ju baklänges så det blir lite udda, plötsligt jag ser ett kanonfint vak i ögonvrån och lägger ett kast bakåt i färdriktningen med en Vulgata på tafsspätsen. Jag hör när hugget kommer, och instinktivt gör mothugg utan att se det hela, japp fisken är där, det sprattlar gött i spöet och jag krånglar runt flytringen och kan drilla fisken ”rättvänd”. Snart ligger den i håven och det känns underbart. Runt om mig vakar det frekvent och visst är det Vulgata som landar på vattenytan, fisken är inte sen att vara med på vakfesten. Snart står Andreas spö också i en härlig båge och Vi fördriver förmiddagen fram till lunch på ett synnerligen behagligt sätt. Jag tappar snart räkningen på hur många fiska vi krokar av. Det blir i stället så att jag börjar experimentera lite med olika flugor jag bundit. En Vulgatakläckare visar sig var till stor belåtenhet för dom glupska regnbågarna.

En paus och lite käk, vi sitter och bara insuper nuet, så avslappnade, sann återhämtning. Sedan fiskar vi blandat med lite strandhugg ända till skymningen. Kvällen blir så där magiskt oförglömlig, blixtrande fina regnbågar i yppersta kondis med bedårande teckning med prickar ända ut på de små fenorna. Vi är ju här på fiskereportage och då tar vi inte upp någon fisk, samtliga fiskar släpps tillbaka. Men det är så att hyr man en sjö eller fiskar med dagskort vill man från Hökensås sida verkligen att det tas upp matfisk, här är filosofin att det blir en bra mix med ”gammal” och nysatt fisk om det regelbundet tas upp matfisk. Jag kan förstå det, det finns de som även anser att nysatt fisk liksom kör igång fisk som simmat ett tag i en dam och så kan det ju naturligtvis vara, jag tänker att ”gammal” fisk har hittat sin plats, sitt revir, när det kommer nysatt fisk blir det säkert lite rabalder om ståndplatser eller bra matställen. Säkert gör detta att de gamla fiskar ökar sin benägenhet till att hugga på våra streamers och nymfer.

Nästa dag kan vi ju inte annat än åka tillbaka till samma sjö, vi har några timmar på oss innan vi bryter för dagen och i dag är min födelsedag. Vi kommer ner till sjön men det är något som är förändrat från dagen innan. Det syns inga vak, det är som om sjön är fisktom. Nå ja, hur svårt kan det vara, vi hoppar i flytringarna och det dröjer inte länge förrän jag får en födelsedagsbåge, Andreas grattar mig och sedan tror jag att vi drabbats av flugfiskarens förbannelse, ”the fishermans curse”, det vill säga att fisken blivit tokselektiv på den lilla sländan Caenis. Ja, något har i alla fall hänt för den lilla sjön är som förbytt. Andreas försöker med alla flugor i asken och visst har han många hugg men det är som det gott troll i det, till slut fastnat en båge som följer med till håvgarnet och det är riktigt förlösande.

Jag får några bågar på en djupt långsamt fiskad flickslända och åter igen häpnas man av naturens nyckfullhet. Tänk att det kan vara sådan skillnad från ena dagen till den andra. För den som är sugen att kika på denna fiskehelg i filmformat finns det nedan ett klipp från vår Youtubekanal Every Fish counts, passa på att prenumerera på kanalen om du inte redan gör det!

Tiden går alldeles för fort och plötsligt är det dags att packa ihop våra grejer för denna gång och styra kosan mot byn. Innan hemfärd åker vi och pratar med Marcus i butiken, han är nyfiken på hur vi haft det under helgen. Vi passar självklart på att tacka honom för vår vistelse här på Hökensås Sportfiske.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines