Mört, mört och Ismete

I lördags var det åter dags att stiga upp klockan 05 för att göra sig redo för lite ismete.
Den här gången var jag själv igen, som jag oftast är.
Jag var ute på isen lite efter sex och hade satte ut mina spön innan sju. Precis lagom till ljuset blev så pass så man kunde se dem. Det tog inte lång tid innan det första fället kom, en liten snipa hade gapat över en mört och jag kunde snabbt kroka av den och så var det bara att tackla dit en ny på kroken.

Ismete

Jag gick tillbaka till mitt lilla läger och satte mig i stolen och drack en kopp kaffe och började fundera lite kring valet av betesfisk… Jag ska vara lite tråkig här och säga att jag vill inte fånga mängder utan tar hellre få fäll med högre snittvikt på gäddorna, så därför brukar jag välja att meta med större betesfisk.
Men de senaste gångerna jag har varit ute har jag valt att fiska hälften av spöna med mindre mört på 12-15 centimeter och de andra spöna med mitt förstaval av mört, 20-30 centimeter.
Vi kan kalla det ett litet experiment och anledningen till det är att jag för ett tag sedan läste en text på Fiskejournalens hemsida om att mindre betesfisk kan ge större gäddor. Men även när jag var i Blekinge och ismetade ihop med Inge som då fick en fin gädda på 10+ på en liten mört.
Sen har vattnet jag fiskat i de senaste gångerna mycket vitfisk och det verkar som det finns väldigt gott om mört i storleken 10-15 centimeter vilket kan vara basfödan även för de större gäddorna.
Fast problemet med att använda små mörtar är just att det kan bli ett riktigt sniprace och när då dagens första gädda var av liten modell började jag fundera på om det skulle bli en sådan dag där det skulle bli många fäll med låg snittvikt.

När jag satt där och funderade så började en av vipporna att indikera att det var dags att ställa sig upp och ett par sekunder senare så dansade den fram och tillbaka.
Jag plockade med mig min blåa påse med verktyg, matta m.m. i ena handen och kamerastativet i den andra och tog mig fram till hålet med raska steg. Nu lämnade det lina från rullen vilket brukar vara ett bra tecken.
Jag satte in mothugget direkt och fast fisk!
Den kändes något bättre, knyckte inte som en snipa gör.
Efter en stund kunde jag lyfta upp en fin gädda på 93 centimeter, riktigt välmatad och den tog en mört på cirka 12 centimeter.
Efter ett par snabba bilder fick den simma tillbaka.

Ismete

Jag hann inte tillbaka till lägret innan det fällde på ett annat spö, även det med mindre mört på. Den här gången anade jag en snipa och när jag kom fram stod den still, så jag kände lite på linan och något höll i mörten… På vinst och förlust satte jag in ett mothugg och möttes av klent motstånd. Ännu en 1-2 kilos gädda kunde krokas av i hålet.

Efter det blev det något lugnare, men ibland fick spöna med större mört lite aktivitet, och då blir i alla fall jag lite mer alert. För fäller det på ett av de spöna brukar det oftast vara en bättre fisk… Men tyvärr lugnade det sig.

Ismete

Klockan hade passerat halv tio när jag fick ett perfekt fäll, från ingenstans så sjöng det till i bjällran och vippan dansade fint. Det var även samma hål som den bättre gäddan hade kommit upp ur. När jag kom fram så lämnade det lina även den här gången. Mothugget satt och jag hade fast fisk, den tjurade en del så jag trodde det var en liknande fisk på omkring 90 centimeter, men den kom inte riktigt över det utan stannade på 82.
En riktigt tjurig och stark gädda som bjöd på en rolig fight.

Ismete

Efter jag hade släppt tillbaks den så blev det en kortare huggperiod men tyvärr brände jag tre-fyra fäll, varav en kändes som en bättre fisk… Jag har insett att några av mina spön måste bytas ut då de är på tok för styva, sedan kan det även vara kombinationen rulle och spö som ställer till det…
Jag har ärligt talat inte brytt mig så mycket om det här tidigare då det oftast brukar bli ett fåtal pass per säsong här nere i södra Sverige men nu har det stört mig lite för mycket, så något ska göras.
Jag får väl sätta mig framför datorn och kolla vad det finns för ismetespön på marknaden.

Vid kvart i tolv fick jag äntligen ett fäll igen, då hade det varit väldigt stilla i över en timme.
När jag kommer fram till hålet så tog gäddan lite lina. Igen var det på ett av de styvare spöna… Jag satte in mothugget, kände ett par goa tyngre knyck, fick in några meter lina innan gäddan gick loss… Svordomarna ekade över sjön, jag funderade på att slänga ned spö och rulle i hålet och bara packa ihop… Som tur var så lugnade jag mig lite och gick muttrandes tillbaka till lägret för att hämta ny mört istället.

Tyvärr hände det inget mer, men jag kunde summera dagen med runt 10 fäll, alla på mört av storlek 12-15 cm. 4-5 gäddor upp där den största mätte 93 cm. Ingen toppfisk och inget toppenfiske.
Men de senaste 3 gångerna har jag inte haft ett fäll på större mört, alla gäddor har valt att gapa över de mindre mörtarna…
Visst det kan vara tillfälligheter, det kan bero på platsval eller ja säkert 10 andra orsaker, men blir det fler pass på sjön kommer jag helt klart fortsätta ta med mindre mörtar.

Ismete

Tyvärr blev gäddan av med sin munsbit den här gången

Glöm inte tävlingen jag har på min Facebook sida och på Instagram @ensamvargensfiske där du har chansen att vinna en biljett till årets Sportfiskemässa 17-19 mars.

Är det värt det?

Vintern håller i sig och det ser ut som den ska göra det ett tag till då det ska bli kallare igen.
Så än så länge behöver man inte ställa undan pulkan.

Förra helgen var jag ute en kort sväng på isen och provade lyckan vid en kant där det går från 2 meter till knappt 6 meter, men det enda jag fick var en mindre gädda och ett klockrent fäll men där jag tappade gäddan… Tyvärr kändes det som en bättre fisk, men för att slippa ha ångest över det så säger jag att det var en snipa!

Ismete

Igår var jag också ute på isen, men nu bytte jag plats och fiskade på ett område där djupet är ungefär 1,5 meter och väldigt mycket växtlighet på sommaren.

Jag kom fram till sjön strax innan sju.
Jag började med att släpa pulkan en bit igenom skogen på en liten smal stig med stenar, träd och stubbar som stack upp ungefär överallt. Självklart var det snöfritt och inte var det minusgrader heller så marken var sådär härligt tung att dra pulkan på. Väl ute ur skogen så var det bara att kämpa sig igenom en vass, pulkan glider inget vidare på vass heller… Så när jag äntligen kom ut på isen så var det bara att börja gå till platsen. Just det ja, det hade regnat dagen innan så på isen låg det någon form av sörja som gjorde att man halkade runt mer än vanligt, även med broddar… Så lätt trött och rejält varm så var det dags att börja borra och sätta ut spöna.
Vid åtta var allt klart och jag satte mig ned i stolen för att hälla upp dagens första kopp kaffe när det fällde på ett spö, självklart på spöt längst bort! Så det var bara att börja jogga försiktigt.

När jag kom fram så stod gäddan still, så jag kände lite försiktigt om den var kvar eller om den hade spottat, men den var kvar så jag satte in mothugg och kunde snart kroka av en snipa i hålet. Jäkla mörttjuv!

När spöt var riggat igen så gjorde jag ett nytt försök med kaffet men jag hann bara skruva av ett halvt varv på termosen innan det fällde på ett annat spö. Nu var det på spöt närmast så jag var snabbt framme, gäddan tog lite lina så jag satte in ett mothugg direkt och bommade… Jag borde antagligen ha väntat några sekunder till, men samtidigt så brukar det gå vägen att kroka när gäddan tar lina.
Ny mört på spöt och tillbaks till kaffet, nu hann jag dricka en halv kopp innan det fällde på samma spö igen. Den här gången missade jag inte och kunde snart kroka av en gädda på drygt två kilo.

Efter den gäddan blev det lugnare, tyvärr började det istället blåsa rejält, en hemsk ostlig vind som letade sig in överallt. Jag fick krypa upp mot en liten ö för att få lite vindskydd.
Trettio minuter efter blåsten dök upp började det snöa som gjorde dagen ännu lite mer otäck… Jag bytte kaffet mot blåbärssoppa för att hålla någon värme kvar i kroppen. Blandade småhopp, åkarbrasa och andra suspekta rörelser användes också flitigt för att inte frysa sönder… Jag började faktiskt fundera på om det verkligen är värt det?

När klockan hade blivit kvart i elva funderade jag på att ge upp, då från ingenstans fällde det. Jag tog med mig prylarna och försökte ta mig ut till spöt med stela leder. Väl framme ser jag att gäddan tar lina i bra tempo så ett snabbt mothugg och fast fisk. Nu var det lite mer tyngd!

Efter några rusningar och en nervös vändning i hålet där jag trodde den släppte så kunde jag tillslut lyfta upp en bättre gädda på 96 centimeter och en vikt på 5-6 kilo. Jag vägde den aldrig utan tog ett par snabba bilder innan hon fick simma tillbaks igen.

Ismete

Underbart väder!

Perfekt krokad i mungipan.

Perfekt krokad i mungipan.

Efter gäddan hade återvänt insåg jag igen hur fruktansvärt otäckt vädret var och skyndade mig tillbaka till mitt lilla krypin vid ön. Jag hällde upp det sista kaffet för att få tillbaka känseln i fingrarna och ja ungefär hela kroppen…

Efter den gäddan händer det inte så mycket mer, men jag bet ihop och satt fram till lunch sen gav jag upp och kämpade mig tillbaka genom slask, vass och skog. Men väl framme vid bilen frös jag inte längre, så visst tusan var det värt det!

För även om man måste kämpa sig över åkrar, genom skogar och vassar eller andra hinder för att komma ut på isen så är det alltid värt det, till och med när man blankar för det finns inget bättre än fiske!

Idioti eller underbar hängivenhet?

Jag uppskattar att se människor som går lite längre än många andra, det behöver inte bara vara inom fisket utan det kan vara idrott, företagande och andra hobbys. Jag gillar det där riktigt nördiga, antagligen för jag själv är en metenörd!
Men ibland funderar jag även om den här hängivenheten och passionen tar oss lite väl långt?

Jag ser bilder på sociala medier där folk har gått till den yttersta gränsen för att få fiska, ibland på gränsen till ren galenskap! Men på något vis förstår jag dem och som sagt uppskattar jag att se dessa människor, fisket ska ju även vara ett äventyr.

Oftast är det dessa människor som tar det lite längre som lyckas, det gäller även inom andra områden som idrotten där vissa är minutiösa med sin utrustning, andra tränar lite mer. Deras hängivenhet tar dem lite längre, men var går gränsen till idioti?
Eller finns det ingen idioti, är det bara en härlig hängivenhet som är svår att förklara för andra som inte riktigt förstår och dessa kallar det då för idioti eller galenskap?
Själv väljer jag att se det som underbar hängivenhet, fast ibland börjar jag ändå fundera kring vissa val jag gör…

Dagarna kring julafton var det ganska milt och blåsigt, även en storm passerade här så isen var ett minne blott. Så jag bestämde mig direkt för att ge mig ut i onsdags på ett flötestrollingpass.

Natten mellan tisdagen och onsdagen blev det ett par minusgrader ute, men jag tänkte att det är inte tillräckligt kallt för att det ska frysa några större områden.

Jag kom ned till sjön vid halv elva på förmiddagen och möttes av en igenfrusen vik…
Det var inte det jag hade hoppats på, men efter en kort fundering med mig själv så valde jag ändå att lasta i grejerna i båten och börja hacka mig fram utmed en vass för att kunna nå öppet vatten. Sen fick jag hoppas att det även skulle vara öppet vatten på ett större område längre ut.

Som tur var det bara viken där båten låg som det var rejält fruset, ute på de lite mer öppna ytorna var det isfritt. Men vattentemperaturen växlade mellan 1,6 – 1,9 grader och ute var det nollgradigt med en svag nordvästlig vind, sådan där härlig vind som letar sig in överallt!

Jag släppte ut ett par betesfiskar bakom båten och började sakta röra mig över sjön. Solen var ändå uppe och dagen var riktigt härlig om än lite kall.

Flötestrolling

Jag hittade en del betesfisk på ekolodet men de var ganska utspridda så det var inte så lätt att hitta några bra platser att nöta på.
Efter kanske två timmars fiskande utan ett pet så fick jag äntligen ett napp, men det var inget sådant där härligt napp där baitrunnern tar rejäl ton utan flötet guppade mest upp och ned. Mina förhoppningar om att det skulle vara en nyårsgris var små, och när jag satte in mothugget så möttes jag av klent motstånd. Snart kunde jag veva in en liten gädda på omkring två kilo. Jag krokade snabbt av den och satte på en ny betesfisk, kanske kunde det vara en huggperiod…

Flötestrolling

Tyvärr så hade jag inte sådan tur, jag nötte på ett tag till och ändrade djupet på betesfisken, bytte till ”tingeltangel” tackel och vad jag nu kunde komma på för att försöka få ett hugg till, men tyvärr blev jag utan fler gäddor.
Det enda jag fick var kalla fötter och händer och en stel rygg.
Så när jag hade plockat ihop prylarna var det bara att leta upp min lilla gata jag hade hackat upp i isen för att komma ut, men väl framme så hade den fryst ihop igen. Så det var bara att hacka igen…
Framme vid bryggan hade det blivit minusgrader ute och det mesta som var blött i båten hade fryst, inklusive mig själv.

Flötestrolling

Min lilla ”gata” genom isen till höger utmed vassen

Väl hemma igen så berättade jag för min fru om mitt härliga fiskepass och fick bara tillbaka ett svar, du är en idiot!
Men jag ser det som underbar hängivenhet och hade gjort om det igen utan att blinka!

Till sist vill jag bara önska er alla ett GOTT NYTT ÅR och ett riktigt fint 2017 års skitfiske!

Höstpremiär efter sjövargarna

I söndags var det äntligen dags att få ge sig ut på höstens första flötestrollingpass efter de gröna sjövargarna!
Jag har försökt komma ut ett par helger nu men hård vind har satt stopp för fisket, så jag var rejält laddad! De fisklösa dagarna har ägnats åt att knyta tackel, putsa på utrustningen och se till så allt var i perfekt ordning.
Inför det här året har jag valt att prova nya krokar från Fox, nämligen Fox Predator XS Powerpoint Trebles. När jag packade upp dem så blev jag riktigt nöjd, mycket bra skärpa och bra storlek på dem. Det kändes väldigt gedigna. Ni hittar krokarna och allt annat som behövs för gäddmete/flötestrolling hos Metebolaget.

Flötestrolling

Det kändes som det var en bra dag att påbörja höstens jakt då klockan vreds tillbaka, en extra timmes sömn och man vaknade upp till vintertid. Bara en sådan sak måste ju göra att premiären blir perfekt!

Jag var på plats vid sjön strax efter klockan 6, det blåste en nord/nordvästlig vind och det var endast några plusgrader så det var tur att jag hade tagit mina vinterbyxor.

Flötestrolling

När båten var packad med prylarna och spöna riggade var det bara att åka ut till startplatsen. Sjön är grund på de flesta ställen med ett medeldjup på omkring 1.5 meter vid normalt vattenstånd, men nu var det lägre omkring 1.2-1.3 meter. Jag förväntade mig att stimmen med bytesfisk skulle stå klumpade i djuphålorna då vattentemperaturen på ekolodet pendlade mellan 5.7-6.0 grader. Så därför valde jag att ta mig ut och börja i en av de större hålorna i sjön.

Jag satte djupet på spöna på omkring 1.5 meter och sedan släppte jag ned betesfiskarna bakom båten och började sakta ro och driva med vinden.
Första driften över hålan gav inget, däremot var det mycket bytesfisk och jag såg ett och annat större eko på lodet, så jag tänkte glida över där senare igen. Jag drev vidare där djupet var knappt tre meter när det knarrade till ett par gånger i baitrunnern, spötoppen rörde sig med ett par små knyck. Sen hände det inte så mycket mer, flötet var fortfarande över ytan. Efter knappt tio sekunder så lät det lite igen i rullen, hmm hade jag fastnat i något? Jag vevade in och kände då ett par knyck och upp kom det en gädda på omkring 1 kilo som gapat över en stor betesfisk. Lite lätt irriterad krokade jag loss den, små gäddor vill man ju inte ha på kroken för är de igång brukar de större inte nappa…

Jag släppte ut en ny betesfisk bakom båten och började ro igen, vinden snurrade lite men minskade ändå sakta vilket meteorologerna hade sagt till väderapparna… Ibland stämmer det!

Flötestrolling

Klockan hade tickat på och visade strax efter halv nio och solen hade stigit upp och började värma på när jag drev in över en mindre håla där det stod stora stim av fiskar på ekolodet, och det tog inte lång tid innan ena baitrunnerrullen tog ton. Jag öppnade bygeln för att minska motståndet och satte ganska omgående in ett rejält mothugg. Båten vred runt och gäddan bjöd på bra motstånd, den tog några meter och slirbromsen lät sådär härligt som bara en slirbroms kan göra!
Efter en stund kunde jag håva en bättre gädda som visade sig vara 95 centimeter lång men inte så tjock, så kanske omkring 5 kilo.

Flötestrolling

Jag hade drivit bort från hålan där gäddan högg, så jag rodde tillbaka och såg till att hamna i rätt position innan jag började släpa min flöten bakom båten igen. Jag rodde in utmed en vass som låg lite skyddad från vinden och passade på att äta ett par äggmackor och sörpla i mig några koppar kaffe.

Flötestrolling

När jag satt med den sista slurken kvar i koppen så ser jag ena flötet börja vandra snabbt ut mot djupare vatten och baitrunnern börjar knarra gott igen!
Ett snabbt mothugg och jag möts igen av ett bra motstånd. Gäddan rusar några gånger och vill inte riktigt komma upp till ytan, Men efter en stund kan jag håva den och jag mäter den till 96 centimeter, den här va tjockare än den förra så 5 kilo plus skulle jag tippa på.

När allt är i ordning i båten igen och den sista slurken kallt kaffe har åkt ned så har även vinden lugnat sig lite till. Jag är även tillbaka vid den första djuphålan.
När jag var vid slutet av den och började vända runt så får jag ett riktigt härligt napp på flötet som blivit stillastående. Baitrunnern ger ifrån sig sitt magiska ljud och när jag drar till med ett rejält mothugg så blir det ordentligt stumt! Gäddan går tungt och gör några riktigt roliga rusningar där slirbromsen får jobba. Den här känns större och efter en stund kan jag håva den. När jag hade krokat av gäddan så lyfte jag snabbt in den i båten för mätning och vägning. Måttbandet visade 105 centimeter och vågen visade 7.21 kilo. Innan jag lyfte upp gäddan från håven funderade jag om det skulle vara möjligt att ta något bättre kort på den, men båten guppade lite för mycket för att få till något foto med självutlösare. Så det fick bli ett par snabba på mattan bara. Men jag måste se till att lösa det här problemet så jag kan ta lite bättre foton själv i båten framöver!

Flötestrolling

När gäddan hade simmat tillbaka så kom det en annan båt sakta glidandes, så jag snackade lite med dom innan jag fortsatte.
Fast jag hann inte komma mer än kanske 100 meter innan ljudet från baitrunnern åter hörs. Jag hade styrt båten utmed en kant där det går snabbt från 1 meter ned till 4-5 meter.
Mothugget satt stenhårt och igen så är det en bättre fisk. Efter en lite stökigare fight där jag håller på och få trassel så lyckas jag ändå landa gäddan och undvika kaos!
Den här gången hade jag även lite tur då tacklet satt i nätet efter håvningen, men ibland ska det väl vara så!
En tjock fisk på 100 centimeter som jag skulle tro vägde runt 6-7 kilo.

Flötestrolling

Klockan hade blivit halv tolv och jag hade lite annat att fixa med på eftermiddagen så jag tog en sista kort sväng över ett mindre område. Jag passade på att dricka upp det sista kaffet ur termosen och tuggade i mig ett par nygjorda bullar. När jag tog sista tuggan på bullen så drog det iväg igen. Jag satte snabbt in ett mothugg och fick bra svar, inte lika stor som de sista men jag kan snart lyfta in en gädda som mäter 93 centimeter.
När jag har släppt tillbaka gäddan så är det dags att plocka ihop prylarna och bege sig in mot land igen. Men vilken dag och premiär det blev, 6 gäddor upp och endast en var under fyra kilo, måtten blev 93, 95, 96, 100 och 105 centimeter!

När det nu har gått någon dag sen jag fiskade så har jag haft lite tid att reflektera kring det här med antal spön, olika metoder och båtar. Jag kan förstå folk som spinnfiskar när de säger att hugget från gäddan är det bästa som finns. Men för mig är det mycket bättre att se ett flöte försvinna eller en baitrunner som tar ton, spänningen och förväntningen som byggs upp på en hundradels sekund. Vad är det som gapat över min betesfisk? Pulsen är på max när man vevar in löslinan och sen sätter in ett rejält mothugg och möts av bra motstånd och snabba dunkningar och ett bugat spö. Hela det här händelseförloppet kan jag jämföra med en spinnfiskares förklaring av det där stenhårda hugget.

Grabbarna i båten jag snackade med hade en massa spön, fiskade säkert med 4-6 stycken. Jag kan förstå folk som trollar i stora sjöar som vättern där de har ute många spön, men där jag fiskade är det inga stora ytor. Man kan inte driva med vinden längre sträckor utan får vända ofta och djupen går verkligen upp och ned. Ibland kanske det inte lönar sig med kvantitet utan istället fokusera på kvalité. Fiskar man rätt för dagen så räcker det med ett par spön, eller bara ett. Men har man många spön får man lägga fokus på att veva upp, lägga ut och det blir mest en massa fix än fiska.

Visst förstår jag att fiskare vill ha fina och stora båtar som är anpassade till sitt fiske och då framförallt spinnfiske eller vertikalfiske med stora, fina och många ekolod. Men en gammal plasteka med två åror och ett enkelt ekolod fungerar bra det med!
Kanske är jag tråkig och bakåtsträvande eller är det så att vi som älskar metet föredrar det enkla, skitiga och lätt kaotiska som det blir i en liten, gammal och smutsig plasteka? För det är inte ofta jag ser folk som metar i stora fina båtar, eller jag kanske har fel?

Men i slutändan spelar det absolut ingen roll, jag är bara oerhört glad att det finns så många olika sätt och metoder att kunna uppskatta och älska sportfisket på, det finns något för alla!

Premiär i träskbåten

Förra veckan var det dags att vända runt på den gamla slitna plastekan och få i den i sjön, för det vankades flötestrolling. Suget efter att släpa ett par flöten bakom båten i hopp om att en fin gädda skulle fatta tycke för en betesfisk var rejält!

I höstas blev det nämligen inte många flötestrollingpass, utan istället blev det stort fokus på metet i ån. Men ett vårpass efter gäddorna kunde jag inte missa.
Så när båten hade hamnat i vattnet så var det dags att få ordning på utrustningen. På fredagen blev det tackelverkstad och riggning av spön så allt var tipptopp.

Som vanligt innan ett fiskepass har man svårt att somna, tankarna snurrar och man går igenom så alla grejer är med och har jag gjort allt jag kan för att få till en så bra presentation som möjligt, man har helt enkelt fiskefrossa… Underbart!
När så klockan ringde 05:00 på lördagsmorgonen var man snabbt ur sängen och efter att kaffet runnit ned och termosen fyllts till bredden så satt jag snart i bilen.

Vädret skulle vara molnigt och med en svag vind till en början av dagen för att sedan öka. Men jag möttes av en härligt röd soluppgång på en spegelblank sjö.

Fötestrolling efter gädda

Efter alla prylar hamnat i båten och ekolodet, spöhållare och spön riggats upp så var det bara att ta sig ut ett par hundra meter innan man kunde börja fiska. Ekolodet visade en vattentemperatur på 7 grader. Jag började sakta ro utmed en större vass där djupet är 1.5 meter och i slutet av vassen kommer det ett stenigt parti där det blir något djupare. När flötena når stenkanten så blir det genast rörelse på det närmste stenarna. Först tror jag det är en mindre gädda som attackerat. Men sen lugnar det ner sig, så jag stannar en stund och tar fram kameran. Jag hinner ta några bilder sen ser jag i ögonvrån hur det innersta spöt bugar och sen börjar rullen ge i från sig sitt magiska ljud. Jag fäller snabbt över bygeln så gäddan får så lite motstånd som möjligt. Efter 5-8 sekunder så sätter jag in ett bestämt mothugg och möts av ett rejält svar. Gäddan rusar och tar lina direkt, sen gör den några huvudskakningar och jag känner hur den ena kroken släpper. Sen tar det bara ett par sekunder till innan den andra kroken släpper… Adrenalinet byts snabbt ut mot tomhet och ilska, svordomarna ekar över den spegelblanka sjön. Men efter några minuters meningslös ”tycka synd om mig själv” känsla så är det bara att släppa det och fortsätta.

Fötestrolling efter gädda

Jag ror vidare utmed kanten och efter kanske femton minuter så dyker flötet igen och baitrunnern börjar ticka. Men den här gången möts jag inte av något bra svar efter mothugget, en mindre gädda hade valt att bita över min betesfisk.

Jag krokar av den i vattnet, sätter dit en ny betesfisk och precis när jag ska börja ro igen så hugger det, precis bredvid båten. Men igen är det en mindre gädda.

Fötestrolling efter gädda

Efter den gäddan så blir det väldigt lugnt, jag nöter vidare ut med kanterna men det händer inget mer. Vinden ökar rejält och det snabbt, så jag glider in i en lugn vik för att äta äggmackor i solen, riktigt skönt att få vila huvudet lite från vinden.

Vid halv elva bestämmer jag mig för att göra en sista drift med vinden över den djupare delen av sjön. Det står mycket betesfisk samlade i hålorna så förhoppningsvis ska väl en gädda hugga… När jag börjar närma mig slutet av driften så gungar det till rejält på ena spöt och baitrunnern börjar skrika, äntligen!
Efter mothugget så möts jag av bättre motstånd. Gäddan käftar emot och vill inte riktigt följa med in, men snart kan jag håva den. Jag krokar av och låter den vila en stund i håven och tar sen ett par snabba bilder på mattan innan gäddan får simma tillbaka.

Fötestrolling efter gädda

Klockan har hunnit bli närmare tolv, vinden har ökat ännu mer och det gungar bra i den gamla träskbåten. Så jag bestämmer mig för att göra ett sista försök utmed stenarna igen, kanske kunde jag lura gäddan att hugga igen innan jag bryter. Men tyvärr dyker aldrig flötet mer den här dagen så det var bara att packa ihop och bege sig hemåt.
Även om jag tappade en bättre fisk och vinden var envis som dök upp tidigt, så lyckades jag ändå få en 5 kilos och det är inte fy skam!
Sen var det riktigt gott att återigen få släpa flöten bakom den gamla träskbåten.

Fötestrolling efter gädda

Ska man gå i vinterdvala eller inte

Ja det är väl den stora frågan, ska man gå i vinterdvala? Ska man släppa fisket ett tag och vänta in våren när det är öppet vatten överallt, fiskarna börjar vakna till liv och det blir varmare och ljusare kvällar.
Men jag tycker verkligen om alla våra årstider, alla har sin charm och skapar olika möjligheter i fisket, för det är väl så att fisket styr ens liv?
För när andra längtar efter vårvärmen så vill de sitta ute på sin balkong, uteplats eller altan och njuta av de första solstrålarna. Då längtar jag efter att få nöta sönder skinnet där bak i en båt eller vandra långa sträckor utmed en å för att kanske, men bara kanske få möta en av de stora individerna från sjöarna eller åarna. Det är vår för mig, det är magiskt!
Men är det så att den långa vintern bara är något jobbigt som man måste uthärda i väntan på öppet vatten? Vissa gillar ismete och pimpelfiske och spenderar vintern på isen. Jag själv gillar ismete, men tyvärr bor jag i de södra delarna av landet så det blir oftast bara några enstaka pass. Problemet är att isen varken försvinner eller är gångbar här, den bara ligger där som en irriterande kall filt över sjöarna. Så vad ska man göra, ska man gå i vinterdvala, planera vårfisket, kolla kartor, planera lite till, läsa böcker eller bara sitta hemma och må dåligt i soffan för fiskesuget är outhärdligt, nästan farligt högt?
Problemet för mig är att när jag sitter och planerar så får jag ett alldeles för stort fiskesug, så det slutar alltid med att jag måste lugna suget med att göra något dumdristigt som att åka och fiska i oftast väldigt dåligt väder…
För det är märkligt, i veckorna när man tyvärr måste jobba då är det bra väder. Sen kommer helgen och det blir direkt snö, regn, blåst och kanske ännu mer regn, snö och blåst! Men fiskesuget eller begäret, det är för starkt för att tänka klart, så man beslutar sig för att leta upp öppet vatten och kanske, men bara kanske lyckas lura en fisk.
I lördags var det inget undantag, väderapparna lovade det vanliga helgvädret, blåst, snö och regn. Men jag packade in gäddmeteprylarna i bilen på fredagskvällen och begav mig av till ån för att köra lite statiskt bottenmete.

Bottenmete efter gädda

Platsen jag hade valt ut tidigare i veckan har en större djuphåla och ganska lugnt vatten så det borde finnas några hungriga sjövargar där.
Jag var framme lite innan 07:00 på lördagsmorgonen och jag hade förberett så mycket jag kunde hemma dagarna innan, så jag fick snabbt ut mina döda betesfiskar på ett par platser. Sen var det bara att fälla ut stolen och leta upp termosen för att få i sig lite av det svarta guldet. Än så länge var det uppehåll och platsen jag satt vid låg ganska skyddad mot vinden, så det var faktiskt rätt skönt. Men det skulle snart ändra sig.

Bottenmete efter gädda

När jag suttit ett par timmar utan ett endaste pip i larmen så valde jag att veva upp och kasta om betesfiskarna på ett par nya platser. Nu började det snöa lätt, och vinden hade ökat så den där känslan att det faktiskt var rätt skönt ute hade försvunnit.
Mer kaffe slank ner och några äggmackor gjorde gott, klockan tickade på och snön ökade men larmen förblev tysta. Så när det återigen gått ett par timmar så valde jag att veva in för att byta betesfiskar för att se om det kunde göra någon skillnad. Jag roade mig med att göra några upphopp på stället för att få igång blodcirkulationen och det kalla lederna. Sen blev det stolen igen för mer kaffe och äggmackor.

Bottenmete efter gädda

Nu hade jag varit ute i närmare 6 timmar, larmen hade varit tysta och det hade snöat och blåst rejält de senaste 4 timmarna. Tankarna började gå mot att faktiskt åka hem, men då händer det där magiska. Larmet tar ton och sakta lämnar det lina från rullen. Jag sätter snabbt in ett rejält mothugg. Känns som en bra fisk, den stånkar på och kylan är bortglömd och adrenalinet har gjort mig helt varm i kroppen. Sen händer det, det där som inte får hända, det tar helt stumt. Gäddan har lyckats gå fast och loss, istället sitter mitt tackel fast i något. Jag sliter och drar, svär o börjar frysa igen. Efter mycket kämpande så får jag upp ett halvt träd till ytan. Sen släpper krokarna sitt fäste och flyger mot mig som en kula men som tur är missar och fastnar istället i ett träd bakom mig… Det var droppen, jag vevar in det andra spöt och packar ihop allt, under tiden jag har kämpat med träden så har det slutat snöa och istället gått över till regn, så det mesta är blött och jag fryser.
Men väl i bilen och värmen på max så börjar jag återhämta mig och ganska snabbt fylls huvudet med nya tankar om att det kanske kan bli ännu ett pass nästa helg.

Jag tror nämligen inte att vinterdvala är något för mig. För tycker man det är roligt att sitta ute i snö, regn och blåst för att endast tappa en gädda och istället få ett träd på 6 timmar, då kommer vårfisket vara helt magiskt!

Bottenmete efter gädda

Till sist vill jag bara tipsa er som letar efter möjligheter att trycka upp en logga till en tävling, ett teamnamn eller liknande på t.ex kläder, dekaler och måttband att kolla in min Facebook sida för mer information. Ensamvargens Fiske
Eller kontakta mig direkt via mejl, ensamvargensfiske@gmail.com för mer information.