Ja det är väl den stora frågan, ska man gå i vinterdvala? Ska man släppa fisket ett tag och vänta in våren när det är öppet vatten överallt, fiskarna börjar vakna till liv och det blir varmare och ljusare kvällar.
Men jag tycker verkligen om alla våra årstider, alla har sin charm och skapar olika möjligheter i fisket, för det är väl så att fisket styr ens liv?
För när andra längtar efter vårvärmen så vill de sitta ute på sin balkong, uteplats eller altan och njuta av de första solstrålarna. Då längtar jag efter att få nöta sönder skinnet där bak i en båt eller vandra långa sträckor utmed en å för att kanske, men bara kanske få möta en av de stora individerna från sjöarna eller åarna. Det är vår för mig, det är magiskt!
Men är det så att den långa vintern bara är något jobbigt som man måste uthärda i väntan på öppet vatten? Vissa gillar ismete och pimpelfiske och spenderar vintern på isen. Jag själv gillar ismete, men tyvärr bor jag i de södra delarna av landet så det blir oftast bara några enstaka pass. Problemet är att isen varken försvinner eller är gångbar här, den bara ligger där som en irriterande kall filt över sjöarna. Så vad ska man göra, ska man gå i vinterdvala, planera vårfisket, kolla kartor, planera lite till, läsa böcker eller bara sitta hemma och må dåligt i soffan för fiskesuget är outhärdligt, nästan farligt högt?
Problemet för mig är att när jag sitter och planerar så får jag ett alldeles för stort fiskesug, så det slutar alltid med att jag måste lugna suget med att göra något dumdristigt som att åka och fiska i oftast väldigt dåligt väder…
För det är märkligt, i veckorna när man tyvärr måste jobba då är det bra väder. Sen kommer helgen och det blir direkt snö, regn, blåst och kanske ännu mer regn, snö och blåst! Men fiskesuget eller begäret, det är för starkt för att tänka klart, så man beslutar sig för att leta upp öppet vatten och kanske, men bara kanske lyckas lura en fisk.
I lördags var det inget undantag, väderapparna lovade det vanliga helgvädret, blåst, snö och regn. Men jag packade in gäddmeteprylarna i bilen på fredagskvällen och begav mig av till ån för att köra lite statiskt bottenmete.

Platsen jag hade valt ut tidigare i veckan har en större djuphåla och ganska lugnt vatten så det borde finnas några hungriga sjövargar där.
Jag var framme lite innan 07:00 på lördagsmorgonen och jag hade förberett så mycket jag kunde hemma dagarna innan, så jag fick snabbt ut mina döda betesfiskar på ett par platser. Sen var det bara att fälla ut stolen och leta upp termosen för att få i sig lite av det svarta guldet. Än så länge var det uppehåll och platsen jag satt vid låg ganska skyddad mot vinden, så det var faktiskt rätt skönt. Men det skulle snart ändra sig.

När jag suttit ett par timmar utan ett endaste pip i larmen så valde jag att veva upp och kasta om betesfiskarna på ett par nya platser. Nu började det snöa lätt, och vinden hade ökat så den där känslan att det faktiskt var rätt skönt ute hade försvunnit.
Mer kaffe slank ner och några äggmackor gjorde gott, klockan tickade på och snön ökade men larmen förblev tysta. Så när det återigen gått ett par timmar så valde jag att veva in för att byta betesfiskar för att se om det kunde göra någon skillnad. Jag roade mig med att göra några upphopp på stället för att få igång blodcirkulationen och det kalla lederna. Sen blev det stolen igen för mer kaffe och äggmackor.

Nu hade jag varit ute i närmare 6 timmar, larmen hade varit tysta och det hade snöat och blåst rejält de senaste 4 timmarna. Tankarna började gå mot att faktiskt åka hem, men då händer det där magiska. Larmet tar ton och sakta lämnar det lina från rullen. Jag sätter snabbt in ett rejält mothugg. Känns som en bra fisk, den stånkar på och kylan är bortglömd och adrenalinet har gjort mig helt varm i kroppen. Sen händer det, det där som inte får hända, det tar helt stumt. Gäddan har lyckats gå fast och loss, istället sitter mitt tackel fast i något. Jag sliter och drar, svär o börjar frysa igen. Efter mycket kämpande så får jag upp ett halvt träd till ytan. Sen släpper krokarna sitt fäste och flyger mot mig som en kula men som tur är missar och fastnar istället i ett träd bakom mig… Det var droppen, jag vevar in det andra spöt och packar ihop allt, under tiden jag har kämpat med träden så har det slutat snöa och istället gått över till regn, så det mesta är blött och jag fryser.
Men väl i bilen och värmen på max så börjar jag återhämta mig och ganska snabbt fylls huvudet med nya tankar om att det kanske kan bli ännu ett pass nästa helg.

Jag tror nämligen inte att vinterdvala är något för mig. För tycker man det är roligt att sitta ute i snö, regn och blåst för att endast tappa en gädda och istället få ett träd på 6 timmar, då kommer vårfisket vara helt magiskt!

Till sist vill jag bara tipsa er som letar efter möjligheter att trycka upp en logga till en tävling, ett teamnamn eller liknande på t.ex kläder, dekaler och måttband att kolla in min Facebook sida för mer information. Ensamvargens Fiske
Eller kontakta mig direkt via mejl, ensamvargensfiske@gmail.com för mer information.