Då var den äntligen här, hösten!
Det är antagligen inte alla i vårt avlånga land som blir lycklig när man nämner äntligen och höst i samma mening, men de som diggar gäddfiske är oftast en skara människor som uppskattar det…
Själv tycker jag det har doftat höst ett tag nu och temperaturen i sjöarna har sjunkit och det börjar bli dags för höstpremiär.
Så förhoppningsvis kan jag skjuta ut båten från bryggan till helgen och röra mig fram över vattnet med ett par flöten släpandes bakom och med lite tur även få höra det magiska ljudet från baitrunnern när en gädda har gapat över en betesfisk.
Adrenalinet fullständigt exploderar i kroppen när det börjar knarra i rullen, man ger gäddan någon sekund innan ett rejält mothugg sätts in och har man tur så vrider sig båten och spöt böjer sig kraftigt. Sen bjuder damen upp till en härlig dans med rejäla rusningar innan hon kan säkras i håven. Fiskefrossan infinner sig, man blir alltid lite lätt skakis i benen, antagligen av allt adrenalin och lycka. För det är något speciellt med årets första höstgädda!
Men innan det ens är dags att ge sig ut så måste saker och ting förberedas, betesfisk måste fixas, krokar, flöten och övrig utrustning måste ses över och tackel måste knytas. Batterier måste laddas, väskor ska packas och ja allt vad det nu är som måste vara i ordning innan det ens kan bli tal om att skjuta ut båten från bryggan…
Betesfisk… Det är alltid ett dilemma, för har man ingen betesfisk går det inte meta eller flötestrolla efter höstens argsinta skönheter.
Visst skulle jag kunna använda vobblers, gummibeten och allt vad som nu finns på marknaden, men det lockar inte, inte alls faktiskt. Jag gillar, eller rentav älskar mitt predatormete och jag accepterar allt ”slit” som följer med valet av metod.
För det är oftast ett slit att få fram bra betesfisk. Men det har sin charm på något sätt också, kan jag tycka…
Igår var jag och flötmetade mört i en liten skogssjö ett par timmar efter jobbet, idag var jag och placerade ut mörtstugor i samma vatten.
Resultatet efter mitt korta flötmetepass var magert, vädret var allt annat än bra. Men jag fick några mörtar av bättre storlek och det räckte för att jag skulle släpa ned två mörtstugor till sjön. Det är väldigt sällan dessa skogssjöar ligger precis vid vägen och inget undantag nu heller. Jag fick gå någon kilometer genom skog, sly och hästhagar med dessa mörtstugor… Och har jag otur så ger dessa stugorna noll mörtar… Men jag accepterar det och det har som sagt sin charm!
Vill man veta hur jag har gjort mina mörtstugor kan man läsa det här: Bygg en mörtstuga
Men allt det där ”slitet” glöms bort när det magiska ljudet från baitrunnern hörs och spöt böjer sig djupt vid mothugg, magiskt!
Så nu är äntligen hösten här och gäddsäsongen kan börja, underbart.
