Hemma igen. Skottland motsvarade alla förväntningar och lite till.
Vi fick allt. Män i kilt, allsång på den lokala puben, de brandgula bergen, haggis, whisky, och underbara människor, men de rutiga gäddorna höll sig tyvärr på behörigt avstånd. Att fiska i en så vacker omgivning är ett privilegium, hade vi dessutom kommit innan vattennivån höjdes med väl över metern, och innan de frostiga nätterna med minusgrader gjorde sitt intåg, ja då hade vi nog även fulländat upplevelsen med några fina fiskar också. Nu blev vårt öde otroligt svårtrugade gäddor som bara rispade våra beten lojt emellanåt. Några fastnade dock på krokarna, men storleksmässigt var dessa inget att skylta med…

Den skottska motsvarigheten till vår ”Svenska Gäddklubben”, hade veckan innan haft ”hyffsat” gäddfiske i samma loch som vi fiskade i. 16 landade gäddor med ett par toppfiskar omkring åtta kilo samt ett gäng mellan tre och sex kilo. Sen kom det stigande vattnet och de kalla nätterna som fick gäddorna att vaggas in i en vintrig inaktivitet. Så är det, gäddfisket. Nästa år ska vi försöka igen, men då blir det på våren, efterleksfisket bör enligt konstens alla regler vara lättare, precis som här hemma.

Glen Grant Fishing Experience får därmed ett ”To be continued” som avlutning… Så håll utkik efter del två i jakten efter de skottska monstergäddorna!

Mer information om denna resa hittar du på ––> Sportfiskeprylar.se

På återseende, och sláinte!

//Sebastian Wiman +FishEco +MagazineFishEco