Denna fiskeresa som nu är några år gammal men förtjänar att än en gång lyftas fram. Precis när jag började blogga skrev jag om denna resa, ett inlägg som när jag ser på hur jag skriver idag inte går till historien som mitt bästa inlägg. Visserligen vackra bilder men inte så mycket mer. Jag känner att jag nu ska försöka lyfta fram denna minnesvärda resa på ett bättre sätt.
Resan planerades ca 6 månader innan avresa, eftersom några i fiskegänget kommer från Mörrumstrakten i Blekinge blev det så att en i fiskegänget var besökte Fiskeshoppen i Mörrum, han började prata om att vi planerade att åka till Island, då framgick det att Fiskeshoppen skulle börja arrangera fiskeresor just till Island. Plötsligt hade vi bokat vår drömresa! Planeringen började, kolla över utrustning, binda flugor, kolla på Youtube, inhandla nya fiskekläder och en hel del annat fiskerelaterat! Inget fick lämnas åt slumpen. Vi flög från Kastrups flygplats midsommardags morgon 2015. Jisses vad tiden går fort, det känns som det var igår.
De fyras gäng! Patrik, Erik, Magnus och jag. Alla så där pirrigt förväntansfulla, ingen av oss hade då varit på Island tidigare. Planeringen var följande, fiske halvdag ditresedagen, sedan fyra heldagar med fiske och halvdagsfiske på hemresedagen. Platsen vi skulle till låg belägen en bit ifrån Husavik på norra Island så först blev det flygbyte i Reykjavik till inhemska Keflaviks flygplats och inrikesflyg upp till Akureyri.
Väl där mötte våran guide Matthias Por Hakonarson från Iceland Fishing guide upp, vilken härlig människa, vi bytte språk och kommunicerade på Engelska med Matthias vilket var lite knaggligt i början. Första stoppet var i den lokala sportfiskebutiken.
Alltså det är väl konstigt hurdana vi flugfiskande människor är funtade, här har man beställt, suttit och bundit mängder med flugor och så är det som om det växer ut horn i pannan på en när den lokale guiden säger med säkerhet i rösten att den och den och den flugan , ja det är ett måste här på Island, ni klarar er inte utan dom. Och då kommer den där frasen man inte vill höra – det är bara den flugan som funkar. VEM KAN MOTSTÅ ATT KÖPA DESSA FLUGOR!!! Inte jag iallafall, man vill ju inte vara den som står och rotar i sin flugask när alla andra står med böjda spön och leta efter samma fluga och den inte finns i asken. Vi föll alla för det urgamla försäljningsknepet.
Väl framme var det dags att premiärdoppa flugorna i den Isländska ån. Ån vi skulle fiska i heter Myrarkvisl, en alldeles lagom bred å enligt mina mått mätt. Efter några kast högg resans första brunöring för mig, Erik som för tillfället var min fiskekamrat skyndade sig dit för att dokumentera firren.
Något som vi alla uppskattar är god mat och dryck, Erik som till vardags jobbar i Fiskeshoppen i Mörrum har ett förflutet som fiskeguide. Vi handlade lammkött hos den lokale slaktaren som Erik på förstklassigt vis grillade, ja kanske slank det också ner någon kall bira och en wirre.
Platsen vi var på är belägen ovanför polcirkeln, det är en underdrift att säga att det var ljust dygnet runt. Solen var under horisonten 5 minuter innan den åter syntes ovanför horisonten, en upplevelse bara det för oss sörlänningar. Som jag förstått det hela hade vi just denna vecka osedvanligt fint väder. Vi hade ca 10 grader varmt och strålande sol i princip alla dagar som vi var på Island. Det var bara första eftermiddagen som det var dimma. Kanske inte det bästa öringväder när med klarblå himmel men jösses vilket fiske vi hade! Alldeles intill huset vi bodde i ringlade sig en lite bäck som mynnade ut i en sjö, från sjön rann ån Myrarkvisl ut. Det måste ha varit källdrag i sjön eftersom ån som mynnar ut ur sjön var betydligt större. I sjön fanns det MASSOR av röding, rödingen ansågs som skräpfisk och vi fick ta upp matfiskar ur sjön om vi ville. För den övriga fisken var det obligatoriskt catch and release.
Matthias utbytte lite tjänster med sina andra guidepolare vilket resulterade i att vi fick möjlighet att fiska på lite andra platser också. En av dessa platser hette Lonsa, en oansenlig plats. Vi åkte längre österut länge, plötsligt stannar guiden bilen, vi plockar ut spöna och de andra fiskleprylarna, vi kikar lite på varandra och undrar vad som är på G. Vi har stannat mitt i ingenstans. Vi är mitt ute på en åker, vi undrar lite försynt om vi är på rätt ställe och guiden nickar leende. Han börjar gå ut på åkern, vi går och går och går. Plötsligt stannar vi och där mitt i ingenstans möts två små bäckar som i ett Y. Kasta där säger guiden. Det visar sig att han självklart har superkoll på läget för precis där är en djuphåla och där samlas det ofta grov röding och öring säger han. Hallå,!!! man får nypa sig i armen för den efterföljande halvtimmen eller var det timmen, tiden går ju så fort när man har vi ett extraordinärt bra fiske. Det hugger i parti och minut, fisk släpper för att några sekunder ursinnigt hugga på nytt. Det drillas fisk samtidigt av flera i gänget.
Vi får även möjlighet att fiska i anrika ån Laxa. Magnus och jag blir anvisade till en lite eka, guiden säger – ro ut till grundet i mitten , där ni ankrar upp, fiska på båda sidor där står det grov fisk. ja han har ju haft rätt hittills, sagt och gjort. Vilket äventyr, båten läcker, jag ror och Magnus öser för glatta livet, dessutom är det ju strömt, det är ju en större å vi är mitt i.
Ja, landskapet här på Island är helt gudomligt vackert, så annorlunda mot ”den gröna sörjan” som finns här hemma. Vi fiskar mycket, väldigt mycket dessa dagar men vi kan ju inte vara på Island utan att unnar oss att kolla på vulkanisk aktivitet, bada i varma källor.
Några minnen sitter kvar starkare än andra, som när jag fick först en öring och några sekunder senare högg en till på upphängarflugan, två på samma kast, och +kilofiskar båda två.
Eller den magiska kvällen i den lilla sjön där det högg röding stupalöst och vilken solnedgång, mmmmmmm balsam för själen.
Några dagar går fort och plötsligt är det dags att åka hem, men det har varit en oförglömlig resa på många sätt. Jag hoppas att jag har möjlighet att återvända hit någon mer gång. Nedan några youtubeklipp från vår resa och en film om Myrarkvisl.
Nästa planerade resa bär av till Slovenien, nu börjar planeringen inför den resan.
Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i
/Tight Lines
Jag kan ju bara prata utifrån mig själv när det kommer till åsikter i denna fråga, sen hör jag och ser vad som diskuteras i ämnet både när man pratar direkt med andra fiskare men också vad som skrivs i tidskrifter och på sociala medier. Martin börjar prata om det ökade fisketrycket som sker i vissa gäddlokaler, naturligt blir att diskussionen handlar om Blekinges fiskevatten eftersom Martin är fiskevårdskonsulent där. I Karlskrona området är det flera gäddtävlingar varje år koncentrerade till framför allt hösten. Även vi i Kalmar Län har flera gäddtävlingar, ja det finns ju gäddtävlingar längs nästan hela Östersjökusten. Martins har uppgifter om att det är ca 100 tävlingar per år och självklart sliter det på fiskbestånden.
Detta blogginlägg kommer till största delen självklart att handla om Martins föreläsning men också om min tankar och funderingar kring ämnet catch and release. Intressant är att sett till sportfisket i sin helhet (i Blekinge) så tillämpar 97% så kallat catch and releasefiske. När det gäller tävlingsfisket är catch and release tillämpat till 100%. Jag tror att den siffran lätt går att överföra till de flesta tävlingar som fokuserar på gäddan.
Tittar man på olika arters påverkan av catch and release är det flera faktorer som styr, exempelvis de arter som är tryckkänsliga på grund av att de lever på djupt vatten, där det finns gott om andra predatorer i närområdet, de fiskar som drillas där och får mycket mjölksyra, därmed sekundärt inte överlever på grund av att de blir föda åt andra predatorer. De orkar inte simma undan när de blir attackerade av andra rovfiskar. En annan stor faktor för överlevnaden är vattentempen, höga temperaturer är lika med mindre syre i vattnet vilket bidrar till sämre överlevnad vid catch and release. Martin nämner att hans uppfattning om när man inte bör fiska efter gäddan är vattentemperaturer över 19 grader celsius.
Martin fortsätter föreläsningen, han pratar om att överlevande fisk kan komma att ändra sitt levnadsbeteende, vilket kan leda till försämrad tillväxt, ökad exponering för predatorer på grund av att de är för trötta efter drillning för att fly. Försämrad föryngring eller förtidig romläggning, försämrad lek eller ingen lek. Detta har jag inte reflekterat över måste jag motvilligt erkänna. Jag känner mig inte speciellt stolt över den jakt på nytt PB som ofta sker i samband med fiske under eller precis innan lek. Det är ju denna tid de stora romstinna gäddorna kommer kommer in på grunt vatten och är relativt lätta att komma åt för oss sportfiskare. Jag kommer i håg vad Per Larsson sade under sin föreläsning där han poängterade vikten av att inte lyfta romstinna gäddor ovan vattenytan, de är ju inte skapta för att vara ovan vattenytan, tyngdlagen sätter stor press på hinnor inne i fisken vilket kan leda till att hinnorna brister och orsakar skador som gör att fisken inte kan lägga sin rom eller rent av dör sekundärt. Visst, fisken simmar iväg tillsynes oskadd men hur vet jag att fisken inte är dödligt skadad på grund av felhantering som sportfiskare?? Det kan jag omöjligt veta.
Ska vi ha catch and release som fiskbevarande metod? Ja vad ska vi annars göra? Sluta fiska helt, ta upp ett fåtal fiskar och sedan inte fiska mer det passet, nä det tror jag inte många ställer upp på och varför då? Är den egna ivern att fånga många och helst stora gäddor överordnat fiskens bästa? Martin fortsätter att prata, han anser att catch and release som metod är här för att stanna, och jag kan bara hålla med honom. Det är många olika faktorer som man måste ta hänsyn till när det diskuteras om gäddbeståndet ska förvaltas på lång sikt. Det är inte enkla svar på frågan om vad som gör att gäddpopulationerna förblir starka och hållbara. Catch and release är en förutsättning för att sportfisket ska kunna bedrivas i den omfattning som sker idag. Catch and release är beståndsvårdande.
Martin trycker på vikten av att inte drilla fisken med för vek utrustning, då kan fisken i onödan samla på sig mjölksyra. Ha blöt avkrokningsmatta vilket skyddar slemskikt, använd även bra tång och gumerad håv. Hantera fisken med respekt och värdighet!
Gälgreppet fiskeblogg är extra glad över att Martin förordar gälgreppet vid hantering av gäddan när avkrokning ska ske.
Värst är det i Valjeviken och Sölversborgsviken medans det ser bättre ut ju längre österut man kommer. Varför denna utveckling? Ja, teorierna finns men det är svårt att säga bestämt vad det beror på. En stor del i dilemmat verkar storspiggen vara. Storspiggen har siktats i stora mängder just i dessa utsatta områden. Torsken har haft storspigg som sin huvudsakliga föda men nu när torskbeståndet står på ruinens brant verkar det som om storspiggstimmen växt sig allt för stora. Sillen har också varit en stor predator på storspiggen berättar Martin men det är även hårt fisketryck på sillen och för att en sill ska äta storspigg behöver den vara av ansenlig storlek. Det hårda fisketrycket på sill gör att det inte längre finns sill i den storleken. Martin berättar att man i början av 1900 talet hade stora mängder storspigg i längs Blekingekusten, Så pass mycket så man startade tillverkning av olja på storspiggen. Detta desarmerade storspiggen så mycket att den nästan utrotades. Kanske gjorde denna åtgärd att gäddan bland annat kunde växa sig så stark längs med Blekingekusten? Att det förhåller sig som det gör nu med storspiggen kan förklaras med hur skärgården ser ut, i västra Blekinge är det öppet från havet och in på grundområdena medan det i Karlskrona och Ronneby skärgård är mer skyddat av öar, koppar och skär.
Kan vi gör mer för att hjälpa gäddan att hålla sin population och helst växa i antal? Ja, absolut! Ett hållbart fiske med ett uttag som fiskpopulationen orkar med. Försöka hålla en balans mellan yrkesfisket på gädda och uttagen som sportfisket står för. Vi har alla ett gemensamt ansvar för att bevara gäddan i våra kustområden. Tyvärr, kanske fel ordval men man kan inte heller bortse ifrån att det finns ekonomiska intressen som styr ganska hårt vad gäller gäddfisket. Framgångsmetoden tror jag är dialog mellan de olika intressen som påverkar gäddan och dess uppväxtmiljö. Ett annat sätt att påverka så att gäddan påverkas positivt är fredningsområden och fredningstider. I Kalmarsund han man sedan ca 14 år haft förbudstid vad gäller fiske efter gädda och abborre, tyvärr har det vad jag vet inte utvärderats men man kan väl knappast tänka sig att det skulle vara negativt för gäddan att slippa behövas störas eller spöfångas stup i ett under lekperioden. Liknande fredningstid och fredningsområden diskuteras nu flitigt att införas i Blekinge. Martin Stålhammar är djupt involverad i detta.
Det var mycket intressant att höra Martin Stålhammar prata om catch and release utifrån hans avhandling. Stort tack för att du vill komma och föreläsa hos oss på Torsåsbygdens sportfiskeklubb! Gälgreppet får säkert anledning att snart igen dryfta frågor kring ämnet catch and release, det finns mycket mer att diskutera.
Redan på vägen hit var det go stämning i bilen, hårdrocken var tung och de som inte körde knäckte ett par bärs, inte en tyst sekund utan prat om det kommande fisket och mycket annat. Väl framme var många redan på plats, vi skulle bli 13 st som skulle fiska dagen där på. Det är många riktigt duktiga flugfiskare i detta gäng. Jag kan berätta att vid ett tidigare tillfälle i Strömhult var Pär ute tidigt, han stod i polen som är nedströms där strömmen viker som ett U. Jag minns att han kastade ett kast, fick en båge, ett kast till ytterligare en regnbåge, ja på 7 kast fick han 7 st regnbågar, jag var helt knäckt. Rotade som besatt i flugasken efter en som liknade en sådan fluga som han fiskade med. Givetvis hade jag ju inte någon sådan. Detta var mitt första möte med Strömhults klassiska vatten. Det liksom kom till mig hur viktigt det var att tänka brett när det gällde vilka flugor som finns i flugasken.
Vilken härlig känsla, att få bekräftelse på att man gör rätt, att den nybundna kreationen fungerar som jag tänkt. Det är en otroligt stark fisk, jag drillar tills jag får mjölksyra i underarmen med mitt klass 5 spö. 
En riktigt fin båge synar håven. Flugan som nyss var så fin är ordentligt tilltufsad.
Fille som inte är långt ifrån hjälper mig med håvningen, efteråt förflyttar vi oss lite nedströms. Det dröjer inte länge förrän jag hör Fille säga ”där har jag en”, det är bara att snabbt veva in linan och komma och assistera med håven. Han har också fångat en riktigt fin båge, det tar en ordentlig stund innan den är redo att håvas, den är så stark. Den har riktigt fin stjärtfena, man kan inte se på den att den gått i en odlingskasse, tittar man på den skulle den lika gärna kunna varit vild.
Som Pappa blir man väldigt stolt att vara med om när ens son visar upp sådan skicklighet med flugspöet. Förvånad, nej! Jag vet vilken kapacitet han har när det kommer till fiske. Vill ni kolla in mer om Filips fiske, klicka på denna 
Jag byter snabbt till en likadan fluga, den verkar vara superhet idag, och redan i andra kastet drar det till i linan, livet är bra härligt. Nu blir rollerna ombytta, Fille får vara håvare.
Och vad händer i kastet efter, i min iver att försöka fånga en båge till fångar jag istället ett träd:(, och givetvis hade jag inte fler exakt likadana flugor, men en till som nästan är lika dan:). Vi flyttar oss uppströms och ansluter oss till Andreas och Magnus som också har haft ett bra fiske på morgonkvisten. Efter lite frukost och lite fiskesnack med de andra blir det flugbyte för min del, en husmaskimitation som jag snappat upp från ett youtubeklipp, jag har bundit den på krokstorlek 8, peacockbubbad kropp som är borstad och svart beedhead som har några varv med fluo röd bindtråd bakom huvudet. Fille står några meter uppströms, vi står vid ”minfältet”. Efter ett par kast ser jag en båge glufsa i sig min husmask, det är en grov fisk, det känner jag direkt. Den vill inte visa sig, efter ca 30 sekunder ropar Fille att han också har fisk på, dubbelhugg! Vilken härlig känsla, att drilla fisk i hop med sonen, dom är så starka dessa Strömhultsbågar. Nu kör det ihop sig lite, vilken ska vi håva först, som jag minns det nu blev det min firre som håvades först, sedan Filles. Martin kommer till undsättning och förevigar detta ”Halleluja moment”.
Det visar sig att det är PB för mig på regnbåge, 5,2 kg, vilket minne, ett minne för livet! Så härligt! Tre kanonfina bågar landade, vilken dag jag haft hittills. Dags för lite käk, vattnet får vila en stund. Det pratas fiske så klart medans grillbriketterna blir varma, snart spricker korvarna av värmen. Gott! Vi är många rutinerade flugfiskare i detta gäng, jag har stor respekt för Magnus och Andreas skicklighet när det kommer till flugfiske, dom är båda extremt duktiga flugfiskare och flugbindare var och en på sitt sätt. Magnus kanske den mer innovative när det kommer till flugbindning, där har jag lärt mig mycket, han är en mycket duktig både regnbågsfiskare och laxfiskare! Andreas har kanske störst fokus på gäddflugfisket men han behärskar de flesta metoder som flugfisket har att erbjuda, han lämnar inget åt slumpen, han har många gånger visat vilken skicklig flugfiskare han är. Han utmanar mig mycket inom flugfisket på ett positivt sätt. Jag har fiskat mycket med dessa två vilket har hjälpt mig att utveckla mitt flugfiske.
När eftermiddagsfisket drar igång beger vi oss mot stenen som ligger i bortre ändan av dammen. Med jämna mellanrum har jag sett spöböj från duktiga flugfiskare i detta härliga fiskegäng. Plötsligt står alla spön i full böj, både Andreas och Magnus har fisk på, jag njuter verkligen och gläds med mina fiskebröder. Några fina bågar får syna håven.
En nöjd Andreas pustar ut efter drillningen som tagit en bra stund. Straxt efter är det Filles tur att stå med spöböj, Han har uppvisat stor skicklighet denna dag.
Detta blir verkligen en minnesvärd dag, nu är det min tur igen, ett hårt hugg på min blåvita streamer, Fille håvar.
Trötta, nöjda och glada avslutar vi dagen i härliga Strömhult. På vägen hem hänger huvudena tungt på mina reskamrater som sover en stund. Jag får lite tid för reflektion över hur dagen har varit. Jag längtar redan tillbaka!!
Först en sväng till receptionen för att hämta ut fiskekort. Sedan bär det av genom parken till Norrsjön. På väg till fiskeplatsen får vi se några fina dovhjortar. Dagen bjuder tyvärr inte på det bästa vädret, det regnar! Andreas ”
Sjön är så där lagom stor, det tar en stund att fiska sig runt den om man vill det. Det finns några iordninggjorda ställen att stå på, men man kan också fiska i de mer naturliga gläntor som naturen erbjuder runt sjön. Det är är en härlig natur som ramar in fisket här i Eriksberg och bara blotta tanken på att det när som helst kan komma en flock vildsvin eller andra djur som finns här i parken gör det hela lite nervkittlande må jag säga. Det finns även två stycken båtar som man får använda. Jag ställer mig en liten bit från den iordninggjorda grillplatsen där det förövrigt finns en fin ”grillstuga” som man kan gå in och få lite skydd för regnet.
Efter några kast med sakta hemtagning av fluglinan tar det plötsligt tvärstopp, plötsligt börjar linan röra sig i sidled. En urstark regnbåge har fattat tycket för mig Boobyfluga, först är den lugn men när den har vänt ett par gånger nere i djupet exploderar den i en vild fight, den gör flera luftsprång, kämpar förbrilt för att inte komma in till håven som en av fiskepolarna väntar med. Den är verkligen stark, jag hinner tänka att om jag tar den hårdare går något sönder. När den efter en stund mattas och låter sig håvas visar det sig att det är en båge av yppersta kvalitet, stjärtfenan är hel och fin, ja man har svårt att tro att det är en odlad fisk!
För min egen del går det helt okej denna fiske dag, fastän det är ösregn som ibland går över till regn för att i nästa stund på nytt gå över till ÖSREGN. På något sätt verkar det som jag har jag lyckats knäcka koden för dagen, inte många kast senare tar en fisk till flugan stenhårt, det kändes som om fisken med full fart simmade förbi och högg. Även denna fisk är otroligt stridbar.
För inte så länge sedan vann jag och min Teamkamrat Sören tävlingen Big Five i Bergkvara Gäddfestival, jag vann då ekolodet Deeper, nu fick jag chansen att prova den så att säga skarpt. Det var mycket intressant att se hur sjön såg ut under vattenytan. Andreas och jag tog en tur med en av båtarna och då var självklart Deepern med på släp. Ekolodet ger utslag för fisk som patrullerar nere vid botten. Efter några kast var det dags igen, hårt hugg efter att linan sjunkit till botten och jag börjat ta hem linan lite sakta, mitt ute i sjön är det 4 meter djupt och lite växtlighet på botten. 
Ytterligare en fin båge synar håven. För min del har den vita boobyflugan utan tvekan varit flugan för dagen. Samtliga mina bågar har tagit på den. Regnet tilltar än mer och det är dags för en stund inne i grillhuset, stämningen är trots regnet på topp, plötsligt får vi se en flock vildsvin som kommer lufsande alldeles intill sjön, det är verkligen en mäktig upplevelse att fiska här mitt bland alla fritt strövande djur.
När regnet lättar är det Filles tur att stå med flugspöet i spänd båge, en jättefin båge högg stenhårt i fridroppet, det vill säga när flugan som är en förtyngd streamer fritt sjunker mot botten.
Dagen börjar lida mot sitt slut och det är flera av oss som haft fisk på, några har dessvärre släppt innan de hunnit till håven. Vi sammanfattar dagen som utomordentligt trevlig! Det blir ju gärna så när likasinnade träffas och ägnar sig åt gemensam sak. Man kan skämtsamt säga att det fiskats ”regnbåge” denna extremt blöta dag.
När vi börjar köra hemåt i skymningen står det en hel flock visenter på en höjd, på siluetten mot himlen ser dom precis ut som bisonoxar, ja det är sannerligen en upplevelse att vara här i Eriksbergs viltpark.