Det har inte gått många dagar, veckor sedan gäddfisket i Karlskrona skärgård senast stod i fokus, nu är det dags igen! Jag ser nästan dagligen facebookinlägg där sportfiskare förtvivlat tar bilder på en och samma yrkesfiskebåt och mindre öppna plastbåtar som håller på med ”plaskfiske”, som jag förstår fortgår detta i oförminskad omfattning. Första känslan som infinner sig är ilska, ilska över att vi, alla som vistas i skärgården inte tar ansvar för skärgården. Vidare tänker jag hur kan samhället tillåta detta plaskfiske, det är en ansvarsfråga samt en ägandefråga. Ja, vadå tillåta och vadå ansvarsfråga, vadå ägandefråga?
I urminnes tider har vi människor haft sociala koder och normer som vi ansett vara viktigt att följa. När dessa brutits har samhället eller gruppen bestraffat de som inte följer det man kommer överens om. När människan senare i utvecklingen instiftat lagar som ju egentligen inte är annat än en utveckling av sociala koder och normer som vi en gång i tiden ansett vara viktiga.
Tillåta: ja, vem tillåter att mänskligheten utrotar en djurart? Självklart ingen. I detta fallet handlar det om något helt annat. En problematik som har fått en dominoeffekt. Yrkesfiskaren som står i fokus för detta plaskfiske har vad jag förstår tidigare haft sin inkomst via torskfisket, nu när torskpopulationen i Östersjön står på ruinens brant och det inte längre är någon ekonomi i att fiska torsk riktas fokus på andra möjliga inkomstvägar/fiskar. Likväl tillåts detta plaskfiske att fortsätta.
Plötsligt ses gäddan som en möjlig inkomstkälla. ”Det finns ju så mycket gädda”, Ja det har under ganska lång tid varit ett friskt starkt hållbart bestånd av gädda i framför allt i Karlskrona skärgård. Detta har bidragit till en ökande fisketurism som genererar mycket stora inkomster för alla de som på ett eller annat sätt använder gäddan i sina affärsidéer i och omkring Karlskrona, men det finns en avgörande skillnad. Om man ser till sportfisket, tillämpar nästan 100% av sportfiskarna så kallad catch and release metod, allt fler använder sig av hullingfri krok, man är noga med hanteringen av gäddan när det skall krokas av. Man värnar om och för gäddan i jämförelse med dessa plaskfiskare som ser gäddan enbart som ett objekt, en inkomstkälla där man självutnämnt sig som den som har rätt att gör uttag ur gäddbeståndet på egna villkor och premisser. Utan några betänkligheter om att beståndet skall vara hållbart eller följa rådande bestämmelser om minimimått eller uttagsbegränsning som gäller vid fiske med handredskap. Det forskas allt mer på och kring gäddan och gäddans betydelse i det skärgårdsnära ekosystemet. Denna forskning sprider olika föreningar och organisationer samt myndigheter såsom Sportfiskeklubbar, Sportfiskarna och Länsstyrelsen.
Varför är det så svårt att lära sig av tidigare misstag? Skall verkligen enstaka människor tillåtas förstöra, desarmera, utrota en fiskart med förbehållet att det är ju inte olaglig att plaskfiska. Nej, yrkesfisket omfattas inte av de regler som gäller för spöfångad fisk, inte heller omfattas yrkesfisket av de regler som gäller för nätfiske som om man inte är registrerad yrkesfiskare. Vad i helv….. är detta? Jag hoppas verkligen att detta är att likna vid det jag nämnt ovan, om att detta fiske strider mot gällande ansedda normer och att det snart omfattas av en skyddande LAG! Tänk att det måste till en Lag för att inte en djurart skall utrotas, ja är man förvånad? Nej, inte direkt om man ser tillbaka på vad vi människan, den intelligenta varelsen gör mot djurlivet på vår planet. Det är enkel matematik, man behöver långt ifrån vara raketforskare för att förstå vad som är på god väg att hända. Vad händer med ekosystemet när gäddan är borta? Jo, det forskas mycket även på detta område, det står tydligt att gäddan är en så kallad toppredator, och de lokaler som har ett starkt hållbart gäddbestånd är friska lokaler, där mångfald i artrikedom råder. En balans finns i det så bräckliga ekosystemet.
Ett räkneexempel som alla borde förstå: Om det finns 1000 gäddor inom ett visst område. Det tillämpas catch and release som metod inom detta område. Enligt forskningen dör 1-14 % av den spöfångade gäddan men på tusen vuxna gäddor klarar detta bestånd av detta”uttag”. Det till och med klarar av ett uttag på ett antal gäddor enligt de gällande regler för sportfiskande spöfångade gäddor. Enligt reglerna är det tillåtet med ett uttag på 3 gäddor per person och dag samt att dessa gäddor måste vara mellan 40 cm och 75 cm vilket man kan läsa om på Havs och vattenmyndighetens hemsida. Balans råder alltså i denna gäddlokal, gäddan kan leka och föryngring sker i en hållbar takt. Plötsligt kommer yrkesfiskaren dit för han har hört att där finns det mycket fisk. Efter de första 14 dagarna har uttagen varit 300 gäddor utan någon hänsyn taget till minimimått eller andra fiskeetiska regler, det är allt ifrån gäddor på 20 cm och ca 0,5 kg till gäddor på 115 cm och 12 kg som har en betydande rommängd i sig under vintertid. Denna rom som ska försäkra om att beståndet framgent sätt ska vara starkt och hållbart. Vattnet får vila, efter två veckor kommer yrkesfiskaren tillbaka, på nytt tas 300 gäddor upp. Plötsligt är det bara 400 gäddor kvar som har möjlighet att leka inom detta område. När gäddan ska leka blir effekten en försämrad föryngring. Parallellt med detta har sälbeståndet vuxit sig allt för stort, skarvkollonin är gigantisk, och spiggstimmen sveper längs med bottnarna likt en dammsugare i sitt födosök nu när torsken inte kan hålla spiggpopulationen nere. Som om inte detta är nog kommer det en invasiv art och knackar på hos gäddans uppväxtlokaler, den svartmunnade smörbulten som har som sin specialitet att äta romkorn i de kustnära skärgårdsområdena. Beståndet har i den bästa av världar nästkommande år vuxit med 100 vuxna individer, då kommer yrkesfiskaren tillbaka till samma område och utövar plaskfiske. Under de första 14 dagarna vid detta plaskfisket blir uttaget 400 gäddor, efter ytterligare två veckor tas det upp bara 150 gäddor. Larmrapporterna kommer allt tätare från sportfiskare och myndigheter som kämpar med att gäddbeståndet skall vara stark och hållbart. Gäddbeståndet i detta området har nu totalt kollapsat, kvar är ynka 50 individer som är helt hjälplösa inför människans girighet och uppfinningsrikedom när det gäller att fånga fisk. Samtidigt som den har många andra fiender.
Ansvar: Vem tar ansvar för att gäddan ska kunna fortsätta vara den toppredator den är när inte gäddan själv kan föra sin talan? Jag vet att det jobbas hårt från myndighetshåll om att få till fredningstider och fångstbegränsning som även yrkesfisket omfattas av. Under tiden har enskilda sportfiskare gott samman och skickat in skrivelser till myndigheter om att detta rovfiske måste upphöra nu! Tillsammans är vi starka och en förändring till gäddans fördel kommer säkert, men oj vad det går sakta innan ett avgörande sker.
Äganderätt: Jag anser att detta är konsekvensen av brist på ägande, det är ju ingen som äger gäddan eller den totala rätten till att fiska gädda. Applicera gäddan på vilket annat område som helst och det är enkelt att se paralleller med äganderätt och ansvar och inte minst att det omfattas av lagar och regler. Om inte detta plaskfiske upphör omgående kommer mitt räkneexempel att bli en profetia vilket vore helt fruktansvärt. Äganderätt och ansvar går hand i hand, den som äger tenderar också att ta ett betydligt större ansvar för det han äger. Då förvaltas egendomen på ett hållbart sätt så att kommande generationer också kan njuta av det naturen har att erbjuda. Men så länge gäddan är ”fredlös”, inte syns annat än under vattenytan och anses vara ”min” egendom som jag gör vad jag vill med lever beståndet i Karlskrona skärgård mycket farligt som det är just nu!
Glädjande kan jag konstatera via säkra källor att Blomlöfs Rökeri i Brömsebro sedan en tid tillbaka inte tar emot gädda, stor eloge till er som tagit detta beslut!
Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i
/Tight Lines
Jag kan ju bara prata utifrån mig själv när det kommer till åsikter i denna fråga, sen hör jag och ser vad som diskuteras i ämnet både när man pratar direkt med andra fiskare men också vad som skrivs i tidskrifter och på sociala medier. Martin börjar prata om det ökade fisketrycket som sker i vissa gäddlokaler, naturligt blir att diskussionen handlar om Blekinges fiskevatten eftersom Martin är fiskevårdskonsulent där. I Karlskrona området är det flera gäddtävlingar varje år koncentrerade till framför allt hösten. Även vi i Kalmar Län har flera gäddtävlingar, ja det finns ju gäddtävlingar längs nästan hela Östersjökusten. Martins har uppgifter om att det är ca 100 tävlingar per år och självklart sliter det på fiskbestånden.
Detta blogginlägg kommer till största delen självklart att handla om Martins föreläsning men också om min tankar och funderingar kring ämnet catch and release. Intressant är att sett till sportfisket i sin helhet (i Blekinge) så tillämpar 97% så kallat catch and releasefiske. När det gäller tävlingsfisket är catch and release tillämpat till 100%. Jag tror att den siffran lätt går att överföra till de flesta tävlingar som fokuserar på gäddan.
Tittar man på olika arters påverkan av catch and release är det flera faktorer som styr, exempelvis de arter som är tryckkänsliga på grund av att de lever på djupt vatten, där det finns gott om andra predatorer i närområdet, de fiskar som drillas där och får mycket mjölksyra, därmed sekundärt inte överlever på grund av att de blir föda åt andra predatorer. De orkar inte simma undan när de blir attackerade av andra rovfiskar. En annan stor faktor för överlevnaden är vattentempen, höga temperaturer är lika med mindre syre i vattnet vilket bidrar till sämre överlevnad vid catch and release. Martin nämner att hans uppfattning om när man inte bör fiska efter gäddan är vattentemperaturer över 19 grader celsius.
Martin fortsätter föreläsningen, han pratar om att överlevande fisk kan komma att ändra sitt levnadsbeteende, vilket kan leda till försämrad tillväxt, ökad exponering för predatorer på grund av att de är för trötta efter drillning för att fly. Försämrad föryngring eller förtidig romläggning, försämrad lek eller ingen lek. Detta har jag inte reflekterat över måste jag motvilligt erkänna. Jag känner mig inte speciellt stolt över den jakt på nytt PB som ofta sker i samband med fiske under eller precis innan lek. Det är ju denna tid de stora romstinna gäddorna kommer kommer in på grunt vatten och är relativt lätta att komma åt för oss sportfiskare. Jag kommer i håg vad Per Larsson sade under sin föreläsning där han poängterade vikten av att inte lyfta romstinna gäddor ovan vattenytan, de är ju inte skapta för att vara ovan vattenytan, tyngdlagen sätter stor press på hinnor inne i fisken vilket kan leda till att hinnorna brister och orsakar skador som gör att fisken inte kan lägga sin rom eller rent av dör sekundärt. Visst, fisken simmar iväg tillsynes oskadd men hur vet jag att fisken inte är dödligt skadad på grund av felhantering som sportfiskare?? Det kan jag omöjligt veta.
Ska vi ha catch and release som fiskbevarande metod? Ja vad ska vi annars göra? Sluta fiska helt, ta upp ett fåtal fiskar och sedan inte fiska mer det passet, nä det tror jag inte många ställer upp på och varför då? Är den egna ivern att fånga många och helst stora gäddor överordnat fiskens bästa? Martin fortsätter att prata, han anser att catch and release som metod är här för att stanna, och jag kan bara hålla med honom. Det är många olika faktorer som man måste ta hänsyn till när det diskuteras om gäddbeståndet ska förvaltas på lång sikt. Det är inte enkla svar på frågan om vad som gör att gäddpopulationerna förblir starka och hållbara. Catch and release är en förutsättning för att sportfisket ska kunna bedrivas i den omfattning som sker idag. Catch and release är beståndsvårdande.
Martin trycker på vikten av att inte drilla fisken med för vek utrustning, då kan fisken i onödan samla på sig mjölksyra. Ha blöt avkrokningsmatta vilket skyddar slemskikt, använd även bra tång och gumerad håv. Hantera fisken med respekt och värdighet!
Gälgreppet fiskeblogg är extra glad över att Martin förordar gälgreppet vid hantering av gäddan när avkrokning ska ske.
Värst är det i Valjeviken och Sölversborgsviken medans det ser bättre ut ju längre österut man kommer. Varför denna utveckling? Ja, teorierna finns men det är svårt att säga bestämt vad det beror på. En stor del i dilemmat verkar storspiggen vara. Storspiggen har siktats i stora mängder just i dessa utsatta områden. Torsken har haft storspigg som sin huvudsakliga föda men nu när torskbeståndet står på ruinens brant verkar det som om storspiggstimmen växt sig allt för stora. Sillen har också varit en stor predator på storspiggen berättar Martin men det är även hårt fisketryck på sillen och för att en sill ska äta storspigg behöver den vara av ansenlig storlek. Det hårda fisketrycket på sill gör att det inte längre finns sill i den storleken. Martin berättar att man i början av 1900 talet hade stora mängder storspigg i längs Blekingekusten, Så pass mycket så man startade tillverkning av olja på storspiggen. Detta desarmerade storspiggen så mycket att den nästan utrotades. Kanske gjorde denna åtgärd att gäddan bland annat kunde växa sig så stark längs med Blekingekusten? Att det förhåller sig som det gör nu med storspiggen kan förklaras med hur skärgården ser ut, i västra Blekinge är det öppet från havet och in på grundområdena medan det i Karlskrona och Ronneby skärgård är mer skyddat av öar, koppar och skär.
Kan vi gör mer för att hjälpa gäddan att hålla sin population och helst växa i antal? Ja, absolut! Ett hållbart fiske med ett uttag som fiskpopulationen orkar med. Försöka hålla en balans mellan yrkesfisket på gädda och uttagen som sportfisket står för. Vi har alla ett gemensamt ansvar för att bevara gäddan i våra kustområden. Tyvärr, kanske fel ordval men man kan inte heller bortse ifrån att det finns ekonomiska intressen som styr ganska hårt vad gäller gäddfisket. Framgångsmetoden tror jag är dialog mellan de olika intressen som påverkar gäddan och dess uppväxtmiljö. Ett annat sätt att påverka så att gäddan påverkas positivt är fredningsområden och fredningstider. I Kalmarsund han man sedan ca 14 år haft förbudstid vad gäller fiske efter gädda och abborre, tyvärr har det vad jag vet inte utvärderats men man kan väl knappast tänka sig att det skulle vara negativt för gäddan att slippa behövas störas eller spöfångas stup i ett under lekperioden. Liknande fredningstid och fredningsområden diskuteras nu flitigt att införas i Blekinge. Martin Stålhammar är djupt involverad i detta.
Det var mycket intressant att höra Martin Stålhammar prata om catch and release utifrån hans avhandling. Stort tack för att du vill komma och föreläsa hos oss på Torsåsbygdens sportfiskeklubb! Gälgreppet får säkert anledning att snart igen dryfta frågor kring ämnet catch and release, det finns mycket mer att diskutera.
Redan på vägen hit var det go stämning i bilen, hårdrocken var tung och de som inte körde knäckte ett par bärs, inte en tyst sekund utan prat om det kommande fisket och mycket annat. Väl framme var många redan på plats, vi skulle bli 13 st som skulle fiska dagen där på. Det är många riktigt duktiga flugfiskare i detta gäng. Jag kan berätta att vid ett tidigare tillfälle i Strömhult var Pär ute tidigt, han stod i polen som är nedströms där strömmen viker som ett U. Jag minns att han kastade ett kast, fick en båge, ett kast till ytterligare en regnbåge, ja på 7 kast fick han 7 st regnbågar, jag var helt knäckt. Rotade som besatt i flugasken efter en som liknade en sådan fluga som han fiskade med. Givetvis hade jag ju inte någon sådan. Detta var mitt första möte med Strömhults klassiska vatten. Det liksom kom till mig hur viktigt det var att tänka brett när det gällde vilka flugor som finns i flugasken.
Vilken härlig känsla, att få bekräftelse på att man gör rätt, att den nybundna kreationen fungerar som jag tänkt. Det är en otroligt stark fisk, jag drillar tills jag får mjölksyra i underarmen med mitt klass 5 spö. 
En riktigt fin båge synar håven. Flugan som nyss var så fin är ordentligt tilltufsad.
Fille som inte är långt ifrån hjälper mig med håvningen, efteråt förflyttar vi oss lite nedströms. Det dröjer inte länge förrän jag hör Fille säga ”där har jag en”, det är bara att snabbt veva in linan och komma och assistera med håven. Han har också fångat en riktigt fin båge, det tar en ordentlig stund innan den är redo att håvas, den är så stark. Den har riktigt fin stjärtfena, man kan inte se på den att den gått i en odlingskasse, tittar man på den skulle den lika gärna kunna varit vild.
Som Pappa blir man väldigt stolt att vara med om när ens son visar upp sådan skicklighet med flugspöet. Förvånad, nej! Jag vet vilken kapacitet han har när det kommer till fiske. Vill ni kolla in mer om Filips fiske, klicka på denna 
Jag byter snabbt till en likadan fluga, den verkar vara superhet idag, och redan i andra kastet drar det till i linan, livet är bra härligt. Nu blir rollerna ombytta, Fille får vara håvare.
Och vad händer i kastet efter, i min iver att försöka fånga en båge till fångar jag istället ett träd:(, och givetvis hade jag inte fler exakt likadana flugor, men en till som nästan är lika dan:). Vi flyttar oss uppströms och ansluter oss till Andreas och Magnus som också har haft ett bra fiske på morgonkvisten. Efter lite frukost och lite fiskesnack med de andra blir det flugbyte för min del, en husmaskimitation som jag snappat upp från ett youtubeklipp, jag har bundit den på krokstorlek 8, peacockbubbad kropp som är borstad och svart beedhead som har några varv med fluo röd bindtråd bakom huvudet. Fille står några meter uppströms, vi står vid ”minfältet”. Efter ett par kast ser jag en båge glufsa i sig min husmask, det är en grov fisk, det känner jag direkt. Den vill inte visa sig, efter ca 30 sekunder ropar Fille att han också har fisk på, dubbelhugg! Vilken härlig känsla, att drilla fisk i hop med sonen, dom är så starka dessa Strömhultsbågar. Nu kör det ihop sig lite, vilken ska vi håva först, som jag minns det nu blev det min firre som håvades först, sedan Filles. Martin kommer till undsättning och förevigar detta ”Halleluja moment”.
Det visar sig att det är PB för mig på regnbåge, 5,2 kg, vilket minne, ett minne för livet! Så härligt! Tre kanonfina bågar landade, vilken dag jag haft hittills. Dags för lite käk, vattnet får vila en stund. Det pratas fiske så klart medans grillbriketterna blir varma, snart spricker korvarna av värmen. Gott! Vi är många rutinerade flugfiskare i detta gäng, jag har stor respekt för Magnus och Andreas skicklighet när det kommer till flugfiske, dom är båda extremt duktiga flugfiskare och flugbindare var och en på sitt sätt. Magnus kanske den mer innovative när det kommer till flugbindning, där har jag lärt mig mycket, han är en mycket duktig både regnbågsfiskare och laxfiskare! Andreas har kanske störst fokus på gäddflugfisket men han behärskar de flesta metoder som flugfisket har att erbjuda, han lämnar inget åt slumpen, han har många gånger visat vilken skicklig flugfiskare han är. Han utmanar mig mycket inom flugfisket på ett positivt sätt. Jag har fiskat mycket med dessa två vilket har hjälpt mig att utveckla mitt flugfiske.
När eftermiddagsfisket drar igång beger vi oss mot stenen som ligger i bortre ändan av dammen. Med jämna mellanrum har jag sett spöböj från duktiga flugfiskare i detta härliga fiskegäng. Plötsligt står alla spön i full böj, både Andreas och Magnus har fisk på, jag njuter verkligen och gläds med mina fiskebröder. Några fina bågar får syna håven.
En nöjd Andreas pustar ut efter drillningen som tagit en bra stund. Straxt efter är det Filles tur att stå med spöböj, Han har uppvisat stor skicklighet denna dag.
Detta blir verkligen en minnesvärd dag, nu är det min tur igen, ett hårt hugg på min blåvita streamer, Fille håvar.
Trötta, nöjda och glada avslutar vi dagen i härliga Strömhult. På vägen hem hänger huvudena tungt på mina reskamrater som sover en stund. Jag får lite tid för reflektion över hur dagen har varit. Jag längtar redan tillbaka!!