Jag drillade gäddor. Explosiva hugg avlöste varandra men plötsligt blev allt ett virrvarr i takt med att en gäll signal ekade över fjärdarna. Ljudet steg och steg i styrka tills det slutligen fick upp mig till ytan, till vakenheten och insikten att väckarklockan ringde in en ny fiskedag. Det finns inte mycket som får upp en så lätt ur sängen, även när tröttheten ligger som en mörk, trögflytande tjära innanför skallbenet och tynger ned ögonlocken. Det blev ju lite sent kvällen innan, i firandet av den lyckade inledningsdagen. Och då är jag ändå nykterist. Man kan bli trött ändå.

Efter frukost gick Tony ned i förväg till sin båt. Vi andra packade det sista när någons telefon ringde. En lätt panikslagen Tony i andra änden. Båten tog in vatten i aktern. Hade gjort det hela natten och stod vid bryggan med fören pekandes upp mot den molnfria himlen. Panik! Tony öste som en furie samtidigt som vi skyndade oss ned till undsättning. Mörka orosmoln lade sig över viken. Är Tonys båt obrukbar? Har saker gått sönder? Vad täcker försäkringen och kommer vi kunna använda den något mer, inte bara under andra dagen utan under resten av resan? Frågorna var många och hopplösheten var så påtaglig att den nästan gick att ta på.

 

 

Den baktunga båten hängde i sina akterförtöjningar i ybommarna och så fort tillräckligt mycket vatten var borta för att säkert lossa dessa förtöjningar kunde vi traila upp båten.

 

 

Motorn hade klarat sig men all elektronik (säkringsdosa, batteri och lod/plotter) hade stått under vatten.

 

 

Även bensintanken hade stått under vatten, tyvärr med luftskruven öppen. Vi fick ur allt vatten och lokaliserade problemet. Jag som inte äger en båt med live-well är inte bekant med problemet men inom bass-boatkretsar är det tydligen en klassiker; att slangen för invatten kan börja läcka. I Tonys fall handlade det om en pluggning av en bortkopplad slang där tätningen släppt.

Tony började att gå igenom grejorna och det visade sig, märkligt och glädjande nog, att startbatteriet hade klarat sig (batteriet till elmotorn sitter också i aktern men var ju uppe i stugan på laddning över natten). Det mesta verkade vara grönt förutom att det behövdes nya kabelskor och säkringar till säkringsdosan samt ny bensin. Rosse och Tony tog bilen till närmaste samhälle för att shoppa lite samtidigt som vi andra laddade batteriet lite extra samt torkade ur det sista vattnet ur båten. Micke tätade dessutom live-wellens slang för invatten. Ett tidigare avbitet huvud från en Burt 30 (!?) fick agera fyllning innan det hela tejpades tätt.

Grabbarna kom så småningom tillbaka och Tony (elektriker som han är) fixade till elen innan vi knappt ens hunnit blinka. Dagens inledande mörker skingrades och fem tidigare nedstämda ansikten lystes plötsligt upp. När det faktiskt visade sig att vi skulle komma ut på fiske i två båtar denna dag bestämde vi att istället för att dela upp dagen i två pass, med lunch däremellan, skulle vi käka en tidig lunch först och sedan fiska resten av dagen och in på sena kvällen. Middag fick bli ett senare problem och istället packades det med lite stödmackor.

Klockan 13:00 kunde vi svänga ut ur hamnen med Tonys båt helt torr och fullt fungerande, även ekolodet som tur var. Jag och Roger gjorde honom sällskap denna dag samtidigt som Micke fiskade med Rosario i hans båt. Flaket från gårdagen hade vi bestämt att det skulle få vila och dagens plan såg helt annorlunda ut. Istället för jämngrund gräsflad var dag 2 vigd åt vasskanter/djupvassar i anslutning till grundare områden, sund och framförallt lite större djup. Rosse guidade till ett helt annat område som tidigare levererat väl. Så även denna dag.

På mitt beteslås hamnade en Hippishake (Piggking) i den färg jag ville ha för dagen. Det gummit har, likt Burt 23, en riktig ”storgädd-aura” kring sig.

 

 

Vid vassdrift nummer två lade jag in ett kast i vasskanten, lät betet sjunka en meter eller två, tog tre ganska snabba vevtag, lät betet sjunka igen och… smack! Så högg de flesta gäddorna för min del under andra fiskedagen.

 

 

Strax därefter missade Tony en riktigt fin fisk och det dröjde inte många minuter innan Roger förkunnade; ”bättre fisk!”

 

 

 

Det blev startskottet för Roger som dominerade i vår båt under resten av dagen och drog ett stort antal fiskar, såväl stora som små. Alla på Burt 23.

 

 

 

 

 

Vi gled längs vasskant efter vasskant med Tonys frontmonterade elmotor och betade av stora områden under dag 2.

 

 

Gäddorna stod utspritt, med i stort sett en fin fisk som verkade patrullera varje liten vassträcka. Vid en av alla dessa fick Tony ett riktigt urhugg och en rejäl kamp inleddes. Vi trodde nog allihopa att det var en plussare på gång då de tidigare fina fiskarna denna dag inte kämpat ens i närheten lika väl. In till håven kom ännu en fin fisk även om dess styrka vilseledde oss lite angående storleken.

 

 

När Tony hade fått loss krokarna gled tacklet ned lite i gapet och när han skulle pilla upp det lite försiktigt fick gäddan ett ryck, sprattlade sig uppåt och bet Tony över handen. Blodet rann ymnigt och jag fick agera först krokavlossare och sedan omplåstrare.

 

 

Både jag och Tony hade bitvis ganska trögt fiske med en handfull mindre fiskar upp.

 

 

Jag lyckades sumpa min fina Buster också, den som levererat under gårdagskvällen. Vid en vassrugge, där det var lite grundare, satte jag på Bustern och drog iväg ett första kast. Jag hann bara göra några jerkningar innan det högg så våldsamt att jag nästan tappade spöt. Direkt efter blev det oroväckande slappt och viktlöst i linan och jag antog att fisken lyckats bita av tafsen, något jag aldrig varit med om sedan jag började med 1,3 mm nylon som tafsmaterial för över ett år sedan. Men tafsen hade hållit även denna gång. Nästa rimliga förklaring gjorde det hela lite skämmigt. Hade jag glömt att stänga beteslåset? Men även det var stängt som det skulle. Den enda kvarvarande förklaringen måste rimligen vara att nosöglan på betet gått av eller slitits ur sin plastkropp. På ett nyköpt bete som bara hunnit kroka ett par fiskar, dåligt! Det är alltid surt att bränna beten men långt mycket värre att låta en (förmodligen rejält stor) gädda simma runt med kanske dubbla trekrokar i munnen. Krokarna är gjorda för att rosta bort och försvinna och jag hoppas verkligen att så sker.

Vi fiskade oss vidare in i den sena kvällen, jag, Tony och Roger. Vi hade krokat runt 20 gäddor där Roger stod för merparten. Några riktigt fina, några riktigt små och de flesta mittemellan. I den andra båten (Micke och Rosario) hade det varit betydligt trögare. Vinden hade inte varit gynnsam för driftfiske längs vasskanter utan elmotor och de hade inte kunnat täcka samma ytor. Micke fick bland andra en fin 95:a på 6+, vet jag men saknar bild på den. Själv lyckades jag precis på sluttampen att kroka dagens, för mig, andra finare fisk på en Burt 23 i Klas ”The Pike Fathers” färg ”Årgångsvinet”.

 

 

Det blev som slutsignalen för dag 2 då mörkret närmade sig och vi hade en bit att åka tillbaka till hamnen. Vi mötte upp de andra vid bryggan, packade ur våra prylar, kollade att Tonys båt inte tog in vatten och återvände till stugan. Jag stekte omeletter till oss alla vrålhungriga gäddfiskare som krigat på rejält denna berg- och dalbanedag. En dag som verkade börja i katastrof men som slutade i framgång. Vi fick ju fiska trots allt och ett flertal riktigt fina gäddor landades, något vi inte ens vågat drömma om när vi fjorton timmar tidigare sett en halvt vattenfylld Kimple vid bryggan.

Planer, teorier och allmänt gäddsnack avhandlades vid köksbordet. Ölen fylldes stadigt på (förutom i mitt glas), stämningen var uppslupen och det blev ännu en sen kväll. Så småningom rasade mitt huvud ned på kudden. Ett huvud fyllt av minnesbilder från dagen som gått men också fantasibilder inför dag 3. Bilder på ännu större och mer bastanta gäddor än tidigare, bilder på hugg med stort H. Fantasier som skulle visa sig bli verklighet, snart nog.

Fortsättning följer och skitfiske på er, så länge!