Finland, denna pärla i öst. En strålande vacker skärgård bjuder hon på, en skärgård som jag nu för första gången besökt. Och det med råge.

För drygt en månad sedan hörde Micke ”Caesarlures” av sig med en förfrågan om jag hade lust att hänga med honom, Tony och Roger på en fyradagars gäddresa till Rosario; denna eminent trevliga medlem av Caesarfamiljen som har sommarstuga mitt i den finska skärgården. Oj, vad kul tänkte jag men kände direkt att det skulle bli svårt med ledighet från jobb och frånvaro från familj och gård. Den klassiska ”Askungen-känslan” infann sig, balen på slottet och allt det där. Men precis som i sagan (bortsett från hjälp av vänliga möss) lyckades jag på något sätt att styra upp på alla fronter. Jag kunde åka med, lycka!

I onsdags morgon träffades vi så, de fyra starka fiskarna, vid Viking Lines ”Grace” för avfärd mot Åbo. Att resa tar alltid tid. Men att resa när gäddfiske hägrar, och suget därefter är hårt, är närmast outhärdligt. Men femton timmar senare rullade vi äntligen in hos Rosario, i Mickes Saab med Tonys bass-båt bakom.

 

 

 

Tanken var att dela upp oss under de fyra dagarna; tre fiskare i Tonys Kimple och två i Rosarios Buster, med roterande schema. På torsdagens morgon hamnade jag hos Rosario och det efterlängtade fisket kunde börja.

 

 

Jag hade inga förväntningar på fisket alls, egentligen. Väderprognoserna visade entydigt på strålande sol, runt 20 grader varmt, inte glimten av ett moln och en blygsam vind. En vädersituation som ju knappast brukar vara särskilt gynnsam. Främst inte i mina grunda sjöar men inte heller i den skärgård jag är van att fiska i. Gäddorna i Finland däremot verkar gå efter helt andra väderregler. Det dröjde nämligen inte mer än ca 15-20 minuter innan guide Rosse dragit en kanonfin fisk på en Burt23.

 

 

Jag drog en snipa och en kvart senare förkunnade Rosario att det var läge för håven igen.

 

 

Vad händer? Två fiskar i den kalibern inom en kvart! Vad är det för ställe egentligen, detta till synes magiska gräsflak med 3,5 meters djup? De kommande dagarna skulle visa att det var inget annat än galet, detta flak.

Efter ett par snipor började jag att härma Rosarios sätt att fiska, som var betydligt sävligare och mer långsamt än mitt, den höga vattentemperaturen till trots. Det gav snabbt utdelning när det högg tungt på min Sz-Tail.

 

 

Vi noterade att grabbarna i den andra båten inte riktigt hittat rätt melodi och som god guide svängde Rosario över med insidertips. ”Sakta och monotont, krappar ( finlands-svenska för grabbar) sa Rosario och fisket lossnade även i Tonys båt. Jag har dock bara koll på fiskarna som landades i den båt jag fiskade från, vilket gäller samtliga dagar. Grabbarna har i efterhand skickat en hel del bilder på stora gäddor och när jag försökte reda ut ”när, var och hur” började huvudet och minnet att snurra runt och trassla in sig rejält. Ett klart angenämt bekymmer, konstaterar jag med bilder på några få av alla de fina gäddor som krokades i den andra båten dag 1.

 

 

 

I vår båt fortsatte Rosse att dominera med sin Burt23, stundvis på rullande band.

 

 

 

 

Även jag lyckades men inte med Burt23. Av okänd anledning fungerade det betet för alla utom Roger och mig under den första dagen. Vi hade antingen fel färg eller saknade bara rätta knycken. Jag krokade flest fiskar på Burt20 men också några på SvartzonkerTail och även en riktig tjockis på en Steamroller från Anchorbaits.

 

 

 

Mitt på dagen gjorde sig sommarvärmen påmind, fisket dog av och våra magar kurrade. Det var läge att ta sig tillbaka till stugan för lunch samt att handla mat till övriga dagar, något vi inte orkat sent kvällen innan efter färjan. Det blev en välkommen och skön paus på ett par timmar innan kvällspasset skulle inledas. Ett kvällspass som, åtminstone jag, kommer att minnas med värme.

Vi styrde tillbaka till samma stora gräsflak som varit så givmilt under förmiddagen, som nu stod i annat ljus under den tidiga kvällen. Fisket började ganska trögt och paddelbeten verkade inte fungera alls. Jag bytte till en SvartzonkerTail laddad med en grönglittrig BigTail bakom och den lockade direkt till hugg.

 

 

Jag tog ett litet gäng fiskar under kvällen, faktiskt fler än jag gjort under dagen och var den enda av oss som fick till fisket ordentligt den första kvällen. Jag lyckades pricka in rätt bete under både tidig kväll (SvartzonkerTailen med just grön svans) och solnedgångsfisket då det var en Buster i ”Silver Shadow” som gällde. Kvällens tionde och sista fisk för mig under dag 1 blev denna riktigt fina gädda i toppkondition som svalde min ganska hårt fiskade Buster.

 

 

Det fick bli avslutningen på dag 1. 486 cm på de fem längsta, en över sju kilo, ytterligare fem över sex kilo samt en handfull 5+fiskar blev resultatet, och det var bara i vår båt. Grabbarna i Tonys båt hade precis lika bra fiske, med ett gäng fiskar runt 95 cm, åtminstone under dagpasset. Efter denna helt fantastiska fiskedag styrde vi, lätt omtumlade och djupt i själen lyckliga, hemåt i skymningen där sen middag och (så småningom) sömn väntade.

 

 

En viktig batteriladdning inför vad som komma skulle under dag 2. En dag som började i ren katastrof men avslutades i framgång.

Fortsättning följer och skitfiske på er, så länge!