Halv sex ringde klockan imorse och jag hasade mig upp ur sängen. Jag hajade till när termometern visade -1 och drog resignerat på mig långkallingarna. Jaså, det skulle bli ett sådant gäddpass, med kallras, vindstilla och sol. Aj då!

Det var en fantastiskt vacker morgon på sjön. Dimslöjor steg när kall luft mötte varmare vatten. Jag började kasta med offsetriggat gäddgummi bland växterna men mitt bete var det enda som bröt den spegelblanka ytan. Inga tecken på jakt syntes och inte heller någon vidare ytaktivitet på betesfisken. Efter en knapp timme utan ett pet eller följe bytte jag till mindre spö. Solen hade vid det här laget letat sig upp över trädtopparna men en lätt dimma låg ännu kvar över vattnet.

Jag satte på en grön/gul swimfish shad på Texas-riggen och började att fiska av växtkanten. Det blev några mindre abborrar men det var ingen vidare fart på dem heller. Jag rodde bort till området som på senare tid levererat två fiskar över 1,2 kg samt en strax under kilot. Jag tog ett par kast och sedan sög det i bra i mitt Crucial-spö. Yes, ännu en fin abborre, som stångades rejält på andra änden av linan.

En välmatad kräftätare…

… på knappa 43 cm …

… som vägde 1180 gram.

Riktigt trevlig fisk som dessvärre blev passets sista. Jag fiskade nämligen i ytterligare 2,5 timmar utan ett enda tecken på liv. Det var mestadels gädda som gällde då men de var tjuriga något så vansinnigt. Jag hade bra fiske en morgon i början av oktober för två år sedan med kallras, sol och stiltje. Då fick jag en gädda på 9,25 kilo och ett par stycken runt 5-6. Men det var då det. Kanske var den turen undantaget som bekräftar regeln?

Skitfiske på er, så länge!