Ett besök hos Anton Tsvetkov – En Fiskares Bekännelser

Det här blir ett kort inlägg.

I somras var jag och hälsade på Anton Tsvetkov och spelade in ett poddavsnitt.
Som säkert många av er redan vet driver Anton podden En Fiskares Bekännelser
där han intervjuar eller i alla fall snackar fiske med en massa olika sportfiskare. Skulle ni mot förmodan ha missat det här så har ni en massa avsnitt att lyssna på och många är riktigt bra och underhållande!

Anton är kanske mest bekant inom spinnfisket men han har spenderat många år åt specimenmete och framförallt gäddmete. Och i år har han tagit upp metet igen och fångat en drös med fina karpar bland annat!

Bilden är lånad från Swedish Bait Mechanics Facebooksida

Så när Anton kontaktade mig om att vara med i hans podd var jag inte sen att tacka ja, det är ju alltid kul att snacka mete!

Vad vi pratar om tänker jag inte gå in på så mycket här, men vi avhandlar gäddmete, Swedish Anglers, adrenalin och mycket mer, så in och lyssna vet ja 🙂
En Fiskares Bekännelser, Avsnitt 49

En guldklimp i vardagen

Då var semestern över för den här gången, vemodigt kan tyckas och visst var det med tunga steg man återigen steg in genom dörren till kontoret förra veckan… Men allt har sin tid brukar ju de som vet saker säga, så jag får väl tro på dem, fast nej vänta nu…
Efter sommaren kommer ju en helt magisk årstid, hösten!
Det kan väl i och för sig stämma att allt har sin tid, men är man besatt av fisket och i mitt fall mete så styrs ens liv efter arter och metoder snarare än månader och vad det nu kan vara som ingår i de förutbestämda årstiderna?

Hösten för mig är som sagt en magisk årstid, inte för att det börjar bli mörkare och kallare ute, utan för det vankas gäddmete!
Suget efter jakten på de stora damerna kommer alltid smygandes runt slutet av augusti, man börjar bygga upp en släng av rejäl abstinens. Det blir oftast svårt att faktiskt fokusera på annat fiske, istället börjar man fundera, planera och bygga upp förväntningarna kring höstfisket efter gädda, galet roligt!

Fast innan gäddsäsongen kan påbörjas ska jag åka iväg och avsluta sommarmetet kan man väl säga, så nästa fredag styr jag bilen bort från Småland och ut på äventyr!
Det ska bli riktigt skoj och något jag ser fram emot.

Men igår tog jag mig ändå ut på lite trevligt afterwork fiske, sånt där mysigt mete där äggmackor äts medans man stirrar på quivertoppen, man vippar i sig kaffe och fortsätter stirra på toppen. Beten byts, slangbellan går varm och ibland bugar sig spöt och drillen kan påbörjas. Mysfiske helt enkelt!
Det finns inga direkta planer eller stora förhoppningar på stor fisk, utan fisket går ut på att bara få vara ute vid vattnet, äta sina mackor och drilla lite fisk.

Jag fiskade med lite olika beten som ost, korv, räka, bacon och bröd.
Förhoppningen var att kunna lura en färna till att hugga och efter kanske 10 minuters fiske med en bit ost på kroken fick jag ett snabbt hugg och jag krokade. Fast fisk men det var ingen färna utan en brax på knappa 2 kilo skulle jag tro, den fick simma tillbaka omgående.
Var nog min första brax på ost…

Min plats för kvällen, ett mindre hav av växtlighet…

Jag bytte beten och provade lite olika platser men jag fick mest någon enstaka mört på bröd och en liten brax. Visst jag skrev innan att jag bara ville drilla lite fisk, men brax på strax över 1 kilo är kanske inte det mest spännande…

När så mörkret började komma så avtog aktiviteten och jag kunde börja fiska med bröd på kroken utan att småfisken attackerade den omgående. Efter kanske fem minuter fick jag några snabba bugningar och jag krokade. Den här gången var det lite mer fart i grejerna och snart kunde jag håva en guldklimp. En fin sarv på 780 gram.

Ny brödbit åkte på kroken och kort efter den hamnade i vattnet nappade det igen och jag krokade, fast fisk igen!
Men tyvärr bara för en kort stund… Det kändes som en sarv i liknande storlek som den första. Och efter den hade släppt blev det väldigt tyst på min plats och efter en stund bröt jag för kvällen och packade ihop.
Afterwork fisket blev helt klart godkänt, det var enkelt, avkopplande och oplanerat. Precis som jag hade tänkt mig det.

Men nu var det nog det sista oplanerade fiskepasset på ett tag. För som sagt, snart är hösten här på riktigt och då gäller det att vara redo, taggad och ha segt skinn i röva!
För då ska det nötas gädda och jag längtar!

En närmare titt på ThermaCell

I det här inlägget blir det inte så mycket fiske utan ett tips på att göra fisket trevligare under myggmånaderna!

För ett tag sedan blev jag ägare av en ThermaCell MR450.

Den har fått följa med mig ut på många fisketurer den här sommaren och jag måste säga att jag är imponerad av den. Jag har försökt testa den lite och bland annat suttit bland mygg och knott tills paniken infinner sig och sedan har jag startat upp MR450 och efter ungefär fem minuter så är myggen på ett mer bekvämt avstånd. Knotten är däremot knepigare då jag har skägg. Där kan de gömma sig i dagar om det vill sig illa… Men mängden knott minskar också avsevärt kring just huvudet tycker jag.
De få riktigt varma sommarkvällarna vi har haft det här året har jag kunnat sitta i T-shirt och dricka kaffe i lugn och ro utan att behöva vifta mygg, helt klart en lyx!

MR450 är lik den första modellen MR150 men just 450 kommer med en bältesklämma som är riktigt praktiskt, till MR150 finns det att köpa som tillbehör. Du har då med dig skyddet hela tiden. För ibland får man ju fisk och kan behöva flytta sig lite och du bär då med dig myggskyddet.
Den har även en indikationslampa som meddelar när skyddet är helt uppnått då det tar någon minut innan det är igång.

Här syns det vad som ingår i kartongen

Men hur fungerar den då?
Det är faktiskt enkelt, det följer med en gaspatron som man fäster under en lucka i botten av MR450 som syns på bilden nedanför. Sedan följer det med 3 stycken myggskyddsmattor som är en liten blå matta som fästs på framsidan under ”gallret”. När man sedan startar igång den genom att trycka några gånger på start så värms den blåa mattan upp och avger då ett giftfritt skydd. Men glöm inte att slå över till ON innan man börjar trycka på startknappen.
Gaspatronen räcker i ca 12 timmar och den blåa mattan behöver bytas ut efter ungefär 4 timmar eller när den har blivit vit, därav att det följer med 3 stycken.
Sen lovar jag att det märks när det är dags att byta, för myggen börjar attackera dig igen!

På mitten av MR450 har man ett relä som man måste sätta till ON, sen har man startknappen ovanför till höger som man får trycka 3-5 ggr på. Efter ca 5 minuter tänds den blå lampan till till vänster om startknappen och man har full effekt!

För och nackdelar med att använda en MR450

Fördelar:

  • Lätt, smidig och tyst.
  • Enkel att hantera och lätt att se när något behöver bytas ut.
  • Bältesklämman är otroligt bra så man slipper gå ifrån sitt skydd.
  • Man slipper spraya/smörja in sig i myggmedel som man knappt vet vad de innehåller…
  • Den fungerar, den fungerar riktigt bra!

Nackdelar:

  • Det tar några minuter innan den uppnår full effekt.
  • Jag saknar en indikationslampa som visar att den är igång. En liten detalj i sammanhanget och det går att se att den är igång då man ser ett sken när den ”brinner”.

Jag kan faktiskt inte komma på fler nackdelar utan jag tycker verkligen att den här produkten är en riktigt bra investering. Man slipper hålla på och kladda med sprayer/myggstift direkt på huden som sedan luktar riktigt illa…

Vad ThermaCell MR450 kostar skiljer sig säkert mellan butikerna så därför skriver jag inte ut något pris här och det man behöver tänka på är att det krävs refill paket.
Visst dessa kostar lite men samtidigt så räcker det länge.
Så igen, det är en bra investering.

Vill man läsa mer om produkten och hitta återförsäljare m.m. så kika in på:
https://www.myggjavlar.se/thermacell/ och leta upp MR450

Den blå lampan till vänster lyser och man vet att det är full effekt på skyddet, riktigt bra!

Ett livstecken

Det har gått nästan två månader sedan jag skrev några rader här… Jag får be om ursäkt för det. Men jag har absolut inte slutat meta!
Jag kände bara att jag behövde få en liten paus från skrivandet, för jag har i stort sett skrivit något varje vecka de senaste tre åren tror jag, kan vara fyra… Det har inte enbart varit på Ensamvargens Fiske utan även artiklar till tidningar och nu under senare tid på Swedish Anglers hemsida.

Fast nu har jag bara en vecka kvar av min semester och sedan är det tillbaks till verkligheten med jobb och skrivandet såklart, för nu har det faktiskt börjat klia lite i fingrarna igen och det ska bli skoj att komma igång!

Den här sommaren har jag tagit mig ann ett intressant projekt som jag inte hade planerat från början av året. Men jag blev rejält inspirerad från andra metare som hade siktet inställt på en stor ål, jag antog samma mål vilket alltså är en ål över 2 kilo!
För er som nu reagerar på att jag metar ål och tänker, men va!! Den är ju fridlyst! IDIOT! Det är faktiskt så att man får bedriva sportfiske efter ål om det är mer än tre vandringshinder upp från havet. Så självklart följer jag dessa regler. Vill man veta mer och läsa om det så står det en väldigt bra text på Länsstyrelsen Jönköpings läns hemsida. Bara att klicka er in och läsa.

Härliga sommarkvällar vid ålmetespöna

Det finns en del mer kända vatten som hyser stor ål men såklart vill jag försöka hitta något mindre känt vatten.
Så jag har mest spenderat mina sommarkvällar och nätter bland mygg, hav av brännässlor, sniglar och ja allt möjligt trevligt och mindre trevligt! Jag har provat flera vatten men tyvärr har resultaten lyst med sin frånvaro, fast något steg närmare har jag ändå kommit och jag har kunnat minska ned antalet vatten som jag ska fokusera på i framtiden. Så målet kommer stå kvar och jag kommer fortsätta min jakt efter en stor ål för det är en riktigt häftig art!

Jonas släpper tillbaka en mindre ål på cirka ett kilo

Men utöver en massa ålmete har det blivit några ströpass där jag har åkt ut med ett feederspö, lite mäsk och majs på kroken. Och för ett par veckor sedan lyckades jag faktiskt lura upp en fin sarv!
Då just den här sarven är en del i en tävling vi har i Swedish Anglers Facebook grupp så kan jag inte skriva ut vikten, men gå gärna med i gruppen och gissa på vikten om man inte redan är medlem. Fint pris finns i potten och vi kommer hålla fler tävlingar framöver. Sen är det ju alltid trevligt att snacka mete med likasinnade!

Idag hade jag tänkt åka ut på lite flötmete efter sutare på morgonen men tyvärr så sprack den planen, så istället åkte jag in till ån för några timmars färnamete.
Dimman låg tät länge men när den väl sprack upp så blev det omgående varmt och aktiviteten hos fiskarna minskade rejält.
Jag såg 4-5 färnor som simmade i utkanten av strömmen men då det var ett hav av näckrosor mellan dem och mig så försökte jag lura ned dem en bit nedströms men tyvärr ville de inte vara med och leka i värmen.
Men innan dimman försvann lyckades jag lura upp en fin sommarfärna på knappt 1700 gram.

Sen trodde jag för en kort stund att jag lyckats lura en färna till, men det var bara en gädda som hade fattat tycke för mitt goda franskbröd… Den ville kanske ha en macka till lunchen 🙂

Som sagt, snart är semestern slut och hösten börjar så sakta komma närmare och jag får nog faktiskt säga att jag ser fram emot den, hjärnan har redan börjat vandra iväg på gäddmete och flötestrolling. Disiga höstdagar och skrikande baitrunners är ren magi för en metesjäl! Men innan dess ska det bli en liten roadtrip och en helgs fiske i trevligt sällskap, det ser jag fram emot!

Det fick bli någon form av avslutning på min sammanfattning eller vad det här kan kallas… Men som jag skrev i början så kommer det bli mer skrivande från min sida framöver. Bland annat en liten genomgång av en myggjagare som har varit min räddning den här sommaren!

Vampyrer i vinden

Som ni säkert har förstått så kommer mitt skrivande här bli mindre än vad det var tidigare. Min tid räcker inte riktigt till tyvärr.
Men det finns istället en massa trevlig läsning på Swedish Anglers och vi har nyligen gjort om lite på hemsidan och förhoppningsvis fått den lite mer lättnavigerad!

Men nog om det, jag tänkte skriva några rader om mitt senaste fiskepass ihop med Jonas.
Vi har många planer och det är riktigt skoj, både det och att fiska med honom!
Jag får kanske byta namn på bloggen snart…

Vi möttes upp i onsdags för lite gös och ålmete. (Japp man får fiska ål i det här vattnet)
Vinden låg på bra från väst vilket gjorde att det blåste rakt in mot oss, så till en början var det lite knepigt att få larm, hangers, spön och baitrunners att fungera tillsammans så vi kunde se och höra nappen.
Efter drygt trettio minuter så tog Jonas larm ton och linan började lämna spolen.
Han lyfte spöt och hade fast fisk i fem – tio sekunder innan den släppte…
Aldrig roligt att tappa fisk, framförallt inte dagens första!

Han surade lite som sig bör när man tappar fisk, tacklade om och kastade ut igen!
Själv satt jag och knöt mitt sista spö då jag inte hade haft tid innan att förbereda allt…
Jag föredrar att förbereda så mycket som möjligt hemma innan ett fiskepass, men tiden fanns inte riktigt den här gången.
Tillslut hade jag mina två riggar i vattnet och kunde sätta mig ned i stolen och njuta av solen, fast det blåste fortfarande en hel del…

Jonas fick efter en stund något pip och kunde snart kroka och landa en mindre gös!

Själv fick jag ett napp när jag var på väg ut i skogen för att lätta lite på blåsan, så typiskt! Tyvärr hade den gått fri när jag kom fram till spöt…

Vid 21 bytte vi upplägg och riggade om lite för att sikta in oss mer mot ålen. Kortare och en liten annan rigg sattes dit och sen placerade vi våra tackel på ungefär samma ställen som innan.

Klockan gick utan att det hände så mycket, Jonas hade ett napp men den hade spottat när han satte in mothugg.

Vid 22:30 – 23:00 skulle jag veva in mitt ena spö och kasta om, då såg jag i ögonvrån att hangern började röra sig och snart tog larmet ton. Jag satte in ett mothugg och möttes av ett riktigt bra motstånd i andra änden!

Jonas vevade upp de andra spöna då fisken började gå i sidled. Den gjorde flera härliga rusningar och vi spekulerade vad det kunde vara som tagit betet…
Efter stund bryter en gös ytan, vi blir båda lite förvånade.
Men det var en fin gös som vi mätte till 71 centimeter och en fin vikt på 3,50 kilo!

Efter några bilder fick den simma tillbaks och bara en minut efter jag släppt ned den i vattnet igen tar Jonas ena larm ton och han kan också landa en fin gös på 3,05 kilo men ett par centimeter längre än den jag fick.

Vi kastade snabbt ut våra spön igen i hopp om att kunna lura upp några fler men tyvärr blir det helt tyst efter hans gös och när klockan hade blivit strax efter midnatt gav vi oss då vi båda skulle upp till jobb dagen efter.

Fast snart blir det nya försök och förhoppningsvis kan vi lura en fin ål framöver eller en stor gös!

En liten bit av lycka!

Nu har jag inte skrivit här på någon vecka igen, men våren är en brådskande tid…
Det har varit arbete i trädgården, bygge av lekställning till ungarna och en massa annat. Fast även en hel del mete!

Våren för mig är färnatider som ni säkert redan har förstått, jag blir totalt trollbunden av fisket efter färnan från slutet av mars till slutet av maj, det är väldigt sällan något annat fiske lockar mer, eller hmm… det är nog inget som lockar mer.
Det är något magiskt, eller maniskt över att få gå utmed en å, leta platser, placera en brödbit bredvid en buske eller en räka vid ett nedfallet träd och när det blir minsta pill på spötoppen så hoppar nästan hjärtat ut ur bröstet. Helt enkelt underbart!

Färnan är också en väldigt stark fisk som bjuder på riktigt härliga fighter, men den är också nyckfull… Vissa dagar hugger den på det mesta, andra dagar får man inte ett pet fast förhållandena ser ut att vara optimala. Ena stunden tar den från ytan och i nästa är den som bortblåst och har du tur kan du hitta dem i en håla 300 meter nedströms… som sagt nyckfull.

I mitt förra inlägg så hade jag med mig min gode fiskevän Jonas och han lyckades få en fin färna på kroken och även han blev lätt besatt av färnan…
Så vi började planera in en bättre satsning tillsammans, jag ska försöka återberätta lite kring hur det hela har gått för oss!

Det började med att vi letade tänkbara platser på kartor, så det plingade friskt i telefonen i några dagar. ”Här ser det hett ut”, ”Undra om det går att ta sig hit”, ”Nedanför den här ön borde de stå” och så vidare. När vi hade bestämt oss för några platser så bestämde vi även tider då vi kunde fiska ihop.
Dagarna innan det skulle fiskas så riggades spön, krokar byttes, sänken fylldes på i väskan för nu skulle inget saknas eller gå fel. Jakten efter en stor färna hade påbörjats!

Jonas hade en lucka i sin kalender någon dag innan vi skulle fiska ihop och stack ut på lite rekfiske, för vi hade ju egentligen bara kollat kartor… När han var framme så fick jag en genomgång via mobilen hur en av våra utvalda platser såg ut. Det luktade jackpot direkt!

Själv gick jag hemma i trädgården med en spade i högsta hugg och grävde ett dike för plantering av en 75 meter lång häck…. Så när det plingade till i telefonen efter kanske fem minuter och jag fick se en liten men tjock färna blev jag överlycklig, vi kan ha träffat helt rätt!
Jag grävde vidare och var lite lätt avundsjuk, men det är man väl alltid när andra fiskar, hehe.
Under kvällen fick jag flera rapporter och han lyckades få upp några fina färnor som hade en otroligt bra kondition, det kändes väldigt lovande!

Så när vi väl möttes upp någon dag senare så var vi galet taggade, nu skulle den stora färnan upp!
Vi gick till dagens första plats, placerade ut våra beten och satt förväntansfulla, vem skulle få dagens första…

Klockan gick och efter knappt tjugo minuter hade vi bara haft några pet. Jonas gjorde en kort förflyttning uppströms och placerade sin räka i strömkanten, efter någon minut fick han ett perfekt hugg där spöt aldrig slutade buga… Det var fast fisk och den var stark! Den gick som en ångvält i strömmen och Jonas fick kämpa men efter en magisk fight kunde håven äntligen omsluta en stor, mörk och otroligt vacker färna.
Lyckan var total!
Den mätte 58 centimeter och vikten fastställdes till fin fina 2650 gram och Jonas första reggfärna var ett faktum.

När den ståtliga fisken åter fått sin frihet bytte vi plats.
Vi lyckades lura upp några mindre färnor under kvällen och passade även på att kolla på ett par andra platser som vi hade rekat innan. Vi var överens om att här kunde det helt klart gå flera stora färnor!

Pass nummer två var bara några dagar senare.
Även fast den första platsen vi provade gången innan inte gav något så valde vi ändå att återvända. Det såg helt enkelt för bra ut, det måste gå en större färna där…
Så vi tacklade upp och så satt vi där igen och stirrade på våra spötoppar med en otroligt stor förväntan. Efter någon minut dunkar det till i Jonas topp, sen en djup bugning och fast fisk. Omgående syns det att det är ännu en stor fisk han har krokat, och efter en stund kan jag håva en riktigt fin färna.

Våg, matta, måttband och vågsäck kom fram och efter vi hade nollställt vågsäcken och vägt fisken några gånger så stannade vikten på 2500 gram och längden var återigen 58 centimeter.
Magiskt och otroligt bra fiskat av Jonas som plockade sin andra regga på två fiskepass.

Vi bytte plats, tände grillen och åt några korv med bröd och sörplade i oss varsin folköl. Solen värmde och det var bara riktigt gött att få spendera några timmar utmed en å i mycket trevligt sällskap.

När mörkret började närma sig så hade vi satt oss vid dagens sista plats. Jag hade ganska omgående ett par pet på min räka. Så jag satt på helspänn, men i ögonvrån ser jag Jonas topp darrra till och sen buga. Han krokar och lyckas ännu en gång håva en fin färna. En grov men kort rackare som har framtiden för sig!

Pass nummer tre.
Jag kom tyvärr iväg lite senare men Jonas var redan på plats och när jag nästan var framme så ringde han. ”Du jag har ännu en fin färna i håven” Jag skrattade till och tänkte, vilken plats vi har hittat och samtidigt glädjes jag åt hans framgång!
När jag var framme så skyndade jag mig till honom för att vara med vid vägning, mätning och fotografering.
Den mättes och vägdes till fina 57 centimeter och 2410 gram.

Efter färnan hade fått simma hem igen så tog vi oss till en annan plats.
Jag fick omgående lite pet, men inget bra napp… Jag bytte till bacon som krokbete och det tog inte mer än 5 sekunder så kunde jag kroka. Men tyvärr ingen färna utan en brax… Är det inte björknor så är det brax muttrar jag till Jonas som skrattar åt mig…
Vi började inse att det var nog sista passet efter färnorna för ett tag!

En liten fin färna måste också få synas på bild

Nu märks det att värmen har börjat göra sitt då växtligheten har kommit ovan ytan och vattnet har värmts upp så våren börjar gå mot sitt slut och det är dags att skifta fokus mot sommarfisket!

Men det har varit en otroligt rolig avslutning på vårfisket, även fast jag själv inte lyckades lura upp en bättre färna så är jag ändå nöjd och glad! Jag är glad för Jonas skull och hans fina färnor! Han är också en perfekt fiskekamrat som inte har några problem att nöta, leta och gå de där extra stegen för att lyckas.
Sen är jag också både glad och nöjd för att vi har lyckats hitta en liten bit av lycka!

Nu är det som sagt dags att sikta in sig på sommarfisket, det blir sutare, karp, gös, ål och säkert någon mer art.
Sen får ni inte missa att läsa det senaste numret av Magazine Fisheco där jag har fått äran att bidra med en meteartikel!

En härlig kväll vid ån

Halva maj månad har redan gått… Våren går fort, men samtidigt så har det känts som det vissa dagar har varit mer likt höst!
Några riktigt kalla, gråa, blåsiga och allmänt tråkiga dagar har vi haft i början av maj som gjort fisket segt. I alla fall för mig!

Men jag har varit ute på en del färnamete, både någon förmiddag men även ett par kvällspass. Tyvärr har väl inte resultatet varit det bästa, men det är ändå en härlig tid att få vara ute och gå utmed en å. Fåglarna kvittrar, gräset börjar bli grönare, träd och buskar knoppar och grönskar. En härlig tid helt enkelt!

Jag har säkert nämnt det innan men den ån jag fiskar mest i har inget stort bestånd av färna. Ett bra fiskepass får man kanske 3 – 4 färnor… Det finns inte heller så många platser att fiska på, men jag har ändå försökt att leta upp lite nya sträckor. Några har jag funnit men tyvärr har flera av dem inte producerat så mycket. Men det kan kanske ändra sig under året så jag kommer fortsätta att testa flera av dem. För det är också en del av charmen i fisket, att leta nya platser. Det är alltid lite extra roligt att få svinga ut en bit bröd eller korv på en ny plats, spänningen ökar ännu mer när det börjar indikera napp med!

Ett annat ”problem” i ån är att det finns riktigt mycket småfisk så bröd är ett knepigt bete nu. Vill man prova lyckan på ytan är det ofta ”pirayorna” kommer fram direkt, det samma vid botten… Så för att komma förbi dem får man köra nästan uteslutande på botten med korv, ost eller räka. Just räka är också ett fantastiskt bra allroundbete, jag har fått i år, brax, mört, björkna och färna på det! Korv och ost brukar oftast få vara lite mer i fred av de andra arterna.

I helgen som gick var jag uppe i Svartån och metade färna, mer om den resan kan ni läsa om på Swedish Anglers!
Men där var det något helt annat. Brödet fick vara i fred – jag var helt förvånad, inga små mörtar eller sarvar attackerade det en sekund efter det hade ramlat i vattnet…
Det var en väldigt trevlig omväxling.

I onsdags så hade jag planerat in ett kvällspass efter jobbet och jag fick även med mig Jonas ut! Han hade bara metat färna tre – fyra gånger tidigare men inte lyckats kroka någon. Så nu var det dags!
Jag var först ute vid ån, så jag började meta av ett par mindre områden innan Jonas anslöt och hade ganska snart ett par pet på min ostbit, så jag satt på helspänn. Helt plötsligt bugar sig spöt rejält men tyvärr så missade jag fisken… Men då den antagligen inte kände kroken placerade jag krokbetet på samma plats.

Spötoppen rörde sig lite lätt rytmiskt från strömmen, men efter någon minut darrade till mer distinkt. Ännu en gång satt jag på helspänn, jag var beredd!
Men tyvärr hände det inte så mycket mer… Kort efter kom Jonas så det var dags att flytta sig till ett större område där det är lite enklare att kasta med ett 12 fots spö.

Jag visade honom ett par platser var det kunde tänkas stå en färna, vi gick igenom riggning och lite smått och gått. Sen placerade han en räka precis vid strömkanten.
Själv satte jag på en brödbit för att visa honom hur ett napp med feederspö såg ut, som vanligt tog det inte många sekunder innan det började darra i toppen. Men kort därefter darrade det även till i Jonas topp. Sen igen och han krokade, möttes av bra motstånd men sen gick fisken loss… Ingen bra start!

Räkan hade blivit lite mindre, men den fick sitta kvar. Så snart hamnade den i strömkanten igen. Vi tog oss varsin lättöl och snackade mete, men efter kanske ett par klunkar öl bugar sig toppen igen och den här gången satt färnan bättre!

Den bjöd på en härlig fight och när vi såg den sa jag direkt – Den är över 2!
Till slut kunde jag håva den fina färnan och ett rejält grattis satt på sin plats till fångstmannen. Vi tittade på den, funderade lite kring vikten… Kunde den verkligen pressa vågen över 2?
Jag tog fram matta, vågsäck, våg med mera och när vi hade nollställt vågen så visade den sig väga 2220 gram. Helt enkelt en riktigt fin första färna och en riktigt bra start på färnafisket!
Efter ett par snabba bilder så fick den vila en liten stund i ett lugnare parti i håven innan den snabbt återvände ned i åns vatten.
Jag säger återigen grattis Jonas till en riktigt vacker gammal krigare till färna!

Efter det så blev platsen vi var på ganska tyst, så vi flyttade oss för att fiska av ännu en öppnare plats så vi kunde sitta bredvid varandra och snacka lite. Men vi gjorde först ett försök på en smal plats med lite mer ström, men tyvärr gav det inget.
Så den sista stunden fick det bli den större öppna. Jag förklarade platsen lite för Jonas och var han skulle placera tacklet.

Det tog inte lång tid innan han lyckades kroka sin andra färna för dagen och livet.
En mindre på knappt 1 kilo som snabbt fick simma tillbaks.
Sen blev det lite lugnare, men han hade fortfarande något pet då och då. Tillslut så bugade spöt rejält och han krokade igen! Men den lurade honom och satte fast tacklet i botten istället… Så är det ibland!
Efter det hände det inte så mycket och Jonas behövde köra hem, själv satt jag kvar i ytterligare 45 minuter men jag lyckades bara kroka en braxen…

Men det var ändå en riktigt rolig kväll, alltid skoj att lyckas hjälpa någon annan att få uppleva magin med färnan!
Sen är det trevligt att snacka lite mete med någon ibland, så tack för en trevlig kväll och snart gör vi om det!

Glöm inte att gå in på https://swedishanglers.wordpress.com/ för mer mete och intervjuer.
Gå gärna med i Facebookgruppen Swedish Anglers eller varför inte gå in och gilla sidan för ännu mer mete – Swedish Anglers

 

Äntligen är vi live!

Tillslut kom dagen då jag och Tomba gick live med vårat gemensamma projekt, Swedish Anglers!

Förra torsdagen, den 20 april klockan 20:00 slogs portarna upp och vilket härligt bemötande vi fick!
Bara positiva ord och mycket rörelse i gruppen. Artiklarna har lästs flitigt på hemsidan och vi har haft mer än 1200 besökare och över 5000 visningar. Vilket betyder att genomsnittet av alla besökarna läser 4 inlägg. Just det känns otroligt roligt, att besökarna stannar kvar och läser artiklarna och intervjuerna vi har skrivit. Det värmer!

Jag och Tomba har kämpat hårt och lagt ned väldigt många timmar på att få det så bra som möjligt. Vi har funderat fram och tillbaka, vänt och vridit på möjligheterna men upplägget vi har valt känns som det bästa.
Så jag hoppas ni som är med i gruppen och har läst det vi har skrivit också är nöjda!
För det är ju faktiskt för er vi gör det här, eller för oss, för alla oss som på något vis har en koppling till metet som fiskeform.
Men för att det ska bli så bra som möjligt behöver vi hjälp från er!
Ni måste hjälpa oss att hålla igång gruppen, skriv frågor, starta trådar med roliga ämnen, ladda upp bilder/videos, komma med tips och förslag på artiklar och intervjuer som ni hade velat läsa. Ge oss tips så ska vi försöka lösa något!
Hör även av er om intresset finns att skriva gästinlägg på hemsidan.
Eller om man har fångat en stor fisk, kontakta då oss så gör vi något roligt och synligt av det. Kanske en intervju eller att du som har fångat fisken skriver en artikel om fiskepasset.
Hör helt enkelt av er till oss! Ni når oss via hemsidan eller via Facebook.
För utan er blir det tyvärr inget bra, men tillsammans kan vi skapa något riktigt, riktigt bra!
Jag och Tomba är beredda att satsa rejält på detta, men då behöver vi som sagt er för att lyckas!

Mitt egna fiske har blivit lite åsidosatt på grund av det här, men det var jag beredd på.
Men att vara helt utan fiske går inte… Då blir jag rastlös och antagligen lite smått jobbig att ha under samma tak!
Så i lördags bestämde jag mig för att fiska några timmar innan det var dags för en städdag vid vattnet med en av fiskeklubbarna jag är medlem i.

Så jag körde hemifrån strax efter fem på morgonen för att meta lite färna.
Natten hade varit kall och temperaturen låg på nollan när jag kom fram till ån. Det blåste ganska mycket också, men sträckan jag skulle fiska av låg lite vindskyddad så det var inga problem.
Jag hittade en riktigt fin plats och placerade mitt bottenmetetackel strax utanför en buske.
På kroken hade jag en bit franskbröd och det tog inte många minuter innan det indikerade att fisk hade hittat mitt bete. Jag fick några ryckningar i spötoppen så jag satt på helspänn. Efter ytterligare någon minut fick jag ett bra böj i toppen och jag krokade. Ett par goa knyck i spöt men sen blev det tomt…
Det är aldrig roligt att tappa en fisk, men det tillhör fisket!
Jag funderade en stund om jag skulle byta plats eller inte. Det kunde ju kanske stå en färna till i busken… Jag valde att stanna.

Ny brödbit åkte ut och efter max fem minuter fick jag ett par riktiga dunkar i toppen men jag missade… Nu var det dags för platsbyte.

Jag provade några olika ställen men det gav inget, så när jag kom fram till morgonens sista plats hade jag inga stora förhoppningar. Men jag placerade en brödbit precis vid strömkanten och tog sedan upp mina äggmackor. De smakade fantastiskt gott och solen hade kommit upp och värmde på fint i nacken.
Morgonen hade varit ganska kylig.
När jag satt där och åt så gick en färna upp vid ytan på andra sidan ån… Där är ju inte jag tänkte jag medan sista tuggan av mackan hamnade i munnen. Två sekunder senare gungade det till rejält i spötoppen och jag kunde kroka ännu en fisk! Den här gången släppte den inte och efter lite trixande kunde jag styra in en fin färna i håven.
Dagen var räddad!

När färnan hade simmat tillbaka var det dags att sätta fart ut till klubbvattnet och jobba, snacka fiske och grilla korv med grabbarna i klubben. Helt enkelt en riktigt bra lördag!

Jag kommer fortsätta att blogga här, men inläggen kanske inte blir lika täta som tidigare då jag även kommer att skriva på Swedish Anglers.
Så vill man inte missa något meterelaterat rekommenderar jag er att gå med i Facebookgruppen Swedish Anglers och även kolla in hemsidan, där hittar ni just nu en lång intervju om specimenfisket i Finland med Juha Ojaharju, den tycker jag verkligen ni ska in och läsa! Men även vår intervjuserie 12 Snabba Frågor.

Vad tusan håller jag på med…?!

Jag har i mina senaste inlägg på bloggen skrivit om att det har varit fullt upp, vilket det verkligen har varit!
I mitt senaste skrev jag även följande:
”Men gillar man mete så tror och hoppas jag att ni kommer bli väldigt nöjda framöver!
För det jobbas på som små flitiga myror i bakgrunden…”
Jag tänkte nu berätta lite mer vad det här handlar om som jag har jobbat med.

Men innan jag fortsätter så ska jag säga att jag har inte jobbat med det här själv. Jag blev kontaktad av Tomba, som driver bloggen Semispecimen, för ungefär en månad sen. Han ville göra något mer för metet, få det synligare och mer samlat. Något jag själv hade funderat på ett tag! Så jag ställde några frågor till honom, fick svar och sen var vi överens.
Sedan dess har det varit full fart!

Så här skriver Tomba själv:
Allt sedan jag började blogga och blev lite mer insyltad i detta med metevärlden så förstod jag snabbt att det saknades någonting. Kanske hade jag levt i en bubbla av att allt var som vanligt och att mete kanske inte var något sådär värst populärt. Antalet artiklar som riktas åt oss inbitna metare var och är nära nog noll. Men bloggen blev snart populär. Populär på ett sätt jag aldrig hade lyckats föreställa mig. Det är både nybörjare och gamla rävar som läser och skickar beröm och klagomål. Varje dag så hittar nya läsare till bloggen. Allt detta är ju givetvis fantastiskt kul för mig. Men det är lika sorgligt för metet på ett sätt. Det finns ett sug därute, och det finns ett enormt tomrum att fylla.

Semispecimen kommer aldrig att göra det.

Jag fick en idé. Varför inte samla allt som rör mete på en och samma plats? En plats där semispecimen kan vara en mikroskopisk del av det stora hela. Det är här jag lämnar semispecimen och går vidare..

Jag kan inte göra något sånt här ensam, funderade jag för mig själv. Så jag tog kontakt med ensamvargen som drivit sin blogg pararellt med mitt. Hans approach är dessutom väldigt saklig och seriös. Något jag inte alltid är världsmästare på. Så jag messade honom och berättade om mina funderingar. Han hakade på direkt. En simpel tanke. Ett community för metare, av metare. Väldigt simpelt.

Vad ska den innehålla? Allt som rör mete, väldigt simpelt.
Vill ni läsa hela Tombas inlägg så går ni till hans blogg Semispecimen och läser alla hans tankar kring projektet men där får ni också ännu mer information vad vi kommer bjuda på i framtiden!!

Här kommer en ”officiell” förklaring på vad det är vi jobbat med.
Efter det kommer lite egna tankar kring metet i Sverige idag.

Metet är idag litet och inte särskilt synligt inom svenskt sportfiske och vi båda kände att något måste göras. Så vi bestämde oss för att starta upp ett projekt ihop och få med så många som möjligt på den här resan. Både branschfolk, media, sportfiskeprofiler och såklart alla som metar eller vill börja meta.
Detta för att vi vill göra metet synligare inom det svenska sportfisket och för att få fler att börja meta!

Vi saknade också en plattform dit alla som gillar mete kan gå till för att få information om till exempel nyheter inom branschen, nya artiklar, bloggar och annan intressant och rolig meteinformation. Men man skulle även kunna ställa frågor, skapa intressanta diskussioner, dela foton och videos från sitt egna fiske.
Så vi har startat Swedish Anglers – Ett mete community av metare för metare!

Så om ungefär en vecka kommer det att finnas en hemsida där vi bland annat kommer publicera guider till de som är nya inom metet, intervjuer med både svenska och utländska sportfiskare, recensioner av produkter och duktiga gästskribenter!
Vi kommer också starta upp en Facebookgrupp som man gärna får gå med i och ställa frågor eller dela med sig av sitt egna mete, ladda upp bilder och videos samt skapa ämnen som kan diskuteras av likasinnade. Helt enkelt en trevlig mötesplats!  
Men vi kommer också att dela nyheter och information från branschen i gruppen, tips på bloggar och blogginlägg, Youtube tips m.m. Det kommer även hållas roliga tävlingar med fina priser.
Vi vill som sagt samla allt på ett ställe för metare av metare!
Sen kommer det finnas en Facebooksida och ett Instagramkonto, men mer information om det kommer senare. 

Med det sagt så tänkte jag skriva lite kring mina egna tankar om metet i Sverige och vad vi kanske kan lyckas med, tillsammans. Alla som på något vis gillar metet eller sportfisket i allmänhet!

Metet är som sagt inte särskilt stort i Sverige men för den delen tycker jag inte att det ska vara näst intill osynligt inom det svenska sportfisket!
Oftast dyker det upp en eller ett par artiklar i början av sommaren med ”så metar du sutaren” i någon av fisketidningarna. Det är kanon för de som vill prova på, absolut!
Men för oss som redan vet hur man metar sutare, vad finns det av intresse för oss?
Knappast något skulle jag säga, tyvärr!

När det blir svenskt rekord, på säg ruda, dyker det upp en liten notis. Men inte mycket mer. Varför blir det ingen längre intervju eller en större artikel från fångstmannen om hur det gick till när han/hon fångade denna bjässe? Det hade jag velat läsa om!
Jag gillar inte att jämföra fiskemetoder och arter, men för att visa lite skillnad ska jag göra det ändå.
När det svenska gäddrekordet slogs, (ja jag vet, det är absolut inte rättvist) dök det upp filmer på Youtube, intervjuer med fångstmannen. Det gjordes också en otroligt läcker trämodell av gäddan som avtäcktes på årets Sportfiskemässa och SVT uppmärksammade det! Helt galet stort!
Nu säger jag inte att SVT ska uppmärksamma ett nytt svenskt rudarekord, även om det hade varit lite fräckt! Men så ser tyvärr skillnaden ut idag.
SVT kontra en notis… Igen, ingen rättvis jämförelse från mig själv och jag vet att spinnfisket efter predatorer är riktigt stort idag, metet är litet… Men ändå!

Vad är det mer för skillnad mellan spinnfisket och metet?
Hur kommer det sig att spinnfisket får synas så mycket mer? Kan det vara så att personerna i spinnfiskebranschen har varit riktigt smarta? Antagligen!
Vad jag tror så har de gått ihop och gjort ett rejält jobb tillsammans, och de har gjort det riktigt bra, för idag syns verkligen sportfisket och framförallt spinnfisket efter gädda och abborre! Sen promotar de självklart sina egna prylar men de har en hälsosam konkurrens för att fortsätta hålla det synligt och ser till att det hela tiden växer.
Inom metet finns det inte så många aktörer tyvärr och de som finns har inte riktigt samma förutsättningar. Så de sliter på, var och en för sig… Men tänk om vi kan börja samla ihop dem? Butiker, återförsäljare och tillverkare som är synliga tillsammans även inom metet om än i en liten skala så kan det kanske vara en start på något större…

Det känns även som metet har fått lite mer plats inom det Svenska sportfisket den senaste tiden.
Framförallt predatormetet med deadbaits.
I 2017 års ”napp och nytt” finns det en väldigt bra artikel om deadbaitmete skriven av Oscar Trowald som är en mycket duktig predatormetare! Det är det här jag tycker är riktigt roligt, att ABU väljer att ta med en sådan artikel då de är marknadsledande inom mycket och är en väldigt stor aktör inom sportfisket. Så väljer de att visa upp metet är det ju verkligen positivt och därmed blir det väldigt synligt!

Så jag tror och hoppas att det jag och Tomba har jobbat på även ska bidra till att göra metet mer synligt för den bredare massan av sportfiskare i Sverige. För det känns som det ligger rätt i tiden, metet är på väg tillbaka inom det svenska sportfisket!
Har du som läser det här något tips eller en tanke som kanske kan hjälpa antingen oss eller metet på något vis, hör gärna av dig!

Christian & Tomba

Deadbait Mete Del 2 – Flötestrolling, Flötmete och Sink and Draw

Jag har varit dålig med att uppdatera bloggen på ett tag nu, men det har sin förklaring och det är något ni snart kommer få reda på varför!
Men gillar man mete så tror och hoppas jag att ni kommer bli väldigt nöjda framöver!
För det jobbas på som små flitiga myror i bakgrunden…

Nu går vi vidare i min serie om deadbait mete. Det här är del 2 och även den sista delen.
Här hittar ni del 1

Introduktion

Flötestrolling med dött bete är idag inte så ovanligt och det beror nog på att det många gånger är riktigt effektivt. Men att flötmeta med dött bete är nog inte lika vanligt men fungerar bra och kan vissa dagar vara bra och ge många hugg. Men innan vi går in på flötestrolling och flötmete tänkte jag ta upp Sink and Draw metoden.

Sink and Draw är en riktigt enkel och ibland väldigt effektiv metod i jakten på gäddorna!
i all sin enkelhet så är det som att spinnfiska med en död betesfisk, du skapar helt enkelt själv lite rörelse i den med hjälp av spö och rulle.

Utrustning

Här behövs det inga flöten eller nappalarm, det som behövs är ett spö och en rulle, sen knyter man fast ett vanligt tackel med 2 stycken trekrokar på huvudlinan och sätter dit en död betesfisk. Den översta kroken fästs genom munnen eller i nacken, se bara till att den sitter ordentligt, den andra trekroken fästs på sidan av betesfisken. Vill man försäkra sig att betet sitter kvar ordentligt kan man ta en gummisnodd eller snurra och knyta en tunnare tråd eller sytråd runt den upptacklade betesfisken. Bra storlek på krokar är 4 eller 6, större krokar tycker jag inte behövs.

Betesfisk

De vanliga betesfiskarna fungerar som mört, sarv och björkna. Men även sill och makrill går bra, fast tänk på att t.ex. sill lätt går sönder efter några kast.
Det som är viktigt att tänka på om man vill förvara betesfisk i frysen är att styckfrysa dem och att de får ligga plant när de läggs in, det blir mycket enklare att fästa betesfisken på kroken då. Det fungerar nämligen bra att fiska med en djupfryst betesfisk, den tinar snabbt i vattnet och gäddorna bryr sig inte om den är fryst eller ej. Jag har alltid mina betesfiskar i en liten kylväska med mig ut så jag kan lägga tillbaka de som inte går åt vid vattnet i frysen igen när jag kommer hem.

Tillvägagångssätt

Man kastar ut betesfisken och låter den sjunka till botten, väntar någon sekund eller kanske upp till 20-30 sekunder innan man lyfter spötoppen så betet lyfts upp från botten och vevar in något varv så den rör sig lite framåt innan den får falla mot botten igen. Sen är det bara att upprepa processen tills antingen gäddan hugger eller betesfisken är invevad. Oftast kommer hugget när man lyfter betesfisken från botten, men var snabb med att fälla bygeln på haspelrullen eller frikoppla multirullen när gäddan har tagit betet så den känner så lite motstånd som möjligt.
Vänta i några sekunder och sen är det bara att sätta in ett ordentligt mothugg. Men vänta inte för länge med mothugget så gäddan hinner svälja betet om tanken är att återutsätta fisken.

Är det lite djupare vatten kan det vara effektivt att sätta dit en tyngd på tafsen, det räcker med ett par blyhagel på 2-4 gram för att hjälpa betesfisken att falla ned mot botten lite snabbare.
Om det är riktigt kallt i vattnet kan det vara värt att låta betesfisken ligga kvar på botten i några minuter innan man lyfter den.

Flötestrolling och Flötmete

Spö & rulle

När det kommer till spö så fungerar ett med en kasstvikt på 50-100 gram, sen finns det speciella spön till just gäddmete med en aktion som gör att det är lättare att kasta ut betesfisken. Själv använder jag Wychwood Agitator Bait Rod, dessa spön är riktigt bra och finns i både 10 och 12 fot. Längden är oftast en smaksak, men personligen använder jag tio fots spö när jag flötestrollar eller metar från båt.

Jag föredrar att använda haspelrulle till mitt fiske, men det fungerar också bra med en multirulle. Baitrunner funktion är inte nödvändigt men jag tycker det är bra att ha när man flötestrollar. Men det går självklart bra att bara sänka slirbromsen på rullen så den släpper ifrån sig lina utan att det blir allt för stort motstånd när gäddan tar betet.

Lina

Jag använder flätlina runt 0,23 – 0,26 till mitt flötmete och flötestrolling. flätinan brukar flyta bättre jämfört med en nylonlina, sen skär den bättre i vattnet så motståndet blir mindre.

Flöten

Det finns en mängd olika modeller och storlekar på flöten till gäddmetet och jag använder samma oavsett om betet är levande eller dött. Men man behöver inte tänka lika mycket på tyngden. Så länge betesfisken sjunker så behövs det inte mycket vikt på tacklet vid flötmete. Vid flötestrolling föredrar jag att blya ned betet så de inte stiger upp i vattnet när båten rör sig. Bra flöten är cigarrmodell och specifika flötestrolling flöten som t.ex. Fox Rage Predator HD serien. 


tips på bra sänken är Fox Rage Quick Change Weights som är enkla att byta utan att behöva knyta om sina upptacklade spön.

Krokar, tafsmaterial & Up-trace

När det kommer till krokar så använder jag mig främst av Fox Predator XS Powerpoint Trebles i storlek 2 eller 4 beroende på storlek av betesfisk. Krokarna är riktigt vassa och starka i godset så de är mycket bra!

Bra material till tackel är Drennan, Fox och Darts, dessa finns i olika mängder trådar där en 7 trådig är billigare men kinkar mer än t.ex. en 19 trådig. Det finns även 49 trådig wire som är riktigt smidig och passar perfekt när man vill ha lite mer finess över sina tackel.
Jag föredrar att knyta eller tvinna mina tackel, men det finns crimps eller wirelås som de även kallas som man trycker ihop sin wire med.
Längden på tacklet styrs av storleken på betesfisken, precis som jag nämnde tidigare med krokarna.

Up-trace är något jag starkt rekommenderar att använda när man flötmetar eller flötestrollar. Den bör vara minst 15 centimeter längre än ditt tackel, men gärna ännu längre.
En up-trace huvudsyfte är att skydda huvudlinan från gäddans tänder så man slipper linbrott. Som material till up-trace kan man använda en grövre nylon eller fluorocarbonlina på ca 0,80-1 millimeter eller så använder man en wire med coating, men se till att byta ut den om det blir minsta kink på den!
Coatingen på wiren minskar risken att gäddorna skadas än om man använder en vanlig 7 trådig stålwire som up-trace då den kan nöta och skära in i fisken.

Betesfiskar & tips kring betesfisk

När det kommer till betesfisk så finns det många varianter och de flesta arter fungerar, men det som kännetecknar just deadbait mete är saltvattensfiskar. Sill och makrill är de vanligaste som används, fast självklart går det bra med t.ex. mört, sarv och björkna. Anledningen till att saltvattensfiskar fungerar så bra är att dessa är väldigt feta och oljiga vilket gör att de sprider större doftspår i vattnet som gäddan snabbt känner. Ett tips vid flötemete är att ta en kniv och skära några snitt i sidan på betesfisken för att snabbare få ut doftspåren.

Precis som vid bottenmete så fungerar det att använda oljor från till exempel lax, tonfisk eller lever när man framförallt flötmetar med dött bete.
Fyll sprutan med cirka 1 milliliter olja och spruta in det på ett par ställen i betesfisken precis innan man ska kasta ut. oljan sprider sig sen i vattnet och det är något som verkligen kan trigga till hugg tröga dagar.

När man tacklar betesfisken för flötmete kan man göra precis som vid mete med levande bete, den nedre kroken vid bröstfenan och den övre vid ryggfenan. Fast det går även att tackla den som vid bottenmete.
Vid flötestrolling så är det även där samma som vid levande. Den första kroken eller främre kroken fästs i munnen på betet och den bakre kroken fästs på sidan. Ett tips här är att böja betesfisken lite så wiren blir lite spänd mellan bakre och främre kroken, det här gör att betet kommer bete sig lite som ett skeddrag och kan trigga gäddan till att hugga!

Något som inte är så vanligt är som sagt att flötmeta med dött bete, men det fungerar och vissa dagar har det fungerat riktigt bra för mig.
Här behöver man inte heller några avancerade prylar utan det är samma som med sink and draw, men också ett flöte, flötesstopp, gummikula och sänke.Det räcker med ett flöte som har en bärighet på 12-18 gram, enda uppgiften flötet har är att hålla ditt bete på rätt nivå i vattnet. Betesfisken krokas på med den översta kroken närmast lekandet vid ryggfenan och den nedre kroken precis under bröstfenan. När man flötmetar med dött bete så får man vara mer aktiv än om ett levande används. Det gäller att ge lite rörelse åt betesfisken genom att flytta flötet lite eller veva in ett par varv. Precis som med sink and draw metoden, enda skillnaden är att betesfisken hålls på ett bestämt djup. Betet rör aldrig botten utan hänger i frivattnet eller ganska nära ytan och genom dina rörelser och förflyttningar av flötet skapas siluetter uppe vid ytan som kan trigga gäddan att hugga.

Länktips

Metebolaget har ett stort utbud av tillbehör, spön och rullar till predatormetet.

Avslutningsvis

De här metoderna är effektiva och det är du som skapar liv åt betesfisken med hjälp av spö och rulle. Nästan raka motsatsen som vid statiskt bottenmete, här är man mobil och förflyttar sig mycket! Visst vid flötestrolling är det båten som ger liv åt den döda betesfisken, men glöm inte att prova lite tingel-tangel på tacklet så det blir ännu mer rörelse. Det kan göra stor skillnad vissa dagar och i vissa vatten!