Det finns en anledning varför backspegeln är mindre än framrutan, för att man ska titta framåt och inte så mycket bakåt.

Men det är svårt att inte titta tillbaka också..

trevandes på fläckvis isiga vägar..

Kyliga dagar där värmen från härliga vänner är det enda som hjälper mot abstinensen efter vårens varma och sköna dagar..

Rätt som det är så dyker det upp något oväntat i livet.. för hur ofta händer det att man får en svan som sällskap på fisketuren?

Årets första öring steg och tog på en ytgående fluga, det är inget jag vill glömma utan minnas.

Att jag lyckades lura upp en fisk till ytan, en kall februaridag som med solens strålar till hjälp nådde 0 graders sträcket det är något jag vill ha kvar i min backspegel..

Tjejerna packade ihop och åkte hem, jag tog mig en sista sväng längs Norrbyströmmen och fiskade..

Men nu får nog flugspöet vila tills våren anlänt på riktigt..

Solen är på väg ner över lodgen.

Sällskapet svanen Charlie har lagt sig till ro.

På vägen hem blev det ett litet stopp vid Brahe hus för att njuta av vyn över Visingsö och Vättern..

Men nu blickar jag framåt, via vindrutan och längtar till alla andra fiskeäventyr som står på schemat framöver.

Inom mig hör jag fortfarande skrattet från tjejerna och skönsång av fiskemorsan