Våren är här, det börjar spira grönt bland de torra löven och äntligen är säsong 2021 igång. För bara två dagar sedan var det premiärfiske i den legendariska Mörrummsån. I dag är den den 29/3 och jag har ännu en gång bestämt möte med min fiskekompis Magnus ”Storfiskaren” Augustinsson. Magnus är en Mörrumsveteran trots sin ringa ålder. Jag känner att det ligger i luften, att något stort är på gång att hända denna dag.

Det började egentligen redan förra året, Magnus undrade om jag ville fiska i Mörrumsån i Maj och jag var inte sen att tacka ja. Jag insåg snabbt att mina ”laxprylar” var alldeles för dåliga. Det blev till att nyinvestera. Sagt och gjort, när jag väl fått ordning på spö, lina var det mycket lättare att kasta. Ja, den som påstår att man inte kan köpa lycka har väldigt fel!

Förra säsongen gick det sådär kan man väl säga. Två hugg i alla fall. Jag får väl se det som en försäsong till 2021 tänker jag. Jag fick tillfälle att finslipa på min kastteknik, fortfarande finns det en hel del att önska men jag får för det mesta ut flugan dit jag vill och det är ju huvudsaken.

I år har det varit mycket fokus på linor och flugor inför mitt premiärfiske. Tanken var att Magnus och jag skulle fiskat havsöring på kusten för några veckor sedan med vädret ville annat så istället träffades vi och band dräpare inför premiären.

Mojo! Jag har fiskemojo nu!! Efter en ganska trög start på denna fiskesäsong slog jag till med ett PB på flugfångad gädda för ett par veckor sedan, 108 cm, en riktigt fin fisk.

Att binda sina egna flugor och sedan fånga en fisk på kreationerna är något som förhöjer fisket oerhört oavsett vilket art jag fiskar efter. När jag sitter vid bindstädet och skapar, klurar, försöker jag tänka mig hur flugan kommer att fiska i vattnet. Att jag dessutom har goa fiskekompisar att kunna dela tankar, bilder på flugorna med är en ynnest.

Åter till ämnet, morgonen kom och det börjar med strul som förvisso reder upp sig ganska snabbt, vid halv 9 tiden står vi vid ån och ska börja fiska. Magnus som får anses vara min privata guide vet vad han pratar om, han har fångat åtskilliga blanklaxar och öringar genom åren och kan ån som sin egen ficka. Här en av blanklaxarna han fångade förr året.

Jag får äran att gå först, Magnus berättar, pratar, han har en grym erfarenhet av Mörrumsfisket som jag gör klokt i att lyssna till. Linvalet för dagen är en I/S3/S5 det vill säga en lina som sjunker fortare ju längre ut mot flugan den kommer. En för mig ny lina denna säsong. Yes, mina kastskills sitter kvar sedan september förra året. Nja, eller i alla fall lite grand. Jag tycker jag får ut flugan dit jag vill. Jag börjar dagen med en fluga som jag band sent kvällen innan, en med orange vinge i två olika nyanser och orange/svart hackel. Min mojokänsla håller i sig, det känns bra!

Jag kastar och flugan landar perfekt snett nedströms mot nacken, linan sjunker, rätar ut sig, jag börjar ta hem linan. Efter ett par drag känner jag en stöt, vad var det? Jag ropar till Magnus att jag nog haft kontakt med en fisk. Kontroll av flugan, nä det ser inte ut som den varit i botten. Snabbt ut med flugan igen. Den får en perfekt drift igen och på nästan samma ställe tar det tvärstopp, momentant känner jag att det är fisk på! Tunga knyckar i spöet. Jag sätter snabbt på Gopron.

Jaaaaaaa, så härlig känsla. Tankarna far genom huvudet, hur sitter flugan? Bara den inte lossnar! Fisken känns urstark, ännu har jag inte sett den, när jag får in den mot strandkanten gör den rusningar, gång på gång. Nä, den här firren busar man inte med. Bara jag gjort min hemläxa när det gäller knutarna.

Magnus kliver ner i vattnet för att hjälpa och taila, han är lugn, guidar mig genom drillen. Jag känner hur adrenalinet pumpar, den rusar plötsligt nedströms igen. Magnus ropar – släpp inte ner den nedanför nacken i den hårda strömmen då blir det jobbigt! Jag sätter mer press på fisken, liksom pumpar den uppströms. DEN ÄR SÅ STARK!

Till slut tröttnar fisken så pass så den kommer in till Magnus, med van hand tailar han den och min första Mörrumsfisk på många år är landad. Känslan är obeskrivlig!

Det visar sig vara en hybridhona, en korsning mellan en lax och en öring. Den mäter hela 80 cm, vikten kan man bara uppskatta då vi inte väger den. PB på Hybrid, jo ja tackar ja. De gäller att hantera fisken väl, speciellt när den ska återutsättas.

Efter några snabba foton är det dags att släppa fisken.

Lyckan är fullständig, och det är inte bara jag som är glad!

Det går inte att ta fel på dessa två leenden! Flugan är så där härligt tilltufsad som den bara kan bli efter att en fisk bitit i den. Nu skulle man ju haft en cigarr! När jag pustat ut, fiskar vi vidare. Klockan är ju bara lite efter nio. Hela dagen ligger framför oss. Plötsligt frågar Magnus mig varför jag har en konstig knut på min lina, Åh nej!! Fasen, då slår det mig att jag glömt min skjutlina hemma och fiskat med fluglinan direkt fäst på backingen, i min iver att plocka ihop prylarna i går kväll glömde jag helt bort skjutlinan men det gick ju bra ändå. Så länge man har fiskemojo är väl detta inget som hindrar en. Vilken tur att det finns en fiskeshop i Mörrum. Jag insisterar på att vi genast kör dit, jag har ett nödvändigt inköp att göra.

Väl inne i fiskeshopen avslöjar jag förläget min fadäs, det bjuder jag på, nu när jag nyss fångat en kanonfin hybrid. Erik som jobbar idag hjälper mig så jag får rätt grejer och snart står vi utvadade igen. Vi fiskar inte så länge på varje nytt ställe. Filosofin är att, finns dom där så hugger dom, ingen ide att stå och nöta.

Magnus har sedan vi satt och band flugor hemma hos honom pratat om att han vill ta en ”blänkare”, en ”blänkare” är en nystigen fisk från havet som är helt silverblank. Vi söker oss till dom nedre poolerna, lite närmre mynning sett. Jag börjar fiska någon pol ovanför Magnus och fiskar mig nerströms, plötsligt får jag se Magnus stå med spöet i härlig båge. Snabbt vevar jag in min lina och skyndar dit. Magnus är rutinerad, en kanonfin ”blänkare” har fallit just för den flugan han band när vi satt hos honom för ett litet tag sedan. Fisken är riktigt stark trots att det inte är en av dom allra största, men med hel och fin stjärtspole och den hårda strömmen som är här kämpar den på som bara den. Efter en stund får den se sig besegrad.

En kanonfin öring 55 cm, nystigen från havet, tagen på en fluga som var ämnad för denna fisk. Det kan inte bli så mycket bättre!

Tydligt tecken på nystigen blänkare, fjällen lossnar lätt. Stort grattis Magnus! Jag gläds lika mycket som Magnus åt den landade fisken. Vi fiskar oss vidare längs den vackra Mörrumsån och snart börjar det bli dags att bryta för dagen. Ja, att ha en tydlig strategi lönar sig, det har vi bevisat idag. Jag tackar Magnus för utmärkt guidning och fantastiskt gott sällskap, det var länge sedan jag skrattade så mycket som idag. Nu längtar jag hem till bindstädet för att tillverka nya giftiga kreationer. Jag hoppas fiskemojon håller i sig lääääänge! Kul att jag fått en fisk som drog ut fluglina så backingen fick se dagens ljus:)

Inom kort kommer det en film på Youtubekanalen
Gälgreppetfiskeblogg från denna härliga dag i Mörrumsån.

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines