Idag var det så äntligen dags; årets första spinnfiske från båt. För drygt en vecka sedan blev jag kontaktad av Tony Huotari, en bloggläsare som jag fiskat med ett par gånger tidigare. Han var också den generöse kille som budade hem ett litet gäng beten jag auktionerade ut i höstas till förmån för barn på flykt. Nåväl, Tony bjöd in mig på fiske i Hargshamn, där isen precis har försvunnit. Jag tackade omedelbart ja, förväntansfull som ett barn innan julafton. Ja, jag vet att det är en uttjatad liknelse men den beskriver känslan bättre än någon annan. Igår kväll hade jag svårt att somna och i morse när klockan ringde satt jag redan käpprakt upp i sängen, klarvaken. Det var också med tung fot som jag körde österut. Det krävdes ett stort mått av disciplin att inte gasa för mycket i ivern.

Vid halv nio var jag framme vid hamnen och vi drog genast iväg mot de platser vi dagarna innan bestämt oss för. Det var lite branter innan lekvikar och grundflak som stod på menyn.

 

 

Tyvärr visade sig flertalet av våra tilltänkta ställen ha en tunn ishinna kvar så det blev till att snabbt tänka om. Varken Tony eller jag är särskilt bekanta med området så vi fick köra lite på känn. Några sund, sydvända vasskanter och grundflak fick påhälsning men gäddorna lös med sin frånvaro (eller snarare huggvillighet). Jag hade under denna tid mest fiskat med gummi medan Tony körde tailbeten.

 

 

Det var först efter att jag bytt till en öringfärgad Steamroller med vit Baggepaddel som det plötsligt bara tog stopp. I en halv sekund trodde jag att jag satt i en stock. Under den andra halvan trodde jag att jag krokat en riktigt stor fisk. Det visade sig snart vara en fin fisk men inte alls i den kalibern som jag först hade trott.

 

 

 

 

Några kast senare tog jag en till, mindre fisk på samma bete och sedan stannade huggen upp igen för en god stund. Vi bommade några försiktiga pet och det kändes som om man verkligen var tvungen att träffa gäddorna i huvudet med betet, där de stod och tryckte på botten, igelprydda och allt. Men med två grader i vattnet hade vi heller inte förväntat oss annat.

Vi driftade vidare i godan ro och knep ett par gäddor till.

 

 

 

 

Efter Trangiavärmd ärtsoppa flyttade vi till nya vatten och hittade ett riktigt trevligt ställe med flera smala, vassprydda sund som ledde in till en liten halvstängd vik/mar. Men klockan hade vid det här laget tyvärr hunnit bli så mycket att vi aldrig riktigt hann in maren utan fiskade av området utanför. Jag lyckades bomma ett sista försiktigt hugg innan det var dags att avrunda det hela. Den lilla maren spar vi till en annan gång!

 

 

Jag tackar kapten Tony för en mycket trevlig dag i skärgården och för chansen till båtpremiär när isarna fortfarande har greppet om mina hemmavatten. Härnäst vankas Mälarfiske nästa helg. Det blir som en liten provtur inför helgen efter det, då årets vårupplaga av King of Mälaren går av stapeln. Team Syndrom måste ju försöka försvara och helst förbättra sin nionde plats från i höstas… 😉

Skitfiske på er, så länge!