Det är ännu vinter. Fler sportfiskare verkar ha accepterat detta faktum då klagosångerna på sociala medier har mattats av. Sångerna om uteblivet spinnfiske/flugfiske, främst efter gädda. Personligen har jag sjungit för full hals de senaste veckorna men nu har även min sång tystnat. För första gången på tre veckor var nämligen inte minusgraderna så många och det blev ismete, äntligen!!!

När mörkret ännu låg tungt över sjön masade jag och Aleksander oss ut på isen med varsin ombyggd snowracer bakom oss. Pannlampornas ljuskäglor dansade över det vita och en påtaglig förväntan hängde i luften. Nu skulle det bli gädda!

Vi var ute i god tid, redo för gryningshugget, det som nästan alltid kommer. Så även idag. Strax innan alla femton spön satt ute, agnade med strömming och sill, hördes; – Fäll! På sill! Denna sista information innebär ofta större fisk.

Men den första fisken var inte så stor. 90 cm+ och strax över 4 kg. Min jaktlabrador/springer spaniel Iso var med på isen och hans nyfikenhet likaså.

Inom femton minuter, när Aleksander monterade upp sitt sista spö fällde det igen. Nu var det bättre fisk.

108 cm ovägd fisk på åtminstone 7+

Riktigt bra start på detta ispass! Och även en behövlig start!? På vägen till sjön blev det nämligen lite bekymmer. Aleksander svor som kapten Haddock bakom mig över sin överlastade snowracer som välte gång på gång. Det kom snö i packningen och på rullarna. Väl framme vid fiskeplatsen råkade en av hans rullar också bada i hålet och mörkret i hans blick var av sådan sort att man gjorde bäst i att inte störa, att gå bort till baslägret en stund. Märkligt hur en gädda på 108 cm kan påverka en vuxen mans sinnesstämning. Trots att han kanske inte ser så glad ut på bilden ovan så sjöng han som en lärka efter den fisken…

Efter den goda starten så upphörde det hela tyvärr, för en bra stund framöver. Kaffe, eldning, skitsnack och isrensning i hålen var melodin i två och en halv timme efter 108:an.

Det var först när Aleksanders son kom på besök på isen som det fällde på ett av mina spön, ett av dem med sill! Med adrenalinpåslag rusade jag fram och möttes av lina som lämnade rullen i maklig takt. Nu så! Mothugg, känslan av mindre fisk, för en stund känslan av att den var lite större och slutligen mindre igen.

Liten fisk och min enda för dagen. Redigt glupsk rackare som svalde en sill på 30+ cm och en bit över 300 g… Iso åter med på ett hörn.

En ny period av väntan infann sig. Tur då att man är i gott sällskap. Det blev korvgrillning istället, kabanoss med sauerkraut – surkål omkokt med bacon, ankfett, kummin och enbär. Gudagott!

Vila på maten? Jag och Iso i hans portabla hundkoja. Lika trångt som mysigt.

Denna trevliga dag på sjön bjöd på två fäll till, ett sillfäll där betesfisken lirkats av kroken redan innan mothugget samt en till mindre fisk, den enda som tog på strömming denna dag. Aleksanders sexåriga son fick äran att drilla och det gjorde han galant.

En framtida gäddnörd? Förutsättningarna finns…

Klockan blev snabbt eftermiddag och därmed det ofrånkomligt obehagliga; att packa ihop och avsluta. Ett efterlängtat ispass var över och vi kände oss alla nöjda trots att fisket var rejält trögt stundvis. Det är ju inte varje dag man kan lägga en landad 108:a till handlingarna. Grädden på moset!

Skitfiske på er, så länge!