Kom häromdagen hem efter att ha fiskat efter pelagisk gädda med Manuel i två dagar. Vi visste att det skulle bli bra kämpigt i och med storm med galet hårda vindar. Men vafan – är det hett måste man ut. Vi hade målet satt på stor gädda och var inställda på endast ett fåtal fisk upp men med kanske en gris i båten.
Vi begav oss mot sjön tidigt med plan att vara på vattnet vid första ljuset. På vägen ner tog vinden tag i bilen ett par gånger – detta skulle bli bra spännande.
Väl vid vattnet packade vi båten och rampade kvickt – det hade nämligen hunnit bli ljust och vi ville ut. Vindarna var hårda men överkomliga. SMHI hade dock utfärdat klass 1 så vinden skulle garanterat öka. Men trots detta begav vi oss ut mot planerade första spotten – den djupaste delen av sjön som låg bra långt ut. På vägen ut ökade vinden och cirka kilometern från rampen gick vågorna från höjden 0.5-1.5 m. Manuels Bass Tracker höll bokstavligen på att gå under. Vi kämpade oss in mot land och fick helt tänka om. Att fiska på detta sätt i denna sjö var nytt för oss båda men tänket är alltid detsamma – att lokalisera bättre stim men framförallt pelagisk bättre fisk. Sructure Scan är verkligen ett måste vid detta fisk. Att hitta ett område med betesfisk samt stor fisk som man kan ringa in är A & O och där är ett ekolod med Structure Scan riktigt effektivt. Att börja leta i de djupaste områdena är alltid en bra ide, men självklart finns andra generellt sätt bra platser som kring uddar eller kanter. Vi kunde dock inte utgå från det planerade djupaste området. Ha annars även koll på hur vinden legat tidigare dagar samt dagen man är ute – ofta ligger betesfisken mot den sida av sjön vinden legat mot.
Vi började söka fisk i icke planerade områden, tvingade att hålla oss nära land. Så fort vi kom längre ut än 400 m blev vågorna på tok för höga samt att elmotorn omöjligt kunde hålla oss. Riktigt surt. Vi blev dock paffa över mängden betesfisk – det var bokstavligen byst med betesfisk precis överallt så länge djupen låg på 10 m eller under detta. De låg som en matta från botten och 2 m upp, dock inte den strukturen betesfisk vi sökte. Helst ska de vara större betesfisk eller större högre stim. Det samma gällde predator fisken. Vi hittade sporadisk stor fisk men inget värt att börja fiska på. Det var riktigt svårt att hitta något som stack ut. Tillslut gjorde vi vårt första stopp. Detta efter att vi sätt ett gäng bättre fiskar men inget koncentrerat. Vi började dänga utan den riktigt rätta ”feelingen”. Tror mest att vi båda behövde få blöta prylarna. Kvarten senare bestämde vi oss ändå för att fortsätta leta. Att hitta rätt område, ett område man verkligen tror på, är bra värt. Därefter behöver man nämligen oftast inte flytta sig alls. Vi lyckades efter ytterligare timmens letande hitta ett något mer intressant område. Betydligt mer bättre fisk men ändå inte riktigt vad vi letade efter. Vad det gällde betesfisken, sporadiskta sprängda stim som för en gång skull inte låg och tröck bottennära, vilket var betydligt hetare. Vi ankrade upp och la varsitt kast ut i ”tomma intet”. Djupet låg på 14 m, båda fiskade med Dexter Shad 34 – ett grymt bete för just pelagiskt fiske i klart vatten. Den har en bra siluett vilket är riktigt hett vid pelagiskt fiske då gäddan stiger det där lilla extra för att plocka betet. Manuel börja veva direkt samtidigt som jag planerade testa något djupare. Jag ville starta från botten men det var bra svårt att hålla kontakten med betet pga den sjukt hårda vinden. Efter cirka 30 sekunder började jag veva och ett par vevtag senare gör jag ett vevstopp. Sekunden senare smäller det ordentligt! Jag sätter mothugg och första fisken för trippen var krokad. Manuel ser även hugget och gör sig snabbt redo med håven. Jag drillar den relativt fort upp till ytan och kort därefter håvas fisken. En okej gädda på cirka 105 cm och på strax under 8 kg. Se bild ett i inlägget.
Vi blev rejält taggade och kände att detta skulle sluta i något riktigt bra. Klockan hade hunnit bli 11 och vi hade därför cirka 5 timmars fiske kvar i ett förhoppningsvis bra område. Så var dock inte fallet. Vi krigade på ordentligt samtidigt som vinden tilltog. Vi blev tvungna att åka ändå närmare land och cirka 4 timmar senare stod vi med endast ett par pet utöver första fisken. Vi bestämde oss då för att bege oss mot rampen för att ta nya tag dag två. Det hade även dragit in sjuka regnmoln under sista timmarna och detta i kombination med vindbyar på 20 m/s var inte speciellt härligt. Manuel stod som vanligt utan vantar hela dagen…
Dag två och ny energi! Vi hade bestämt oss rampa på en annan ramp för att testa ett nytt område som även det låg något skyddat. Vinden hade vridit från SV till NV vilket gav oss möjlighet att testa just detta område där något bättre djup fanns. Vi började leta men återigen hade vi svårt att hitta ett område med mer koncentrerad bättre fisk. Vi gjorde ett gäng ankringar men utan utdelning, det var bra svårt. Vi var helt begränsade till att hålla oss där vinden inte tog över. När vi hade cirka 3 timmar kvar av dagen stod vi fortfarande helt utan fisk. Vi började leta närmare land på 10 meters kurvan. Helt utan resultat. Men när vi närmade oss rampen dök plötsligt betydligt större betesfisk upp – antagligen brax. Vi gick i taket – fasen va hett! I detta dök även en del bättre fisk upp. Vi spott-lockade och började kasta. Efter ett par kast smäller det på min 34a i samma färg som 8an plockat på – ”Rudd” riggad med en 21 grams G’flip från Gunki. En snärta men fasen så skönt! Vi fortsätter dänga och kort därefter krokar jag min andra gädda för dagen. En 4-5a och nu började det kännas riktigt bra. Vi såg mycket betesfisk i rörelse och emellanåt bättre pelagiskt jagande predatorer. Låg vi kvar i området nu kanske vi kunde nypa en bättre. Jag lyckas kroka ytterligare två, båda på mellan 3-5 kg. 34an var bra het! Kort därefter plockar Manuel sin första för dagen, även den en 5a, på Dexter Shad 25 riggad med 25 gr skalle. Solen började gå ned över trätopparna samtidigt som vinden suggestivt lugnade ner sig. Vi förflyttade oss endast små sträckor och runt kl. 15:30 gör vi vårt planerade sista stopp. Detta över 13 meters djup i utkanten av det inringade området med större betesfisk där vi strax innan ankring passerat två bättre fiskar. Manuel lägger sin 25a ned mot de bättre ekona och det tar kort därefter stopp. Denna kändes bättre. Jag gör mig redo med håven och efter en kort men intensiv fajt landar jag dagens största fisk, en 7.5a, se bild två. Vi fortsatte fiska in i det sista, och precis innan ve bestämde oss för att bege oss hemåt tar det tvärstopp för mig. Betet var inte mer ön 2 m från båten och jag sätter ett rejält mothugg. Som att sitta i sten, men kort därefter sliter sig fisken. FAN! Detta satte punkt för dagen och vi åkte mot rampen besvikna över resultatet men helt klart erfarenheten rikare. Vid nästa besök har vi kött på benen och det brukar alltid resultera i bättre resultat!
Väl mött!