I början av juni drog min semester igång och jag valde att spendera tre veckor uppe i Storsjö Kapell med omnejd. Stugan var bokad sedan länge och tanken var att vi skulle varit 4-5 personer som åkte upp, men den ena efter den andra droppade av och till slut var det bara jag kvar. Men det hindrade inte mig från att ratta upp de 84 milen, med bilen och båten på släp.

Jag har alltid tyckt att en vecka är på tok för lite uppe i Storsjö, men skulle tre veckor vara för mycket? Skulle jag få lappsjuka? Längta hem?

Svaren på frågorna är nej. Tre veckor går galet fort när man trivs och sysselsätter sig med motion, foto och fiske. Jag hade nog kunnat stanna ännu längre. Jag fick inte lappsjuka utan trivdes riktigt bra med att rå om mig själv, göra det som föll mig in för stunden och bara få njuta av naturen och upplevelserna den bjuder på. Om jag längtade hem, både ja och nej. Jag längtade inte direkt hem men däremot längtade jag enormt mycket efter en person som kommit till att betyda väldigt mycket för mig. Men den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Det blev mest flytringsfiske efter gädda men jag kunde ju inte låta bli att flugfiska både harr och öring. Ibland gick jag bara längs vattnet och njöt av stillheten, dofterna, ljudet av porlande vatten och vakande fisk.

Stugan jag bodde i var perfekt och låg lite för sig själv med ängar som omgivning och storsjö i sikte bakom de gröna kullarna.

Byns renar var på besök lite då och då och nästan varje dag såg jag en älgko stryka längs stugan. Det blev ett slags sällskap för mig då jag kom på mig själv att säga både god morgon och god natt till älgen.

Nåväl, jag har försökt knåpa ihop en vlog också så här får ni lite film som sammanfattar mitt äventyr kort och gott