I flera år har jag försökt att få tillstånd av markägaren att få provfiska ett fint litet vatten, gömd inne i en skog, men alltid fått NEJ. Orsakerna till nekandet har varit att markägaren varit rädd för att det ska lämnas kvar drag, fiskelinor och annat som kan skada växter och djur i vattnets närhet.

Men skam den som ger sig!

Jag provade igen, att ringa markägaren och fråga om det inte fanns en liten liten möjlighet att få provfiska nu på vintern.

Döm om min förvåning när jag då fick ett JA!

Jag trodde sannerligen inte mina öron!

Jag berättade att jag skulle ta med mig lite sällskap ut på isen då jag inte vill gå ut själv av säkerhetsskäl. Nu är visserligen isen otroligt tjock, men vad som helst kan hända och det känns alltid tryggare att vara minst två.

Det går massor av gamla sägnen kring detta vatten och naturen är en aning trolsk, så inte undra på att man vill dela detta äventyr med andra.

Ryktena säger att fisken är stor och grov, trotts att gölen är väldigt liten så jag, lillebror och Magnus slöt upp tidigt i dag på morgonen för att bege oss ut på isen.

Hål borrades och ismetesprylarna riggades medans solen höll på att gå upp.

Det var ett antal minusgrader ute när vi startade men med solens hjälp blev det så småningom varmare.

Idag blev det premiär för mina STORA hjärtvippor.

De syntes verkligen på långt avstånd och funkade bra då betesfisken vi agnade med var något större än de vi brukar ha.

Det blev en hel del fäll men inga stora madammer på krokarna utan bara gäddor av modell mindre. Vi misstänkte även att en och annan storabborre var framme och utlöste fäll, men när man väl kom fram så var det ingen fisk där förutom en ängslig mört som fått lite skador, skadorna liknade inte de som blir från gäddkäftar.. hmmm..

Felix har metallställ till sina spön, en smidig anordning så vida inte solen ligger på och metallen sjunker ner i isen. Vi fick råda bot på detta tillfälligt genom att sätta lite rörisolering under. Felix får se till att fixa en permanent lösning på detta när han kommer hem.

Nåja, dagen var underbar men de stora fiskarna uteblev.

Jag ringde markägaren och tackade så jättemycket för att jag fick stilla min nyfikenhet angående detta vatten och fick till svars att jag var välkommen åter, bara jag ringer honom först!

Ni må tro att jag snart ska tillbaka hit igen, för jag vet att det finns STOR fisk här och att vattnet i princip är ofiskat..

Som sagt, skam den som ger sig!!