Under vår Blekingevistelse ( se tidigare inlägg –> här <– ) så hittade vi både nät och ryssjor i ett par vikar där vi fiskade.
Felix lyfte luren och ringde upp kustbevakningen.
Vi visste inte om näten var lagliga men där emot visste vi att ryssjorna inte var det.
En ryssja var gammal och hade nog suttit där bra länge, jag spanade in den men det fanns som tur var ingen fisk i den.
Kustbevakningen kom dagen efter att vi hade ringt, näten var lagliga så de kunde de inte göra något åt och det är helt ok bara det går rätt till men däremot var inte ryssjorna lagliga.
Grabbarna från KBV kom förbi och snackade med oss där vi var på Sandhamn Marine och jag förklarade vart jag sett ryssjan någonstans.
Det finns lagar och lagarna finns ju av en anledning. Som fiskare vill man se till att det finns ett hållbart fiske och att vi alla är rädda om de få resurser som fortfarande finns att tillgå ute i naturen.
Ena dagen när vi var ute och fiskade i Sörviken, så kom det ut en herre i en lite båt och vittjade sitt nät. Han såg vart vi fiskade och att vi drillade gäddor för fullt, dagen därpå var nätet flyttat till just den plats vi hade fiskat på. Drömmen vore ju om denne nätfiskande herre kunde inse vad sportfisket gör för nytta. Tänk så mycket det göra för hela byn att det kommer sportfiskare dit, handlar i butiken, käkar på den lokala pizzerian och ökar omsättningen för mer eller mindre alla som lever i denna by och sist men inte minst, att vi sportfiskare bedriver ett hållbart fiske som gynnar i princip hela ekosystemet.