Hej hopp! Undertecknad har rest mycket den här hösten, finns massor att berätta men spar det mesta till längre artiklar i MagazineFishEco. Men! Just nu är jag i Lycksele, besöker mina nya vänner Daniel Robertsson och Linus Mörtzell, guider som driver Nordic Freshwater Experience.
Vilken fisk! Sååååå nära 10 kilo!
Två riktigt goa killar med en fantastisk älv och ett fantastiskt fiske, inte nog med det! Dom driver tillsammans med SLU ett märkningsprojekt på gädda för att samla data till forskning om vår underbara predator. Det finns så mycket att berätta om, så mycket bilder… men måste spara det till artikel 😉 Kan dock säga att det har gåt bra, mycket bra… och det är två dagar kvar. Idag var också det stora testet för Buster Jerk Lingonsylt,
Yes, BJLingonsylt levererar fisk!
Linus lånade det enda exemplaret och öste upp gädda! Glömde nästan, idag var vi bara en betesfisk från att spräcka 10:an, Daniel är het som lava! Kommer mer 🙂
Fiiina gäddor, å dom blir bara större för var dag! Buster Jerk Blodpudding 2.0 regerar!
En bra ljudbok och fiskesug deluxe! Då är det inga problem att lägga 90 mil på en dag, det gjorde jag i torsdags för några dagars arbete på fätlet! Helt enkelt på en fisketurne norrut, träffar goda vänner och galet duktiga gäddproffs som Nicklas Hallnor och Bjarne Lindberg. Det ska fiskas, testas spön, fotas och lite andra hyss som att testa ut vår egen Buster Jerk serie Fyra Små Rätter som Mikael Breding målat 🙂
Blodpudding 2.0 har varit outstanding i soligt väder. Den senaste gäddan inhalerade hela betet och det var bara att klippa krokarna!En kille som kan sina vatten, Nicklas Hallnor Acwa Fishing!
Dagarna har öppnat med tufft väder, byar på 18-20 sekundmeter har gjort allt lite tuffare än vanligt men… det går! Nu ska bara den riktigt stora upp! 🙂
Buster Jerk Fyra små Rätter utvecklas och så smått håller
det på att växa upp en liten samling av drycker också.
I vår strävan efter den perfekta färgen för varje ljus och vattenfärg får vi presentera två nyheter som ska provfiskas redan denna vecka, båda kreerade av Mikael Breding Custombaits efter långa å roliga diskussioner. Här ser ni nu Blodpudding 2.0 samt Jack,n Coke!
hBåda ser galet fina ut och ska köras hårt i Norrland fredag till söndag. Såklart tillsammans med dom tidigare Lingonsylt och Ärtsoppa!
Ännu ett av Micke Bredings mästerverk!Gäddan äääälskar Ärtsoppa!
Just Ärtsoppa har visat sig vara väldigt lovande, efter några provfisken kan vi konstatera att den helt dominerat mot andra färger i vissa förhållanden, lite murrigare vatten och sisådär ljus. Det kommer garanterat mer om dessa mästerverk inom kort!
Blodpudding (motoroil), Lingonsylt och Ärtsoppa! Tre helt nya samt Kaffesump!
Sakta men säkert fylls vår serie med Buster Jerks på! Skicklige Mikael Breding, Custombaits.se har just nu skapat ytterligare tre nya prototyper efter succén med grymma första färgen Kaffesump, som nu ska provfiskas, modifieras eller vara som dom är 🙂 Låt oss presentera dom, Blodpudding (motoroil), Lingonsylt och Ärtsoppa! Tre helt nya samt Kaffesump på toppen! Fyra Små Rätter helt enkelt!
Det finns en tanke med alla, vi flörtar med enkla färger och glitter, alltid ljus mage. Dessa fyra ska täcka ett antal ljusförhållanden och vattenfärger, kanske är det här allt man behöver 🙂 Vi återkommer snart med mer om hur dom fångar fisk och hur vi fiskar dom!
Sill/ strömming! En oerhört viktig fisk i ekosystem över hela världen! Ska den försvinna i Östersjön? Foto: https://www.flickr.com
För en tid sedan slog nyheten om MSC-certifieringen av det svenska fisket efter sill och strömming i merparten av Östersjön ner som en bomb! Mitt i diskussionen om strömmingens försvinnande efter dom sk. Supertrålarnas/ industritrålarnas stora uttag under vår och försommar även detta år. Ett uttag som skett lovligt skall sägas men som inte är mindre tragiskt för det.
Dom småskaliga kustfiskarna kunde konstatera att dom
fångster som redan var magra tidigare år, nu var rent ut sagt bedrövliga. Allt
fler forskare och fiskkunniga stöder just nu dom slutsatser som visar att strömmingen
och sillen i Östersjön inte är ett enskilt stort bestånd utan flera olika
lokala bestånd. Sker ett överfiske på ett litet geografiskt område drabbas
detta enskilda bestånd hårt och konsekvenserna av att dramatiskt minska lokala
bestånd kan innebära totalkatastrof inte bara för sill och strömming utan även
för andra arter när ekosystemet stympas på en art i näringskedjan! Vi har ingen
kunskap om ifall strömmingen kan återhämta sig eller hur lång tid det i så fall
skulle ta. Liknande tragiska beståndshaverier har man sett både här hemma vad
gäller torsken samt otaliga gånger för andra arter på andra ställen i världen. Nyligen
publicerades en artikel i SVD, undertecknad av forskare med budskapet att industrifisket
är citat ett:
Detta yrkesfiske omfattas alltså nu av MSC:s välsignelse som lyder som följer!
”Det blå miljömärket visar att fisken är vildfångad,
kommer från ett livskraftigt bestånd och har fiskats med omtanke om havsmiljön.”
Det här är en ren provokation mot sillen, strömmingen och den biologiska mångfalden i Östersjön!
Redan i juni 2019 skrev forskare och professorer på SLU en rapport där man uttryckte oro över trålfisket efter strömming både norr och söder om Ålands hav. Man rekommenderade starkt att fisket efter strömming måste begränsas ytterligare och att trålgränserna flyttades ut från kusten!
Organisationen Sportfiskarna, Länsstyrelserna i Stockholm och Skåne m.fl. agerade också. Under våren 2020 krävde även dessa att trålgränserna flyttas ut från kusten där strömmingen och sillen samlas i stora stim inför leken och är som lättast att fånga av s.k. Supertrålare. Man uppvaktade andra myndigheter och regeringen men möttes av kalla handen. Regeringen hänvisade till forskarna, ICES i detta fall, som gett grönt ljus till satta kvoter 2020 idag vet vi att dessa kvoter sannolikt satts utifrån felaktiga antaganden.
Regering lyssnade alltså inte på dom som är nära fisken och
fisket, har sitt levebröd från den eller forskar kring den. Ansvarfulla
myndigheter använder sig alltid av försiktighetsprincipen, dock inte
våra, ej heller ansvarige Landsbygdsminister Jennie Nilsson (S). Vi har sett
det förut, en tragisk tradition hos makten kan man säga som nuvarande och flera
tidigare regeringar vidhållit. Detta har bland annat lett till att vi under
många år på flera ställen i Östersjön i stort sett utrotat torsken.
Så, i dessa tider kommer alltså MSC- certifieringen av detta
storskaliga fiske efter strömming och sill. Fisk som efter att den landats,
ofta i Danmark, i merpart blir fiskmjöl till laxodlingsindustrin, sannolikt går
stora eller största delen av fiskmjölet, efter att den renats från dioxin, till
specifikt norsk laxodling.
Hur kunde det då gå så här illa?
Frågan ska och måste ställas! Hur kan MSC så grovt
åsidosätta alla dessa varningssignaler…? Det har spekulerats vilt och ännu har
vi inte fått ett bra svar, snarare mycket dåliga svar! MSC hänvisar
till att yrkesfisket efter strömming och sill i detta fall uppfyller
certifieringens kriterier. Kriterier som så uppenbart inte tar hänsyn till
försiktighetsprincipen som måste får råda när så många varningssignaler blinkar
rött!!! Med andra ord, man vidhåller att strömmingen och sillen kommer från ett
livskraftigt bestånd och har fiskats med omtanke om havsmiljön”! Absurt!
Därför kan man faktiskt ställa frågan, vem vinner på detta? Vem eller vilka kan på olika sätt vinna på att MSC sätter sin kvalitetsstämpel på ett fiske som sannolikt hotar bestånden och försvårar än mer för lokalt kustfiske att överleva som näring!
Så vilka vinner då på detta?
Mikael Frödin fick böter eller fängelse för ”olaga intrång” när han dokumenterade baksidorna med norsk laxodling Foto: M Frödin
Norsk laxodlingsindustri omsätter miljarder kronor och köper enorma mängder fiskmjöl från sill och strömming, en extremt lönsam verksamhet av nationell betydelse! Som länge har kämpat med skandaler kring sin verksamhet. Allt från användandet av antibiotika till spridandet av laxlus, användandet av etoxikin och väteperoxid/ blekmedel, ren miljöförstöring kring odlingskassarna där bottnarna dör, fisk som far illa i kassarna och inte minst stora rymningar av odlad fisk som förorenar den genetiskt unika vilda laxen. Det här kan man skriva sida upp och sida ner om.
Skadad, sjuk och vanställda laxar finns i mängder i kassodlingar! Foto: Mikael Frödin/ Artifishal se mer här.
MSC själva är öppna med att den norska laxodlingsindustrin
gärna ser att det svenska industrifisket efter sill och strömming blir MSC-certifierat.
Denna certifiering hjälper i sin tur laxodlingsindustrin i sin strävan att
miljöcertifiera sin produkt via tex ASC (en organisation lik MSC men som inte
hanterar vild fisk och skaldjur utan odlad sådan).
Nästa vinnare! Supertrålarna och det sk. pelagiska fisket! Fiskeripolitiken de senaste åren har lett och syftat till att vi i Östersjön idag har allt färre båtar och yrkesfiskare pga systemet med överförbara kvoter.
I takt med att det småskaliga fisket minskat historiskt har detta istället ersatts av ett fåtal men riktigt stora s.k. supertrålare. Merparten ägs av ett litet antal företag med hög omsättning och mycket goda vinster sett ur alla branschperspektiv. Dessa Supertrålare är ofta ifrågasatta, och det finns klara indikationer på att dessa få företag med sina extrema båtar snart konkurrerat ut det kustnära småskaliga yrkesfisket. Detta yrkesfiske tjänar enormt på att få sitt ifrågasatta fiske legitimerat och märkt med MSC:s Blå miljömärke.
Så, här har vi en vinnare!
MSC själva då? Hur kunde detta ske och tjänar MSC något på
att certifiera detta fiske. Återigen, frågan måste ställas och svaret är solklart,
JA!
MSC är till 100 % finansierat från avgifter från yrkesfisket och andra produkter som märks ”Blå”. (rättelse 73 % kommer från avgifter). Att få ett fiske certifierat kostar stora pengar, något bara vissa yrkesfiskare har råd med. Så, inga certifieringar, inget MSC! På MSC finns kompetenta personer, biologer, akademiker med erfarenhet från internationellt miljöarbete, agronomer mfl. Människor med kunskap och makt. Trots denna massiva kompetens har man helt och hållet ignorerat tidigare beskrivna varningssignaler kring sillen och strömmingen och med det i mina ögon, ännu en gång för det här är inte första gången MSC är i blåsväder, bevisat att MSC kriterier och certifieringsprocess är helt åt skogen! Varför? Kan det handla om pengar?
Så, här har vi en vinnare!
Sammanfattning!
Sillen och strömmingen är viktiga ur ett kommersiellt
perspektiv. Yrkesfiskare behöver fiska stora mängder fisk för att behålla sin
lönsamhet och för att finansiera sina stora investeringar i båtar, Supertrålare
och utrustning. Man behöver därför legitimera detta ifrågasatta fiske på alla
sätt som bjuds, en MSC:s certifiering erbjuder just denna legitimering hos allmänheten!
Norsk laxodling behöver fiskmjöl som föda för sin odlade lax
och behöver också på alla sätt visa att råvaran är citat MSC ”vildfångad,
kommer från ett livskraftigt bestånd och har fiskats med omtanke om havsmiljön”.
Detta för att själva miljöcertifiera sin produkt och på alla sätt förbättra
sitt rätt skamfilade miljörykte, inte bara i Europa utan faktiskt över stora
delar av världen.
MSC då? Ja, MSC behöver certifiera, det är så man
finansierar sin verksamhet. Annars inget MSC… Tyvärr urholkar man radikalt sitt
eget förtroende och det inte för första gången.
Det är aldrig fel att använda principen ”follow the money” det finns alltså mycket pengar att tjäna på fisket efter sill och strömming med ett flertal vinnare…
Vem förlorar då? Jo, vi, alla vi som tycker att det är viktigt med hälsosamma vitala livskraftiga fiskbestånd. Fiskbestånd vi alla är beroende av men som inte har en egen röst att göra hörd!
Varför är vi av någon anledning gång på gång villiga att offra biologisk mångfald för pengar… i detta fall pengar som tjänas av MSC, laxodlingsindustrin och ett mycket litet antal yrkesfiskare? Detta utan att någon, i lagens mening och med myndigheternas godkännande, gjort fel?
Här ska många skämmas men kanske mest MSC, ni skulle ju var ”the good guys”!!!
Jan Olsson/ Chefredaktör FishEco & MagazineFishEco
Jag börjar med en klassiker, vi har sett dom stora men dom har inte sett oss! Det är nu fjärde dagen på vår lilla roadtripp i Norrland tillsammans med Acwafishing, Niklas Hallnor och Magnus Ranberg!
Nästan alla på Miuras Mouse, eller faktiskt Judas Mouse. Vad det är berättar vi sen!
Det har gått jättebra, stora urstarka gäddor men också minnet efter dom två vi inte fångat än. Två giganter!!!! En 111 på topp än så länge.
Trots att guiden nästan inte fiskar går det så här…
Själv har jag lärt mig flera helt nya saker som ska bli jättekul att dela med er läsare snart 🙂 Nu ska vi på igen!
Det här blir bara ett kort blogginlägg, måste spara för en artikel till nästa år om hur min ”oskuldpåtrolladöstersjölax” rök! Men, ett megapass, i säsongens sista sekund med grymma guiden och mångåriga kompisen och rutinerade laxtrollaren Micke Puhakka var förlösande! Många tror att jag bara fiskar gädda å gös men det är faktiskt så att jag är laxfiskare sedan många år, faktiskt en passion. Mestadels flugfiske efter lax i Skottland, Norge och Sverige. Jag har fått en del lax, kan vara rätt nöjd men jag har aldrig lyckats på trolling efter den stora Östersjölaxen… det har verkligen retat mig, fånigt men så är det… 😉
Jaaaaa! Tunga knyckar!!!
Vi landade flera laxar, tappade en grym vid båten, skrattade, svor, sov i omgångar, åt dåligt, blev sönderbrända av solen, fick en absolut magisk soluppgång mm mm.
Allt som tillhör en för mig, episk, fisketur! Ja, så ere me de, efter att misslyckats kapitalt med just trollingen, har det vänt, fiskeguden ler mog mig igen :)!
Micke ”Mike the Pike” Puhakka visar vart skåpet ska stå 🙂
Ps, Micke Puhakka är mannen och guiden som gjorde det här möjligt, han är min kompis och en av Sveriges absolut skickligaste guider! Boka honom här, han är helt enkelt grym!
Det här blir lite virrigt men det är kanske inte så ovanligt när det gäller mig 🙂 Mina vänner vet att jag fiskar med ytterst få beten åt gången. Hittar jag en favorit så lär jag mig det betet, rejält. De två tre senaste åren har jag fiskat väldigt mycket med Mc Pike i olika storlekar, Pig Junior och såklart, betet som aldrig har svikit, Buster Jerk. Buster har varit en favorit i många år nu och jag tycker att jag kan Bustern rätt väl, mao kan fiska den på flera sätt vilket kanske är det viktigaste.
Min förkärlek för Bustern har lett till att vi låtit göra flera egna färger. Dom två första har Mangeboy målat. Den ”lila” och den ”rosa” som dom fått heta. Båda är idag superrariteter eftersom gjordes i små batcher och flera av dom som fiskar med dom har gjort dom till sina favoriter 🙂 Det är faktiskt en tredje BJ ala Mangeboy på väg också men det tar vi längre fram i år förhoppningsvis.
Alla tre skönheterna med Kaffesump i mitten!
Tillbaka till nutid! Jag nämnde ju även Pig Junior som favorit. Det är verkligen den jigg jag idag använder som första val när det ska vevas gummi. Den kom för något år sedan i färgen Baby Brown, en skönt slarvit glittrig varelse i brunt och med en mage som går mer mot vitt. Den färgen har blivit min och flera av mina kompisars favoritfärg. Den har fångat 100:tals gäddor för oss både hemma i Mälaren, i Vänern och även utomlands i tex Rügen. Jag har länge tänkt att den färgen, eller kanske en variant, borde vara en succé även på en Buster. Sagt å gjort! Min kompis Mikael Breding, Custombaits, nappade på idén och målade en tolkning på Baby Brown som damp ner i min brevlåda i tisdags. Jag vet att det låter fånigt men hela min fiskeintuition skrek storgädda när jag såg det färdiga resultatet. Idag var det premiärfiske på Mälaren och både jag och min kompis Ove vevade var sitt exemplar över våra gäddspottar, kompisen Lukas fick veva en Lila BJ. Btw, Ove har också Baby Brown som sin favorit på Pigen och med det delat min entusiasm över en BJ i samma tänk. Fisket öppnade trögt, som vårfiske ofta gör men vi körde på med självförtroende.
Ove får första kontakten, sen kommer första fisken!
Ove får första stöten andra gången vi går över en het spot. Strax efter får faktiskt jag den första gäddan och fåniga som vi är jublade vi, den första Kaffesumpsgäddan någonsin var fångad 🙂 Här lossnade det, för att vara vårfiske då, totalt fångade vi på några timmar sex gäddor på Kaffesump och tre på den ”lila”.
En dryg sexa blir största på ”kaffesump”!
Två av dessa fiskar passerade sex kilo och en var faktiskt strax över åtta, den fick Lukas på den ”lila”. Flest och näst störst levererade ”Kaffesump”.
Ove var lika exalterad över färgen som jag, å gäddorna höll med!
Så, en ny FishEcofärg är född, målad av grymma Micke Breding. Den kommer att få följa med mååånga gånger framöver, brun, vitt och glittrig… ska bli ett nöje att testa den i våra vatten med tex tånglake!
Ps, höll på att glömma Lukas fina fisk på drygt åtta 🙂 På den ”lila” som sagt 🙂
Igår 30 mars 2020 är en dag att minnas för livet. Vaknade tidigt och gick upp med min son och gjorde frukost medan frun fick sova vidare. Varit sjuk och hängig en vecka men kände mig lite piggare. Tittade ut över ängen och viken och såg att det för en gångs skull inte var så mkt båtar ute och att vädret såg rätt ut. Bestämde mig för att ta kaffet och frukostmackan på sjön och ge viken 1-2 h. Kände mig lugn och avslappnad och fisk skulle bara vara bonus. Laddade sonen framför tv:n och smög ut.
Kommer ner till min lilla eka och puttrar ut med min lilla
motor. Ser ett par, tre båtar jämfört med den hysteri med 30 båtar som rådde i
helgen och känner att nu kan jag fiska som jag vill och att fisken säkert inte
är lika stressad. Gör ett par ankringar och förflyttar mig med årorna mellan
platserna. Plötsligt kommer det där förlösande hugget och en fin abborre kan
landas. Underbart, de är här och de kan ta. Låter den vila i håven och gör ett
nytt snabbt kast och krokar fisk igen. Känns ungefär lika stor och ligger snart
i håven med. Sen dör det ut som det ofta kan göra. Mäter och väger de
färgsprakande abborrarna till 48/1790 och 47/1590 och känner mig nöjd. Dricker
lite kaffe, äter en macka och andas in morgonen.
Dom första ”små” abborrarna!
Börjar kasta igen men det är dött och jag börjar experimentera
med lite olika färger och modeller på jiggar. Har några pet och studsar i någon
vitfisk men det känns som abborrarna flyttat några meter. Upp med ankaret och
några årtag till ny position. Byter tillbaka till jiggen som gav de andra
huggen och som jag har stort förtroende för. Gör några kast och tittar på
klockan. Snart dags att ta sig hem igen. Då suger det i och fisken känns bra
men precis när jag har den en meter från håven och ska pressa upp den till ytan
så skakar den loss.
Ajajaj, kommer på mig med att mumla könsord och tänker att
det kan varit nytt pb. Gör tre kast till utan hugg och så ett fjärde kast.
Släpar jiggen längs botten och plötsligt blir det stumt. Tänker direkt att jag
måste felkrokat en braxen för fisken är bara extremt tung och knycker inte.
Kommer in till båten och håller botten. Simmar vänster och jag känner hur den
börjar komma uppåt. Kan det vara en borre ändå? Fram med håven och plötsligt
dyker hon upp i det mörka vattnet 3 m bakom båten. Nu går jag in i dimman. Jag
minns att jag ser en fisk som ser ut som en braxen i storlek men med
abborrefärg och att adrenalinet slår till. Jag darrar i hela kroppen. På något
vis glider fisken in i håven och jag vrålar bara rakt ut. Jag vet att mitt pb
är pulveriserat men inte mycket mer. Jiggen sitter slukad men lossnar lätt.
Lägger upp den oerhörda fisken på måttbandet och det visar 53 cm! Den är 41 cm
runt magen och tankarna börjar snurra. Hur stor är hon? Nollar vågen och lyfter
på skakiga händer. Displayen visar 2,53 kg. Byter våg för att dubbelkolla och
den visar samma. Herregud. Mig veterligen en av de största Kalmarsundsabborrar
som fångats som inte tagits på olovligt vatten eller under olovlig tid. Tanken
svindlar över hur många miljoner kast som gjorts här de sista åren och att det
var på mitt kast det hände.
Vilken galen fisk!
Får hjälp av Kristoffer och Fredrik från Jaktia Västervik
och Tobias Berger och Johan Bjelkendal ansluter också och kan bevittna den
sanslösa fisken. Stort tack för hjälpen. Efter återutsättningen är jag mer än
nöjd och för skakig för att fortsätta och ror hem lätt chockad.
Avslutningsvis vill jag slå ett stort slag för det enkla,
rofyllda och naturnära. Det är inte båten som gör fiskaren. Ni behöver ingen
fet båt med allsköns tillbehör såsom talons, trippla 16 skärmar, 200 hk dånande
motorer och vispande elmotorer. De båtarna gör sig faktiskt ofta sämre i sådana
här sammanhang och de retar ej intresserade folk till vansinne. Det kommer
säkert leda till restriktioner i det fria handredskapsfisket när man letar fisk
att kasta på med 360 givare och kör elmotor samtidigt. Många människor som inte
fiskar och fiskerättsägare tycker inte det handlar om sportfiske alls längre.
Det kan man såklart ha olika syn på men det provocerar. Vi som bor här är
trötta på allt oväsen från stora motorer och förstår man inte att man förstör
för sig själv och andra när man elmotorankrar och härjar runt på grunt vatten
är det dags att tänka till.
Jag förstår om man vill ta sin fina fullutrustade bekväma
båt och köra från den men om man gör det kan man göra det på bra och på dåliga
sätt.
Jag har sett alla avarter här. Kända sportfiskeprofiler som
stirrar så djupt i sin elektronik att de håller på att köra på andra, folk som
kör upp med motor mot andra och lägger sig 10-30 m ifrån och börjar kasta för
att de sett den andra båten dra fisk, folk som drar på full gas med stora
motorer på 1 m djupt vatten, folk som kör hårt med elmotor på grunt vatten,
profiler som tittat föraktfullt på min båt och inte hälsat, specimenprofiler
som har fyra meten ute samtidigt som de kastar, folk som kör i 50 knop där
begränsning 5knop gäller, folk som trailar i och parkerar på nysått gräs, folk
som skräpar ned.
Ni kan vara säkra på att det kommer komma mycket fler och
omfattande inskränkningar av olika slag. Stängda ramper, fiskeförbud,
fartbegränsningar, restriktioner i det fria handredkapsfisket, ja allt möjligt.
Försök komma tillbaka till det rofyllda och behandla naturen
och era medfiskare med respekt och omdöme. Tänk tyst indian om ni vill fånga
mer fisk. Våga prova andra områden. Skärgården är stor och det finns abborre
nästan överallt.
Kom ihåg. Nu är det fiskeförbud april och maj. Respektera det.
Bra rubrik va? Jag gillar den 🙂 Faktiskt ganska intressant fråga och ju äldre jag blir och ju mer erfarenhet jag får desto intressantare. Jag har haft förmånen att fiska lite varstans i världen de senaste åren. Jag har besökt fina vatten för gäddnördar såsom bland annat Rügen, Vänern, Vättern, en och annan storgäddälv och inte att förglömma, legendariska Eriksberg . Det jag mer och mer inser är att vi måste anpassa våra förväntningar och krav utifrån vilket vatten vi faktiskt fiskar i. Drömfiske är alltså olika beroende på var vi fiskar och vi måste anpassa våra krav och förväntningar efter respektive vattens potential, drömfiske innebär inte alltid 10+ gäddor!
I tex Rügen, i Vättern och Vänern simmar det många stoooora gäddor, i mitt hemmavatten Mälaren gör det det inte, dom finns men är få och så svåra! Så, måttstocken blir därför en annan här och vad som är bra, dåligt eller helt enkelt drömfiske ser annorlunda ut. I Mälaren får alla fiskar över säg sju kilo betraktas som riktigt stora och förra veckan lossnade det för mig rejält. det blev fyra pass och en hemskans massa gäddor.
Fina men färre o mindre i början av veckan!
I början av veckan låg temperaturen på 2,7-2,9 grader. Fisken högg och vi hade bra fiske men dom lite större, dvs mälarstörre, ville inte eller var helt enkelt inte där. Nu kommer vi till slutet av veckan, lördagen! Temperaturen hade stigit, vi pratar 3,4-3,7 grader. Mitt fiske startade ok, jag fiskade på djup mellan 2,2 till 3,0 meter. Min första blev en fotofisk, jättetjock och vacker på alla sätt.
En fjärdgädda som styrt mot sin lekvik, mina kompisar Micke Ekstedt och Fredrik Bernström gnor några hundra meter bort och hjälper mig med foto (tack grabbar). Jag får två på gummi men det dör ut. Jag byter ställe helt, fiskar två timmar på ett ny spot, får två fiskar till… ok fiske men det lockar att leta vidare. Ett par snabba bomställen gör att jag åker tillbaka till min första plats. Här ligger min kompis Micke och Fredrik kvar, Micke skriker – har du sett bilden jag skickade? jag får upp telefonen och får se en praktgädda, en av Mälarens juveler! Grymma 8900 gram och bara 96 cm! Vilken fisk!
Drömgädda på Mälaren, 8900 gram å bara 96 cm!
Jag gratulerar, bugar för Micke och en av Mälarens drömgäddor, får också veta att killarna lurat sjutton gäddor när jag virrat runt och letat bort mig, alla på jerk! Kompisarna måste åka hem, jag ligger kvar… Byter till jerk och börjar fiska grundare. Det är då det börjar! Under två timmar hugger det oavbrutet! Alla fiskar ligger från tre fyra kilo och uppåt! Två passerar säkert sex sju kilo! Mina mätgrejor fick hastigt lämnas i Holland när vi panikkörde hem för ett par veckor sedan, en helt annan historia som jag också skriver artikel om just nu, men jag har alltså ingen våg. Jag njuter varje sekund, jag har drömfiske, är i gäddnirvana! Dagen slutar med 20-22 fiskar, jag vet inte exakt, det hugger i vart och vartannat kast.
En riktig knubbis!
Söndag! Ute igen såklart, det gäller att smida medans gäddorna hugger. Den fina temperaturen är densamma, vinden drar fint över vattnet och mina förväntningar är såklart höga! Det börjar trögt… efter redan en halvtimme utan hugg börjar jag tvivla, huggbonanzan från igår ställer till det i mitt huvud, galet hur konstigt man kan tänka ibland… Fisken finns där, temperaturen har under eftermiddagen gått upp någon tiondel till och nu vaknar fisken! Jag landar denna eftermiddag ca tolv gäddor. Huggen är stenhårda! Det smäller i bete, spö och rulle.
Nära 100 cm! Så vacker fisk!
Två, kanske tre av fiskarna ligger runt sex och ett halvt kilo, någon passerar nog sju. Den längsta mäter jag på avkrokningsmattan och den är några centimeter från 100 å vilken fin kondition, inte den tjockaste fisken dessa dagar men så vacker och med veckor kvar till lek!
Drömfiske? Jajamen, fast det inte blev någon plussare, å jag fick vara med 🙂
