Det är konstigt hur saker och ting utvecklar sig, jag minns att jag i början på året undrade hur fiskeåret 2023 skulle komma att bli. Det har hittills överträffat mina vildaste förväntningar med redan många fina fiskeminnen och flera reportagefisken. Årets fiskeresa till fjällen började på allvar att planeras någon gång i Mars/April. Idogt sökande över information kring olika destinationer började diskuteras. Länge såg det ut som vi var på väg till Glomma i Norge, sedan Åre. Till slut blev det Vemdalen, kanske på grund av att vi inte hade så många dagar på oss och jag vet ju hur det är att komma till ett nytt ställe. Man går och går och går, letar ställen, är det bra vattenstånd just här? Bra på kvällen eller på dagen? Sådant tar tid att lära sig. Det är klart att man alltid kan köpa sig erfarenheter i form av en guide. Nä, det fick bli ett känt ställe där vi hittar.

Vi, det är jag Peter och min bloggkompis, flugfiskeredaktörkollega, superduktiga flugfiskare, fiskekompis men framför allt min genuint genomärliga och oerhört trevliga vän Andreas. Vi har kommit att fiska mycket tillsammans, vi trivs bra ihop, inte bara vid fiskevattnet. Det finns alltid något att prata om och ibland är jag stöttande när han behöver det och just nu är det jag som behöver stöttning i livet.

Vi är på väg mot Vemdalen och för mig har det in i det sista varit osäkert om jag ska åka, min pappa har bara några dagar tidigare gått bort, en otäck overklighetskänsla kryper under skinnet och jag får inte bort den. Jag åker inte för att fly utan för att byta miljö under några dagar, skingra tankarna lite. Efter noga övervägande tog jag beslutet att åka och nu så här i efterhand känner jag att det var helt rätt. Jag vet att min pappa hade velat att jag gjorde denna resa, och det är ofta som mina tankar går till honom under denna resa, han liksom jag älskade att fiska och vistas i naturen, det är ju från honom jag fått mitt fiskeintresse.

Vi anländer till Vemdalen och Gästis, ett kanonbra boende som har allt man kan önska sig. Vi bor i en av lägenheterna, det känns som att komma hem. Jag har bott på Gästis massor av gånger och även om det lilla vandrarhemmet har bytt ägare några gånger de senaste åren har det behållit sin charm. Den nya ägaren heter Antoine, det är han som möter oss när vi anländer, en trevlig prick som verkligen vill att vår vistelse ska bli så bra som möjligt. Denna gång bor vi lägenhet nr 13, det där har skiftat under årens lopp, alltså vilken lägenhet vi bott i.

Jag har väl i och för sig inget emot att sova i tält men jag får nog erkänna att jag allt är lite bekväm. Det är tämligen skönt att kunna ta in kläder och torka dom över natten om det behövs, sedan tycker jag att Gästis vandrarhem strategiskt ligger väldigt bra. För det första ligger det bara ”ett stenkast” från Ekbergs, den lokala sportfiskebutiken och för det andra känns det som att det är typ lika långt till de flesta fiskeställena, man bor liksom i mitten.

Ett besök hos Ekbergs innan dagens fiske och ett snack med Gunnar är lika mycket ett måste som ett trevligt inslag, där kan man diskutera planer för dagen och vart man ska ta vägen, fördelar och nackdelar med olika ställen och vid det här laget känner han igen mig från tidigare år vilket också är väldigt trevligt. Och som av en händelse är det ju alltid något man behöver införskaffa. Det inte Gunnar vet om fisket runt Vemdalen är inte värt att veta!

Nåja, nu till fisket, vi kommer upp till Vemdalen ganska sent så något fiske blir det inte ankomstkvällen. Vi åker i stället till ett av Andreas ”ställen” och spanar efter vak, det är sparsamt med fisk, plötsligt kommer det en bäver som majestätiskt simmar förbi. Efter en liten filmsnutt råkar någon av oss röra sig och med ett jätteplask försvinner bävern blixtsnabbt.

Morgonen efter är vi uppe med tuppen om nu tuppen går upp vi åttatiden. Via Ekbergs (självklart) bär det av mot Nästelströmmen, ett helt nytt ställe för mig, vi har blivit tipsade om detta via Instagram. Vi tänker att vi bara ska njuta av att fiska så Goprokamerorna får stanna i bilen. Jisses vilket fiske vi har, och på torrfluga dessutom! Riktigt grova harrar stiger gång på gång mot våra torrisar, och ibland är livet så där underbart, det blir meditativt att bara stå där i strömmen och svinga flugspöet, tid och rum flyter ihop på det mest härliga sätt.

Jag kommer att tänka på Gunnar Westrin som kallar harren för ”solfisken”, och sannerligen gör den skäl för det smeknamnet, för i gassande solsken luras storharren upp till ytan gång på gång. När vi står där utvadade kan vi se flera fiskar komma och ”parkera” inte långt från oss. Dom ställer sig ovanpå de lite större stenarna, troligtvis bildas där en liten kudde av mindre strömt vatten vilket gör att de kan vila sig något i den ändå strida strömmen. Kasten blir därför inte långa och vi kan flera gånger se hela förloppet från att fisken får syn på torrflugan till att den stiger och tar flugan, ett fantastiskt skådespel att titta på.

Det börjar kurra i magen och vi bestämmer oss för att brassa käk, trots att vi har ett bländande bra fiske avbryter vi. Vi räknar samman hur mycket fisk vi fått och vi inser att vi krokat av ett 50 tal kanonfina harrar innan vi bryter för käk. Det blir Ravioli på burk som värms över glöden och vi grillar även några korvar, och så en kall alkoholfri bira till det.

Efter maten fiskar vi igen, det fina fisket håller i sig och nöjda åker vi hemåt i skymningen. Hemma på Gästis blir det en duch och en kall. Lite snacks och kika på dagens bilder som vi skickar till varandra.

Ny dag, i dag åker vi till Skärsjön, en superfin liten fjällsjö vid sidan om Sonfjället. Vi har fått tipset av våra Youtube kollegor som har Youtube kanalen ”Bara några kast till” att sjön håller både öring och röding, vi tackar ödmjukt för tipset! Efter en vandring på drygt 2 kilometer är vi framme, det är 27 grader varmt, vi ångrar bitter att vadarbrallorna är på. Attans, här vandrar vi ut i väglöst land, flera kilometer dessutom och här är det ett helt gäng med andra som fiskar. Hmm, ja vad ska man säga om det, sjön är stor så vi behöver inte trängas. Direkt när vi kommer fram är det en i det andra gänget som har fisk på, vi skyndar dit, och visst är det en röding som har huggit. Fiskesuget tar överhand och vi skyndar oss att tackla upp våra spön. Vi ser flera vak en bit bort och drar oss bortåt, efter några flugbyten hugger det plötsligt på ”Loffeflugan”, en svart liten nymf i strl 14. Det är inte sjöns största firre men det gör absolut ingenting. En superfin liten öring ligger snart i håven och jag bara njuter, den är fantastisk vacker, helt fulländad.

 Efter en stund fortsätter jag fiska, och plötsligt känner jag på nytt en dragning i linan, detta är något helt annat. En fisk som rycker och stånkar ivrigt, när fisken börjar närma sig ser jag att det är en röding, mitt hjärta börjar bulta fortare, den får inte släppa, jag vet ju att min krok är hullinglös. Efter en som jag upplever det oändlig tid landar rödingen i min håv och jag pustar ut. Oj oj oj så grann den är, fjällets Greta Garbo i sin prakt. Röd om buken, antracitgrå över ryggen, svagt röda fenor med kalkstensvita fenkanter, alldeles sammetslen, min första vilda röding i Sverige, helt underbar! Efter några foton simmar den majestätiskt tillbaka ut i rödingsjön, det är inte utan att jag känner historiens vingslag, här har det förmodligen simmat rödingar och öringar sedan istiden när inlandsisen drog sig tillbaka och dessa sjöar bildades. Det gäller att värna om och vara rädd om dessa bestånd!

Nu blir det sedvanlig cigarr, jag sätter mig på strandbrinken och bara är, mina tankar går till pappa som jag känner en stark längtan efter, vi brukade prata ofta och han följde mina fiskeeskapader med stor entusiasm. Tänk om han kunde ha varit med här och uppleva detta.

Både Andreas och jag fångar röding och plötsligt blir det ”Baitboxväder”, det vill säga ÖSREGN! Alla ni som följer grabbarna i Team Baitbox vet vad jag talar om, i nästan alla deras filmer från fjällfisken de haft kommer den där regnskuren, ja inte regnskuren utan ÖSREGNSKUREN, de myntade begreppet Baitboxväder vilket jag tycker passar bra. Trots ivrigt regnande fortsätter rödingarna att hugga. När det börjar dra sig mot sen eftermiddag börjar vi gå mot bilen, dags att ta oss till nästa ställe. När allt kommer omkring var det ett genidrag att ha vadarbrallorna på.

”Strömmen”, ett av mina absoluta favoritställen här uppe i Vemdalen. Jag har så många minnen härifrån och varje gång jag är här fylls jag av ett lugn, det är en sorts meditativ känsla som helt enkelt får mig att må bra. Jag var dock lite skeptisk till att vi skulle åka hit i eftermiddag, jag kikade på en sida på nätet som anger vattenflödet från Lossens kraftverksdamm och det visade högt flöde vilket inte alls är bra här. När vi anländer visar det sig att det är lågt flöde, alltså helt perfekta förhållanden. Jag blir lyrisk och börjar prata om mina tidigare fisken här, jag är ivrig och vill visa Andreas alla mina favoritspots. Snabbt har vi ”fiskeuniformen” på och med tacklade spön vadar vi försiktigt ut bland storstenarna. Jag har Gunnar Ekbergs specialfluga på tafsspätsen, jag frågade honom vid ett tillfälle om den hade något namn, ”Rogers fluga” sa han efter han som binder upp dom, en otroligt bra fluga som jag fått massor med fisk på under årens lopp. Jag kallar den ”Vemdalen special”, kärt barn har många namn. Det är en superpuppa med cdc vinge, en nattsländeimitation.

Det hugger i princip hela tiden men mycket smått, småharrarna formligen kastar sig över våra flugor. Efter en stund byter vi till nymf då det succesivt blir lite djupare och det dröjer inte länge förrän vi krokar av några riktigt ståtliga harrar. Detta innebär att jag idag har tagit en trippel, det vill säga öring, röding och harr på samma dag, jo ja tackar ja!!

När det börjar skymma drar vi oss längre nedströms, där står redan flera andra flugfiskare och vi är noga med att inte tränga oss eller störa deras fiske, vi ställer oss intill ett lugnflyt, jag byter till en tyngre nymf. Röd stjärt, peacockkropp och svart tungstensskalle, kroppen är så där härligt upprufsad. Jag kastar uppströms och låter nymfen sjunka läääääänge. Plötsligt tar det tvärstopp, för ett ögonblick tror jag att jag fastnat i en sten men då kommer de karaktäristiska tunga knyckarna i spötoppen. Detta är en större fisk, det känner jag i knyckarna, och den vill inte upp mot ytan. Jag vet dessutom att jag har hullingfri nymfkrok så det gäller att inte få slaklina. Metodiskt drillar jag fisken och efter en stund visar den sig, en magnifik harr, i mina ögon jättestor. Andreas agerar håvman och snart ligger fisken tryggt i håven och jag pustar ut. Den fina harren mäter till 46 cm och är bedårande vacker, när jag fäller upp storseglet skimrar det alla tänkbara färger. Efter några foton och en filmsnutt får den gå tillbaka. Ja, ibland händer det bara, allt stämmer, tid och rum stannar upp för ett kort ögonblick, och just detta ögonblick får jag dessutom dela med min vän och fiskekompis Andreas, tack för att du är med på denna resa!!

Efter detta har vi ett riktigt harr race, vi har fisk på i nästan varje kast och vi bara njuter, många mindre fiskar men ibland någon bättre fisk. Sakta blir kvällen till natt och när knotten blir alldeles för jäkliga bryter vi och beger oss nöjda mot bilen. Så sant, vi skapar oförglömliga fiskeminnen på denna resa.

När vi vaknar efterföljande morgon är det vår sista fiskedag innan hemresa. Vi velar länge om vart vi ska, diskuterar med Gunnar i fiskebutiken så klart, länge lutar det åt Börtnan men Ljungan har högt vattenflöde där så istället beger vi oss mot Nästelströmmen igen, vi hade ju så bra fiske där häromdagen. Men idag är det som förbytt, inte alls det fina fisket vi hade för ett par dagar sedan. I stället beger vi oss lite nedströms, visserligen mycket mer stridbar fors. Vi nymfar i hålor och över blankvatten. Vi lyckas få några stadiga harrar i den stridiga strömmen och vi har många gånger tidigare pratat om hur viktigt det är att bemästra olika metoder inom flugfisket. Detta visar sig nu vara en framgångssaga.  

Jag sätter mig på en sten i kanten av forsen och bara tar in nuet, tänder min cigarr, tänker på hur veckan varit, tänker på pappa, för mig är detta bästa tänkbara återhämtning och bearbetning av vad som hänt.

När kvällen kommer och mygg och knott åter samlas i svärmar runt oss känner vi oss nöjda. Dags att tacka Vemdalen för denna gång, oj vilken fiskeresa vi haft, massor med fisk, grov fisk dessutom, öring, röding, harr. Vi kan inte vara annat än nöjda. Vi filmar trots allt en hel del och vill man kika på denna resa i filmformat går det bra via länken nedan till vår Youtube kanal Every Fish Counts. Det kommer även en artikel om vårt fiske i Vemdalen i MagazineFishEcos flugfiskedel FishEcoFlugfiske framöver.

Tack Gästis i Vemdalen!

Tack Andreas för fantastiskt stöd och trevligt sällskap! Sannerligen så skapade vi oförglömliga fiskeminnen i Vemdalen!

Pappa, du kommer alltid att vara älskad och saknad!!

Gälgreppet – Flugfiskebloggen med drag i

/Tight Lines