Strömmande vatten.

Tanken var att det skulle fiskas abborre denna dag men det fick ställas in. Fiskesuget fanns som alltid där.

Strålande sol ute så gäddfisket lockade inte, men öring eller regnbåge. Regnbåge har det blivit mycket av detta år, undrar just om 2020 kommer bli ihågkommet som regnbågens år. En sak är säker, 2020 kommer ingen att glömma.

Det är något speciellt med strömmande vatten, en viss förkärlek till dem har jag, ofta är det smygfiske som gäller och det vilar ofta en viss mystik kring dessa vatten. Ofta är man omgiven av en tät skog mitt ute i ingenstans och där i någon av strömmarna står det ädelfisk och lurar. Regnbåge i strömmande vatten är något vi inte har mycket av i mina trakter tyvärr men då kom jag och tänka på Alsterån. Inte den delen av Alsterån där jag normalt brukar vara ”Strömfiske Alsterån”. Utan längre nedströms mot Blomstermåla, den delen av Alsterån. Här planterar Fiske och Fritid i Blomstermåla ut regnbåge på sin sträcka. De har även en särskild flugfiskesträcka här vid ett område som kallas för ”Näset”.

I så många år har jag tänkt att åka hit men det har liksom aldrig blivit av. Men denna härliga söndag drog jag tillsammans med hela familjen eller ja i stort sett hela familjen, frun och mina två barn. De större bonusbarnen stannade hellre hemma. Siri hade med sig sitt flugspö såklart och det var förväntansfulla barn och en förväntansfull far som begav sig av mot Blomstermåla.

Efter att fiskekort inhandlats i Blomstermåla så var det dags att hitta vattnet. Det var inte helt lätt, djupt inne i skogen på flertalet grusvägar hittade vi äntligen fram, förmodligen hade jag kört lite fel också så det kändes som en evighet innan vi kom fram. Fiske med familjen blir ju inte riktigt som fisket man bedriver när man är iväg själv eller tillsammans med en annan fiskekamrat. Man får ta det lugnt, fika lite extra och hålla koll på att de inte trillar i vattnet. Fantastiskt trevligt är det såklart att ha med dem jag gillar allra mest i världen och göra något som jag brinner så mycket för tillsammans med familjen. När vi kommer ned till vattnet så ser det otroligt fint ut, bättre än jag hade föreställt mig. Vi möts av ett längre parti med strömmande vatten med flera fina ”nymfspots” som går över till lite mer lugnflyt. Medan Sam och Åsa går uppströms för att kolla in naturen och resten av ån börjar jag och Siri att göra i ordning spöna.

Inga vadarbyxor denna dagen, så det var lite svåråtkomligt i strömmarna men vi hittade några partier som gick att kasta av, Siri fick öva lite på tekniken och vi njöt av nuet. Vi kommer upp till nacken precis innan lugnflytet, det ser verkligen hett ut. Ett typiskt ställe för en öring eller regnbåge att lura vid. Mycket riktigt så dröjde det inte länge innan den första regnbågen för dagen visade sig. Siri blev så överraskad av hugget att hon inte hann kroka den dessvärre. Men nu visste vi att de fanns här. När man är på sådan här ofiskad mark så är det alltid skönt med bekräftelse i form av ett hugg eller vak så att man vet att man är på rätt plats.

Vi får ett meddelande från Åsa och Sam att längre uppströms har det tagits en fisk för några dagar sedan enligt fångstrapporten som de hittade där. Vi vandrar uppströms och kommer snart till en bro där de väntar på oss. De börjar bli lite rastlösa och bad väntar innan vi skall bege oss hemåt så det började bli dags för hemfärd. Innan dess ville jag dock testa att fiska poolen ovanför bron för de var också ett sådant där perfekt ställe. Fina strömpartier med några blankpartier och stora stenar. Här måste det stå fisk tänkte jag och tack vare det relativt låga vattenflödet kunde jag ta mig ut i mitten av strömmen genom att hoppa på stenar. Med något nervösa steg kunde jag ta mig ut då de hade sett en orm här tidigare och är det något jag ogillar så är de ormar.
I mitten av strömmen var det som en lite ö med stenar där man hade bra överblick över nacken innan den lilla forsen ovan bron. Mycket riktigt så kunde jag se en bättre fisk stå precis bakom en sten i strömmen. Knappt 10 meter ifrån mig stod fisken och resten av familjen stod uppe på bron och tittade på när jag skulle försöka överlista fisken. Jag började med en Squirmy den brukar ju alltid fungera, men inte denna gång. Fisken nonchalerade den totalt, liksom pheasant tail och haröra som jag också presenterade perfekt förbi fisken. Jag testade även några olika torrflugor för att se om jag kunde få den till att stiga till det.

Nej denna fisken var inte helt lätt att kroka. Jag var rädd för att jag skulle skrämma bort den men den stod fint kvar i de lite lugnare vattnet bakom stenen. Nu testar jag en liten vit streamer med en rosa hotspot. Smack säger det nästan direkt, mothugget sitter perfekt. Fisken är sjövild och rusar uppströms och jag få kämpa för att hinna med den. Nu bryr jag mig inte om att jag saknar vadarbyxor, följer fisken uppströms och som tur är det ändå rätt behaglig temperatur i vattnet. Fisken går nu nedströms och är på väg mot strömmen, där vill jag inte ha den, går den med strömmen är risken stor att tafsen smäller. Det misstaget har jag gjort tidigare att inte sätta tillräckligt med press. Men jag lyckas få in fisken i en ”ficka” med lugnare vatten och kan fint landa fisken i håven. Det är ingen jätte, kanske väger den runt 1.5 – 2 kg men oj vad fin den är. Hela fina fenor och lite mer prickig, vilket tyder på att den säkerligen har gått här ett bra tag. Regnbåge i strömmande vatten är otroligt roligt och fisk i denna konditionen bjuder verkligen på häftiga upplevelser.

Att kunna se fisken, hugget och dessutom landa fisken efter en sådan fight där jag blev dygnsur på köpet är fantastiskt. Efter att barnen fått kika på fisken och vi knäppt några bilder på den så får den åter simma tillbaka. Det var nu dags att bege sig vidare hemåt med en mellanlandning vid havet för lite bad. Det var en härlig fiskedag med familjen och sista fisken var verkligen en höjdpunkt. Jag kommer garanterat tillbaka hit inom kort.