En l\u00e4tt dimma l\u00e5g s\u00e4nkt \u00f6ver morgonen. Tunna sl\u00f6jor smekte, blev som ett med vattnet. Vassen avspeglade sig i ytan och enbart tyngdlagen avgjorde vad som var upp och ned. Ett m\u00f6rkbl\u00e5tt b\u00e5tskrov skar itu, l\u00e4mnade ett uppr\u00f6rt stiltje efter sig, precis som jag gjort.<\/p>\n
Det var det tredje passet p\u00e5 kort tid. Ett of\u00f6rst\u00e5ende h\u00e4ngde \u00f6ver mig. Ett ifr\u00e5gas\u00e4ttande av prioriteringar. Betets krokar skallrade l\u00e4tt mot sp\u00f6klingan i takt med motorns vibrationer. Jag s\u00e5g ut \u00f6ver vattnet och k\u00e4nde hur sj\u00e4lva livet v\u00e4xte.<\/p>\n
Motorns smattrande ljud dog ut och morgonen blev \u00e5ter tyst. En grund vasstr\u00e4cka l\u00e5g stilla, or\u00f6rd vid mina f\u00f6tter. Den sydliga vinden hade f\u00f6rt med sig mat dit i en vecka nu. Mat till sm\u00e5 fiskar, i sin tur mat till st\u00f6rre fiskar som i sin tur kanske kunde bli mat till riktigt stora fiskar.<\/p>\n
Ett tumtryck, rullen frispolad och sylvassa krokar lossades fr\u00e5n sin h\u00e5llare. Det svarta sp\u00f6et gl\u00e4nste i solens f\u00f6rsta, trevande str\u00e5lar. Varp\u00e5 det svingades med kraft och det mindre tailbetet for som en projektil genom luften. Med l\u00e4tta knyckar och vevstopp jobbades betet hem\u00e5t.\u00a0Jag lever, hann jag t\u00e4nka innan ett stenh\u00e5rt, aggressivt hugg grusade mina tankar, fick mig fullt n\u00e4rvarande. Lina, sp\u00f6 och \u00e4ven tiden stod tillsynes still. Ett par sekunder senare vaknade dock alla tre av n\u00e5gra kraftiga dyningar i sp\u00f6et vars vibrationer planterade sig \u00e4nda in i ryggm\u00e4rgen. Adrenalinet virvlade runt och pulsen steg ob\u00f6nh\u00f6rligt. En snabb korrigering av slirbromsen och direkt d\u00e4refter en tiometersrusning i sidled. Fisken stannade, spj\u00e4rnade emot vid botten f\u00f6r att sedan rusa igen, denna g\u00e5ng rakt mot b\u00e5ten. Inte lossna, inte lossna… R\u00e4dslan \u00f6ver vad som kunde g\u00e5 snett tr\u00e4ngdes alltj\u00e4mt med upprymdheten.<\/p>\n
Efter n\u00e5gra minuters kamp gjorde sig fisken synlig n\u00e4r den tr\u00f6tt l\u00e4t sig styras mot h\u00e5vn\u00e4tet. G\u00e4ddans l\u00e5nga, stora kropp gled \u00f6ver kanten p\u00e5 h\u00e5ven och blev sedan f\u00e5ngad. Lyckoruset spred sig som en genomtr\u00e4ngande v\u00e4rme i br\u00f6stet och fick varenda timme av fruktl\u00f6st n\u00f6tande, vartenda bompass att blekna ur minnet.<\/p>\n
Fisken l\u00e5g stilla i h\u00e5ven medan kroklossaren f\u00f6rsiktigt avl\u00e4gsnade en utav tv\u00e5 krokar som l\u00e4nkade fisk och fiskare samman. D\u00e4refter fick g\u00e4ddan vila n\u00e4r m\u00e4tning, v\u00e4gning och fotografering f\u00f6rbereddes. Ensamfiskaren i b\u00e5ten agerade snabbt, m\u00e5nade om att f\u00e5ngsten skulle ta s\u00e5 lite skada som m\u00f6jligt.<\/p>\n
V\u00e4l i vattnet, efter dokumentering, simmade fisken snabbt \u00e5ter till sitt r\u00e4tta element. En j\u00e4gare som blev jagad, f\u00e5ngad och som sedan fick jaga vidare. P\u00e5 \u00e5terseende, t\u00e4nkte jag och fortsatte n\u00e4sta drift.<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
En l\u00e4tt dimma l\u00e5g s\u00e4nkt \u00f6ver morgonen. Tunna sl\u00f6jor smekte, blev som ett med vattnet. Vassen avspeglade sig i ytan och enbart tyngdlagen avgjorde vad som var upp och ned. Ett m\u00f6rkbl\u00e5tt b\u00e5tskrov skar itu, l\u00e4mnade ett uppr\u00f6rt stiltje efter … Forts\u00e4tt l\u00e4sa